Teoretisk återkoppling: Könsdikotomin och det ”odefinierade” könet

“Kvinnor är kvinnor och män är män. Varför krångla till det?” “Modernt ord för hermafrodit.” Dessa är kommentarer från ett par av enkätens deltagare men faktum är att det finns många former av intersexualism (DSD) som är vanligare än vad många verkar tro11. Förutom att faktiskt vara född med både manliga och kvinnliga könsorgan är det också många som inte upplever sig uteslutande tillhöra endera kön. En enkätdeltagare förespråkar hen med följande motivering: “Hen har i många år för mig varit ett ord som används för att prata med/om en del av mina vänner som faktiskt känner sig könslösa. För det finns människor som inte känner någon anknytning till endera kön. Och det är deras rätt att använda ordet hen.” Butler menar att det kan förstöra en individ att inte passa in i omgivningens genusnormer och att personer som inte klassas som antingen kvinnliga eller manliga

11

Disorder of Sex Development innebär att könsutvecklingen är atypisk. Enligt organisationen INIS - Intersexuella i Sverige- föds ett barn per 1500 med DSD (INIS 2012.)

straffas genom att bli sedda som “omänskliga” (Butler 2006). En invändning mot att införa hen är att det redan finns könsneutrala pronomen, nämligen den och det, men som andra innan oss påpekat: hur känns det för någon som redan känner sig alienerad i att inte passa in i han/hon-dikotomin istället kallas den, som om personen vore ett objekt? För individer som inte känner sig bekväma med att identifiera sig som antingen han eller hon kan ett ord som hen tänkas innebära att individens rätt till sin egen genusidentitet tydliggörs eller att hen blir namnet på en “icke-kategori” - ett ställningstagande att inte vilja definieras inom köndualismens trånga ramar. Så här säger Butler i en intervju av Sonia Hedstrand i DN (2002-04-29):

Jag tror att människor har, eller rättare sagt uttrycker, en längtan efter att bli erkända och läsbara. Samtidigt känner de ett motstånd mot att bli kategoriserade av normer som har en förtryckande effekt på deras egen erfarenhet. (...) Min tanke är inte att vi ska producera nya, annorlunda genus, utan att vi ska utveckla ett sätt att erkänna den komplexitet som finns eftersom både heterosexuella och homosexuella lider under alltför begränsade normer. Om vi vore mindre terroriserade av dessa begränsningar så skulle vi kunna leva med mindre våld mot oss själva och mot andra.

Med sin teori om performativitet menar Butler att genus är något som skapas genom handlingar som ständigt upprepas tills de upplevs som en del av identiteten (Butler 1990:140). Talhandlingar är en central del av denna genusskapande process. Skulle införandet av ett könsneutralt pronomen förändra genusskapandet genom att utvidga den könsdualistiska diskursen inom vilka dessa talhandlingar äger rum? Kan detta i så fall förklara varför vissa personer – som i vår studie även har en mer konservativ syn på genus än personer som är positivt inställda till hen – har en negativ inställning till hen? Med tanke på att identitetsskapande är något som sker i socialt samspel kan vi fråga oss vad det får för konsekvenser för alla dem som inte känner sig som antingen han eller hon, att så många (om vi törs låta enkätresultatet säga något alls om övrig befolkning) är så starkt negativt inställda till könsneutrala alternativa pronomen.

Enligt Hirdman är en av genussystemets bärande principer att det finns ett tydligt isärhållande av könen (Hirdman 2003:65). Vår misstanke att ett könsneutralt pronomen kan uppfattas som ett hot mot (eller att det har till syfte att hota) denna uppdelning får stöd i enkätresultatet som visar att de som uppfattar att syftet med hen är att skapa ett könslöst samhälle överlag är negativt inställda till

ordet. 100 % av de som håller med om påståendet om att könskategorisering är viktig uppger sig vara negativt inställda till hen, vilket även det stödjer tesen att dessa personer anser att ett könsneutralt pronomen hotar upplösa könsdikotomin - vilket av många uppfattas som negativt. Av andra är ett sådant uppluckrande dock positivt, vilket följande citat av en enkätdeltagare antyder: “(...) När könet är irrelevant eller okänt är hen också bra att använda. (...) På så sätt kan vi flytta gränserna för våra föreställningar om kön och vad som är möjligt för ett visst kön.”

Hirdman menar att genussystemets seglivadhet bl.a. beror på att det legitimeras med att könssegregeringen är “naturlig” och oundviklig“ (Hirdman 2003:95) vilket är ett populärt argument än idag för att förklara könsskillnader som om genus primära grund var biologisk. En enkätdeltagare värjde sig mot hen med följande motivering: “(...) Vi ÄR olika på många plan och det är inget negativt och definitivt inget som försvinner för att man hittar på att alla ska vara hen istället.”

Några av enkätdeltagarna framhävde ordets möjligheter att bidra till samhällsförändring som exempelvis i följande citat: “Jag tycker att den politiska förändringspotentialen glöms bort. Finns hen i vårt språk kan det vara fler som accepterar att en inte nödvändigtvis vill identifiera sig som ett av könen.” Detta uttrycker en önskan om att öka jämställdheten inte bara mellan män och kvinnor, utan även mellan alla människor - oavsett genus. Hirdman själv är positiv till diskussionen som skapats runt hen men varnar för en övertro på att ett ord ska kunna skapa jämlikhet mellan könen (Göteborgs-Posten 29 februari 2012). Av enkätdeltagarnas kommentarer att döma har hen- förespråkarna inte en sådan “övertro” att ett enda ord ska förändra djupt inrotade strukturella orättvisor, utan verkar snarare se ordet som ett litet steg i vad som uppfattas vara rätt riktning (dvs. ett samhälle där genusstereotyper inte styr mänskliga relationer). Nyttan med sådan jämställdhetssträvan får stöd av tidigare forskning som visar att samhällen som talar språk med naturligt genus är mer jämställda än både samhällen med genuspräglade och genuslösa språk. Detta beror på att de sistnämnda i högre grad än språk med naturligt genus osynliggör kvinnor (Prewitt- Freilion, Caswell & Laakso, 2011:279) och därför kan vi anta att hen gör bäst nytta genom att verka som ett komplement till könade pronomen - något som majoriteten av enkätdeltagarna med positiv inställning till hen förespråkar.

Alla är dock inte lika entusiastiska till eventuell förändring: “Jag uppfattar hen som genusvetenskapens strategiska angrepp på det svenska språket och får omedelbart en negativ inställning till folk som använder det.” Någon uttrycker det som att hen handlar om att “Skapa ett

problem som inte finns”. Några få enkätdeltagare lägger dock hen-debatten på en annan nivå och hänvisar till ordets betydelse på engelska men i jämförelse med hur ofta detta “argument” mot hen förekommer i vardagliga diskussioner var det förvånande sällan.

5.7. Sammanfattning

I detta kapitel har vi redovisat resultatet av webbenkäten, vilket baseras på knappt 150 deltagare varav de flesta var kvinnor med en medelålder på runt trettio. Sammanfattningsvis kan vi se att det finns en stark polarisering vad det gäller åsikterna rörande det könsneutrala personliga pronomenet

hen (lika många är för som emot hen) och dess uppfattade syfte. Vi ser också att det finns ett

samband mellan dessa två variabler: bland dem som har en positiv inställning till hen uppfattar den absoluta majoriteten att syftet är att vara ett komplement till han och hon, medan majoriteten av dem som är negativt inställda uppfattar syftet att vara att skapa ett könslöst samhälle. Vi ser även ett samband mellan individens syn på genus och individens inställning till hen, där de med en mer “traditionell” syn på genus överlag är mer negativa till ordet än de som har en mer “jämställd” inställning till genus.

I slutet av kapitlet görs även en återkoppling till uppsatsens teoretiska utgångspunkter: Hirdmans genussystem och Butlers performativitet. Utifrån dessa har vi analyserat enkätdeltagarnas attityder till hen, som tydliggörs genom att exemplifiera med citat från deltagarna.