Tema: stad

4.1.4 Försvar

Reklamen som syns i stadsrummet upplevs som påträngande. Många av respondenterna berättar att de har byggt upp olika typer av försvar mot denna typ av reklam som de upplever som svår att skydda sig mot. Ellen berättar under promenadintervjun att hon uteslutande brukar lyssna på musik eller podcasts i hörlurar när hon går i staden. Då upplever hon att hon fokuserar på annat, och att hennes primära sinne då blir hörseln och inte synen vilket gör att reklamen bleknar bort. Edit menar att hon också har byggt upp murar som ska skydda henne mot denna typ av reklam, hon berättar:

[…] men när man bygger upp aktiva murar är i perioder där man har svinmycket komplex för den och knappt orkar visa sig utanför dörren och då kan det bli påtagligt att man måste stå och påminna sig om att nu är den bilden retuscherad och man måste då omsätta alla de intellektuella kunskaperna.

Edits murar är inte lika explicita som Ellens, ofta handlar det om att hon tänker på andra saker än sin kropp och att behovet av försvar går i perioder. Frida tycker att det är svårt att försvara sig eftersom de normer som reklamen befäster påverkar henne på ett sätt som det kan vara svårt att veta hur man kan försvara sig mot: ”Det gör något med ens psyke även om man inte fattar det direkt”. Ida menar att det är svårt att försvara sig mot bilder, hon säger:

Du kan inte skydda dig för bilder eller för musik. För det går bara rakt in. Men just bilder går in i vår optiska nerv och in i vår visual cortex. Du får ju associationer för det kickar igång massa grejer i vår hjärna men sen den medvetna processen att du fem steg senare, just det jag ska inte må dåligt av det här, du har ju redan satt igång den processen.

Visuella representationer såsom reklam har således en stor genomslagskraft som påverkar en del av respondenterna på ett sätt som inte alltid går att identifiera. Några menade också att reklamen ”lagras” hos dem vilket gör det svårare att fastställa vilka konsekvenser och vilken påverkan det ger.

4.2 Tema: stad

Att röra sig i staden innebär att dagligen mötas av reklam som visar sexualiserade och objektifierade kvinnokroppar. Detta får effekter på samtliga respondenter dagligen som leder till tvivel om den egna kroppen samt känslor som ilska och irritation. Detta stycke kommer att handla om hur respondenterna förstår och upplever det offentliga stadsrummet.

4.2.1 Den egna geografin

Många respondenter berättar att de tycker att det offentliga stadsrummet är en kommersiell plats som är fylld av reklam. De menar att denna typ av reklam är så vanlig att de knappt noterar den längre. Detta blev särskilt tydligt under promenadintervjuerna då några av respondenterna menade att de uppmärksammade reklamen extra mycket när de promenerade med mig. Magda berättar att hon upplever att denna reklam främst finns i stadskärnorna: ”Skulle jag ta en promenad borta i Stadsträdgården så tänker jag inte på det lika mycket som om jag hade gått på Svartbäcksgatan förbi Åhléns.” Frida menar att hon rör sig över en liten del av Uppsalas yta och att hon inte är nere i Uppsalas stadskärna särskilt ofta där denna reklam återfinns. När hon befinner sig i stadskärnan blir hon dock sällan förvånad över reklamen hon möter. Hon anser att det offentliga stadsrummet idag förutsätter denna typ av reklam: ”Om man går in på typ Åhléns och ska köpa smink då är liksom förutsättningen för att de bilderna ska vara där i stan, det ska vara sexualiserade bilder där så man reagerar inte på det.” Även om Frida förväntar sig att viss reklam som anspelar på sexualitet och nakenhet ska finnas på vissa platser så är hon ändå mycket kritiskt inställt till det:

Jag har ju någon sorts vision om att det inte ska finnas någon reklam alls, redan där är det ett intrång i min integritet att jag ska behöva se den skiten. Jag tycker verkligen att det är provocerande och upprörande att det får vara så. Inte bara för min egen personliga upplevelse av den bilden utan även rent politiskt, jag tycker inte att vi ska ha ett offentligt rum där kvinnokroppen är en utsmyckning.

Frida anser att kvinnokroppen används som utsmyckning i det offentliga rummet. Siri har liknande tankegångar och anser att: ”[…] ingen annan utsmyckar det offentliga rummet på så sätt.” Som ytterligare ett exempel på utsmycknad nämner hon offentlig konst och nakna statyer. Men hon anser att det är två olika typer av utsmyckningar.

Precis som Frida menar även Siri att det egna rörelsemönstret och de platser man vistas på är av betydelse:

För mig är Stockholm är en mer sexualiserat plats än Uppsala. Men det beror på var jag rör mig i Uppsala. Jag rör mig i en triangel mellan universitetsbyggnader och mitt hem. Ibland går jag ner på stan. Inte alls så ofta som när jag bodde i Stockholm. I Stockholm åkte jag mycket tunnelbana, jag åker inte kollektivt alls i Uppsala på den nivån.

Siri fortsätter:

Jag tror att det var i samband med att jag flyttade till Uppsala som jag slutade ha ångest över min kropp. Nu vet jag inte om det hänger ihop. Men när jag slutade röra mig i sådana miljöer så slutade jag att tänka på det. Men det kan också bero på att jag blev äldre och inte är tonåring.

Siri märkte en skillnad när hon flyttade från Stockholm till Uppsala. Hon menar att denna skillnad kan bero på att hon inte åker kollektivt längre, inte besöker stadskärnan i lika stor utsträckning som när hon bodde i Stockholm men också att hon blivit äldre. Både Frida och

Siri anser att de rör sig över en relativt liten yta i Uppsala, vilket påverkar hur ofta de möter reklam.

4.2.2 Rum för bedömning

Några av respondenterna upplever att stadsrummet är en plats för blickar och bedömningar och där man riskerar att bli betraktad. Detta som en följd av all reklam som ingår i det offentliga stadsrummet och att kommersiella intressen tillåts breda ut sig. Lisen menar: ”Jag har nog bara accepterat att det är företag som styr och det är jobbigt i sig.” Ellen upplever följande:

När man kliver utanför dörren är det så att man nästan känner en switch, klick! Nu ska andra bedöma mig och jag måste representabel ut. Vad är mina referenser till det? Vilken reklam såg jag senast? Och sen när man kommer hem kan man slappna av.

Frida upplever inte att hon blir bedömd lika starkt som Ellen, däremot känner hon sig betraktad i det offentliga rummet: ”Det är ju ständigt i bakhuvudet att man vet att risken finns att bli betraktad. Man vet att det finns alltid en potentiell blick på mig.” Att känna att man ska bli bedömd och vetskapen om att man kan bli betraktad är något som inte stannar i stadsrummet. Många respondenter upplever att den reklam de ser i stadsrummet även har förmågan att följa med dem hem. Detta förstärks av andra reklamkanaler såsom TV, tidningar, internet och nyhetsbrev. Många upplever det som att de aldrig får vara i fred. Ida säger: ” Jag blir irriterad av att det även är så hemma. Jag har ju avklickat alla nyhetsbrev.” För Ellen är det inte bara det offentliga stadsrummet som är sexualiserat utan hon anser att hela hennes tillvaro präglas av detta:

Det smyger ju in sig i hemmet också. Vi får reklamblad, Tv:n går i bakgrunden. Går man in på en sida så pop up, tadaa! Spammail från H&M. Inte ens hemma får vi en paus från det är så här du ska se ut. Till och med hemma.

För Ellen är det svårt att dra en gräns mellan det offentliga stadsrummet och hennes hem gällande hur hon tar till sig reklamen. Hon menar: ”Det finns nog ingen gräns. Finns det en gräns är den fruktansvärt diffus känner jag”. Eftersom Ellen anser att reklamen når henne även hemma så slutar hon inte att bedöma eller jämföra sig med reklamens framställning av kvinnokroppen trots att hon är hemma. Ellen liknar det offentliga stadsrummet vid en sluss:

Jag tänker det som en sluss. Vattennivån är inte lika hög hemma som ute. Ute kommer vi verkligen in i en mentalitet där vi ska representera oss själva och vi ska accepteras av allmänheten ute i det offentliga rummet. Samtidigt när vi kommer hem, så sipprar det hela tiden igenom vatten från det offentliga rummet. Vi fortsätter att döma oss själva hemma fortfarande men inte lika mycket som ute.

Jag kan känna att jag går mellan ytterligheter, att när jag är hemma är håret rufsigt, väldigt slappa kläder och man bara sjunker ihop nästan snuskigt för att man fixar sig så mycket så fort man ska ut. Någon hållning ska man väl ha, en kappa som ser relativt nytvättat ut och håret ska väl inte se ut som ett skatbo det ska ligga på plats. Det är svårt att vara kvinna.

Ellens upplevelse vittnar om att hon ständigt känner sig bedömd oavsett var hon befinner sig:

Tänker man på det känns det värst hemma för där ska man ju ändå få slappna av och bara koppla ifrån allting men det går inte. Så då är det ju nästan bättre att vara ute för där kan jag hålla på att döma mig själv hur mycket jag vill men hemma så smiter de här tankar ut, jag måste se ut på ett visst vis, gå på ett visst vis och föra mig på ett visst vis. Det är lite så här storebror ser dig. Oavsett var jag är någonstans så påverkar det mig hela tiden. Vilket betyder att de har lyckats smita in i min mentalitet.

Hemmet som hon tycker borde vara en plats för rekreation visar istället upp likheter med det offentliga stadsrummet.

4.2.3 Kollektivtrafiken

Många av respondenterna berättade att det utöver stadskärnan finns en särskild plats i det offentliga rummet där de möter sexualisering, nämligen i kollektivtrafiken. Detta upplevs ofta som mer påträngande än att möta det på gågator och i stadskärnor. Magda upplever följande: ”De gånger jag känner att jag blir väldigt upprörd är när jag åker kollektivt. Jag lyssnar inte på musik, jag står och lyssnar eller tittar. Och då tänker jag på det mycket mer känns det som.” Att åka kollektivt är ofta förknippat med väntan vilket gör att reklamen lätt fångar ens uppmärksamhet. Edit menar att hon på en tunnelbaneperrong konfronteras med reklamen på ett mer direkt sätt än när hon exempelvis går förbi samma reklam i staden: ”Jag tror att det är för att bilderna är så himla stora. De är en så kal miljö så de syns så himla himla mycket.” Tunnelbanan är en plats där Frida förväntar sig att se reklam som visar avklädda kvinnokroppar, denna vetskap till trots kan hon ändå inte låta bli att reagera på det hon ser:

Jag kommer ihåg början av hösten när jag praktiserade och var tvungen att åka tunnelbana varje dag. Då stod jag och bara liksom, gör man fortfarande sådana reklamer vad sjukt! Nu ska de ju sälja den här datorn och så är den här nakna tjejen, lite så. Ibland kan jag komma på mig själv, jag trodde vi hade slutat [med denna typ av reklam], och bli irriterad.

För Magda, Edit och Frida blir tunnelbanan och kollektivtrafiken en plats där det inte går att värja sig mot reklam och exponeringen och utsattheten för reklam blir således större och mer påtaglig på dessa platser jämfört med andra.

4.2.4 Virtuella och naturnära rum

Denna uppsats tar avstamp i att det offentliga stadsrummet är sexualiserat. Något som jag inte ställde specifika frågor om men som framkom under intervjuerna var att sexualisering inte endast förekommer i staden utan återfinns på fler platser och i andra rum. En del av

respondenterna liknar Internet vid ett offentligt rum eller en plats. Siri säger: ”Även om det är virtuellt så kan man se det som en stad eller som en plats”. Trots att Internet inte kan likställas med det offentliga stadsrummet delar de samma grundläggande idé, att det ska vara tillgängligt för alla. Ida hade avregistrerat sig från samtliga nyhetsbrev som hon tidigare prenumererade på. Detta för att undvika reklam som visar sexualiserade kroppar, hon menar: ”Det går inte att se ett nyhetsbrev utan att se sådant här. Weekday, sexismen är lite otydligare där, men inte jämställd. Frida menade att hennes geografiska plats var liten och att hon besökte stadskärnan relativt sällan. Detta innebär dock inte att hon inte nås av reklamen. Hon berättar: ”De typer av bilder som man tidigare mest har sett i stadsbilden tänker iallafall jag att jag mest ser virtuellt via Internet.” Att vara en mediakonsument, oavsett vilket medium det gäller, är att vara mottaglig för reklam. Tekniska framsteg såsom Internet har inneburit ytterligare ett sammanhang och ytterligare en plattform för reklam. Sammanhangen där reklamen letar sig in blir allt fler vilket gör att reklam är oberoende av plats för respondenterna. Detta gör att reklamen ständigt är närvarande, en del av tillvaron och gör anspråk på större utrymme vilket i sin tur medför att ännu större påverkan för individer. Samtliga respondenter har erfarenheten av att reklamens framställning av kroppar får effekter. I och med tekniska framsteg finner reklamen nya sammanhang vilket gör att de rum där reklamen inte kan tränga in minskar. Men det finns platser och rum där respondenterna inte känner att de nås av reklam. För Ellen är en sådan plats naturen. Hon menar: ”Jag nås inte av det när jag går i riktig skog eller är vid älven och fiskar. Där är vi fria. Vill man vara fri från allt det här trycket ska man nog vara ute i naturen väldigt mycket och syssla med friluftsliv, vilket är sjukt för det borde vara hemma.” Karin berättar att hon känner sig fri från reklam när hon är på landet och plockar svamp. Hon berättar:

För det kan jag verkligen känna ibland att när man är mycket i sådana forum där det finns mycket förväntningar på en, främst kroppsliga förväntningar, du måste se ut så här och du måste ha det där. Sen när man hamnar ur det och bara gör något annat i ett annat sammanhang där sådant inte spelar någon roll eller man blir påmind om det, det blir en väldigt stor skillnad, det känns ju väldigt skönt att bara få blir uppmärksammad för det man är. Att det här skalet ska vara så viktigt.

Ida menar att de gånger hon inte nås av reklam är när hon inte tar del av media: ”När man inte använder sociala medier eller i naturen, det är bra för kroppen att vara där.”