Symbolisk
interaktionism


Den symboliska interaktionismen är en sociologisk utgångspunkt och jag har valt den amerikanske sociologen Joel M. Charons beskrivning och tolkning av detta teoretiska förhållningssätt. Teorin bygger på tanken om människan som en aktiv del av omgivningen, en organism som interagerar med andra samtidigt som den interagerar med sig själv. Människan ses här definiera situationer utifrån de perspektiv som utvecklas och förändras i pågående interaktioner och hon förstås som en social varelse. Istället för att fokusera på individen och dennes personliga karaktärsdrag eller hur samhället och sociala situationer skapar mänskligt beteende så belyser den symboliska interaktionismen de aktiviteter som sker mellan och bland aktörer. Interaktion är vad som studeras och individer samt samhället skapas genom just sociala interaktioner. Människor ses med andra ord som dynamiska och aktiva istället för statiska och passiva och den viktigaste förklaringen till mänskligt agerande är den rådande kontexten (Charon, 2006, 28 ff).

Människor måste alltså ses som tänkande varelser och mänskligt agerande är inte enbart orsakat av interaktioner bland individer utan också av interaktioner inom individen. Människor är således i konstant ”konversation” med det egna jaget samtidigt som vi samspelar med andra (Charon, 2006, 28ff). Ett centralt begrepp här är identitet och den symboliska interaktionismen menar att identitet betyder sättet som individer ser på sig själva och vad de vill presentera för andra genom ord och agerande. Det är inte andra som skapar en persons identitet men identiteten är samtidigt inte heller något som bara ”finns inuti”. Identitet uppstår och återskapas istället parallellt med att den förändras i sociala interaktioner och är därför ett resultat av en förhandlingsprocess inom dessa samspel. Charon definierar identitet mer precist så här;

”Identity is the name we call ourselves. It is socially recognized and

validated. It is usually the name we announce to others that tells them who we are as we are acting” (Charon, 2006, 86)

Med detta menas att så som andra betecknar en person så kommer denne också att beteckna sig själv. Titlar, kategoriseringar och definitioner som vi blir tillskrivna kommer därför att internaliseras och bli del av våra identiteter, allt i relation till dem som vi interagerar med. Samtliga identiteter blir över tid viktiga

för oss och vårt beteende förstärker detta ytterligare. Kategoriseringar utifrån kön är särskilt viktigt och den individuella uppfattningen om ”det riktiga jaget” tar avstamp i könsidentiteten vilken är mycket central. Identiteter är vidare sociala lägen/lokaler och människor kategoriserar sig oftast genom att placera sig i olika grupper (Charon, 2006, 86-88).

Den symboliska interaktionismen påvisar även hur människor ständigt definierar den rådande situationen som de befinner sig i och dessa definitioner är inget som bara sker utan är ett resultat av pågående sociala interaktioner och tänkande. Denna definiering sker genom språket och mer exakt genom symboler, genom vilka människor skapar verklighet och gör komplexa samhällen möjliga. Man kan alltså säga att på grund av symboler, aktivt skapar och återskapar människan sin värld genom att namnge, minnas, kategorisera och tolka den (Charon, 2006, 60 ff).

Charon förklarar vidare det mänskliga agerandet som en följd av vad som händer i aktuell situation och detta betyder att orsaker till beteende synliggörs i rådande social interaktion, tänkande och definition. Vår tidigare upplevda samverkan med samhället och våra tidigare erfarenheter påverkar nuet, utifrån detta synsätt, genom att vi tänker på det och applicerar det på definitionen av den situation som vi befinner oss i. Människor är, enligt Charon, aktiva aktörer i förhållande till sin miljö. Detta innebär att människan inte ses som passiv i relation till sin omgivning utan istället förstås som någon som aktivt deltar i vad denne gör. Eftersom det i princip är omöjligt att hävda att vi är fria varelser undersöker den symboliska interaktionismen de nödvändiga förutsättningar som finns för mänsklig frihet och försöker att förklara en aktiv människa som någon som förmår att övervinna makter som omgivningen påtvingar. Detta resulterar i förlängningen att vi formar vårt eget agerande istället för att endast reagera på omgivningen (Charon, 2006, 29-30). Vidare beskriver Charon hur mänskligt agerande/beteende inte enbart påverkas av vårt förflutna, våra personligheter eller sociala krafter utan styrs i större utsträckning av de beslut vi fattar beroende på vilken definition av situationen som vi befinner oss i (Charon, 2006, 128-129).

För en symbolisk interaktionist befinner sig samhället i konstant skapande och förändring parallellt med människors interaktioner med varandra. Vidare erkänner en symbolisk interaktionist samhällets historia och att samhället i sig existerar i en någorlunda stabil entitet men fokus ligger dock på samspel och förändring. Kultur är också ett centralt begrepp och den symboliska interaktionismen menar att samtliga samhällen har en kultur då denna bidrar till att skapa kontinuitet över tid och fungerar som guidelinjer för människors agerande. Kultur betyder, och kan ses utgöra, en grupps konsensus då den frambringar gemensamma överenskommelser, mål, kunskap, förståelse, språk

och värderingar. Kultur kan dock ses som ett tvång eller plikt för respektive individ i ett samhälle då det i viss mån medföljer ett krav på kontrollerat beteende för att konsensus ska kunna bibehållas. En kultur kan således innebära ett delat perspektiv, med andra ord en generell och allmän syn på verkligheten, och en delad uppfattning om regler vilka samtliga underlättar den sociala interaktionen och samarbetet (Charon, 2006, 153 ff).

Då jag, som tidigare nämnt, strävar efter att förena individ- och strukturnivå är den symboliska interaktionismen perfekt. Detta eftersom teorin visar hur samhällets sociokulturella strukturer internaliseras i individen vilket möjliggör det för mig att synliggöra samhället i individen (precis som Hirdmans teori) men också individen i samhället.