I detta kapitel lyfter vi de teoretiska utgångspunkter som är av relevans för vår studie. Nyinstitutionell teori innebär att det föreligger ett socialt och kulturellt beroende mellan organisationer och deras omvärld. Inom denna teori behandlas samverkan mellan människobehandlande organisationer där särskilt två begrepp är av relevans för vårt forskningsområde: domänkonsensus och domänkonflikt (Johansson & Grape, 2006:203). Vi kommer även att redogöra för Danermarks samverkansteori. Vi använder denna teori för att tolka och förstå hur samverkan kring personer med dubbeldiagnos sker mellan socialtjänstens missbruksvård och psykiatrin. Vi vill även på ett övergripande sätt använda Danermarks teori för att analysera huruvida verksamheternas kunskaps- och förklaringsmodeller kan påverka samverkan, utifrån de professionellas syn och kunskap om dessa. För att vidare analysera hur skilda kunskaps- och förklaringsmodeller kan påverka samverkan använder vi oss av den del av Brantes teori som rör vetenskaps- och kunskapsbaserade kontroverser. Inom denna kunskapssociologiska inriktning behandlas frågor kring vad som sker när organisationer med olika kunskaper möts (Danermark & Kullberg, 1999:63, 64). Vi anser att våra teorier och teoretiska begrepp är väl lämpade analysredskap för vår undersökning då de alla berör vårt forskningsområde och belyser viktiga faktorer som har betydelse i mötet mellan professionella samt hur dessa kan påverka samverkan.
6. 1 Nyinstitutionell teori
Grape, Blom och Johansson (2006) belyser i en antologi nyinstitutionalismen utifrån
människobehandlande organisationer. Kortfattat kan denna teoretiska inriktning sägas utgå från att organisationer påverkas och är beroende av omvärlden och den ifrågasätter det antagande om att organisationer kan betraktas som slutna system (Grape, Blom & Johansson, 2006:11, 12). Grape pekar på två viktiga begrepp inom denna teori; domänkonsensus och domänkonflikt, vilka han menar kan uppkomma i samverkan mellan olika verksamheter. En verksamhetsdomän inbegriper det aktivitetsområde som verksamheterna ska samverka kring och som dessa kan göra olika anspråk på genom att försöka bevisa sig vara berättigade representanter för. Domänanspråk kan bli särskilt tydliga när det gäller det gemensamma klientarbetet. I detta arbete samverkar olika yrkeskategorier med skilda kompetenser baserade på deras kunskapsområden, vilka ska sammanföras i en samsyn och kunskap gällande vilka problem som man ska samverka kring. Om samverkansparterna inte kommer överens skapas domänkonflikter och om de däremot kommer överens om vad som ska göras och vem som
ska göra vad skapas domänkonsensus. Inom domäner som präglas av konflikter kan det exempelvis finnas en frånvaro av arbetsfördelning gällande vem som ska göra vad samt olika anspråk på hur klientens situation ska förstås. Domänkonsensus innebär bland annat att de berörda visar ömsesidig respekt för varandras kompetens och arbetar för att uppnå enighet (Grape, 2006:53, 55, 57, 61, 68).
6. 2 Samverkansteori
Danermark (2005) menar att samverkan innebär att människor tillsammans med varandra
arbetar mot ett gemensamt mål beträffande ett definierat problem och syfte. Danermark inriktar sig på en speciell form av samverkan, nämligen samverkan om människor. Denna form av samverkan berör alltså samverkan mellan människor som är utbildade för att arbeta med andra människor, vilket enligt Danermark sätter sin speciella prägel på samverkan. Organisationerna inom vilka dessa personer arbetar benämns ”människobehandlande organisationer” (Danermark, 2005:15). Till skillnad från andra typer av samverkan där denna rör icke levande objekt och där det mellan de inblandade yrkeskategorierna inte råder någon konkurrens om hur ett problem ska förstås, definieras och hanteras, råder det i samverkan mellan människobehandlande organisationer ofta sådan konkurrens (Danermark, 2005:16).
Vidare menar Danermark att det i samverkan föreligger skilda synsätt mellan de samverkande parterna, vilka grundar sig i deras uppfattning om hur verkligheten är beskaffad. Utifrån en persons uppfattning om verklighetens beskaffenhet tillkommer antaganden om hur problemet som man samverkar kring har uppkommit och hur det kan hanteras, vilket visar sig i personens praktiska handlande (Danermark, 2005:24). I samverkan mellan människobehandlande organisationer är människan i fokus. Människan bör enligt Danermark betraktas som en helhet, det vill säga att hon består av en biologisk, en psykologisk och en social del som tillsammans bildar en helhet. Samverkan mellan organisationer av denna typ kommer därför att inbegripa att olika teorier möts på ett mycket tydligt sätt då de samverkande yrkeskategorierna företräder olika kunskapsområden (Danermark, 2005:25, 27). Danermark menar alltså att det alltid finns teoretiska ställningstaganden bakom olika yrkeskategoriers arbetssätt, vilket styr hur de definierar, förklarar och angriper problemet som de ska samverka kring (Danermark, 2005:28). Vidare betonar Danermark att synsätten utifrån de skilda kunskaps- och förklaringsmodellerna kan påverka samverkan. Det ligger dock i sakens natur att synsätten skiljer sig åt och det viktiga är att visa respekt och lära av varandras
synsätt. Danermark poängterar att det, för att skapa förutsättningar för en lyckad samverkan, är nödvändigt att synsätten identifieras och klargörs via bekantskap och kommunikation mellan de samverkande parterna (Danermark, 2005:46, 48).
Danermark identifierar fyra nivåer av hur samverkan sker. Han menar att dessa nivåer innefattar olika grader av ambition. Den lägsta nivån av samverkan innebär att konsultation mellan olika yrkesgrupper sker, vilket består av råd och stöd till varandra i en viss fråga. Nästa nivå handlar om att de samverkande parterna på ett ordnat sätt koordinerar sina insatser genom att samordna dessa för att nå bästa tänkbara resultat. När samverkan sker utifrån specifika och klart avgränsade frågor och verksamheterna tillsammans skapar nya arbetsformer, menar Danermark att den tredje nivån av samverkan uppnås. Den fjärde nivån som också kräver högst ambition innefattar en sammanslagning av två eller fler verksamheter där arbetsuppgifterna förenas (Danermark, 2005:17, 18).
6. 3 Vetenskaps- och kunskapskontroverser
Brantes (1988; 1990) teori behandlar vetenskapliga kontroverser som ursprungligen handlar
om motstridiga kunskapsanspråk. En kontrovers är uttryck för en stridighet och kan sägas vara synonymt med exempelvis konflikt. En kontrovers kan skapa såväl förenande som oförenliga tendenser mellan grupper, gällande något gemensamt intresse. Kännetecknande för en kontrovers är att den oftast sträcker sig över en lång tid samt att den berör grupper och inte enskilda människor. Brante delar in de vetenskapliga kontroverserna i olika typer, varav den ena och även den vanligaste typen är den teoretiska kontroversen. När mer än en teori strävar efter att förklara samma företeelse uppkommer teoretiska kontroverser (Brante, 1988:61). Inom grupper finns teorier om verkligheten som bottnar i olika utgångspunkter vilka blir svåra att upptäcka då en grupp har uppnått konsensus, det vill säga ömsesidig förståelse och enighet (Brante, 1988:65, 66). Vidare menar Brante att en orsak till att allmänna konflikter ofta resulterar i kontroverser är att den utförs mellan professionell expertis. Diskussioner kring vem som är den verklige experten och därmed har rätten att tala kan förekomma mellan olika professioner. Dessa diskussioner eller kamper grundas i konkurrerande teorier och förklaringsmodeller eller tolkningar av ett fenomen (Brante, 1990:5, 7).