Svar på några vanliga frågor om lavinprognoser

4.3.1 Vilken är den största utmaningen med lavinprognoserna? Den främsta svårigheten med lavininformation är oftast inte att utforma goda råd och rekommendationer. Det är att nå ut med budskapet, få männi- skor att känna att det är angeläget och att i slutändan påverka turplaneringar, vägval, beslut om att vända och andra beteenden som gör att olyckor fak- tiskt undviks.

Lavinprognoser har gjorts runt om i världen under lång tid, både i stora och små program och med gott resultat. Även i Sverige finns numera lång erfa- renhet av att arbeta metodiskt med lavinprognoser, även om det inte gjorts över hela Sverige. I ett internationellt perspektiv är frågan om det går det att förutsäga laviner noga utredd och besvarad sedan decennier med ett tydligt ja. Hur väl man sedan lyckas beror förstås på vilka resurser som finns och

hur man använder dem. Men som i alla komplexa system är framtiden inte hundraprocentigt förutsägbar. Skalan för lavinfara tar hänsyn till det och är därför sannolikhetsbaserad.

Den stora stötestenen inom förebyggande lavinarbete är inte frågan hur man förutsäger att snön är instabil. Det görs varje vinterdag i snart sagt alla bergsområden runt om i världen. Med tiden förbättras metoder för analys och informationsinsamling, där den stora vinsten troligen är att mindre re- surser krävs för att göra samma sak. När en lavinolycka sker är det mycket sällan en total överraskning. Det stora utvecklingsområdet just nu är hur man kommunicerar kunskaperna till viktiga målgrupper och hur det ska leda hela vägen till säkra beteenden i bergen eller fjällen.

Målgrupperna spänner över allt från fjällvana människor med stor lokalkän- nedom till tillfälliga besökare och man bör kunna kommunicera med alla. Fjäll- och bergsturismen är mycket rörlig och internationell. Det gör att fö- rebyggande lavinarbete också bör vara det för att vara framgångsrikt.Därför är det viktigt att svenskar och utländska turister ska kunna hitta samma typ av information i Sverige som i omvärlden.

4.3.2 Går det att förutsäga laviner även i svenska fjällen?

Faktorerna som ligger bakom att snötäcket blir instabilt är kända och välbe- skrivna. Svenska fjällen är på många sätt fantastiska och unika, men det är samma processer som skapar laviner i vårt land som i andra länder.

Lavinprognoser görs för både större områden och för mer komplex terräng i många länder. Som exempel kan tas Kanada där man i över 20 år har gjort lavinprognoser för allmänheten för områden som var för sig är större än svenska fjällen. Lokalt klimat, geografi och topografi gör självfallet att för- utsättningarna i någon mån skiljer sig mellan olika länder.

Men den viktigaste skillnaden mellan olika bergsområden är förutsättning- arna för informationsinsamling. Hur mycket folk rör sig i området? Vad har de för kunskaper? Hur mycket resurser kan man lägga på att samla in in- formation om snötäcket? Sådana frågor är avgörande för hur man läger upp ett lavinprogram och de handlar mer om människor och samhälle än om meteorologi och fysik.

Anledningen till att Naturvårdsverkets Fjällsäkerhetsråd tagit mycket inspi- ration från de kanadensiska organisationerna Parcs Canada och Canadian

Avalanche Association är att de har liknande demografiska förutsättningar.

Lavinprognoserna görs för stora och glesbefolkade områden vilket gör att man måste hushålla med resurserna. De har även ett mycket högt anseende

runt om i världen, och deras metoder har exporterats till många andra län- der. Denna inriktning finns även för den utbildningsstandard för lavinsäker- het som etablerats i Sverige.

Kunskap och metodikutveckling gör att säkra prognoser kan göras med allt mindre resurser. Den trenden är tydlig i världen. Det kan handla om allt från snösimuleringar, de mekaniska egenskaperna i en flaklavin, informations- flöden till hur effektiva stabilitetstester görs i terrängen.

4.3.3 Vad händer om det sker en lavinolycka vid de lägre stegen på skalan?

Värdet av och meningen med att presentera bedömningar av lavinfaran är att förebygga olyckor, målet är inte att förutse olyckor.

Därför prognosticeras inte lavinolyckor utan förutsättningarna för laviner. Det innebär att målet är att ge människor goda råd om hur de själva kan undvika de största riskerna.

Den största komponenten i riskkalkylen för enskilda människor kommer alltid att vara vad de själva väljer att göra och var de väljer att färdas under en given dag. Lavinprognosernas mål är att få människor att anpassa sitt beteende efter de faktiska förhållandena. Om detta skulle fungera perfekt skulle lavinolyckor vara mycket sällsynta och exakt lika vanliga vid alla fem nivåer. En olycka vid något av de lägre stegen på skalan innebär därför inte per automatik att bedömningen varit felaktig.

4.3.4 Med tanke på hur svårt det är med lokala väderprognoser - hur kan det då vara möjligt att prognosticera laviner?

En mycket rimlig fråga om man endast är insatt i väderprognoser men inte har erfarenhet av lavinarbete. Den största anledningen är att stora föränd- ringar i lavinfaran beror på stora väderförändringar, med snöfall och hårda vindar som det vanligaste exemplet. Detaljerna i prognoserna är sällan avgö- rande, vilket underlättar.

En annan orsak är att lavinfaran definieras i en femgradig skala, vilket är en mycket grov indelning i jämförelse med många av parametrarna i en väder- prognos.

Svarar bara väderprognosen rätt på frågorna; Blir det väsentliga mängder nederbörd? Från vilket håll blåser det? Tilltar vinden? Blir det varmare eller

kallare? Ja, då är detaljnivån oftast tillräcklig för att göra en bra lavinpro- gnos.

Det är möjligt tack vare att man inte grundar bedömningarna enbart på vä- derinformation. Den nuvarande stabiliteten i snötäcket utvärderas genom direkta observationer. Frågan väderprognosen främst svarar på är om och hur nuläget kommer att förändras de närmaste dagarna.

Om man däremot enbart skulle använda sig av väderobservationer och vä- derprognoser ställs större krav. Snösimuleringsmodeller, som endast bygger på väderobservationer och prognoser, har hittills inte varit framgångsrika utan att man förser dem med data från faktiska snöobservationer.

Det som därför är sant är att om väderdata är osäker, behöver man kompen- sera det med fler direkta observationer av stabiliteten i snötäcket. I slutän- dan är det verkliga värdet av bedömningen de råd som följer. De är konser- vativa även vid lavinskalans lägre steg.

4.3.5 Hur kan en storskalig bedömning bli användbar lokalt på en fjällsida? Och hur kan den vara pålitlig?

Det är också en rimlig fråga eftersom man vet att snötäcket förändras myck- et med terrängen, på olika höjder och i olika väderstreck. Det är också där- för lavinfaran bedöms enskilt för olika höjder och i olika väderstreck. Orsa- kerna till snöns skiftningar beror främst på vindar och temperaturer och är både välkända och observerbara. Exempelvis är effekterna av hårda västvin- dar inte alls så lokala som man kanske tror om man bara undersöker ett fjäll. Därför kan ett råd liknande; "Undvik att åka branta ostsluttningar i helgen, de kommer att vara lavinfarliga!", göras med stor säkerhet flera dagar i för- väg. Dessutom kommer rådet att vara giltigt för ett större område.

Ett annat svar på frågan är att vi inte behöver förutsäga stabiliteten på varje sluttning. Lavinprognosen fokuserar på de tydligaste tecknen på instabilitet, på de platser på fjället där farorna är störst och på de lavintyper som kan förväntas. Lavinprognoser förutsäger de fysiska förutsättningarna för lavi- ner, och inte lavinolyckor. Men även lavinolyckor är många gånger förut- sägbara – i efterhand. Internationella undersökningar visar att det vid de flesta lavinolyckor finns tydliga tecken på lavinfara. Lärdomen av det är att det bör gå att förebygga många olyckor enbart genom att fokusera på de mest uppenbara tecknen på lavinfara