Synpunkter för givande laborationer

Att eleverna gärna ville ha en del av teorin före laborationen tolkar jag som att de upplever att det blir för svårt när de inte har tillräckligt med kunskaper innan. Det kan kopplas till den socialkonstruktivistiska teorin om lärande, som anger att den nya kunskapen inte får ligga för långt ifrån den gamla. Om laborationen genomförs först kan avståndet bli för stort och då blir det för svårt för eleverna att integrera det nya med det gamla. Eleverna uppgav även att det blev svårare att komma ihåg laborationen. En orsak till detta tror jag är att de tappar intresset när de själva inte har någon aning om vad de gör och de upplever att de inte kan tänka och reflektera på samma sätt, eftersom de inte har någon kunskap inom området. Det blev även svårare att se kopplingen mellan teorin och praktiken om laborationen utfördes först, vilket jag tror hänger samman med att de dels inte kommer ihåg den lika bra, dels att de inte själva har skapat några tankar och resonemang utan bara gjort laborationen utan att reflektera. På min VFU-skola har de fördelen att i princip kunna laborera vilket lektionspass som helst och kan då anpassa när det är lämpligt att ha en laboration. På många andra skolor finns inte denna möjlighet utan de har kanske ett tillfälle varannan vecka. Om någon dag då försvinner på grund av studiedag eller liknande kan det bli svårt att hinna gå igenom teorin som behövs innan.

Syftet och målet med laborationen tyckte eleverna skulle vara tydligare. Det var även något som Högström, Ottander och Benckert (2009) argumenterade för, där målen måste tydliggöras i större utsträckning då de inverkar på vad eleverna uppfattar som viktigt att lära sig. Jag ser det också som betydelsefullt då eleverna får en större förståelse för varför de utför laborationen, alltså syftet, och då bli mer motiverade, som en grupp även var inne på. Det finns flera mål som laborationerna bidrar med (Högström 2009; Millar 2010; Hofstein, Kipnis & Abrahams 2013) och alla målen kan inte uppfyllas på varje laboration. Av den anledningen är det viktigt att som lärare vara medveten om vilka mål som det är tänkt att en laboration ska ha och att dessa kommuniceras till eleverna.

Det var tydligt att eleverna ansåg att återkoppling efter laborationen hade stor betydelse för deras lärande och att den skulle ske så snart som möjligt. Utan återkoppling blev inte laborationen givande för lärandet och de såg ingen mening med att ha utfört den. Det är uppenbart att återkopplingen är A och O för eleverna, vilket även framkom i Obenland, Kincaid och Hutchinsons (2014) studie där de införde

32

tillfällen efter laborationen där eleverna fick diskutera och reflektera över laborationen. Det gjorde att laborationen upplevdes som mer meningsfull och att den bidrog i större utsträckning till lärandet. De fick även lite tid innan där de kunde förbereda sig inför laborationen. I min studie framgick det att eleverna gärna hade velat få möjlighet att läsa igenom laborationsinstruktionen innan eller att de hade någon kort genomgång lektionen före. De ansåg att det kunde göra att de förstod laborationen bättre när de hunnit tänka igenom det innan och att de hade bättre koll på vad de skulle göra, då de ofta bara läser instruktionen snabbt. Problematiken är att det ofta inte finns tid att låta eleverna göra detta och att det i så fall skulle få bli en läxa. Jag tvivlar dock på att så många elever hade läst igenom det innan, då det inte är något som testas, men jag anser att det är bra om eleverna får möjligheten till det oavsett om de gör det eller inte.

I studien framkom att eleverna helst ville genomföra laborationen i par, där de framförallt såg fördelen med att ha någon att diskutera med och att det blev roligare. Den sociala aspekten var även något som eleverna i Toplis (2012) studie framhävde som positivt då de ansåg att det bidrog till ökat intresse. I min studie ansåg eleverna också att det var viktigt att läraren var hjälpsam under laborationerna och kunde vägleda dem. Högström, Ottander och Benckert (2009) observerade i sin studie att interaktionen mellan läraren och eleverna hade stor betydelse för elevernas lärande, där läraren hjälpte eleverna med vad som skulle observeras och att få igång deras tankar och resonerande. Samspelet som eleverna uttrycker som viktigt för deras lärande, dels mellan elev-elev, dels mellan lärare-elev, kan kopplas till den socialkonstruktivistiska teorin om hur lärande sker. Det är tydligt att eleverna anser att de behöver hjälp från sin omgivning för att laborationen ska kännas givande och att det underlättar lärandet när de tillsammans resonerar om olika fenomen, begrepp, tillvägagångssätt etcetera. De ansåg dock att det någon gång kan vara bra att göra laborationen enskilt för att bli tvungen att tänka själv och när de skulle planera tyckte samtliga att det var bättre för lärandet om det gjordes individuellt. Jag ser det som att lärandet även är individuellt konstruerat, i enlighet med socialkonstruktivismen, och att eleverna behöver få arbeta med kunskapen även på egen hand för att ta till sig den på bästa sätt. Svårigheten med att laborera enskilt är att det oftast inte finns utrymme och utrustning till alla eleverna, utan då får laborationen vara utformad så den inte tar så lång tid eller att den delas upp på två tillfällen.

33