Tema – diskussionen om uthängning

”Lundgrens bok är motbjudande” skriver Manne Forsberg i Expressen den 070808, och som titeln indikerar att den är ”djupt obehaglig”.125Han skriver att han hade större förväntningar på Lundgren och att denna bok skulle få större genomslag i jämställdhetsdebatten genom att ta upp viktiga problem. Forsberg tycker att det är fel att personer hängs ut av personliga orsaker. Den största invändningen gäller alltså inte, som det tidigare exemplet om att hängt ut och kränka offentligt generellt, utan att det just är personliga anledningar som utgör problematiken.

Att en massa människor får sina privatliv utfläkta är naturligtvis sorgligt. Men det värsta av allt är att så många recensenter tycker att svepande manshat är en modig jämställdhetsgärning. Maja Lundgrens hatobjekt ligger och blöder. Men patriarkatet har klarat sig utan blessyrer.126

Dessutom är han besviken över att debatten handlat om Lundgrens mod, han hade förväntat sig att recensionerna skulle ge upprättelse till de uthängda men att han fått intrycket att recensionerna istället anser att de uthängda får skylla sig själva. Forsberg har starka åsikter kring jämställdhet, och skriver vidare att, ”Könsord är sexuella trakasserier oavsett sammanhang. Om man inte inser det så kliar man helt uppenbart patriarkatet på pungen.” Forsberg använder sig av ironi när han i meningen efter att han säger att könsord är trakasserier, själv använder könsord. Han syftar till Maja Lundgren som han anser har gjort bort sig, han menar att hon gynnar patriarkatet och att hon själv försätter sig i en utsatt position.

121 _{Appelberg, J http://www.svd.se/dynamiskt/synpunkt/did_16722641.asp(071105)} 122 Anderberg, T http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=685555 (071030) 123 _{Wirtén, P http://www.expressen.se/1.807767 (071107)} 124 Ibid. (071107) 125

Forsberg, Manne 070808 Expressen ”Lundgrens bok är motbjudande” http://www.expressen.se/1.789331 (071107)

126

Dan Josefsson, en av de uthängda i Myggor och tigrar argumenterar för sin och de andra uthängdas sak i DN, 070903.127 Han försvarar sig och menar att Lundgren hämnas med uthängningen på grund av en kärleksaffär de haft tidigare. Han tvivlar på sanningshalten i boken och menar att ”Inte ett ord är sant. Vilket naturligtvis väcker frågor om hur resten kommit till.”128 I sin artikel publicerar Josefsson delar ur den konversation han och Lundgren fört via mail, som en motattack. Han ger sig in i diskussionen om litteraturens regler och utgivningen av boken.

Jag tycker att frågan om Albert Bonniers förlags hantering av sanningen är så principiellt viktig att frågan inte får tigas ihjäl.”[…] så kan ingen utom författaren och dem som attackeras veta säkert vad som är sant och falskt.129

Josefsson kritiserar Magnus Bergh och hänvisar till det stycke i boken där Bergh är tveksam över utgivningen, Josefsson menar då att Bergh inte borde försvara sig och Lundgren genom att säga att ”det är litteratur”. Josefsson slår fast att ”Detta agerande måste vara unikt i svensk förlagshistoria.”130 Denna återkommande diskurs, det starkt opponerade motståndet, handlar enligt det som Bourdieu menar sker inom ett konkurrensrum, att deltagarna producerar för sina konkurrenter mer än till publiken, läsarna. Samtalet, artiklarna emellan handlar om att tydliggöra sin ståndpunkt precis som Josefsson och i sin tur Maja Lundgren gör i boken

Myggor och tigrar.

Ytterligare en skribent är skeptiskt till boken och dess sanningshalt. Precis som Dan Josefsson skriver Mats Gellerfelt 070809 i SvD att sanningshalten i boken är tveksam.131 Precis som Potter menar så är ”sanningen starkare än fiktionen” och när sanningen återkommande blir ifrågasatt så har boken svårare att övertyga sina läsare. Detta statuerar dessa artikelförfattare följande exempel för genom sanningskrav, ljuga, sant, offentliggöra privata hemligheter,

vanföreställningar, karaktärsmord,132 autentiska personer, autofiction133 gemensamt för dessa artikelförfattare är användandet av invektiv, främst ord som syftar åt det sexuella, pungen,

utfläkta, pinkar in revir,134 kulturslemhora, djuriskhet, flörta, spermarävar, ryggradslösa

127

Josefsson, Dan 070903 DN ”Moraliskt haveri” http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=688150 (071030)

128 Ibid. (071030) 129 Ibid. (071030) 130 _{Ibid. (071030)} 131

Gellerfelt, Mats 070809 SVD ”Narcissismen utarmar litteraturen”

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_16600560.asp(071105) 132 Josefson, D http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=688150(071030) 133 Gellerfelt, M http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_16600560.asp(071105) 134 Forsberg, M http://www.expressen.se/1.789331 (071107)

kreatur, kulturens stackars tjackhoror, pitten som vapen, smygrunka ihjäl sig.135 Eftersom Josefson själv är omnämnd i Myggor och tigrar publicerar han förutom dessa glåpord utdrag ur Lundgrens och hans mailkonversationer, då han vill ge igen. Ännu en gång görs referenser till

Strindberg136 men i detta sammanhang för att Lundgren inte har uppnått samma nivå som hans litterära verk utgör. Slutligen finns också ord som ännu förtydligar den negativa ståndpunkten för Myggor och tigrar, genom att skriva, ursinnig anklagelseakt på 500 sidor,

hotbrevkvinnolitteratur, missunnsamma, världsåskådning,137och hatbrev.138 6.3.4. Tema – litterära och journalistiska principer

Maria Schottenius bidrar med två artiklar i DN, den första är publicerad 070903139 och den andra dagen efter 070904140. Båda artiklarna utgör en del i en diskussion med bokens förläggare Magnus Bergh. Schottenius skriver att Berghs argumentering för att ge ut boken inte är hållbar och menar att en förläggare liksom en redaktör måste göra ett urval och inte publicera allt som lämnas in av författare och skribenter. Hon jämför det redaktionella arbetet för förläggare och tidningsredaktörer, diskuterar de pressetiska regler som finns och uppmanar Albert Bonniers förlag att be om ursäkt. Schottenius anser att Lundgren är psykiskt labil och skriver att ”Det är inte konstigt att en person med paranoida drag och med en känsla av vanmakt vill hämnas på personer.”141 Vidare skriver Schottenius att det inte är helt ovanligt att ett stort förlag ger ut en bok där författaren uppenbarligen är psykiskt labil person som ”går bärsärkagång på sin namngivna omgivning. Att profitera på en skör människas verklighetsuppfattning och riskera att de som råkat komma i vägen blir groteskt uthängda är ansvarslöst.”142

Som tidigare nämnts svarar Schottenius på Magnus Berghs försvar av publiceringen, redan dagen efter i DN 070904,

Nej, Magnus Bergh, din argumentering för att ge ut ”Myggor och tigrar” håller inte. Att ett förlag överväger vilka böcker som ska ges ut kan inte betraktas som censur. På förlag liksom på tidningar

135 Josefson, D http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=688150 (071030) 136 Forsberg, M http://www.expressen.se/1.789331 (071107) 137 Ibid. (071107) 138 Josefson, D http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=688150 (071030)

139 _{Schottenius, Maria 070903 DN ”Bonniers körde i diket”}

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=688316 (071030)

140 _{Schottenius, Maria 070904 DN ”Att överväga är inte censur”}

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=688490(071030)

141

Schottenius, M http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=688316 (071030)

142

publicerar vi det som anses värdefullt att publicera, ingen kan begära att vi ska publicera allt som kommer i vår väg.143

Det offentliga samtalet som Schottenius och Bergh för i DN utgör inte bara enskilda repliker i ett samtal utan är också en beståndsdel i en större helhet, en text i en intertextuell kedja. Texter integrerar med varandra i ett textsystem. Schottenius startar det hela genom att rikta sin artikel (sin replik) direkt till Magnus Bergh. Han svarar genom att skriva en artikel. Denna artikel är hans enda i denna debatt, även om han figurerar i många artiklar genom att andra artikelförfattare refererar och nämner honom. Schottenius och Bergh verkar inom samma fält, de känner väl till varandra och deras respektive positioner inom fältet. De skriver och publicerar sina artiklar i samma mediala rum, DN, och skriver inte i första hand för sina läsare utan till varandra. Det är detta som Bourdieu återigen menar då han fastslår att producenter inte i första hand producerar för sin publik utan för sina konkurrenter. Han menar att det är så det ofta går till inom kulturen, politiken och journalistiken. Detta bör förstås utifrån det specifika fältets strategier.

I det lilla samtal som dessa två artikelförfattare för märks en tydlig åsiktsokulering från bådas sida. De framför sina åsikter och försöker samtidigt få med sig andra genom att okulera. Lyckas de med detta kan de vinna andras röster och på så sätt bilda en ny gren inom debatten. Även Potters teori om insats och intresse går att applicera på dessa tre artiklar. Båda artikelförfattarna har ett stort intresse i denna fråga gällande publicering, censur, fiktion och verklighet. De tillhör deras arbetsuppgifter och har betydelse för deras anseenden inom fältet. Referenser och termer som använts i artiklarna bidrar till att skapa en representation av texternas innehåll och därmed hur samtalets förts. Tolkningsrepertoaren visar kärnan och diskursen i samtalet, i detta fall diskussionen om publiceringsregler, pressetiska regler och huruvida fiktion och fakta kan uppblandas eller ej. Ord som dikeskörningar, pressetiska regler

grova övertramp, paranoid, känsla av vanmakt, psykiskt labil, bärsärkagång, groteskt uthängda och ansvarslöst144 fiktion eller dokument, värdefullt att publicera talar för

Schottenius åsikt i debatten.

143

Schottenius, M http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=688490 (071030)

144