Precis innan min första intervju, vilken var med arkitekten Albert, så hör jag honom prata med tjejen som jobbar på cafét där vi träffats. Jag förstår att de har träffats förut och att hon vet att han är arkitekt. Hon berättar att hon funderar på att söka in till arkitektutbildningen på Chalmers Tekniska Högskola, något som Albert avråder henne från. Hans tips är att hon ska söka en utbildning utomlands om hon vill lära sig att rita hus, ”riktiga hus”.
Arkitektutbildningen ses av dem som ingår i min studie som en stor del av problemet med hur svenska städer ser ut. Förutom att lära sig att konstruera byggnader menar de att arkitektstudenterna lär sig att tycka om en viss typ av arkitektur. Inte heller detta är någon ny tanke som bara gäller den svenska arkitektutbildningen. Nan Ellin, som jag tidigare nämnt menar att gapet mellan arkitekter och icke-arkitekters smakpreferenser beror på arkitekternas behov av att vidmakthålla sin legitimitet, menar att arkitektutbildningen spelar en betydande roll i upprätthållandet av detta avstånd. Enligt Ellin koncentrerar sig arkitektutbildningen i USA på att assimilera studenterna i det tankegods som finns inom yrkeskåren, istället för att reformera det. Istället för att uppmuntra studenterna att överbrygga klyftan mellan arkitekterna och icke-arkitekterna så bidrar utbildningen till att upprätthålla den. (Ellin 1996:219) Henrik jämför detta med musikhögskolan där han själv gått och menar att där var det en liten grupp äldre herrar som bestämde vad som var tillräckligt fint och intressant för att läras ut.
59
Jag upplevde under min utbildning på musikhögskolan att det saknades en pluralism och en demokrati, i vad man fick spela alltså. Och jag blev påtvingad att spela modern musik. Och den kallas atonal, musik som, du vet säkert vad det är. (…) Och jag fick inte bestämma själv, jag är helt öppen för att spela atonal musik, men inte bara atonal musik. Och jag vill inte heller att någon ska sitta med en pekpinne och säga att du får inte spela det du tycker är vackert. Och då upplevde jag att det var lite som en kulturmaffia, ett gäng på fem gubbar som satt och bestämde allt. (Henrik)
Henrik berättar vidare att han och Albert jämfört sina upplevelser av musikhögskolan och arkitekturutbildningen och funnit flera gemensamma nämnare. Skillnaden mellan arkitektur och musik menar han är att det är ingen som kan tvinga dig att lyssna på något som du inte tycker om, medan arkitekternas verk inte går att undvika. Albert, den enda av mina informanter som har egen erfarenhet av arkitektutbildningen, beskriver att han ofta fick argumentera för sin sak och sin smak.
Kan du tänka det att när jag gick på Chalmers, att jag fick diskutera mycket och försvara mig hela tiden. Och jag, jag var lite äldre och är ganska… ehm, bestämd sådär va. Men det har kommit fram studenter till mig, det har hänt flera gånger att det har kommit fram studenter till mig och sagt att ”vi vill göra som du, men vi vågar inte”. Det har hänt flera gånger. (Albert)
Likt Henriks beskrivning av musikhögskolan så har Albert upplevt att det finnas en tydlig kanon inom arkitektkåren, vilken det är svår att som enskild student stå emot. Albert förklarar under intervjun för mig varför han avrådde tjejen i kassan att söka till Chalmers. Han menar att en så ung person kommer påverkas av lärare och studenter och inom en vecka ha omformats till en av ”dem”. Arkitektutbildningen är en institution som applicerar sin smak på sina studenter, vilka närmast verkar ses som en form av tabula rasa. Som en del i att bli arkitekt ingår att lära sig denna smak. Det går också att dra slutsatsen att arkitekternas smak är något som måste läras in. För att uppskatta modern arkitektur krävs en femårig utbildning.
Arkitektutbildningen i sin nuvarande form lär med andra ord ut ful och ensidig smak enligt mina informanter. Men utbildning ses inte bara som problemet, utan även som lösningen. Även om det i vissa blogginlägg och diskussioner på Facebook kan verka som att det bästa vore att slippa arkitekterna helt och hållet, är de jag intervjuat överens om att arkitekter behövs, men en annan typ av arkitekter efterfrågas. Det krävs en annan typ av utbildning menar flera av mina informanter. Men Michael har vidareutvecklat sitt engagemang. Han är inte längre lika aktiv i Arkitekturupproret utan driver istället ett projekt att få fler arkitektstudenter att bli intresserade
60
av klassisk arkitektur och lära sig dess grunder. På sikt menar han att detta kommer förändra hur det som byggs i Sverige ser ut.
Men sen så i Sverige så kan förändringen bara ske när det kommer nya klassiska arkitekter. De håller på att utbildas nu. Och det är det jag bland annat håller på att jobba med nu här. Ax:son-Jonsson-stiftelsen har ju startat nu en sommarkurs i klassisk arkitektur. Och vi lockar helt enkelt. Förra året var det bara en svensk, i år kommer det vara 4-5. Och det här är unga människor som pluggar på arkitekturhögskolan. Så ge det 10-20 år. Förstår du, när man har ett alumni på flera hundra så kommer dom. Dom kommer jobba och dom i sin tur med sin inriktning och sitt intresse kommer påverka hur det ser ut. Så det är ett långsiktigt projekt att vända det här skeppet. (Michael)
Utbildningen som Michael pratar om är en fyra veckor lång sommarkurs som hålls i Engelsberg utanför Stockholm. Kursen beskrivs som en intensivutbildning i modern klassisk arkitektur med de främsta experterna på området.25 Kursen hålls av INTBAU, International Network for Traditional Building and Urbanism, en Londonbaserad stiftelse grundad av Prins Charles. Stiftelsen verkar för att lära ut traditionellt byggande, arkitektur och stadsplanering.26
Medfinansiär är Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse vars vision är att ”stödja individer, idéer och humanistiska projekt som riskerar att befria sig från nuvarande trender men som på lång sikt anses vara av avgörande betydelse för allmänintresset genom att bevara
traditioner och förnya och utveckla samhället.”27
Om Arkitekturupprorets mål är att väcka opinion bland allmänheten, så är målet med den här sommarkursen att på lång sikt förändra arkitektkåren inifrån. Arkitekturutbildningen är en väsentlig del i att upprätthålla arkitektkårens status som svart låda. Den viktigaste aktanten i denna sammanslutning är arkitekten. Och som mina informanter visar är arkitekt inte något man är, utan något man blir. Genom att förändra arkitekterna kan innehållet i den svarta lådan på sikt bli ett annat. Med en annan arkitektkår skulle vi få en annan typ av stad. Men mer än vem som ritar husen påverkas staden av vem som är tänkt att befinna sig i och emellan dessa hus. Vilka som är tänkta att befinna sig i den stad Arkitekturupproret vill ha och hur den är tänkt att användas skriver jag om i nästa kapitel.
25http://engelsberg.intbau.org/ Hämtad 2017-04-30
26http://www.intbau.org/ Hämtad 2017-04-30
61