Teknisk specialistkompetens står ofta i centrum för samhällspolitisk debatt eller politiska diskussioner om framtidens kompetensförsörjning och beskrivs inte sällan i termer av ingenjörsbrist eller brist på IT-specialister. Till exempel prognostiserade branschorganisationen IT&Telekomföretagen år 2015 att det kommer att saknas 60 000 ”IT-proffs” år 2020 baserat på undersökningar bland medlemsföretagen, och år 2017 uppdaterades prognosen till att det kommer att saknas 70 000 ”per- soner med IT- eller digitalt relaterad kompetens” år 2022.19 Enligt en rapport från
Statistiska Centralbyrån (SCB) upplever 77 procent av arbetsgivare en brist på nyutexaminerade inom dator- och kommunikationsteknik på gymnasienivå och ungefär hälften av arbetsgivarna rapporterar motsvarande brist på civilingenjörer inom elektronik, datateknik och automation på högskolenivå (SCB, 2018).20 Det
är lätt att få intrycket att svaret på dessa förändringar i kompetensbehov är en omfördelning av utbildningsplatser på yrkesutbildningar, universitet och högskolor, men det finns anledning att nyansera och problematisera den bilden.
Till att börja med är efterfrågan på teknisk kompetens inte nödvändigtvis så tydligt avgränsad och homogen som den kan framstå. Detta kan med fördel illustreras med en historisk jämförelse. Under datoriseringen av den amerikanska ekonomin i slutet på 1950-talet ökade efterfrågan på programmerare markant vilket ledde till en bred debatt om kompetensbrist och oro för en kommande kris. Teknikhistorikern Nathan Ensmenger skildrar utvecklingen under denna period på ett intressant sätt som nyanserar efterfrågesidan av kompetensbristen (Ensmenger, 2012). Problemet var inte främst, menar Ensmenger, att efterfrågan på programmerare var högre än tillgången. Tvärtom genomfördes en rad utbildnings- och träningsprogram inom industrin som snarare föranledde varningar om överutbud på programmerare, men trots det möttes inte företagens efterfrågan på rätt programmerare. De indi- viduella skillnaderna mellan programmerare visade sig vara stora. En IBM-studie
19. https://computersweden.idg.se/2.2683/1.618256/60-000-it-proffs-saknas-om-fem-ar--ansvariga- politiker-maste-fanga-upp-det-har, https://www.itot.se/2017/11/it-kompetensbristen-en-rapport- om-den-svenska-digitala-sektorns-behov-av-spetskompetens/
konstaterade att ”när en programmerare är bra, är han mycket, mycket bra. Men när han är dålig är han hemsk”21 (ibid, s. 19).
Ensmenger konstaterar vidare att datoriseringen bidrog till en bredare strukturell förändring som krävde programmerare med andra kompletterande färdigheter. Detta kan även ha bidragit till att universitetsutbildningar i datavetenskap redan från början kritiserades för att vara för teoretiska och inte tillgodose företagens specifika (och heterogena) behov av arbetskraft. Dessutom ställde utvecklingen nya krav på företagsledningar vilket ledde till en ny kris i slutet på 1960-talet, denna gång på grund av kompetensbristen inom ”software management”. Den nya tekniken skulle inte bara läggas till den befintliga organisationen utan skulle även integreras i och bidra till att förändra den.
Många av Ensmengers observationer tycks stämma väl överens med dagens digita- lisering och automatisering. Det gäller inte minst variationen i kompetensbehov. En statistisk undersökning om mjukvaruutveckling i svenska företag visar på en bety- dande heterogenitet i efterfrågan på specifik teknisk kompetens både inom och mellan branscher (Figur 7) (Swedsoft, 2018). Det är enbart inom sektorn informations- och kommunikationsteknik som det råder visst konsensus om vilken typ av kompetens som efterfrågas och även där finns tydlig variation. Detta förtar inte på något vis det enskilda företagets efterfrågan på arbetskraft, men visar samtidigt hur komplicerad kompetensförsörjningen blir när en bred variation av behov läggs samman.
Figur 7: Prioriterad kompetens för mjukvaruutvecklare vid senaste rekryteringen per bransch
Anm: De svarta intervallen markerar konfidensintervall baserat på att SCB har skalat om enkätsvar från ca 1400 företag för att motsvara hela företagspopulationen inom de undersökta branscherna.
Källa: Swedsoft, 2018. 21. Rapportförfattarens översättning. 0 10 20 30 40 50 60 70
Tillverkning Energi Handel Transporter &
magasinering kommunikationInformation & försäkringFinans & FoU: teknik &ekonomi
Pr
oc
ent
Specifik maskinnära programmeringskompetens Specifik användarnära programmeringskompetens Specifik systemnära programmeringskompetens Generell programmeringskompetens
Det är inte heller givet att alla individer som läst en viss typ av utbildning arbetar inom ett ämnesområde som motsvarar utbildningens inriktning. I en kommande studie som genomförts på uppdrag av Region Skåne undersöks hur skånska stu- denters arbete motsvarar deras utbildning upp till tio efter att studierna har avslu- tats. Utbildningens längd och inriktning jämförs med yrkets ämnesinriktning och kvalifikationsnivå, som i sin tur delas in i två grupper: teoretisk specialistkompe- tens som förknippas med minst tre års högskoleutbildning och arbete som normalt kräver gymnasieutbildning eller som mest tre års högskoleutbildning (Figur 8) (Falck m.fl., 2019).
Resultatet visar att matchningen av individer med minst 240 högskolepoäng (hp) knappt överstiger 80 procent under tioårsperioden. Det betyder att det finns en icke försumbar mängd individer som inte arbetar med det som de, utifrån kate- goriseringen av utbildningsprogram och yrken, är utbildade för. Bryter man ned statistiken på olika utbildningsprogram blir det tydligt att diskrepansen är särskilt stor bland individer som studerat naturvetenskap, arkitektur och teknik samt datavetenskap – utbildningar som samtidigt förknippas starkt med återkommande rapporter om kompetensbrist (Figur 9). En kommande studie från Tillväxtanalys (2019) visar på liknande vis en markant skillnad i matchningen mellan utbildning och arbete för män respektive kvinnor. Bland individer i Sverige med en dataveten- skaplig examen från perioden 2004–2010 är andelen män som har ett arbete som kräver datavetenskaplig specialistkompetens fem år efter examen väsentligt större än motsvarande andel bland kvinnorna.
Resultaten i figur 8 och 9 kan inte utan vidare tolkas som bevis för att något har blivit fel med dem som ”missmatchats”. Det kan lika gärna vara ett utfall av per- sonliga preferenser och val. Dessutom kan individer mycket väl få utväxling för sin kompetens på ett arbete utanför de yrkeskategorier som associeras med deras utbildning i statistiken – till exempel kan en datavetare bidra till digitaliseringen av en sektor som tidigare betraktats som lågteknologisk.
Vad resultaten i figur 8 och 9 däremot visar tydligt är att framtidens kompetensför- sörjning inte kan reduceras till en brist på utbildade ingenjörer eller datavetare som kan lösas genom att fler läser ”rätt” utbildningsprogram på universitetet. Det krävs väsentligt mycket mer nyansering än så.
Figur 8: Andel sysselsatta (riket) efter yrke och kvalifikationsnivå totalt (täckta staplar) och
för dem med minst 240hp (streckade staplar), år t+1-10
Källa: Falck m.fl., 2019.
Figur 9: Andel sysselsatta med minst 240hp och yrke med krav på fördjupad
högskolekompetens (teoretisk specialistkompetens, yrkeskod 2), efter studieinriktning, år t1-5
Notering: NaMa = Naturvetenskap & Matematik, AT=Arkitektur & Teknik, MFO= Medicin, Farmaci & Odontologi, DS=Datateknik & Systemvetenskap, JE=Juridik & Ekonomi, SH=Samhällsvetenskap, BE=Beteendevetenskap, UTB=Utbildningsvetenskap, HT=Humaniora och Teologi, HA=Hälsa & arbetsliv, KO=Konstnärligt område, ÖV=Övriga områden.
Källa: Falck m.fl., 2019. Chef tid (t) 1 T otalt 1 240HP 2 T otalt 2 240HP 3 T otalt 3 240HP 4 T otalt 4 240HP 5 T otalt 5 240HP 6 T otalt 6 240HP 7 T otalt 7 240HP 8 T otalt 8 240HP 9 T otalt 9 240HP 10 T otalt 10 240HP 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0%
Krav på fördjupad höskolekompetens Krav på höskolekompetens Övriga yrken Uppgift saknas
100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% t+1
NaMa AT MFO DS JE SH BE UTB HT HA KO OV Totalt