Det centrala innehållet tar upp historiebruk kopplat till identitet även när det gäller mindre sammanhang såsom föreningsliv och organisationer. Då alla läroböcker har någon form av djupdykning i Sverige under 1800-talet eller 1900-talet och då det är rimligt att tänka sig att det i dessa delar skulle finnas sådant som knyter an till identitetsskapande historiebruk har jag närläst delar som behandlar Sverige och tiden 1850-1939.
I SO-S Historia finns tre kapitel som vart och ett behandlar olika delar av Sveriges moderna historia från 1800-talets första hälft till svensk efterkrigstid, dessutom finns tre sidor som handlar om Sverige i ett kapitel om mellankrigstiden generellt. I Levande historia finns tre kapitel om Sverige under 1800- och 1900-talen och i Utkik handlar kapitlet om 1800-talet till hälften om Sverige, därtill finns ett kapitel som handlar om Sverige under 1900-talet. Prio har två kapitel om Sverige under 1800- respektive 1900-talet.
107 Johnsson Harrie (2016), s. 39.
32
Historiebruk kopplat till Sveriges 1800- och tidiga 1900-tals historia
Det finns få kopplingar till historiebruk i böckernas redogörelser för Sveriges 1800- och 1900-tals historia. Det tydligaste exemplet är en faktaruta i Prio som tar upp Raoul Wallenberg och hans gärning. Där beskrivs att Wallenberg blivit känd i flera länder och att:
Statyer och minnesmärken över honom har rests, gator och torg har fått hans namn – särskilt i Israel, Ungern och USA. Liksom Steven Spielbergs film Schindlers list (1993) lyft fram den modige Otto Schindler, har Kjell Gredes God Afton, herr Wallenberg (1990) fått många svenskar att upptäcka en person som riskerade sitt liv för att hjälpa andra.109 Vem som använt historien om Wallenberg och när detta skett redovisas således och underliggande finns också syftet, däremot lämnas tolkningen av kontexten (varför
minnesmärken finns i just USA eller varför de båda filmerna kom i början på 1990-talet) till eleverna. Liknande typer av antydningar, men ännu mer outvecklade, som skulle kunna ligga till grund för en diskussion om historiebruk finns i Prio och Levande historia när det står om svenska partier och partiers namnbyten. Till exempel finns i Prio ett stycke som tar upp att både Högerpartiet och Sveriges kommunistiska parti bytte namn under 1960-talets senare år.
110
Det finns däremot inget resonemang om varför detta skedde och just under 1960-talet.
Illustrationer
När det gäller illustrationer till Sverige under 1800-talet och 1900-talets början finns det knappt några exempel på tydliggörande av historiebruk. Möjligen skulle en illustration i nyss nämnda avsnitt om de svenska partierna i Levande historia kunna gå för en framställning av historiebruk. Avsnittet om Högern illustreras med en affisch inför valet 1928. Affischen visar en militärklädd man till häst flankerad av två män bärandes röda fanor framför en bakgrund av män med fanor och vapen, marken är rödfärgad och en kropp ligger livlös. Affischen har texten: ”En var som röstar på ’arbetarepartiet’ röstar för Moskva”. Bokens bildtext förklarar den politiska situationen då socialdemokraterna samarbetade med kommunisterna och
tydliggör bilden: ”De borgerliga försökte skrämma väljarna genom att likna de båda partierna med kommunisterna i Sovjetunionen.”111
Det är dock något oklart om man ska tolka detta som historiebruk (med syftning på revolutionen 1917) eller som en ”användning av samtiden”.
109 Prio, s. 462.
110 Prio, s. 447, 472; Levande Historia 298ff.
33
I både Prio och Utkik illustreras emigrationen till USA med en bild från filmen Utvandrarna och bildtexten redogör för att filmen bygger på Vilhelm Mobergs böcker, i Utkik står det även att böckerna senare också blev en musikal.112 Något ordande om varför historien om
emigrationen och Karl Oskar och Kristina blivit så populär och väckts till liv i olika former görs dock inte.
Uppgifter
Levande historia följer upp sitt avsnitt om partierna med en fråga där eleverna ombeds göra
en historiebruksanalys (även om begreppet inte används): ”Alla de partier som nämns i kapitlet har bytt namn en eller flera gånger. Vad kan det bero på?” 113
Uppgiften skulle verkligen kunna leda till resonemang om historiebruk men kräver relativt stora kunskaper om den tid då partiernas namnbyte skedde, något som boken inte riktigt ger i detta sammanhang. I en annan uppgift i Levande historia, denna gång om emigrationens följder, finns potential till att fundera över historiebruk: ” Den svenska utvandringen över Atlanten har satt spår i USA i form av namn på städer och orter. Ta reda på några orter i USA med namn som visar att de grundats av svenskar.”114
Uppgiften kan besvaras enbart med några namn men kan i bästa fall leda till tankar om identitet.
De övriga böckerna har inga uppgifter som berör historiebruk.
Sammanfattande delanalys
När det gäller Sveriges historia under 1850‒1939 finns det få exempel på tydliga
beskrivningar av historiebruk i läroböckerna. I SO-S Historia tas historiebruk varken upp i text eller i frågor, i Levande historia tydliggörs inte historiebruk i löptexten men berörs eventuellt i några uppgifter samt eventuellt i en illustration, i Utkik finns en illustration som visar historiebruk men ingen text som utvecklar eller problematiserar bilden. Prio är även på detta område den av böckerna som kommer närmast ett tydliggörande av historieanvändande. Även om helheten med brödtext, illustrationer och frågor i t.ex. Levande historia och Prio i bästa fall kan leda till förståelse för historiebruk finns det således inte något exempel i läroböckerna på framställningar av historiebruk, med kontext, syfte och konsekvenser. Historiebruk lyfts inte heller som något generellt och det finns ingen explicit koppling till identitet.
112 Prio, s. 238; Utkik, s. 180.
113 Levande Historia, s. 430.
34
För den redan historiskt bevandrade finns det sådant i läroböckerna som leder till reflektioner om historiebruk. Ett exempel är de nämnda hänvisningarna till partiers byte av namn på 1960-talet. Att partier byter namn för att markera en förändring eller ett avståndstagande är
processer som kan jämföras oavsett parti och tid, de är också knutna till en kontext och kan kopplas till identitet. Reflektioner i dessa riktningar är dock svåra för eleverna att göra på egen hand eftersom de kräver referenskunskaper.