Till skillnad från spanjorernas tidigare kontakter med människor från
andra kontinenter blev mötet med indianerna plötsligt och oförutsett –
man hade ju räknat med att komma till Indien/Asien. Man kan väl anta
att den första bilden av befolkningen på de västindiska öarna
karaktärise-rades av den bestörtning som det oväntade mötet innebar. Lika
omväl-vande blev inte fyra decennier senare spanjorernas konfrontation med
den andinska befolkningen. Man hade länge fått underhandsrapporter om
vad som väntade i det bergiga Peru. Den bild som spanjorerna fick av de
andinska indianerna uppvisade dock inga större likheter med den som
Kolumbus och hans medresenärer fick av de karibiska indianerna.
Pro-blemet i båda fallen var att synen på och bilden av de amerikanska
india-nerna formades utifrån spanska referensramar. Den dåtida kulturella
opti-ken producerade följdriktigt sina egna vrångbilder. Ett folks
förhållnings-sätt till religion kan inte definieras utanför dess kulturella sammanhang,
eftersom religionen inte är isolerad från andra institutioner i samhället.
31Den spanska invasionen satte sina fysiska och mentala spår. De
india-ner som de spanska prästerna mötte, var knappast representativa för det
samhälle och de politiska strukturer de tills helt nyligen utgjort en del av.
En av de mest konkreta konsekvenserna var mötet med europeiska
sjuk-domar (ovan). Det militära nederlaget, tvångsförflyttningar i stor skala,
slavliknande arbete och upprepade epidemier orsakade tillsammans en i
sitt slag unik folkminskning.
3231
Annemarie De Waal Malefijt, Religion and Culture: An Introduction to Anthroplogy of
Religion, New York 1968, s. 10.
Det folk som de spanska styrkorna hade krossat med sin militära
över-makt och sina virus uppfyllde knappast kriterierna för vad man idag
skul-le kalla ett primitivt folk. Inkariket hade representerat ett annorlunda och
i många avseenden avancerat samhälle. Man hade utvecklat kvalificerad
byggnadsteknisk kompetens för att lösa sina speciella behov. Man hade
ingående kunskaper inom astronomi. Inom områden som arkitektur,
konst och teologi hade inkas åstadkommit sofistikerade uttryck för sin
kulturella särart. I syfte att kunna tillfredsställa de materiella och andliga
behoven hos sina medborgare hade inkastaten på det administrativa
om-rådet organiserat ett samhälle som även i jämförelse med andra
ameri-kanska högkulturer var annorlunda. Det baserades på idén att det
kollek-tiva ansvarstagandet under ledning av en stark centralmakt skulle skapa
förutsättningar för allas välbefinnande och fortlevnad, i fysisk
bemär-kelse såväl som andlig.
33Systemen för den materiella försörjningen var efter den spanska
eröv-ringen allvarligt rubbade, samtidigt som indianernas religiösa rum
utsat-tes för ett tryck av en för indianerna ny och svårbegriplig religion. I
ana-logi med sin polyteistiska syn på förhållandet med det andliga uppvisade
indianerna inget absolut motstånd mot att anamma nya gudar – så länge
de fick behålla dem de redan hade. Detta var en andinsk tradition med
gamla anor.
34Nu skulle emellertid deras egen tro elimineras till förmån
för den kristna. Att ersätta allt och alla som indianerna dittills hade trott
på med en monoteistisk gudstro, en som krävde exklusivt förfogande
över människors religiositet var sannolikt inte något lätt beslut, för
många indianer ett omöjligt.
Den indianska andligheten observerades och beskrevs av européer
uti-från europeiska referensramar. Det europeiska tolkningsföreträdet
möj-liggjordes av segrarmaktens militära och politiska hegemoni. Bristen på
insikt i och förståelse för en annorlunda kultur medförde att mycket av
det som de spanska prästerna beskrev som groteska, hedniska beteenden,
var för indianerna en del av deras vardag utan att nödvändigtvis
inrym-mas i definitionen av religion och därmed heller inte hedendom. Deras
hopp och rädsla inför onda makters spel och de konsekvenser dessa
33
Martti Pärssinen, Tawantinsuyu: The Inca state and its political organization,
Helsing-fors 1992.
34
Barbara Bode, No Bells to Toll: Destruction and Creation in the Andes, New York 1990,
s. 7.
kunde åsamka människor, präglade en stor del av deras tillvaro. Det var
många spirituella väsen att hålla sig väl med. Respekten för övernaturliga
krafter och väsen var allestädes närvarande.
35Till sin hjälp mot makterna hade man inte bara sina egna präster, av
vilka de flesta rymdes inom kategorierna ”hechiceros”,
”dogmatizado-res” och ”los viejos”, utan också sina förfäder. Särskilt gällde detta de
högst uppsatta representanterna för den teokratiska staten, inte minst
in-kaledarna själva. Vid vissa fester, knutna till bland annat skördeåret,
del-tog bokstavligen de mumifierade lämningarna av svunna tiders mäktiga
män, intagande sina speciella hedersplatser. De undfägnades mat, dryck
och allmän omvårdnad och ansågs fortfarande kapabla att utöva ett
infly-tande på människor och familj i det jordeliv européerna ansåg att de
läm-nat.
36Kunskap om indianens relation till den religiösa sfären och hans
beroende av denna är en viktig förutsättning för att kunna förstå hans
reak-tion och agerande i missionen.
En praktisk komplikation för missionen utgjordes av det faktum att
indianerna av språkskäl hade svårt att förstå de fördelar som den nya
re-ligionen påstods innebära. Att besluta att ersätta sin egen religiösa tro
som i långa tider utgjort en trygghetsfaktor i tillvaron med en ny, var ett
beslut som bland annat förutsatte att den nya religionens förkunnare
per-sonligen framstod som religiöst trovärdiga. Indianerna iakttog noga hur
de kristna levde och i än högre grad hur de kristna prästerna själva
prak-tiserade det budskap och de regler som de förkunnade.
På motsvarande sätt som för prästen är det angeläget att få grepp om
hur samtiden såg på indianen. Betraktades han som en ”vanlig”, förnuftig
människa? Blev han som sådan reducerad till ett passivt offer, eller var
han i något avseende en aktör? Hade han en medveten agenda som, även
om den inte var lika tydlig som prästens, likafullt existerade?
Indianens konfrontationer med det västerländska samhället och dess
re-presentanter skedde på flera olika plan. Den viktigaste blev mötet med
det kristna budskapet. De sju sakramenten är där uttryck för den katolska
kristendomens innersta väsen. Det tridentinska mötet (vidare nedan)
be-tonade att dessa skulle hanteras respektfullt och att ingen skulle få
35
Jfr Sabine Maccormack, Religion in the Andes: Vision and imagination in early colonial
Peru, Princeton 1991.
gång till dem som inte till fullo förstod deras innebörd samt accepterade
deras betydelse för den egna tron och livsföringen. Hur sakramenten kom
att användas ger en avslöjande inblick i hur kyrkan arbetade och i
för-längningen vilken syn den hade på indianen och på missionen som sådan
– kravet att kunna redovisa maximalt antal döpta ställdes mot risken att
det skedde på bekostnad av ”religiös kvalitet”.
Man kan föreställa sig att indianernas inträde i det nya samhället inte
var helt okomplicerat. För sammanhållningen i det Peru som var tänkt
skulle formas genom att två kulturer i princip blev en, var det viktigt att
indianerna inte förblev en permanent underklass. En förutsättning för att
de skulle kunna göra anspråk på lika värde var rimligtvis att de blev
kristna. En del i och förutsättning för kristnandeprocessen var att de fick
tillgång till kristenhetens symbolhandlingar och riter, det vill säga att
de-ras nya kristna tro prövades och godkändes.
På vilka villkor indianerna skulle få tillgång till sakramenten blev
fö-remål för debatt inom kyrkan och där i högsta grad vid koncilierna.
Sak-ramentens innebörd var central för missionen, inklusive när de kunde och
skulle användas. På grund av språksvårigheter och kulturella olikheter i
allmänhet kan man anta att undervisningen ibland stötte på problem.
Trots genomförd undervisning och predikan måste det ändå ha varit näst
intill omöjligt för prästen att veta om indianen i det enskilda fallet förstått
förutsättningarna och kraven för de olika sakramenten. Även om
riktlin-jerna drogs upp av konciliet, kan man föreställa sig att beslutet i det
en-skilda fallet i praktiken dock lämnades till den enskilde prästmannen.
Resultatet blev också därefter.
In document
Avhandling från Institutionen för historiska studier i Göteborg
(Page 31-34)