I resultatdelen har jag lyft upp förskollärarnas beskrivningar som jag tyckte var karaktäristiska för att beskriva deras uppfattningar om förskolans verksamhet. I deras berättelser fanns också olika återkommande teman som de ansåg påverka fysisk aktivitets roll i förskolan. Eftersom jag inte alltid bedömde att de tillhörde till det karaktäristiska i deras berättelser som jag ville lyfta upp har jag inte tagit med de i resultatdelen. Istället har jag samlat de återkommande teman här och därför kan det bli en del upprepningar eller ny information om förskollärarnas uppfattningar.
Läroplan
Flera förskollärare nämnde läroplanen som levande dokument i sin verksamhet. Ellen togupp att läroplanen ger en idealbild av verksamheten. När föräldrar läser den får de för sig att allt som står i läroplanen är det som barnen får i förskolan. Personalen i förskolan uppehåller denna idealbild genom att för föräldrar bara berätta det positiva ifrån förskolans värld. Cecilia läste ofta förskolans läroplan men påpekade att eftersom fysik aktivitet inte finns med i arbetsplanen är den inte heller i fokus i verksamheten. Ada menade att läroplanen sitter i ryggmärgen.
Föräldrar/personal
Ada och Ellen lyfte upp föräldrarnas roll. Ada berättade att förskolans personal samtalar med föräldrar om vikten att barn får röra på sig. Ellen sade att personalen i förskolan måste vara tydliga om att påminna föräldrar att de har den viktigaste rollen i barnens liv. Hon ansåg att föräldrar har fått en uppfattning om att förskolan är den bästa platsen för barnen samt att förskolegången är obligatorisk eftersom föräldrar frågar lov om barnen får vara lediga. Föräldrar arbetar långa dagar och tror att barnen får allt de behöver i förskolan inkluderat fysisk aktivitet. Ellen trodde att föräldrar tror det eftersom personalen lyfter upp sin verksamhet som heltäckande.
26 Hinder
Lokaler
Flera förskollärare menade att förskolans lokaler inte gynnar fysisk aktivitet. Cecilia, Doris, Ellen och Fia har på sina förskolor haft en lekhall som är omgjord till andra ändamål på grund av att barnantalen har ökat. Doris och Ellen berättade att det har blivit svårare om inte omöjligt att boka skolornas gymnastiksal eftersom tiderna som är över är oftast sena eftermiddagstider. Flera förskollärare sade indirekt att innemiljön inte är rustad för fysisk aktivitet. Fia påpekade att ytorna på hennes förskola är omgjorda till stillasittande aktiviteter. Doris och Ellen sade att de har möjlighet att ha rörelselek ”röris” inne på sin avdelning.
Personliga intressen och utbildning
Flera förskollärare menade att personligt intresse och förhållningssätt är de viktigaste förutsättningarna för barns möjlighet till fysisk aktivitet i förskolan. Bea tyckte att man skall göra det man är bra på för det ger det bästa resultatet för barns lärande. Förskollärarutbildningen borde vara mer inriktad för olika ämnen som dans, bild och naturkunskap. Hon menade också att utbildningar inom förskolan ger resultat bara om de personer som är intresserade av ämnet deltar. Cecilia ansåg att förskolornas verksamhet ser olika ut för att olika personer med olika intressen arbetar på de olika förskolorna. Bea och Cecilia tog upp att det är viktigt att läsa forskning för att kunna utveckla sin verksamhet. Cecilia fortsatte med att nämna vuxnas roll som viktig för hur verksamheten ser ut. Verksamheten ser olika ut eftersom olika pedagoger lyfter fram olika saker som viktig. Doris menade att personligt intresse påverkar valet av innehållet i verksamheten utöver de som står i fokus i lokala arbetsplaner.
Säkerhet
Ellen har upptäckt att barns säkerhet påverkar deras möjligheter till fysisk aktivitet. Hon menade att det är viktigt att titta på verksamheten ur säkerhetssynpunkt men att det vissa gånger har gått får långt. Hon gav ett exempel på hur de skulle åka pulka i en liten backe där hon anser att barn inte ens skulle behöva ha hjälm på sig. Förskolan har beslutat att barn inte får åka pulka utan hjälm och att hjälmarna måste vara av en sort som automatiskt löser upp sig vid belastning för att barnen inte skall kunna strypas av hjälmbandet. Det skulle bli dyrt att köpa in sådana hjälmar till förskolan och alla föräldrar kunde inte köpa dem heller. Slutsatsen
27
blev att barnen inte skulle åka pulka i förskolan. Cecilia har sett att personalens oro över att barnen kan skada sig när de till exempel klättrar gör att de begränsar barns möjligheter till allsidig fysisk aktivitet. Ellen ansåg också att föräldrar är oroliga över sina barn. Denna oro gör att inte heller de äldre barnen få vistas ute på sina hemgårdar utan vuxna vilket innebär att barnen går in till stillasittande aktiviteter när de bli hämtade från förskolan. Fia berättade att de inte badar mera med barnen som de gjorde förut men att hon är glad över det för att det så lätt händer olyckor i vatten.
Ekonomi
Flera av pedagogerna tog upp förskolans dåliga ekonomi som ett hinder. Stora barngrupper och inga vikarier vid personalens sjukdom påverkar verksamheten. Det är svårt att gå iväg med stora barngrupper och inne blir det för rörigt med hög ljudnivå om man låter barnen vara spontant fysiskt aktiva.
Tiden
Flera av förskollärarna påpekade tiden som ett hinder. Inte alltid direkt utan också indirekt berättade de att det finns mycket som skall göras inom verksamhetens ramar. Frågan om prioriteringar kom upp. Språkinlärning var i fokus på förskolorna enligt alla förskollärare. Matematik och undersökande stod också i fokus på många förskolor. Doris tog upp ämnet om att man kan sammanföra olika grenar av lärandet så som att barn kan lära sig språk och matematik genom fysisk aktivitet och därmed hinna få in mer av läroplanens mål under dagen.
Samtalen om fysisk aktivitet på förskolan
Alla förskollärare var överens om att fysisk aktivitet är viktig för barnen. Ada och Bea sade att de samtalar regelbundet om fysisk aktivitet på förskolans olika möten och att fysisk aktivitet är självklar, väl förankrad aktivitet på deras förskolor. Ada tyckte att deras förskola har ett gemensamt förhållningssätt och att samtalen med föräldrar är viktiga. De fyra resterande förskollärarna ansåg att de inte pratar om fysisk aktivitet på sina förskolor utan den bara finns där oreflekterad. Det är vanligt i dessa förskolor att personalen har olika förhållningssätt till fysisk aktivitet.
28 Vad är fysisk aktivitet
Förskollärarna var överens om att fysisk aktivitet är allt man gör med grovmotoriska rörelser. Det kan handla om att springa och klättra men också äta mat eller måla. Det finns strukturerad och ostrukturerad fysisk aktivitet. Doris mindes att det förr fanns mycket strukturerad fysisk aktivitet till exempel när barngruppen gick till gymnastiksalen. Enligt henne skall lärandet inte vara så styrt nu som då, så andra alternativ såsom skogsvistelse är bättre än aktivitet i gymnastiksalen.
Fysisk aktivitet på hemsidan/inte på hemsidan
De två förskolor där Ada och Bea arbetar nämns fysisk aktivitet på deras hemsidor. Ada och Bea öppnade var sin fristående förskola när de var missnöjda med de kommunala förskolorna de arbetade på. De arbetar nu som förskolechefer. Dessa två förskolor liknar varandra på det sättet att personalen har problematiserat och diskuterat fysisk aktivitet på förskolan. De har hittat arbetssätt där fysisk aktivitet får mycket plats. Skillnaden är hur de gör det. Bea berättar att hon läser forskning och litteratur för att kunna utveckla verksamheten. Ada läser däremot inte men nämnde att hon har läroplanen i ryggmärgen efter många år i yrket och att egen fantasi räcker långt när hon planerar sin verksamhet. De övriga förskolorna hade gemensamt att personalen inte reflekterar över fysisk aktivitet på sina förskolor. Man tar för givet att barnen är tillräckligt fysiskt aktiva.
Kortfattad beskrivning om förskollärarnas slutsatser kring mängden fysisk aktivitet i förskolan:
Ada: Fysisk aktivitet har minskat i hemmen därför är det viktigt i förskolan.
Bea: Fysisk aktivitet har ökat i förskolan för det finns mera kunskap om det nu än förut. Cecilia: Mängden fysisk aktivitet beror på vilken förskola man arbetar på.
Doris: Mängden fysisk aktivitet är detsamma, den har däremot ändrat skepnad Ellen: Vi tar för givet att barn får tillräckligt med fysisk aktivitet.
29
Analys
I analysdelen används begrepp som skola, utbildning och undervisning de gånger litteraturen använder dessa begrepp. Min erfarenhet från förskolan är att man inte ser verksamheten som en regelmässig undervisning. Analysen grundar sig på läroplansteori och min tolkning av intervjuerna
Förskolans läroplan98, reviderad 2010 är en av förskolans styrdokument. Dokumentet är bindande vilket innebär att förskolans personal måste arbeta efter de strävansmål som finns där. I min undersökning har jag hört berättelser om hur fysisk aktivitet är en viktig och återkommande del av verksamheten men å andra sidan även berättelser om hur fysisk aktivitet sporadiskt och oreflekterat figurerar i verksamheten. Hur kommer det sig att den fysiska aktivitetens roll kan se så olika ut trots att förskolorna har samma styrdokument att följa? Hur läroplanen styr undervisningen är en av de frågor läroplansteorin undersöker (Lundgren 1979, s. 22).
En av orsakerna till olikheterna kan vara att pedagogerna på de olika förskolorna tolkar läroplanen utifrån sina egna utgångspunkter. Wahlström berättar att läroplanen är en kompromiss av olika ideologiska åsikter som gör att läroplanen blir tolkningsbar (Wahlström 2015, s. 27). Englund (1990 se Wahlström 2015, s. 27) menar att läroplanens tolkningsutrymme har en didaktisk konsekvens som innebär att lärarna behöver ”utveckla en didaktisk kompetens” som Wahlström uttrycker det. Denna didaktiska kompetens innefattar förmågan att göra medvetna val av innehållet i undervisningens innehåll. Jag tolkar Adas och Beas berättelser som att de har gjort sina val så att de kan inkludera fysisk aktivitet i sina verksamheter. De skiljer sig från de andra förskollärarna genom hur de pratar om läroplanen. Ada beskrev att förskolans läroplan sitter i ryggraden på henne och att hon litar på sin erfarenhet. Bea underströk vikten av att läsa forskning men också att hennes erfarenhet har hjälpt henne att formulera det pedagogiska arbetssättet som hon arbetar ifrån. Hon nämnde läroplanen som hastigast i sin berättelse.
När man gör tolkningar kan man också göra val av innehållet. Alla förskollärare i intervjuerna tyckte att pedagogens egen roll har stor betydelse för hur verksamheten ser ut eftersom de kan påverka verksamheten med sina personliga åsikter. Pedagogerna kan göra val kring innehållet i sina verksamheter genom att göra tillägg eller reduceringar till läroplanen. Läroplansteori förklarar detta med begreppet transformering (Linde 2006, ss. 48-63). Jag tolkar det som att
30
Ada och Bea har transformerat läroplanen med sina erfarenheter och tidigare kunskaper. Det står inte i läroplanen att fysisk aktivitet skall vara i fokus i förskolan men Ada och Bea har valt att förena det i realisationen av förskoleplanen. Detta genom att dagligen erbjuda fysisk aktivitet för barnen men också genom att problematisera begreppet fysisk aktivitet på sina förskolor i samtal med barn, personal och föräldrar. Realiseringen av läroplanen handlar om hur läraren konkret verkställer läroplanens mål (Linde 2006, ss. 65-74). Både Ada och Bea har frigjort sig från de kommunala förskolornas tolkningar av läroplanen som de varit missnöjda med när de startade sina fristående förskolor. De har hittat sina egna versioner av kunskap på vad ”en god utbildning” är. Den ”goda utbildningen” inkluderar fysisk aktivitet för dem. På så sätt skapar de möjligheter till fysisk aktivitet som enligt Wikland (2013) är avgörande för barns välmående och hälsa. Skillnaden dem emellan är enlig min tolkning att Ada i högre grad litar på den praktiska kunskapen, techne, kunskapen som hon har byggt upp under sin tid inom förskolan medan Bea utvecklar sin verksamhet med hjälp av faktakunskap, episteme. Gustavsson beskriver (2000, s. 105) att praktisk kunskap innehåller båda kunnandet att göra och kunnandet att föra dialog över det man har gjort. Utförandet med rutin eller vana räknas inte som kunskap. Både Adas och Beas sätt har resulterat att fysisk aktivitet prioriteras i deras verksamheter.
Den långa yrkeserfarenheten som inkluderar tiden från 1980- och 1990-talet, som Ada, Doris och Fia beskriver som en period med mycket fysisk aktivitet, kunde påverka förskollärarnas uppfattningar om barns behov av fysisk aktivitet i nutiden. Fia beskrev den tiden som en tid där ”[…]fysisk aktivitet inkluderade i allt vi gjorde […]” ”[…] att barnen och vi vuxna också rörde oss naturligt i vardagen […]”. Doris berättade om de planerade fysiska aktiviteterna i gymnastiksalen och dansen i danssalen. Ada och Ellen ansåg att föräldrar var mer fysiskt aktiva med sina barn. Dock framkom det, i takt med djupare analys av intervjuerna, att förskollärarna inte hade ett gemensamt sätt de tog vara på tidigare erfarenheter. Fias och Doris beskrivningar uppdagade att de egentligen inte fört med sig traditioner och kunskaper om fysisk aktivitet till sina senare verksamheter, i motsats till Ada. Bea som också har lång erfarenhet inom yrket och prioriterar fysisk aktivitet i sin verksamhet ansåg inte att det var mer fysisk aktivitet förr utan tvärtom påpekar hon att kunskapen om den fysiska aktivitetens fördelar har ökat i samhället vilket därmed har ökat möjligheten till fysisk aktivitet i förskolorna.
31
Doris, Ellen, Cecilia och Fia beskrev läroplanen som ett levande dokument. Fia förklarade att hon utgår ifrån läroplanen vid planering men beskriver inte närmare hur. Däremot framhöll hon förskolans pedagogiska tankegångar som är inspirerade av Reggio Emilia-filosofin. Det verkar som att Fias arbete styrs utifrån kunskapen som förskolans kollegiala gemenskap värderar som viktig. Jag är inte säker på om Fia ansåg att arbetssättet som de har på hennes förskola är ”en god utbildning” sett till den fysiska aktiviteten men hon har anpassat sig till den kollegiala traditionen i förskolan. Fysisk aktivitet lyftes inte fram i deras diskussioner. Lundgren (1979, s.18) poängterar att utbildning styrs av läroplanen men den påverkas också av vad i samhället vi anser som kunskap. I Sverige har Reggio Emilia filosofin fått stor betydelse inom förskolan. Fia berättade att ”[…] inte bara miljön utan också andra metoder som vi använder så som pedagogisk dokumentation för att kunna ge barnen möjligheter till lärande tar tid[…]”. Jag tolkar Fias berättelse som att fokus på hennes förskola ligger på metoder på hur man skall göra men inte på vad man skall göra för att nå ”en god utbildning”. Fias pedagogiska kunskapssyn styr henne att forma miljön så att barn kan mötas i stillasittande aktiviteter. Detta blir ett hinder för barns möjligheter att variera sin aktivitetsnivå inomhus. Strotz och Svenning (2004, s. 31) anser att det finns andra sätt att finna kunskaper på än att sysselsätta sig inomhus. Doris berättade till exempel hur hon har arbetat med matematik utomhus med hjälp av fysisk aktivitet ”[…] matteövningar som att hoppa en gång, gå baklänges och balansera.”
Englund (2005, s. 140) berättar att när man lär sig om ämnet lär man sig också om vilket värde ämnet har. När miljön i Fias förskola formas på ett sätt som gynnar sittande sysselsättningar och när möjligheten till fysisk aktivitet reduceras och barnen får höra fraser som ”spring inte” och ”sätt dig ner” uttrycker förskolan indirekt att fysisk aktivitet inte är viktigt eller önskvärt. Det påverkar den fysiska aktivitetens värde negativt. Konsekvensen för barnen blir att de långa stunder blir stillasittande. Ekblom-Bak och Ekblom (2012, s. 1467) menar att stillasittande är farlig för hälsan. Detta planerade stillasittande avbryts sällan av den aktiva fria leken utan barnen fortsätter att sysselsätta sig med sittande aktiviteter när de gör fria val. Burdette och Whitaker (2005) menar att barns fria lek har förändrat sig till mer stillasittande aktiviteter vilket enligt dem innebär att barns ostrukturerade lek måste få mer plats. Osnes et al. (2012, s. 12) poängterar att förskolan har en viktig roll i att stödja barns möjligheter till fysisk aktivitet. Enligt dem behöver förskolans personal inhämta mer kunskap om den fysiska aktivitetens betydelse för barns lärande och utveckling.
32
Konsekvenserna var detsamma för barn på Doris, Ellens, Cecilias och Fias arbetsplatser. De lyfte inte upp rörelse som något viktigt vilket omvandlade den fysiska aktiviteten till en osynlig del av verksamheten. Ellen beskrev detta med att säga ”Vi tar för givet att barn får tillräckligt med fysisk aktivitet.” Jag anser att hennes uppfattning går i linje med Doris och Cecilias uppfattningar om fysisk aktivitet i förskolan. Jag uppfattar att de upplever att barn har möjlighet till fysisk aktivitet fast de inte pratar om det. Sääkslahti et al. (2004, s. 143) har undersökt uppfattningen om att de yngsta barnen får tillräcklig fysisk aktivitet och kommit fram till att det är en felaktig uppfattning. Följden för förskollärarnas uppfattningar är att de inte erbjuder tillräckligt mycket möjligheter för fysisk aktivitet för barn på deras förskolor.
Mitt syfte var inte att analysera resultatet ur ett sociopolitiskt perspektiv med när jag läste Ellens berättelse tycker jag att den har en viss anknytning till det sociopolitiska perspektivet inom läroplansteorin. I det sociopolitiska perspektivet ställer man ”kritiska frågor om läroplanens politiska dimension” samt resonerar om ”skolans roll i ett demokratiskt samhälle” (Sundberg 2012 se Wahlström 2015, s. 31). Jag tolkar Ellens berättelse som att hon ställer sig kritisk mot utformningen av förskolans läroplan. Hon beskrev enlig min tolkning förskolans läroplan som ett utopiskt styrdokument som egentligen är omöjlig att till sin helhet implementera. Ett styrdokument som låter föräldrar tro att förskolan är den bästa platsen för barnen. Det får konsekvenser enligt Ellen att föräldrar antar att förskolan är heltäckande för barns utveckling och att de därmed får den fysiska aktivitet som de behöver. Corder et al. (2012, ss. 203-204) har undersökt föräldrars uppskattningar av barns fysiska aktivitet och kommit fram till att föräldrarna oftast överskattar hur fysiskt aktiva barnen är.
Ellen berättade om vikten av att ha bra relationer till barnen, vilket pedagogerna enligt Ellen får genom samtal och när de gör något roligt tillsammans. Ellen sade att ”när det kryper i barnen” går de ut. Att följa barnens lust till rörelse ger henne ibland ett dåligt samvete eftersom projektarbeten blir lidande. Jag tolkar Ellens berättelse som att hon är missnöjd med sättet hur förskolans läroplan98, reviderad 2010 vill styra förskolans verksamhet. Hon sade att ”Det är så mycket lärande som vi måste få in. Förskolan blir mer lik skolan.” Enlig min tolkning skiljer sig Ellens syn på ”god utbildning” från den som hon medverkar i. Hon verkade pendla mellan två motsatta inre krav, att i roliga sammanhang skapa goda relationer till barnen så som hon anser ger goda förutsättningar för lärande och att följa verksamhetsplaneringen som grundar sig på de lärande strävansmålen utifrån förskolans läroplan där det enligt henne ingår mycket sittande aktiviteter som barnen många gånger inte
33
är intresserade av. Jag tolkar Ellens dilemma som att hon vet på vilket sätt hon vill arbeta efter men att hon inte ensam kan göra transformeringen av läroplanen som hon anser ger det bästa lärandet. Hon är en nyutbildad förskollärare på en ganska ny arbetsplats. Att förändra traditioner kan vara svårt, inte minst som en relativt ny i gruppen. Haug (1992 se Lenz Taguchi 2000, s. 13) menar att förändringar i kommunala institutioner är svåra att genomföra och att ”Förändringar kräver att de som arbetar inom ramarna för verksamheten har förändrat grunden för sin förståelse eller grunden för sina föreställningar om vad arbetet egentligen handlar om” (Haug1992 se Lenz Taguchi 2000, ss. 14-15).
Doris och Cecilia är de två förskollärare som berättade att de aktivt använder läroplanen i sitt arbete. De lyfte upp lokala arbetsplaner som viktiga dokument. Deras fokus ligger på utvalda strävansmål som deras förskola valt att prioritera. Jag upplever att Doris och Cecilia är nöjda med det. Jag tolkar Doris berättelse som att hon är likställd med det att olika tider har olika syn på vad som är viktigt och detta påverkar verksamheten. Just nu är det fokus på lärande och den fysiska aktiviteten finns mer i bakgrunden i ostrukturerad form. Hon tror att barn rör på sig lika mycket som förr men i andra former. Cecilia menade att pedagoger på olika