!
2.3.1 I fransk COIN-doktrin
Att bekämpa rebeller skiljer sig från andra militära uppgifter, menar den franska armén. Inte minst eftersom kampen förs inom flera arenor. Det är inte bara en fråga om att militärt slå rebellerna, utan även om att föra fram politiska lösningar och att vinna befolkningens stöd för den stat som den franska armén stödjer. Insatsernas karaktär om omfattning avgörs inte bara av motståndarens militära styrka och aktivitet, utan också av andra komplexa faktorer.
”The level of engagement in this type of struggle depends upon the national or international political option chosen, upon the balance of forces on the ground and the attitude of the population.” 142
!
Att nå framgång i COIN mäts inte främst i militära termer, utan i politiska. Det är en politisk fråga som måste hanteras av militären, eftersom den militära insatsen till sin natur är politisk – den syftar till att vinna befolkningens lojalitet och stöd för den etablerade politiska ordningen genom att med militära medel skapa den säkerhet som behövs. Den politiska effekten nås genom att verka bland befolkningen.
“The conduct of COIN must first produce a primarily political result: the security of the theater by action among the population.” 143
Armée de Terre. Doctrine for counterinsurgency at the tactical level. Paris: Centre de Doctrine d’Emploi des 142
Forces, 2010. s.9 Ibid. s.22 143
Som tidigare har nämnts är alltså nyckeln till denna politiska framgång befolkningen. För att vinna folkets politiska stöd måste säkerhetsläget normaliseras , vilket för oss tillbaka till tidigare 144
resonemang under rubriken ”Syn på civilbefolkningen”.
!
Den franska COIN-doktrinen nämner utöver detta tämligen lite om politisk verksamhet från militärens sida. Det finns dock ett antal politiskt influerade områden som militären ska hantera. Ett av dem är att bemöta och förhindra spridning av rebellpropaganda. 145
!
2.3.2 I amerikansk COIN-doktrin
USA genomför i regel två typer av insatser för att bekämpa uppror. Båda innefattar i någon grad politiskt arbete för att lösa de underliggande problem som gett grogrund för upproret. Detta kallas i FM 3-24.2 för ”Foreign Internal Defense”, förkortat FID, eller ”Internal Defence and
Development”, förkortat IDAD. Dessa två strategier skiljer sig åt på några punkter. FID är 146
renodlade COIN-insatser, där uppror bekämpas. I FID försöker man dock inte bara utplåna
rebellgrupperna, man försöker även bekämpa upprorets rötter. Vad som enligt FM 3-24.2 kan orsaka ett uppror har tidigare behandlats i uppsatsen. Vanliga insatser i FID-operationer är bekämpning av gerilla, insatser för att begränsa uppror samt träning av värdnationens väpnade styrkor.
IDAD-insatser är mer genomgripande, med uppbyggandet av landet som helhet i fokus. I detta ingår säkerhetsbyggande åtgärder förvisso som en del, men det krävs även insatser för att bygga upp landets ekonomi för att långsiktigt stabilisera staten. IDAD-insatser är alltså långt mer komplexa än FID-insatser, eftersom målen inte bara är militära.
”IDAD is not only a single master plan, it is a compilation of all internal defense and development
plans at the strategic, operational, and tactical level that a nation possesses.”147
!
Ibid. s.22
144
Armée de Terre. Doctrine for counterinsurgency at the tactical level. Paris: Centre de Doctrine d’Emploi des
145
Forces, 2010. s.22
U.S. Government. Field Manual FM 3-24.2. Washington, D.C.; Headquarters Department of the Army, 2009. 3-1
146
Ibid. 3-2
För att komplexa insatser skall kunna fungera är det enligt FM 3-24.2 mycket viktigt att befälhavare på brigad-, bataljon- och kompaninivå direkt samverkar och samordnar sina operationer med andra berörda organisationer. Detta kan vara andra länders försvarsmakter, ordningsmakten eller civila organisationer. Detta kan göra att USA öppet blandar militära och civila resurser. Ett förband ur armén kan således sättas ihop med en enhet ur USAID för att uppnå större effekt i 148
operationsområdet. Enheter sammansatta på detta sätt kallas ”interagency teams”. 149
Att vara militär befälhavare kan också innebära att hantera lokalpolitik, enligt FM 3-24.2. 150
Eftersom uppror och upprorsbekämpning är en kamp om politiskt inflytande, blir den politiska aspekten av en COIN-insats mycket viktig. Den politiska miljön ska i det amerikanska synsättet inte enbart förstås som ett system av formell makt som innehas av officiella befattningshavare, utan inkluderar också klanstrukturer och etniska grupperingar. 151
“Long-term success in COIN is ultimately based on political efforts; all counterinsurgents must focus on the political impact of their actions. Therefore, tactical leaders may be expected to broker local political solutions.” 152
Militära ledare ner på plutonchefs nivå har därför ett ansvar att påverka befolkningens syn på insatsen och det rådande politiska systemet i positiv riktning. Genom att stödja värdnationen och dess väpnade styrkor och vara lojal mot dessa stärker militären det folkliga förtroendet för denna och ger den legitimitet. 153
Den amerikanska militärens uppgift är att skapa fysisk säkerhet i området, men för att upproret ska besegras krävs politiska lösningar på de politiska problem som landet lider av. Dessa kan
exempelvis innefatta despotiskt styre, behov av jordreformer och arbetslöshet. För att klara detta behöver militären hjälp av andra myndigheter. Militära befälhavare behöver kunna förstå och 154
United States Agency for International Development, ett amerikanskt statligt biståndsorgan.
148
U.S. Government. Field Manual FM 3-24.2. Washington, D.C.; Headquarters Department of the Army, 2009. 3-5 f.
149
Ibid. 1-3
150
U.S. Government. Field Manual FM 3-24.2. Washington, D.C.; Headquarters Department of the Army, 2009. 1-3
151 Ibid. 1-3 152 Ibid. 1-4 153 Ibid. ix 154
delta i arbetet med allt detta. I frånvaron av civila myndigheter och effektivt politiskt styre kan 155
också militära befälhavare i praktiken behöva agera som politiskt styrande.
”In the absence of HN civil government, military forces will have to fulfill this role until HN, UN, or other US Government agencies assume these responsibilities.” 156
!
De militära uppgifterna kan alltså, slås det fast i reglementets inledning, kompletteras med andra uppgifter, beroende på situationen:
”These can include anything from a combined cordon and search operation with Host Nation security forces, to a medical operation to inoculate a hamlet’s children against disease, to a road project to connect a village to the highway, to a loudspeaker broadcast to inform a village about a recent council meeting.” 157
!
Det framhålls också som viktigt att militären genom sina insatser inte bör skada de ekonomiska förutsättningarna för befolkningen, eftersom detta kan göra befolkningen mindre vänligt inställd till den militära insatsen och eftersom det hämmar ekonomisk utveckling.
!
2.3.3 Skillnader och likheter
Galula beskriver drivande och verkställande av politiska och demokratiska processer som en av de absolut viktigaste delarna av COIN, och att de militära insatserna ska vara underordnade civilt styre. Varken USA eller Frankrike tar upp detta i någon större utsträckning i COIN-dokumenten. I det amerikanska reglementet beskrivs dock hur USA på högre nivå försöker hantera den politiska situationen i värdnationen, genom de två strategierna FID och IDAD. Den amerikanska militärens doktrin öppnar också för att taktiska befälhavare kan behöva medverka i den lokala politiken, men utöver detta tycks de politiska och demokratiska lösningarna i operationsområdena ligga över den militära nivån. Det är svårt att utifrån USA:s COIN-reglemente avgöra i vilken utsträckning IDAD liknar de lösningar som Galula föreslår, men det är tydligt att IDAD är ett sätt att försöka lösa några
Ibid. ix 155 Ibid. 7-1 156 Ibid. ix 157
av de inrikespolitiska problem som värdnationen möter. Att USA helt öppet vill blanda militära och civila insatser, exempelvis offensiva militära operationer och bistånd, är också ett exempel på detta. Istället för att vara en aktiv initiativtagare till politiska lösningar, tar militären i de båda ländernas COIN-doktriner en passiv och säkerhetsskapande roll som förvisso möjliggör politisk förändring men inte driver densamma. Inte heller någon civil politisk styrning av förband på taktisk nivå nämns, vilket torde innebära att taktiska och operativa enheter enligt båda doktrinerna styrs militärt och inte civilt. Detta motsäger förvisso inte direkt Galulas teori, men det innebär att militärens politiska roll tonas ned avsevärt jämfört med hur Galula beskriver denna. Det nämns inte i någon av doktrinerna hur militären ska samverka med civila myndigheter för att uppnå politiska resultat, bortsett från amerikanska ”interagency operations”. I avsnittet om COIN-taktik kommer de
amerikanska taktiska prioriteringarna, ”lines of effort”, att tas upp. I dessa ingår politiska lösningar till stor del.