SVERIGE: IT-PROPOSITIONEN

Den socialdemokratiska regeringens proposition ”Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik” (Prop. 1995/96:125) överlämnades till riksdagen den 7 mars 1996. Regeringen pekar i propositionen ut samhällets informationsförsörjning som en av tre prioriterade statliga uppgifter, samtliga åsyftande ”att främja utvecklingen av

informations- och kunskapssamhället [min kursivering] i enlighet med målen för den

övergripande nationella IT-strategin”. Förutom samhällets informationsförsörjning lyfts rättsordningen och utbildningen fram som prioriterade statliga uppgiftsområden.230

Den prioriterade statliga uppgiften beträffande samhällets informationsförsörjning gäller bland annat utformandet av en ”infrastruktur som ger hög tillgänglighet till basinformation och som är tillväxtbefrämjande”.231 Det är utifrån denna målformulering som

bredbandsfrågan senare kom att konstrueras. Det är också lätt att se att frågan om samhällets informationsförsörjning; givet propositionens utgångspunkt, den att användningen av informationsteknik bör breddas och utvecklas; är tämligen grundläggande. Att bredda och utveckla användandet av informationsteknik232 förutsätter ju en elektronisk infrastruktur, ”elektroniska motorvägar”, som kan svara upp mot ett sådant mål. I anslutning till att samhällets informationsförsörjning diskuteras i propositionen framhålls också säkerhet- och sårbarhetsaspekter. Det framgår att regeringen har för avsikt att tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom IT-området där även företrädare från försvarsmakten skall ingå.233 Vidare framhålls det att det ligger i Sveriges intresse att de internationella kommunikationerna och informationsutbytet världen över underlättas. Utvecklingen på IT-området måste ske i harmoni med omvärlden och ett omfattande samarbete med EU är nödvändigt.234

Den nationella IT-strategin formuleras som mål i punktform. Här framförs att målen för den nationella IT-strategin skall vara:

230 _{Prop. 1995/96:125 s. 17.} 231 _{Prop. 1995/96:125 s. 39.}

232 _{Informationsteknik används i propositionen som en samlingsbeteckning för ” olika tekniker som används för}

att skapa, lagra, bearbeta, överföra och presentera ljud, text och bild. IT gör denna hantering möjlig oberoende av mängden information och geografiska avstånd. Sammansmältningen av tele- data- och medieområdena har lett till att begreppet IT numera omfattar all datorbaserad hantering av information”. [Prop. 1995/96:125 s. 7]

233

• att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges konkurrenskraft,

• att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa,

• att utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT-utvecklingen, • att utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet, • att använda IT för att stödja grupper med särskilda behov,

• att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och kunskapsutveckling, • att bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld, • att använda IT för att öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksamhet och

förbättra servicen till medborgare och företag.235

Som synes adresserar dessa målformuleringar om än vaga så breda tillämpningsområden. IT kopplas till flertalet aspekter på samhällsliv: ekonomi, kultur, medborgarskap, demokrati, välfärd, jämställdhet etcetera. Det framhålls också i direkt anslutning till denna

målformulering att IT inte har något egenvärde utan måste relateras till grundläggande behov hos individ och samhälle och att insatserna inom IT-området (vilket alltså tycks inbegripa hart när alla aspekter på samhällsliv enlig propositionens tidigare formuleringar) därför måste ”bli en del av en sammanhållen vision om vilken samhällsutveckling vi önskar och underordnas de övergripande mål som i demokratisk ordning läggs fast för olika samhällsområden [min kursivering]”.236 _{Låt mig närmare betrakta de mer visionära dragen i propositionen.}

Upptakten är dramatisk: ”Det svenska samhället befinner sig i omvandling. Vi är på väg in i

informations- och kunskapssamhället [min kursivering].” 237 _{Dessa två påståenden är det} första som möter läsaren. Påståendena utgör första stycket i sammanfattningen vilken är placerad först i propositionen och fyller därmed rollen som ett både inledande och

sammanfattande avstamp av övergripande karaktär. Någonting pågår, det svenska samhället är statt i omvandling (första påståendet). Andra påståendet, vi är på väg in i informations- och kunskapssamhället, tycks svara på frågan vad denna omvandling av samhället består i genom att sammanfatta den under den nyepokala beteckningen informations- och kunskapssamhälle. 234 Prop. 1995/96:125 s. 52f. 235 Prop. 1995/96:125 s. 13. 236 Prop. 1995/96:125 s. 14. 237 _{Prop. 1995/96:125 s. 4.}

Utifrån tidigare aviserade diskursteoretiska synpunkter betraktat fyller begreppet ”informations- och kunskapssamhälle” funktionen av en myt. Begreppet tjänar som en symbolisk referens som gör anspråk på en giltig allmänförståelse av ”omvandling” genom att referera till en helhet, begreppet sammanfattar. ”Informations- och kunskapssamhället”, betraktad som myt i diskursteoretisk mening, utgör ett försök att artikulera Epokskiftestanken riktat mot den aktuella diskursordningen, det vill säga den formella politiska diskursen i Sverige. Det kommer strax att bli klart att denna artikulering av Epokskiftestanken inte förblir oemotsagd. Först är det dock nödvändigt att närmare betrakta hur epokskiften artikuleras, vad är ”informations- och kunskapssamhället” som ”Vi är på väg in i”?

Lite längre fram i propositionen görs det gällande att informations- och kunskapssamhället är ”en vidareutveckling av industrisamhället där information och kunskap blir en allt viktigare resurs för att skapa nationellt välstånd”. I nästa mening följer ett normativt påstående av det vidare slaget: ”Informations- och kunskapssamhället bör bygga på utbredd och generell användning av IT för produktion av varor och tjänster, för undervisning, utbildning och forskning samt för berikande av arbets- och fritidsliv och därmed för utveckling av samhälle och individ. [min kursivering]” 238

I propositionen tecknas inledningsvis en bild av det informations- och kunskapssamhälle vi sägs vara på väg in i utifrån polerna hoppen – hoten. Det betonas att all förändring inrymmer både möjligheter, hot och risker. Hoppen/utopia: fler arbetstillfällen, utvecklad välfärd, ökad livskvalitet för den enskilda människan, stärkt demokrati, stärkt ställning för medborgaren. Hoten/dystopia: färre arbetstillfällen, en oöverskådlig omvärld, ett växande och osorterat informationsflöde som alienerar, nya klyftor mellan människor.239

Hos mig aktualiserar denna uppdelning och diskussion enligt linjerna hoppet – hotet reflektioner beträffande paralleller till den spansk-amerikanske sociologen Manuel Castells verk Nätverkssamhällets framväxt, speciellt vad det gäller de dystopiska aspekterna. Castells talar bland annat om tendenser till växande social differentiering i termer av en polarisering där motpolerna är interagerande och interagerade. Han ser också en tendens till alienation

238

Prop. 1995/96:125 s. 7

mellan olika sociala grupper och individer som ett resultat av en motsättning mellan funktion och mening.240

Det framhålls att IT är omdanande, att spridningen av IT nu nått en sådan nivå att den kräver strukturförändringar i samhället.241 _{Syftet med den övergripande IT-strategi som regeringen} presenterar i propositionen anges också vara ”att rikta nationens samlade kraft mot

informationssamhällets krav och behov [min kursivering]”.242

En spänning mellan en tänkt mer eller mindre självgående dynamik å ena sidan och det politiska handlandets möjligheter och gränser å den andra kan anas.

Det hänvisas också till historien. Det görs gällande att vår historia visar att en handfull tekniker spelat en avgörande roll och medfört epokskiften och att det ser ut att bli så även denna gång.243 _{Det tycks föreligga en spänning i artikuleringen av informations- och} kunskapssamhället som en ny epok å ena sidan och som en ”vidareutveckling av industrisamhället” å den andra. Spänningen gäller epokskiftets dignitet – hur nytt är ”informations- och kunskapssamhället” egentligen? Den borgerliga kritiken aktualiserar en sådan spänning/ambivalens och jag återkommer till frågan i den tematiska delen under ”Kampen om framtiden”.

Kommunikationsminister Ines Uusmanns inlägg i debatten med anledning av propositionen förstärker intrycket av spänning och ambivalens i detta avseende. Kommunikationsministern reflekterar över debatten – inte bara kammaren utan ”totalt i samhället” – och delar in

debattörerna i två huvudläger. För människorna i första lägret är ”detta[informationsteknik] en exklusiv och spännande teknik där allt går väldigt fort och i en rasande fart. För att vi i Sverige skall bli världsledande i fråga om informationstekniken, som man ibland kan läsa i tidningsartiklar att vi skall bli, måste vi snabbt men också villkorslöst anpassa oss till alla de nya krav tekniken ställer”. Människorna i det andra lägret ”ser IT som en ganska normal teknikutveckling. Vi kommer att lära oss att hantera detta, precis som vi lärt oss att hantera andra nyheter på teknikens område, tänker de”.244 _{Med min egen terminologi hör till första} lägret de som artikulerar en radikal Epokskiftestanke med starkt teknikdeterministiskt inslag –

240 _{Se vidare Castells 1999 s. 375f angående interagerande och interagerade.} 241 _{Prop. 1995/96:125 s. 8f.}

242 _{Prop. 1995/96:125 s. 5.} 243 _{Prop. 1995/96:125 s. 9.}

moderaterna ligger nära till hands om partietikett skall sättas medan de som artikulerar en mer moderat – i meningen återhållsam! – Epokskiftestanke eller ingen Epokskiftestanke alls hör hemma i det andra lägret. Miljöpartiet är ett lämpligt exempel om partietikett skall sättas.

Kommunikationsministern tycks dock inte vilja sälla sig till varken det första eller det andra lägret och intar inte heller någon tredje position men hamnar efter tal om IT som ett ”redskap” för att ”Sverige totalt sett skall vara ett bra land att leva i – kanske det bästa landet” och om politikens ansvar för helheten till slut i en radikal Epokskiftestankes extrapolitiska imperativ att ” hela samhällsekonomin och samhällsorganisationen behöver anpassas till det nya kunskapssamhället”.245

Att både trycka på att informationstekniken blott är redskap eller verktyg och bärare av ett radikalt epokskifte som kräver det ena och det andra är problematiskt – för att inte säga direkt motsägelsefullt.

I propositionen betonas det vidare att utvecklingen mot ett samhälle som blir alltmer beroende av tillgång till olika typer av information och förmåga till informationshantering och

kunskapsutveckling inte implicerar att industrin förlorar i betydelse.246

Däremot måste statens roll och uppgifter anpassas efter samhällsutvecklingen, heter det. Det görs gällande att en sådan process redan inletts. Decentralisering av offentlig verksamhet och diverse avregleringar lyfts fram som exempel på förändringar av statens roll som redan sett dagens ljus och det vidhålls att den fortsatta utvecklingen måste bygga på ett decentraliserat beslutsfattande där användare ges frihet att välja passande kommunikations- och

informationslösningar.

Staten skall dock ”lägga fast spelreglerna” för marknadens aktörer och det betonas att staten förutom denna roll som regelfastställare också kan spela en viktig roll som medaktör och katalysator. Parollen är att politiskt fastställda mål, ramar och riktlinjer för hur samhällets informations- och kommunikationssystem i stort skall fungera skall vara utgångspunkten för marknadens aktörer.247 _{Här berörs närmast det klassiska politiska problemet beträffande} förhållandet mellan stat och marknad. Det poängterades ju också i ”Teoretiska perspektiv” under ”Begreppsmakt och politisk kommunikation” att de nyepokala begreppen är kopplade 244 Prot. 1995/96:105 s. 69. 245 Prot. 1995/96:105 s. 69ff. 246 Prop. 1995/96:125 s. 8. 247 _{Prop. 1995/96:125 s. 16f.}

till och implicerar begrepp och politiska storheter som stat och marknad. Hur ska relationen mellan stat och marknad se ut i ”informations- och kunskapssamhället”? Det kommer längre fram att framgå att den borgerliga oppositionen, inte helt oväntat, har en lite annorlunda syn på hur relationen mellan stat och marknad bör (snarare måste) se ut i ”informations- och kunskapssamhället”.

De tre utpekade prioriterade statliga uppgiftsområdena rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning tänks alltså tjäna som konkretiseringar av den övergripande nationella IT-strategin. Här tänks det visionära konkretiseras.

Lagstiftning och utbildning måste enligt regeringen reformeras genomgripande ”för att informations- och kunskapssamhället skall få en reell innebörd och nå ut till alla medborgare [min kursivering]”.248 _{Rättsordningen i ett utvecklat informations- och kunskapssamhälle} måste kunna hantera tekniska förändringar och samtidigt tillvarata ”grundläggande samhällsvärderingar”.249

De fem rättsområden som regeringen har för avsikt att prioritera handlar om integritetsskydd, regelverk för elektronisk dokumenthantering i offentlig

förvaltning, upphovsrätt samt regleringar av distansarbete och telelagen. Målet att inom tre år ha genomfört erforderliga ändringar inom dessa fem områden anges.250

Givetvis framhävs begreppet kunskapssamhälle med anledning av att utbildningsaspekten behandlas: ”Kunskapssamhället har en innebörd som är långt vidare än vad som ryms i utbildningsbegreppet. Det rör sig närmast om ett förhållningssätt till kunskaper och kunskapsförvärv som måste genomsyra hela samhället. [min kursivering]” 251

Det understryks att utbildade och kunskapsbesittande medborgare inte bara gynnar samhällets ekonomiska utveckling utan likväl den kulturella samt att vad som avses av regeringen är att bidra till ett generellt kunskapslyft som inte innebär ökade kunskapsklyftor människor emellan.252

Ett centralt mål som anges är att kunskaper om IT och dess användningsmöjligheter skall ha förts in i utbildningsväsendets alla nivåer inom tre år.253 _{Uttrycket ”livslångt lärande” används} flitigt. 248 Prop. 1995/96:125 s. 17. 249 Prop. 1995/96:125 s. 5. 250 Prop. 1995/96:125 s. 23ff. 251 Prop. 1995/96:125 s. 18. 252 Prop. 1995/96:125 s. 19. 253 _{Prop. 1995/96:125 s. 26.}

Vid sidan av de tre prioriterade statliga insatsområdena rättsordning, utbildning samt

samhällets informationsförsörjning diskuteras näringspolitiken, kulturpolitiken, den offentliga förvaltningens IT-användning, hälso- och sjukvård, funktionshindrade och äldre,

miljöpolitiken, transportområdet, energiområdet och statistikförsörjning under rubriceringen ”övriga insatsområden”.254

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en typ av argumentation som relativt genomgående dyker upp i propositionen ”Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av

informationsteknik”. Argumentationen går i korthet ut på att Sverige är ett ledande ”IT-land” och att Sverige inte får tappa greppet och halka efter utan snarare sträva efter att vara bäst; att vara tvåa räcker inte.255 _{Argumentationen i fråga tycks inte entydigt kunna reduceras till att} vara en rent ekonomisk argumentation, det vill säga “att vara bäst = att generera hög tillväxt”, även om den kopplingen kan göras.

Jag vill inte mystifiera denna argumentation men vill hävda att den förtjänar att lyftas fram och är intressant i föreliggande sammanhang. Inte minst då den tycks ha en axiomatisk eller överideologisk karaktär; argumentationen i sig problematiseras aldrig, sakskäl för den behöver inte anföras tycks det, däremot måste argumentationen bemötas. Argumentationen är inte någonting yttre i förhållande till artikuleringen av Epokskiftestanken utan i allra högsta grad en del av själva artikuleringen, ett moment i denna. Låt oss tillsvidare benämna denna typ av argumentation “Sverige på första plats”. Som vi kommer att se längre fram så kommer den här typen av argumentation att återkomma. En liknande argumentation förekommer i det norska materialet, kärnfullt uttryckt i devisen ”Norge – en utkant i forkant”, som spikas fast på den norska agendan i ”Den norske IT-veien: Bit for bit” för att sedan följa med hela undersökningsperioden. Ett samlat grepp om denna typ av argumentation tas i den tematiska delen under ”Nordiska modellen utmanad?”.

Kritik, motbilder och konsensus

I trafikutskottets betänkande med anledning av regeringens proposition ”Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik” samt de motioner som adresserar denna proposition konstateras en betydande samsyn beträffande informationsteknikens

möjligheter att påverka samhällsutvecklingen i positiv riktning. Utskottet framhåller inledningsvis att man anser det av vikt att informationstekniken används i sådana former att ”samhällsutvecklingen främjas och att risker för regionala obalanser, försämrat

integritetsskydd, ökad sårbarhet och kunskapsmässiga skillnader mellan olika grupper i samhället motverkas”.256

Utskottet anser vidare att regeringen, för att stärka den parlamentariska förankringen vad det gäller informationsteknik som politisk fråga, årligen bör inkomma med en skrivelse till riksdagen som redovisar utvecklingen på IT-området. Regeringens skrivelser 1997/98:19 och 1998/99:2 (mer om dessa längre fram) är resultatet av detta utskottsförslag vilket alltså antogs av riksdagen. Utskottet tillstyrker vidare, inte helt oväntat, den i prop. 1995/96 presenterade nationella IT-strategin samt avstyrker samtliga motionsyrkanden med anledning av samma proposition med hänvisning till pågående berednings- och utvecklingsarbete. Det understryks dock att syftet med ett stort antal motionsyrkanden torde komma att tillgodoses.257

Det bör noteras att trafikutskottet beredde samtliga övriga utskott möjlighet att yttra sig med anledning av behandlandet av prop. 1995/96 och därtill väckta motioner. Detta har

förmodligen sin orsak i det att majoriteten av de olika utskottens beredningsområden, direkt eller indirekt, berördes av propositionen. Samtliga utskott förutom jordbruksutskottet, socialförsäkringsutskottet, skatteutskottet och arbetsmarknadsutskottet avgav också yttranden.258 _{Det understryks av trafikutskottet att informationsteknikens utveckling och} användning under benämningar som datapolitik och ADB-politik har behandlats av regering och riksdag alltsedan 1960-talet. Behandlingen då, till skillnad från nu, har oftast gällt avgränsade frågor inom särskilda politikområden eller samhällssektorer. I nuläget påverkar informationstekniken hela samhällsutvecklingen menar man.259

I trafikutskottets betänkande lyfts den både i propositionen och av försvarsutskottet

aktualiserade frågan beträffande informationsteknikens betydelse för samhällets säkerhet och sårbarhet fram. Det framhålls bland annat att risken att obehöriga utnyttjar svagheter i teknik

255

För exempel på denna typ av argumentation i Prop. 1995/96:125 se s. 4, 10, 15, 54, 82.

256

Trafikutskottets betänkande 1995/96: TU19 s. 1.

257

Trafikutskottets betänkande 1995/96: TU19 s. 1f.

258

Trafikutskottets betänkande 1995/96: TU19 s. 2.

och system måste beaktas.260 _{Perspektivet på informations- och kunskapssamhället som ett} ”risksamhälle” är tydligt närvarande.

Moderaterna – Ny modernisering

I moderaternas motion med anledning av regeringens proposition framförs påståendet att regeringens nationella IT-strategi är alltför håglös. Det hänvisas till den förra (borgerliga) regeringens ambition, den att ”Sverige senast år 2010 skall tillhöra den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar när det gäller varje del av utnyttjandet av informationsteknologin”, och man menar att regeringens proposition är otillräcklig i förhållande till det målet. Denna målsättning och ambition har avskrivits av den nya regeringen heter det.261

Det heter vidare att ”all idé- och tankeverksamhet på detta område [IT-området] avstannat i regeringen. Det är allvarligt eftersom den tekniska utvecklingen under de gångna två åren gått fortare än

någonsin tidigare [min kursivering]”. En rapport från Sveriges Tekniska Attachéer citeras:

”Om Sverige skall ligga i täten år 2000, måste vårt land öka tempot.” I anslutning till detta citat ställs den retoriska frågan om inte ”regeringens saktfärdighet redan förspillt

möjligheterna för vårt land att nå en position bland världens främsta IT-nationer”.262

I debatten gör moderaternas representant gällande att informationstekniken ”medför en revolution fullt i klass med den industriella revolutionen”.263 _{Analogin mellan}

informationstekniken och industriella revolutionen utvecklas i polemik med en av socialdemokraternas representanter som enligt den moderata representanten underbetonar informationsteknikens roll: ”Informationstekniken är inte bara rälsen järnvägen byggdes av. Den är även ångmaskinen loket drevs med, ångmaskinen man använde i de industriella processerna, ångkvarnarna och mycket annat som skapade en enorm utveckling…Vi står litet grand inför ett nytt sådant hopp i teknikutvecklingen genom informationstekniken. [min kursivering]”

Utvecklingen då var inte bara enorm utan också “god”: ”Det var en utveckling som inte bara berikade dem som hade det bra, utan framför allt fick det stora flertalet en betydande höjning av levnadsstandarden genom industrialismens genombrott…” Analogin ger att också denna gång är det en “god” utveckling vi står inför. Socialdemokraterna beskylls av den moderata

260

Trafikutskottets betänkande 1995/96: TU 19 s. 14 & 31ff.

261

Mot. 1995/96:T51 s. 2.

262

representanten för att vara rädda för tekniken – något som mot bakgrund av den moderata artikuleringen av Utvecklingen som “god” inte bara ter sig irrationellt utan också direkt farligt ty ”Det finns alltid vinnare och förlorare, och förlorarna är nästan alltid de som kommer på efterkälken. Vinnarna är de som ligger i framkanten”.264

Tekniken är Utvecklingens motor och tekniken är “god” alltså är Utvecklingen “god”. Denna utvecklingsoptimism med ett starkt inslag av teknikdeterminism känns igen från tiden före de nationella IT-planerna (se ovan).

Den diskuterade omvandling av samhället där informationsteknologin tilldelats huvudroll framstår i den moderata motionen som än mer fundamental, dramatisk och radikal än vad fallet är i regeringens proposition. En radikalare Epokskiftestanke artikuleras. Denna artikulation utmanar den socialdemokratiska dito. Då utmaningen gäller diskursens nodalpunkt (Epokskiftestanken) är ansatsen inte mindre än att säga vad debatten egentligen

handlar om. Eller, betraktat ur moderaternas position som oppositionsparti, vad den bör handla om.

Det betonas att det rör sig om en förändring av de grundläggande villkoren beträffande såväl