Intervju med VD Nuhak Demirian på Svensk Risimport AB 2011-03-10
Inledning
Svensk Risimport AB grundades 1983 av den nuvarande ägaren tillika verkställande direktören. Verksamheten består av förädling och import av livsmedel. Företaget hade vid bokslutet 2009, 12 anställda och hade en omsättning på ca 48 miljoner. Man har ökat sin omsättning med mellan 11 % och 23 % per år, de senaste tre åren. Affärsidén är att utveckla unika och hälsosamma livsmedelsprodukter. Det ska också vara ett trivsamt företag, och ägarens syn på det är likt ”en hobby”, som han tycker om.
Företagets livscykel
Bolaget anser att man befinner sig i början av mognadsfasen då den huvudsakliga verksamheten är mycket stabil, samtidigt som det finns nya produkter som är under utveckling. Dessa är också livsmedelsprodukter som riktar sig mot en något annan målgrupp av konsumentmarknaden än företagets övriga produkter.
Val av finansiering i företagets faser
• Startskede
Från början finansierades verksamheten med ägarens sparade medel och stöd från hans familj. I samband med starten av företaget sökte VD banklån, men eftersom säkerheten var så låg beviljades inte lånet.
• Nuläge
Företagets vinst har alltid fått stanna kvar i företaget, sedan starten 1983. Ägaren har inte avstått lön för att bidra med kapital och har inte heller bidragit med nytt ägarkapital
EMPIRI
de senaste två åren. Några nya delägare har inte varit aktuellt då VD vill slippa de problem som anses kunna uppstå med fler ägare.
Olika typer av finansiering
Den senaste finansieringen skedde med hjälp av banklån för en nybyggnation. Detta då det egna kapitalet används till andra typer av investeringar som närmare hänger ihop med verksamheten såsom t.ex. produktutveckling. Kostnaden för fastighetslånet är också lägre än värdeökningen på fastigheten, vilket gör det till en lönsam investering. Det har dock tidigare hänt att man har avstått från investeringar för att man inte kunnat finansiera dem med egna medel.
Företaget finansierar sin dagliga verksamhet med en checkkredit. Factoring har man haft tidigare men avslutade den då man ansåg att den kostade för mycket i förhållande till mervärdet. VD upplever factoring som ”en extra blodigel”. Lösningen blev istället
bootstrapping, med bättre leverantörsbetalningsvillkor och kortare kundkrediter, och en checkkredit för att finansiera den dagliga verksamheten.
Ibland förhandlar sig företaget till förskottsbetalning från kunder. Det krävs om det är stora ordrar, samtidigt som man då kan hålla priset till kunder lägre. Normal kundkredit är annars 30-40 dagar. Man skickar inte ut påminnelser utan ringer sena betalare då en personlig kontakt är trevligare. Inkasso anlitar man aldrig, ”sådana kunder vill vi inte ha”.
Någon leasing förekommer inte heller i företaget ”det är jag, precis som Kamprad, allergisk emot! Leasingföretagens upplägg döljer de verkliga räntesatserna och tar till exempel inte hänsyn till att man får börja med att betala en viss del direkt”. Företaget har vid ett tillfälle använt leasing men avslutade den snabbt eftersom man kände sig lurade av leasingbolaget då banken inte uppgav den faktiska räntesatsen, utan en för låg räntesats, vilket bidrog till en högre leasingkostnad än företaget budgeterat med. Vinstmarginalerna i företagets bransch är så små, att det inte är lönsamt att använda leasing.
Hos leverantörerna har man 30 dagars kredit i vissa fall, men det förekommer också att man måste betala förskott på 50 % av orderbeloppen. Detta är ett stort problem för företaget då man måste ligga ute med stora belopp under lång tid vilket innebär ett likviditetsglapp och att man binder mycket kapital i lager. Man betalar aldrig medvetet leverantörsfakturor för sent, vilket även gäller avgifter och skatter till staten.
EMPIRI
Finansieringskostnad för eget och främmande kapital
Inför investeringar görs inte några avancerade kalkyler, men man tycker att det skulle vara bra om man hade det. Enklare kalkyler görs och de faktorer som ligger till grund för investeringar är ”viljan, kalkyler, plånbok och marknad”. Det görs inte någon ekonomisk avvägning mellan eget och främmande kapital, utan vid valet ser man på riskerna med de olika valen: ”Bankkostnader riskerar företaget, eget kapital riskerar investeringen!”. Med det menar man att gör företaget en investering som visar sig vara en felbedömning och man använt sig av egna medel så riskerar man endast investeringen eftersom man inte har några extra utbetalningar i form av t.ex. ränta och amortering. Man väljer inte den billigaste finansieringsformen, utan ser överlag de egna medlen som det ”säkraste” finansieringsalternativet.
Bidrag
Företaget har inte fått bidrag, men sökte ett mindre bidrag från EU, i samband med nybyggnation av en ny fabrik. Hade fabriken varit belägen i glesbygd hade det gått bra, men så var inte fallet, så bidraget beviljades inte. VD känner inte till några bidrag som man tror sig kunna få, utan vänder istället på resonemanget och anser att det är företaget som får lämna bidrag och försörja andra; ”så länge ingen tar pengar från vår egen plånbok är vi glada, tvärtom så ger vi bidrag i form av kostnader för brandinspektioner, hälsoförvaltningen m fl. och skatt!”. Han har inte varit med om att få någonting gratis, utan krav på motprestationer. ”Det kallas bidrag, men de vill dela vinsten!”
Vilka kapitalanskaffningsproblem upplever företaget?
Kontakten med banken är förtroendefull, och företaget har funnits länge och är stabilt. Möjligheten till nya lån anses som varierande beroende på vad som ska finansieras såsom fastigheter, maskiner eller produkter. ”Bankerna är inte dumma, och ger inga lån för att man är snäll och vacker; ingen säkerhet = inga pengar.”
Man vill i möjligaste mån klara sig utan lån, förutom fastighetslån som är det enda nuvarande lån företaget har. De finansiella riskerna med fastighetslån anses obefintliga, då VD upplever räntan på fastighetslån som stabil och lånet består till lika delar av fasta och rörliga delar, vilket minskar risken. I samband med lånefinansiering har banker utöver sin tillgängliga information även velat granska likviditetsrapporter, vilket upplevs som rätt, och de har även velat se investeringskalkyler.
Möjligheterna att få mer lån bedöms som goda, genom att man har fastigheter som säkerhet. Maskiner och andra inventarier är så speciella att de inte kan fungera som
EMPIRI
säkerhet för lån. Det är alltid säkerheten som upplevs som problem vid lånebehov. Ett problem som ägaren minns, var när räntorna var ca 50 % högre än normalt under åren 1994-1995.
Just nu är man nöjd med företaget storlek och vill inte öka storleken med hjälp av ökad belåning: ”ju högre man klättrar upp, desto större blir fallet om man ramlar. Vi ligger på en nivå som vi är nöjda med, och även om det kan vara hindrande att inte ha en god tillgång till kapital, så är tillgång till kapital inte något som hindrar företagets dagliga verksamhet just nu.” Däremot upplever man
att administrationen runt småföretag är väldigt tungrodd och tar mycket tid, energi och resurser som man annars skulle kunna lägga på mer utvecklande arbete.
Externt riskkapital
Företaget har aldrig tagit in externt kapital från riskkapitalister, ”det ska man inte”, och inte heller lån från andra källor än bank och ägare. ”Riskkapitalister kräver en avkastning som är så hög att det inte är en lönsam finansieringskälla för oss. Mer lån skapar en ökad osäkerhet.”
Rangordning av finansiering
Det mest önskvärda finansieringssättet är att låta vinsten stanna kvar i företaget och på så vis öka de egna medlen vilket ägaren gjort då man inte tagit ut någon utdelning ur bolaget de senaste två åren. Rangordningen av övriga finansieringskällor är sedan korta banklån typ checkkredit och långfristiga banklån typ fastighetslån. Ägaren har även ibland lånat ut pengar till företaget, för att det är till nytta både för honom själv och för företaget.
ANALYS