Teoretiska motiv för frivillig öppenhet

Agentteorierna har sitt ursprung i konceptet målkongruens. Diskussionen om

målkongruens avser ofta relationen mellan en organisation och dess chefer eller mellan en chef och dennes medarbetare. Agentteorierna utgår ifrån sådana relationer men betraktar dessa som kontrakt mellan de så kallade huvudmännen och agenterna. (Anthony et al, 1995) Enligt Jensen och Meckling, några av pionjärerna inom området agentteorier, uppstår agentrelationen när ett avtal där huvudmannen ger agenten i uppdrag att utföra tjänster för dennes räkning uppkommer. Kontraktet innebär att en del av huvudmannens beslutsfattande överförs till agenten. Agentteorier förutsätter att de båda parterna är nyttomaximerare. Därför antas det att agenten kommer att handla för sitt eget och inte för huvudmannens bästa. (Godfrey, 2000) Agenten strävar enligt Baiman generellt efter att maximera den ersättning som denne får för att utföra de avtalade uppgifterna, medan huvudmannens mål är att maximera avkastningen från användningen av de resurser som ligger till grund för agentens ersättning (Riahi-Belkaoui, 2000). Jensen och Meckling hävdar att problemet med en agentrelation är att förmå agenten att uppföra sig på ett sådant sätt att denne maximerar sin huvudmans nytta. (Godfrey, 2000)

I det följande kommer vi att sätta in ett företags aktieägare i huvudmannens roll medan företagets högsta chef (vanligtvis VD) eller företagsledningen blir agenten. Det är främst med avseende på informationsspridning mellan dessa

Utgångspunkt

parter som agentteorier är intressanta ur ett redovisningsperspektiv (Kam, 1990). Ett agentförhållande uppstår när företaget blir så stort att ägandet och kontrollen av företaget inte längre sammanfaller (Scott, 1997). Ägarna har inte den kunskap eller erfarenhet som krävs för att själva leda företaget. Dessutom kan de vara spridda över stora geografiska områden och inte alls vara intresserade av att leda det företag de är ägare eller delägare i. (Schroeder et al, 2001) Ju mindre betydelsen av ett eventuellt ägarskap i företaget är för chefen, desto större risk finns för att denne överkonsumerar de förmåner som erbjuds och att arbetet sköts på ett sätt som inte överensstämmer med vad aktieägarna förväntar sig. Chefens incitament för sådana beteenden kvarstår så länge marginalnyttan överstiger marginalkostnaden för aktieägarna. (Godfrey, 2000) Problemen i agentrelationen orsakar så kallade agentkostnader för huvudmännen. Jensen och Meckling beskriver agentkostnader som den minskning i huvudmannens välfärd som meningsskiljaktigheterna i relationen orsakar denne. (Godfrey, 2000) Agentteorier menar att många redovisnings- metoder har utvecklats från olika intressentgruppers önskemål att minimera dessa agentkostnader (Schroeder et al, 2001). Agentkostnaderna är summan av övervakningskostnader, överenskommelsekostnader och övriga kostnader. De förstnämnda är de kostnader huvudmannen har för att övervaka agentens handlande. Huvudmannen kan dock sänka agentens ersättning och på så sätt se till att agenten indirekt får stå för övervakningskostnaderna. Agenten reagerar ofta på denna så kallade price protection med att utforma metoder för att garantera huvudmannen antingen att beteendet kommer att vara i enlighet med det önskade eller att kompensation till huvudmannen kommer att utgå om beteendet avviker från det som förväntas. Kostnader för att utforma och för att arbeta enligt dessa metoder benämns överenskommelsekostnader eftersom de

syftar till att förena de båda parterna och bärs av agenten. Om agenten inte heller efter åtgärder för att minska intresseskillnaderna uppför sig enligt huvudmannens önskemål uppkommer övriga kostnader. (Godfrey, 2000) Mot bakgrund av att agentteori bygger på alla parters nyttomaximering för sin egen vinnings skull, förväntas parterna ådra sig övervaknings- och överenskommelsekostnader till dess att de överstiger minskningen i övriga kostnader (Schroeder et al, 2000).

Jensen och Meckling menar att det ligger i företagsledningens intresse att visa aktieägarna att de har handlat i enlighet med deras krav (Raffournier, 1995). Detta kan ske i informationsgivningen. Shipper anser att graden av öppenhet i informationsgivningen utifrån agentteorier borde vara större i börsnoterade företag än i de som inte är det, av den anledningen att ett börsnoterat företag antagligen har en större ägarspridning och därmed borde övervaknings- kostnaderna bli mer omfattande. Övervakningskostnaderna kan alltså sänkas om informationsgivningen blir mer öppen. (Cooke, 1989)

En agentrelation karaktäriseras således bland annat av att huvudmannen, i vårt fall aktieägarna, inte har fullständiga uppgifter om hur agenten, chefen, beter sig på sin arbetsplats. Därför kan inte huvudmannen vara säker på att agentens arbete bidrar till att förbättra företagets resultat. Detta är en form av

informationsasymmetri (Anthony & Govindarajan, 2000) som kallas moral

hazard (Hendriksen & van Breda, 1992). Den andra typen av informations- asymmetri benämns adverse selection och grundas i att en part i en affärsrelation har tillgång till mer information om exempelvis framtidsutsikter än den andra. I vårt fall kan detta betyda att uppgifter om ett företag är kända för företagets ledning men däremot inte för dess aktieägare. De två kategorierna av

Utgångspunkt

informationsasymmetri förekommer vanligen parallellt eftersom investeraren är intresserad av såväl information om vad som försiggår inom organisationen som av information för beslutsfattande som organisationens medlemmar har tillgång till. (Scott, 1997) Informationsasymmetrins två former kommer dock nedan att behandlas var och en för sig.

I de flesta stora företag står, som ovan nämnts, skilda grupperingar för ägande och kontroll av företaget. Detta föranleder en situation av moral hazard. När aktieägarna omöjligen kan kontrollera hur chefen sköter verksamheten kan denne lockas att minska sin ansträngning för företagets bästa, vilket kan försämra effektiviteten och lönsamheten i företaget. Redovisningens roll är att ge ett mått på den prestation som chefen utför. Ett sådant mått är nettovinsten, men denna är ju som bekant inte helt given utan kan förändras med hjälp av olika redovisningspolicyn. Om fullständig öppenhet råder kring valen av dessa policyn och deras respektive innebörder kommer marknaden, trots en viss ”manipulation” från företagets sida, att ge detta företag en korrekt värdering. (Scott, 1997)

När chefen eller företagsledningen har bättre vetskap om nuvarande situation eller framtida utsikter än aktieägarna uppstår ett informationsövertag. Detta övertag kan i redovisningssammanhang skapa en situation av adverse selection, det vill säga att företagsledningen gör val som inte är fördelaktiga för aktieägarna. Informationsövertaget kan exempelvis användas för att förvränga eller byta ut uppgifter i informationsspridningen, vilket kan leda till att investerarnas förmåga att fatta lyckade investeringsbeslut minskar. I längden kommer investerarna i ett sådant läge att bli mer försiktiga vid aktieköp och kapitalmarknadernas effektivitet kommer att försämras. Redovisningen kan

samtidigt kontrollera problemen med adverse selection om den på ett trovärdigt sätt ger information som investeraren behöver för sitt beslutsfattande. Genom att minska denna form av informationsasymmetri bidrar dessutom redovisning till en mer effektiv aktiemarknad och företagens reaktion på detta blir i sin tur fullständig öppenhet i informationsgivningen. (Scott, 1997)