Teoretiseringar och kategoriseringar av jämställdhetsbegreppet Med utgångspunkt från Ozgas (2000) syn på pedagoger som policymakare och

Connells (1987, 2002) betoning på praktiken blir det rimligt att använda Bacchis (1999) och Marshalls (1997) diskussioner, som främst berör politik, för analys av både förskolepolitik och praktik. Jag har tagit fasta på deras resonemang om att undersöka underliggande antaganden i framställningar samt lägga särskild vikt vid att undersöka konkurrerande framställningar och vad som framstår som

oproblematiskt. Utifrån deras resonemang har jag satt ihop en tvärvetenskapligt baserad sammanställning som bygger på tidigare teoretiseringar och

kategoriseringar av jämställdhetsbegreppet. Den baseras främst på svenska och

14 Med Foucaults terminologi kan detta spänningsfält beskrivas som en diskursiv formation och med Faircloughs terminologi som en diskursordning (Winther Jorgensen & Phillips 2000).

15 Det är dock inte helt självklart att de med automatik kan ses som dominerande, dels

eftersom statlig jämställdhetspolitik i högre utsträckning kanske snarare utgjort en del av andra dagordningar än varit något mål i sig (Hirdman 2001; Lombardo m.fl. 2009), dels eftersom det utöver staten finns andra samhälleliga aktörer av särkskild betydelse för att legitimera vissa diskurser och utesluta andra.

anglosaxiska utbildningsvetenskapliga och statsvetenskapliga arbeten men även forskning inom, till exempel, historia, medicin, sociologi och psykologi berörs.¹⁶ I det följande söker jag bryta ned det politiska begreppet jämställdhet teoretiskt för att därigenom kunna analysera innebörder på olika nivåer och över tid i ett förskolesammanhang. I linje med Bacchi (1999) och Marshalls (1997) betoning på att inte undersöka bara vad som finns med utan också vad som möjligen framstår som oproblematiskt, det vill säga utgör ”areas of silence”, riktas särskild uppmärksamhet i sammanställningen mot hur jämställdhetsproblemen skulle kunna framställas ur ett könsteoretiskt feministiskt influerat perspektiv och om detta uppmärksammas. Fokus riktas mot de grupper, områden och åtgärder som berörs. Min ansats kan närmast beskrivas som en kontrasterande analysram som satts upp utifrån ett policy- och könteoretiskt perspektiv. Följande analytiska dimensioner eller skiljelinjer, som för tydligheten presenteras separat men egentligen överlappar varandra, kommer att behandlas:

Vilka ska bli jämställda? (Handlar diskurserna om följande: individer-grupper, likheter-skillnader-intersektioner, mottagare-medaktörer, makt-ingen makt.^.) Inom vilka områden ska barnen bli jämställda? (Handlar diskurserna om följande:

förskola-offentlig sfär-privat sfär-könsordning.)

Framställningar vis-à-vis konkreta åtgärder och metoder (Symbolisk-materiell policy.)

Vilka ska bli jämställda? Likheter, skillnader och intersektioner

Detta avsnitt handlar om att analytiskt bestämma vilka det är som ska bli

jämställda. Det är kopplat till den forskningsfråga i arbetet som handlar om hur pedagogerna och barnen framställs i arbetet med jämställdhet i förskolan.

Handlar det om kvinnor och män och flickor och pojkar eller framför allt om det ena könet? Handlar det om individer eller om grupper och vilken betoning ska läggas på likheter, skillnader och mångfald dem emellan? Detta är frågor som i årtionden har diskuterats inom könsforskningen. En första distinktion kan, vilket berördes redan i Wernerssons (1980) analys av jämställdhet i början av 1980-talet, göras mellan om det är individer eller grupper som ska bli jämställda.

I avhandlingen görs också en distinktion mellan likheter, skillnader och intersektioner som är i linje med den uppdelning som den brittiska statsvetaren Judith Squires (2003) föreslår av jämställdhetsbegreppet.¹⁷ Jämställdhetsbegreppet har inom svensk könsforskning diskuterats analytiskt i relation till begreppsparet likhet och

16 Tyngden på utbildningsvetenskapliga arbeten motiveras av att arbetet handlar om förskolan medan antalet arbeten från det statsvetenskapliga fältet baseras på att jämställdhet är ett politiskt begrepp som i hög utsträckning behandlats i politisk teori.

17 En reservation är dock att jag, utifrån den kritik som riktats mot mångfaldsbegreppet (de los Reyes m.fl. 2003), valt att i stället använda termen intersektioner.

skillnad.¹⁸ Utifrån vad jag i arbetet valt att kalla ett likhetsperspektiv (Freidenvall 2007) ska könen, något förenklat, få del av lika rättigheter och behandlas lika. En utgångspunkt i detta perspektiv, som i grunden är liberalfeministiskt, är att kön inte ska ha någon betydelse. Här betonas snarast universialism och kategorin

”individ” ses som oproblematisk förutsatt att kvinnor inkluderas. Perspektivet har fått kritik för att förminska skillnader mellan könen och för att det riskerar att reproducera en manlig norm (Wernersson 1980; Marshall 1997; Dahlerup 2001;

Freidenvall 2007). Utifrån vad jag i arbetet kallar ett skillnadsperspektiv (Freidenvall 2007), vilket även beskrivits i termer av särart, betonas i stället att mänskligheten består av två kön med olika tillgång till makt och inflytande. Skillnader mellan kvinnor och män betonas liksom en uppvärdering av den förstnämnda gruppens perspektiv och erfarenheter. Hänvisningar till individ och universella¹⁹

medborgare godtas inte eftersom det innebär att både manliga normer och den ojämna maktfördelningen lämnas intakt. Här betonas alltså snarast partikularitet.

Enligt detta perspektiv, som kritiserats för att det finns en risk för essentialism, måste underordnade grupper, såsom kvinnor, vinna erkännande på grund av sin skillnad och framföra politiska krav baserade på skillnader (Wernersson 1980;

Marshall 1997; Dahlerup 2001; Freidenvall 2007).

Utöver detta har jag valt att också undersöka i vilken mån det går att skönja ett intersektionellt perspektiv i framställningar och åtgärder. Här utgjorde framför allt Marshalls (1997) men också den engelska utbildningsforskaren Gaby Weiners (1994; se också Weiner & Berge 2001) resonemang särskilda inspirationskällor i studiens inledning. Marshall (1997) poängterar i sin beskrivning av kritisk

feministisk policyanalys återkommande vikten av att inte enbart se till kön och inte heller acceptera ”policies that look at women as one unified category” (a.a. s 25, min kursivering). Connell (1987, 2002) och Bacchi (1999) poängterar också, liksom många andra forskare, att kön inte utgör någon enhetlig kategori utan skillnader inom könen behöver uppmärksammas och kön behöver analyseras i relation till andra socialt konstruerade kategorier. Vikten av att inte enbart se till kön har historiskt lyfts fram av olika teoribildningar (Lykke 2009) och betonas nu bland annat av forskare som förespråkar ett intersektionellt perspektiv (de los Reyes m.fl. 2003). Frågan om intersektioner är teoretiskt central. Därför valde jag att undersöka om jämställdhetsbegreppet exklusivt behandlar relationen mellan könen, vilket var fallet då begreppet uppfanns (Florin & Nilsson 2000), eller om intersektioner, skärningspunkter, mellan kön och andra kategorier

berörs. Särskilt fokuserades inledningsvis om skärningspunkter mellan kön, social

18 Det finns en liknande diskussion i en anglosaxisk kontext, vilket inom den brittiska forskningen på utbildningsområdet bland annat berörs av Turner m.fl. 1995; Riddell 2003, 2008, men här används främst svenska arbeten.

19 Enligt Young (2000) misslyckas alla försök att innesluta människor i ett universellt individbegrepp. Inneslutning av det generella leder till uteslutning av det specifika vilket innebär att underordnade grupper, som kvinnor och etniska minoriteter, fråntas möjligheten att framföra politiska krav och politiskt erkännande baserat på skillnader.

bakgrund och etnicitet framställdes som betydelsefulla eller inte i

jämställdhetsarbetet. Vad gör jämställdheten med social bakgrund och etnicitet var den fråga jag ställde till materialet. Utöver detta försökte jag också att i analysen vara öppen för om andra skärningspunkter uppmärksammades.

I linje med Risbergs (2004) resonemang intar jag i arbetet en pragmatisk hållning där begreppen likheter, skillnader och intersektioner fungerar som redskap för att analysera var betoningen i framställningar och åtgärder läggs.²⁰ Utifrån Bacchi (1999), samt utifrån Frasers (1995, 1997; se också Scott 1988) och Squires (2003) resonemang om att det ena inte behöver utesluta det andra eller tredje, har jag valt att se dessa tre dimensioner som delvis konkurrerande men inte ömsesidigt uteslutande. ²¹

Vilka ska bli jämställda? Mottagare- Medaktörer

Det har setts som teoretiskt relevant att särskilja mellan i vilken mån förskolebarnen framställs som mottagare respektive medaktörer i jämställdhetsarbetet. Framställningar kan baseras på underliggande

könsrollsteoretiska antaganden, där det finns en avsaknad av maktperspektiv och en betoning på flickor och pojkar som enhetliga grupper och mottagare av

jämställdhetsarbetet, respektive nyare könsteorier (Connell 1987, 2002 ; Thorne 1993; Davies 2003) där makt, liksom hierarkier och variationer bland flickor och bland pojkar, uppmärksammas och barnen ses som medaktörer i arbetet. Här har jag framför allt influerats av Davies studie (2003) som tydligt visar hur flickor och pojkar ”gör” kön, och Thornes (1993) studie som på ett liknande sätt visar hur barnen konstant diskuterar innebörder i kön och hur könsgränser både

upprätthålls (borderwork) och överskrids (crossing).²² Att barnen, och inte bara de vuxna, ses som aktiva är som nämnts också något som i hög grad även betonas i barndomssociologisk forskning (Halldén 2007).

20 Risberg (2004) analyserar likheter och skillnader men min bedömning är att hennes resonemang är överförbara till en analys som även innefattar intersektioner.

21 Frasers (1995) teoretiska resonemang om rättvisa mellan kvinnor och män förutsätter att olika behandling i vissa fall bör elimineras och i andra fall behållas eller stärkas. Enligt henne

innefattar en rättvis politik mellan kvinnor och män både lika behandling i form av åtgärder som syftar till omfördelning av ekonomiska och sociala resurser och åtgärder som innefattar olika behandling med syftet att ge ett kulturellt eller symboliskt erkännande av kvinnor som grupp.

Omfördelningsrättvisa går att koppla till ett likhetsperspektiv och erkännanderättvisa går i viss mån att koppla till skillnadsperspektivet (Lindvert 2002). Squires (2003) förespråkar i sin tur en pragmatisk syntes, en kombination av de tre delarna likheter (individuell rättvisa), skillnader (grupprättvisa) och intersektionalitet (intersektionell rättvisa).

22 Thornes beskrivning av hur könsgränser upprätthålls (borderwork) kan jämföras med vad Davies (2003) definierar som ”kategoriuppehållande arbete”.

Vilka ska bli jämställda? Makt-ingen makt

Makt kan definieras på många olika sätt och uppmärksammas ofta inom könsforskningen, särskilt feministiskt influerad sådan (Thurén 2003). Då jämställdhetsbegreppet infördes var maktrelationer inte i förgrunden (Florin &

Nilsson 2000) vilket var i linje med ett könsrollsteoretiskt perspektiv. Wernersson (1980) poängterade dock redan i början av 1980-talet att frågor om makt utgör en del av det ”grundläggande innehållet” i jämställdhet mellan kvinnor och män.

Hon berör bland annat kvinnors och mäns makt över sitt eget liv och makten i samhället.

Jämställdhetsbegreppet har setts som relativt analytiskt ointressant av feminister, bland annat därför att det ofta fungerat som ett neutraliserande begrepp där frågor om makt ofta försvunnit från analysen (Magnusson 1999). I mitt arbete analyseras huruvida jämställdhet i förskolan framställs handla om makt eller inte och, om så är fallet, vilken slags makt detta handlar om. Malin Rönnbloms (1997) studie om hur olika argument för kvinnors deltagande i politiken kan

sammankopplas med olika definitioner av makt har utgjort en särskild

inspirationskälla . Hon särskiljer mellan 1) öppen makt, 2) makt över dagordningen och 3) tolkningsföreträde. Dessa tre definitioner baseras på en kombination av Lukes (1974) resonemang om maktens tre dimensioner och Foucualts resonemang om diskursiv makt till vilka ett könsperspektiv adderats. Med den öppna makten avses lika antal. Med makten över dagordningen avses inflytande och utrymme att påverka vilka frågor som över huvud taget ska tas upp och beslutas om och inte, i mitt fall i förskoleverksamheten. Vid sin beskrivning av en tredje form av makt, tolkningsföreträde, utgår Rönnblom (1997) från Foucault och beskriver den diskursiva makt som presenterades i avsnitt 3.3. Det handlar med andra ord om makten att konstruera det normala, vad som utgör norm. I avhandlingsarbetet har jag, ett intresse som växt under arbetets gång, sett det som mest intressant att undersöka i vilken mån framställningarna av jämställdhet i förskolan

uppmärksammar och problematiserar vad som utgör normen. Utöver detta undersöks, vilket utvecklas i nästa avsnitt, också i vilken mån strukturella maktskillnader berörs.

Inom vilka områden ska de bli jämställda? Förskola, offentlig och privat sfär och könsordning.

Jämställdhetsfrågor och problem kan framställas som avgränsade till förskolan eller det kan göras kopplingar till det vidare samhället. Att göra en analytisk distinktion mellan olika områden eller sfärer kan kopplas till forskningsfrågan om vilket omfång pedagogernas jämställdhetsarbete med barnen framställs ha. Om allt för stor tonvikt läggs på barnet som ”becoming”, det vill säga på vad barnet ska bli, snarare än på vad det redan är (”being”) (Halldén 2007) så kan detta ses som bekymmersamt ur ett barndomssociologiskt perspektiv. Samtidigt får detta ses som en balansgång eftersom det ur ett könsperspektiv kan ses som relevant

att inte avgränsa jämställdhetsarbetet i förskolan till enbart en ”förskolefråga”

utan se det som en del av ett större arbete med ett jämställt samhälle.

Ur ett könsperspektiv är det relevant att undersöka vilka samhälleliga sfärer som uppmärksammas (Wernersson 1980; Marshall 1997; Hjälmeskog 2000;

Freidenvall 2007). Samhällets uppdelning i en offentlig/politisk/manlig sfär och en privat/opolitisk/kvinnlig sfär ifrågasattes på 1970-talet av den feministiska rörelsen med det välkända slagordet ”det personliga är politiskt” (Wendt & Höjer 1996 s 37). Att inte enbart den offentliga sfären utan även den privata sfären (hem och barn) handlade om politik betonades. Att problematisera förhållandet mellan offentlig och privat sfär, har setts som särskilt intressant eftersom

förskolan är en institution där det offentliga och privata så tydligt möts (Halldén 2007). Här har Hjälmeskogs avhandling (2000) varit en särskild inspirationskälla.

Utöver att göra en distinktion mellan offentligt och privat har jag, utifrån

Connells (1987, 2002) resonemang om könsordning som berörts i avsnitt 3.3, sett det som särskilt relevant att undersöka om vidare samhälleliga strukturer och strukturella skillnader i makt berörs i resonemangen om det vidare samhället.

Framställningar vis-à-vis konkreta åtgärder

Marshall (1997; se också Mazur 1996) diskuterar i sitt resonemang om kritisk feministisk policyanalys symbolisk respektive materiell policy och vikten av att uttalanden inte bara är symboliska utan följs upp med konkreta (materiella) åtgärder. Utifrån detta resonemang ställs en forskningsfråga om

överensstämmelsen mellan framställningar av jämställdhet i förskolan och de konkreta åtgärder som vidtagits för att främja detta, och som behandlas i samtliga fyra artiklar.