F
orskning som inriktas mot att granska och ”plocka isär” (de-konstruera) hur språk och visuella koder upprättar betydelser anklagas ibland för att vara alltför destruktiv och endast vilja ”ri- va ned” sammanhang. Problemet med detta synsätt är emellertid att det tycks utgå från att historieskrivningens uppgift är att ”bygga upp” någon- ting och bekräfta sammanhang och identiteter. Det paradigmskifte som skett, från den tidiga kvinnoforskningens vilja att skriva kvinnors histo- ria till dagens ofta poststrukturalistiskt influerade genusforskning som undersöker betydelser av kön, är ett illustrativt exempel på hur kunskaps- teoretiskt fokus har förändras. En parallell finns i utvecklingen från en identitetsinriktad homosexualitetspolitik och Gay- and Lesbian Studies till queerperspektivets sätt att utforska hur sexualitetsnormer bekräftas, naturliggörs och destabiliseras. Kritisk och diskursorienterad forskning visar nya sätt att betrakta företeelser och identiteter som just historiska – som situerade i det tidsmässiga sammanhanget.
Diskurs, makt och subjekt
Joan Scott pekade tidigt på det problematiska i den traditionella social- historiska ambitionen att ge underordnade grupper upprättelse genom att skriva deras historia, och förespråkade istället en poststrukturalistisk historieforskning inriktad på att undersöka de exkluderande praktiker och normer som har gjort att vissa historier – till exempel de som hand- lar om arbetare, kvinnor eller etniska minoriteter – har marginaliserats. Scotts diskussion av hur historiska erfarenheter ska förstås öppnar för en syn på förhållandet mellan individ, erfarenhet och samhällets diskursiva ramar där uppgiften är att undersöka skillnadsskapande maktordningar och hur dessa etableras och reproduceras. Enligt detta synsätt är identite-
ter dynamiska, historiskt situerade och föränderliga, snarare än bestäm- da av yttre, förment ”objektiva” förutsättningar. Det är att ”börja i rätt än- de”, att rikta sökarljuset mot de processer, normer och tekniker som sät- ter gränser för människors handlande och producerar subjektivitet och erfarenheter – ”the historical processes that, through discourse, position subjects and produce their experience” – istället för att tillskriva och låsa fast människor i redan bestämda positioner.88
Diskursanalysens huvuduppgift blir därmed att via analys av diskur- ser förklara och förstå historiska identiteter och erfarenheter, snarare än att utgå från dem som historiska faktum och färdiga kategorier som ”bara finns där”, redo att användas. De positioner som tillgängliggörs i språk- liga praktiker är socialt och historiskt specifika och säger därmed något om det sammanhang i vilka de utformas och reproduceras. Genom tex- ters utsagor – representationer – etableras normalitet och normer i ett menings- och identitetsskapande som rör sig mellan likhet och skillnad, avstånd och närhet. Begrepp som i denna studie får beteckna olika di- mensioner av makt – som kön, sexualitet, ”ras”/etnicitet, klass och ålder/ generation – används därmed som analytiska begrepp som syftar på hur människor positioneras genom representationer och tilltal i det textma- terial jag arbetar med. De hänvisar inte till identiteter ”bakom” texten. Jag använder i denna studie genomgående begreppet kön istället för genus, eftersom det senare vilar på ett enligt min uppfattning problema- tiskt antagande om att det är möjligt att upprätta en tydlig kunskapste- oretisk distinktion mellan kön som å ena sidan ”biologiskt” och å andra sidan ”socialt”.89 Begreppen ”ras”/etnicitet utgår från uppfattningen att
de diskursiva uttrycken för ”ras” och etnicitet är så tätt sammanlänka- de att det inte är meningsfullt att försöka upprätta en tydlig analytisk distinktion mellan dem. Identitetskonstruktioner som hänvisar till fö-
88 Joan W. Scott, ”Experience”, i Judith Butler & Joan W. Scott (eds.), Feminists Theorize the Politi- cal, New York 1992, s. 24 – 27; citat s. 25. Se även Joan W. Scott, Gender and the Politics of History, New York 1988.
reställningar om kultur är inte nödvändigtvis mindre uteslutande än de som hänvisar till blod och genetiskt arv – det handlar om en sortering i ”vi” och ”dem”. Nära relaterat till ”ras”/etnicitet är också nationsbegrep- pet, som här används för betydelser som hänvisar till Sverige eller till nå- gonting ”svenskt”.90
Makt och kunskap enligt Foucault
Den som framförallt förknippas med den konstruktivistiska synen på mänsklig identitet är Michel Foucault. Foucault betraktade mänskliga sammanhang som en ständig process av skapande och omskapande, och förkastade den traditionella idéanalysens sätt att utgå från kontinuitet och en närmast organisk framväxt av kunskap och idéer.91 För Foucault
var den etablerade kunskapen, det vill säga innehållet i det som i ett visst sammanhang är möjligt att säga och formerna för hur det kan sägas, all- tid nära förbunden med makt. Diskursens utsagor är inte neutrala, ut- an utformade i relation till och genom makt. Foucaults maktbegrepp är dock inte endast repressivt eller inriktat på direkt fysiskt tvång, utan syf- tar framförallt på en diskursiv makt som fungerar genom kunskapspro- duktion och på olika sätt positionerar människor i sociala sammanhang. Makt och kunskap är för Foucault oupplösligt sammanlänkade på så sätt att varje samhälle har sanningsregimer som skapas och upprätthålls ge- nom den diskursproduktion och -förmedling som sker i och genom in- stitutioner som exempelvis medier, militär eller skola.92
90 Om relationen mellan nation, etnicitet och ”ras”, se till exempel Étienne Balibar, ”Nationsformen: Historia och ideologi”, i Étienne Balibar & Immanuel Wallerstein, Ras, nation, klass. Mångtydiga identiteter, Göteborg 2002; Thomas Hylland Eriksen, Etnicitet och nationalism, Nora 1993. 91 Michel Foucault, Vetandets arkeologi, Lund 2002, t ex s. 35 – 36, 39; Michel Foucault, Power/
Knowledge: Selected Interviews and Other Writings 1972 – 1977, New York 1980, s. 117. Se även Sara Edenheim, Begärets lagar. Moderna statliga utredningar och heteronormativitetens genealogi, Eslöv 2005, s. 196; Göran Bergström & Kristina Boréus (red.), Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Lund 2005, s. 327.
Each society has its régime of truth: that is, the types of discourse which it ac- cepts and makes function as true; the mechanisms and instances which enable one to distinguish true and false statements, the means by which each is san- ctioned; the techniques and procedures accorded value in the acquisition of truth; the status of those who are charged with saying what counts as true.93
Mänskliga föreställningar tillmäts därmed en mer produktiv roll i dis- kursanalysen än vad som är fallet i traditionell idé- och ideologianalys. Trots att de förefaller naturliga och självklara, är diskurserna arbiträra, specifika för sammanhanget och föränderliga över tid. Diskursiv praktik – omsättning av diskurs – betraktas som en form av social praktik, som formar och förändrar den sociala världen och etablerar ”sanningar”.94
Diskursbegreppet sätter fokus på hur företeelser, människor och rela- tioner definieras, kategoriseras och begripliggörs och hur maktordning- ar upprättas och befästs. Genom ett spel av skillnader regleras vad som hör ihop och inte hör ihop, är normalt och onormalt, sant och falskt. För Foucault utgörs diskursen av en uppsättning utsagor som tillsammans bildar diskursens mönster (eller ”formeringssystem”), det vill säga ett sär- skilt sätt att organisera kunskap vid en viss tidpunkt och i ett visst sam- manhang. Ett och samma diskursiva mönster kan ses i skilda texter och sammanhang vid en och samma tidpunkt, men mönstret är alltid tillfäl- ligt och historiskt föränderligt.95 I texters utsagor – representationer –
sätts diskurserna samman, och följaktligen är det textens representatio- ner och de perspektiv och positioner som den tillgängliggör och befäster som är analysens föremål.
Det ideologibegrepp som utformats inom marxistiskt inspirerad kri- tisk teori har kritiserats för att ta sin utgångspunkt i en problematisk dis- tinktion mellan sanna och falska (ideologiska) utsagor om världen och att förutsätta att det är möjligt att genom insamling av fakta komma fram
93 Foucault 1980, s. 131.
94 Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 25.
95 Michel Foucault, Diskursens ordning. Installationsföreläsning vid Collège de France den 2 december 1970, Stockholm 1993, s. 38; Foucault 1980, 131 – 132, Foucault 2002, s. 134 (citat), 144, 236.
till vad som – ”objektivt” – är sant och falskt. Det har uppfattats implice- ra att människor är lurade in i ett ”falskt medvetande” på ett sätt som dis- kursbegreppet inte gör:
Discourse, because of its lack of alliance to a clear political agenda, offered a way of thinking about hegemony – people’s compliance in their own oppres- sion – without assuming that individuals are necessarily simply passive vic- tims of systems of thought.96
För Foucault är forskarens uppgift – eftersom det inte finns någon sanning oberoende av makt – istället att undersöka hur sanningseffek-
ter produceras inom diskurser, vilka i sig själva varken är sanna eller fal-
ska.97 Avsikten med denna studie är inte heller att peka på representa-
tioners felaktighet eller falskhet jämfört med ”hur det egentligen förhål- ler sig”; detta vore att förutsätta att världen redan är formad och möjlig att avspegla på ett direkt och oförmedlat sätt. Roland Barthes prokla- merade ”författarens död”, och i en vidareutveckling av detta har Fou- cault poängterat att tankar, yttranden och texter inte uppstår ”ur ingen- ting”, genom individens vilja eller intellekt.98 Individer kan naturligtvis
vara kreativa, men de är det alltid inom de diskursiva begränsningar som möjliggör produktionen av texter och idéer.99 Eftersom det därmed är
utsägelsefältets utformning som ”definierar den plats de talande subjek- ten kan inta” ska utsagor inte sättas i relation till en suverän subjektivitet i form av en talare eller textförfattare, utan forskaren ska ”i den talande subjektivitetens olika former känna igen de effekter som är utmärkande för utsägelsefältet”.100
Foucault vände sig emot den ekonomiska determinism som han me-
96 Sara Mills, Discourse, London 2004, s. 26 – 27. 97 Foucault 1980, s. 118.
98 Roland Barthes, Image, Music, Text, New York 1977, s. 142.
99 Michel Foucault, “What is an Author?”, i Vassilis Lambropoulos & David Neal Miller (eds.), Twentieth-Century Literary Theory: An Introductory Anthology, Albany 1987, s. 124 – 142; se också Mills 2004, s. 67.
nade präglade marxistiskt tänkande. Han har dock ibland uppfattats som extrem ”åt andra hållet”, det vill säga att han istället företrädde en slags diskursiv determinism där samhällets sociala relationer och ekonomiska strukturer inte spelar någon roll. Men det är tydligt att Foucault – en del drastiska formuleringar i hans omfattande produktion till trots – förut- satte att utomdiskursiva faktorer påverkar den diskursiva praktiken, i ett samspel mellan texter, praktiker och samhällets institutioner.101
Diskurser är en del av den levda praktiken och texter är därmed en ingång till den sociala ”verkligheten”. Jag betraktar i denna studie texter som en form av social praktik som interagerar med andra former av social praktik i ett historiskt sammanhang. Texter återspeglar, konstituerar och omskapar sociala relationer – de är platser för diskursiv kunskapsproduk- tion som genom anspråken på att i text och bild skildra ”vad som hände” bidrar till att forma ”verkligheten”. De är både präglade av och medska- pare av historiskt specifika sociala relationer och föränderliga samman- hang.102 Som Nancy Fraser uttryckt det:
Att ha en social identitet, att vara kvinna eller man t ex, är rätt och slätt att leva och handla i enlighet med en uppsättning beskrivningar. Dessa är naturligtvis inte något som utsöndras ur människornas kroppar; än mindre ur deras psy- ken. Snarare hämtas de ur den fond av tolkningsmöjligheter som är tillgäng- liga för aktörerna i varje specifikt samhälle.103
Inom det feministiska tänkandet har Foucaults syn på makt och kun- skap haft stor betydelse. Synen på makt som produktiv har bidragit till att peka ut en väg bort från förenklade förtrycksmodeller där män förutsätts ha intresse av att upprätthålla asymmetriska maktrelationer mellan kö-
101 Foucault 1980, s. 88 – 89, 131 – 133; Bergström & Boréus 2005, s. 314 – 315, 350; Mills 2004, s. 32; Winter Jørgensen & Phillips 2000, s. 25 – 27.
102 Smith 1990, s. 4 – 5, 11, 125, 160 – 168, citat s. 166 – 167. I Norman Faircloughs kritiska diskursana- lys framhålls språket som samtidigt format av och formande för sociala relationer, Fairclough 1995, s. 55. Jämför även Mills 2004, s. 76, samt Jan Nederveen Pieterse, White on Black: Images of Africa and Blacks in Western Popular Culture, New Haven 1995, s. 11.
nen och en stereotyp kvinnlighet. Istället har forskningen inriktats mot en problematisering av hur former för femininitet och maskulinitet ska- pas, upprätthålls och förhandlas av såväl män som kvinnor. Med inspi- ration från Foucaults kritik av ideologi som ett ”falskt medvetande”, har senare decenniers feministiska perspektiv på medier rört sig bort från den tidiga kritiken av en ”falsk” kvinnobild genom insikterna att den- na modell implicerar att det skulle vara möjligt att ge en ”korrekt” bild av kvinnan.104
Foucaults teoretisering av makt har också inspirerat den feministiska forskningen genom att den inte prioriterar klass över andra dimensioner av makt, vilket feminismens tidiga allierade – marxismen – gjorde. Hans maktbegrepp uppmärksammar hur makt produceras inte bara i offentlig- heten utan också i den privata sfären och vardagslivets relationer, i famil- jen och genom sexualiteten. Insikterna om det decentraliserade, historiskt och diskursivt producerade subjektet har varit avgörande för teoretisering- en av kön som en icke-essentiell, föränderlig identitet. Med utgångspunkt i Foucault har exempelvis filosofen Judith Butler utvecklat synen på kön som en reglerande praktik som producerar de kroppar som den styr.105
Medietexter som en del av historiska kontexter
I mötet med – i detta fall – ett historiskt tidningsmaterial står forskaren inför uppgiften att skärskåda textens utgångspunkter och självklarheter, liksom hur betydelser här sätts på spel och förhandlas genom diskursers samspel. Hennes uppgift är att försöka förstå kunskapens och identite- ternas specifika konfiguration, deras tillfälliga stabilitet:
104 Sara Mills, Discourses of Difference: An Analysis of Women’s Travel Writing and Colonialism, Lon- don 1991, s. 16 – 18; Mills 2004, s. 70; Irene Diamond & Lee Quinby, “Introduction”, i Femi- nism & Foucault. Reflections on Resistance, Boston 1988, s. ix – xix. Om ”kvinnobildsbegreppets” begränsningar, se Leonor Camauër, ”Könskonstruktion, representation och den feministiska mediekritiken”, i Leonor Camauër, Madeleine Kleberg & Kristina Lundgren (red.), Bromskloss och pådrivare. Medier, genus, social förändring, Stockholm 2002, s. 12.
Även om kunskap och identiteter alltid i princip är kontingenta, är de i kon- kreta situationer alltid relativt låsta. De konkreta situationerna ger mycket be- gränsande ramar för vilka identiteter en individ kan anta och vilka utsagor som kan accepteras som meningsfulla.106
I det moderna och senmoderna samhället har medier varit och är cen- trala för diskursiv produktion av kunskap. I medietexter iscensätts speci- fika perspektiv på världen, människor och relationer; de fungerar gräns- sättande och menings- och identitetsskapande.107 I föreliggande avhand-
ling betraktas pressens representationer, vilket redan har diskuterats, in- te som reflektioner av redan formade sociala identiteter, utan tvärtom som formuleringar, etableringar och förhandlingar av kollektiva och in- dividuella identiteter. Genom mediers representationer (åter)skapas, be- kräftas och omformuleras de subjektspositioner som historiens männis- kor förhåller sig till i sina livspraktiker.
Medier ingår i ett kulturellt meningsskapande som alltid kunde ha
sett annorlunda ut – andra konstruktioner av de händelser, människor el-
ler företeelser än de som erbjuds är möjliga och tänkbara.108 Därmed be-
hövs ett maktperspektiv som kan erbjuda en större förståelse för hur och varför just dessa konstruktioner blivit socialt och kulturellt meningsful- la och inflytelserika. Text och bild etablerar de positioner utifrån vilka de kan läsas, betraktas och förstås. Detta innebär inte att läsaren förutsätts vara passiv i förhållande till texten, men väl ett antagande om att texter
106 Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 12.
107 Se till exempel Brune 2004, s. 31; Camauër 2002; Jan Ekecrantz & Tom Olsson, Det redigerade samhället. Om journalistikens, beskrivningsmaktens och det informerade förnuftets historia, Stockholm 1994; Griselda Pollock, ”Saknade kvinnor”, i Jan-Gunnar Sjölin (red.), Att tolka bilder. Bildtolk- ningens teori och praktik med exempel på tolkningar av bilder från 1850 till i dag, Lund 1998, s. 450. 108 Hall 1997b, s. 15 – 63; Ekecrantz & Olsson 1994, s. 34 – 37; Griselda Pollock, ”Frånvarande kvin-
nor: Nytt perspektiv på kvinnobilder”, i Sara Arrhenius (red.), Feministiska konstteorier, Stock- holm 2001, s. 106 – 117. Om realism som det dominerande sättet att skapa mening i det moderna samhället, se John Tagg, The Burden of Representation: Essays on Photographies and Histories, Min- neapolis 1993.
inte är öppna för vilka tolkningar som helst.109 Norman Fairclough har
framhållit att medieforskningens ökade fokus på reception vid början av 1990-talet riskerar att förbise de sätt på vilka själva texten bär på begräns- ningar av möjliga läsningar och överdriva läsarens relativa självständighet i förhållande till texten.110 Även medieforskaren Ylva Brune argumente-
rar för textanalysens fortsatta relevans och hävdar att även om människor kan använda och tolka medier på delvis olika sätt, ”så är allmänheten i all- mänhet hänvisad till den meny av verklighetsbeskrivningar som medier- na erbjuder”.111 Jag ansluter mig till dessa reservationer mot att frikoppla
identiteter från diskurs. Överbetoningen av subjektets frihet och möjlig- het till motstånd implicerar inte sällan liberala föreställningar om en au- tonom individ, vilka döljer hur makt och kunskap hänger samman.112
Det är dock viktigt att undvika att hemfalla åt en alltför litterär och textcentrerad analys där texten blir ett eget universum.113 Det kulturella
meningsskapandet är historiskt, geografiskt och socialt situerat och mås- te kontextualiseras. Tom Olsson beskriver den metod han benämner kon-
textorienterad diskursanalys som en kombination av socialhistorisk analys
och diskursanalys. Med stöd hos John B. Thompson menar Olsson att detta metodologiska förhållningssätt undviker såväl ”the fallacy of inter-
109 För diskussion om relationen mellan text och läsare se till exempel Stuart Hall, ”Encoding/ Decoding”, i Stuart Hall (ed.), Culture, Media, Language. Working Papers in Cultural Studies, 1972 – 79, Hutchinson 1980; Camauër 2002; Graeme Turner, British Cultural Studies. An Introduction, London 2003, s. 71 – 108, 126 – 127. För en introduktion till den kritik som hävdar att cultural studies under senare decennier alltför ensidigt ägnat sig åt och hyllat konsumtion och använd- ning av populärkultur som motmakt utan att ta hänsyn till och kontextualisera dess produk- tionssida, se John Storey, ”Cultural Studies: An Introduction”, i John Storey (ed.), What is Cul- tural Studies? A Reader, London 1996, s. 7, 9.
110 Fairclough 1995, s. 16.
111 Ylva Brune, Nyheter från gränsen. Tre studier i journalistik om ”invandrare”, flyktingar och rasistiskt våld, Göteborg 2004, s. 13.
112 Smith 1990, s. 206; Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 23.
113 Michael P. Steinberg, ”Cultural History and Cultural Studies”, i Cary Nelson & Dilip Para- meshwar Gaonkar (eds.), Disciplinarity and Dissent in Cultural Studies, New York 1996, s. 105, 110 – 111; Raymond Williams, “The Future of Cultural Studies”, i John Storey (ed.), What is Cultural Studies? A Reader, London 1996.
nalism”, det vill säga att analysera texter utan referens till deras betingel- ser, som ”the fallacy of reductionism”, att texterna reduceras till sina be- tingelser.114 På ett liknande sätt strävar jag efter att i min metodologi lå-
ta kontexterna utgöra en del av undersökningens analytiska fokus i syfte att fördjupa förståelsen av själva texten. Samtidigt kan historiska analyser inte göra anspråk på att ta hänsyn till ”allt” och historiska kontexter inte betraktas som givna eller självklara bakgrunder som ”bara finns där”. Det historiska sammanhanget har i denna studie avgränsats dels utifrån de teman som framträder i materialet, dels utifrån de teoretiska och analy- tiska ingångarna.115 På så sätt har jag identifierat de kontexter som är re-
levanta för att, utifrån mina frågeställningar, förstå källmaterialet.
Från kön och etnicitet till intersektionalitet
Det inom genusforskningen numera relativt vanligt förekommande be- greppet intersektionalitet innebär ett synsätt där olika sociala positioner betraktas som sammanflätade. Den socialistiska feminismen har sedan 1800-talets första våg av politisk feminism brottats med frågan om rela- tionen mellan maktordningarna klass och kön – en diskussion som ock- så sysselsatte 1970-talet kvinnoforskning.116 En mer direkt föregångare
till intersektionalitetsperspektivet finns dock i den feministiska forsk- ningen kring nationalismens könsimplikationer, vilken har synliggjort att konstruktionen av nationen vilar på en komplementär könsuppfatt- ning. Denna forskning har framhållit att nationen både förutsätter och reproducerar specifika konfigurationer av ”kvinnlighet” och ”manlighet”. Könsskillnader framstår som nödvändiga för den nationella organismens
114 Jan Ekecrantz, Tom Olsson & Kristina Widestedt (red.), Nittonhundrafemtiofem. Journalistiken och folkhemmet, Stockholm 1995, s. 14.
115 Hillevi Ganetz, Hennes röster. Rocktexter av Turid Lundqvist, Eva Dahlgren och Kajsa Grytt, Eslöv 1997, s. 16.
116 Se till exempel Hillevi Ganetz, Evy Gunnarsson & Anita Göransson, Feminism och marxism. En förälskelse med förhinder, Stockholm 1986; Schmitz 2007; Sofie Tornhill & Helena Tolvhed, ”Samhällsomdaningens subjekt och horisonter – om vänstern och feminismen som kritik och politik”, i Fronesis nr 25/26, temanummer om ”Feminismen och vänstern” (2008).