Uppsatsen har behandlat en viktig aspekt i barns utveckling vilket är föräldraskap. För att ett barn skall kunna utvecklas kognitivt och emotionellt krävs band till vårdnadshavare, det kan bekräftas både utifrån de teoretiska utgångspunkter som uppsatsen presenterar och genom den forskning som framförs i resultatet. En auktoritär uppfostringsstil är den stil som har visat sig mest framstående i
sitt barn men att även visa värme och kärlek gynnar även de barn som är i riskzonen för att utveckla problembeteende. När ett barn är i riskzonen för ett utvecklande av problembeteende är det av stor vikt att det uppmärksammas tidigt och att föräldrar blir underrättade så att de tillsammans med förskolan kan arbeta förebyggande mot antisocialt beteende. Ett av många verktyg som finns att arbeta förebyggande med är föräldrastödsprogram. Dessa program bör vara utformade utifrån forskning som har fokuserat på vad som fungerar och ledas av
förtroendeingivande personal på en plats där föräldrarna har lätt att ta sig och känner sig trygga. De två första frågeställningarna kommer att diskuteras tillsammans nedan under efterföljande rubriker och sedan kommer den tredje frågeställningen att diskuteras för sig.
9.1.1 Olika faktorer och auktoritärt föräldraskap
De band som mellan vårdnadshavare och barn skapas vid födseln och det första viktiga året har visat sig viktigt inom forskningen. De inre arbetsmodeller som sker när barnet utvecklas kognitivt sker vid ett samspel mellan barn och förälder och barnet utvecklas bäst om föräldern är lyhörd och besvarar barnets signaler på ett konsekvent sätt. Det är dock viktigt att även påpeka barnets del i
anknytningsprocessen då de är en aktiv part i processen. De faktorer som beskrivs i anknytningsteorin går att koppla till de faktorerna som beskrivs i den auktoritära uppfostran och det är därför lätt att förstå varför en auktoritär uppfostran har visat sig vara av godo. Om en förälder är auktoritär så ställer föräldern logiska krav, är lyhörd, stimulerar och accepterar barnets reaktioner. Det är precis det som krävs för att svara på ett barns anknytningssignaler för att hjälpa barnet kontrollera sina känslor och skapa självbehärskning.
Att barnen är så pass sköra under sitt första år i livet gör dem självklart utsatta och skulle de ha svårt att knyta an till någon eller knyter an till olämpliga förebilder blir det då sämre förutsättningar. Det är dock viktigt att påpeka att det då inte är förutbestämt att barnet kommer att få det svårare att klara sig i livet utan barnet har många förutsättningar att knyta an till andra personer i framtiden som enligt sociala band teorin kan vara nog så viktiga. Att knyta an till professionell personal genom förskolan kan alltså vara nog så bra för barnets utveckling och därför spelar även denna personal stor roll för barnet. Att barnet ej föds som ett oskrivet blad utan har lättare att utveckla vissa sorters beteende på grund av en viss genuppsättning är inte något som fått särskilt stor plats i resultatdelen då gener inte har varit något som fokus har legat på. Det är viktigt att bära med sig både det och att det inte är enbart uppfostran som styr hur väl ett barn kan anpassa sig till det konventionella samhället. Genomgående genom resultatet har varit att mycket beror på andra faktorer i samspel med uppfostran.
9.1.2 Föräldraskap och relationer
Att föräldrars relation till varandra är viktig visas både i teoridelen och i resultatet, om övriga faktorer i familjen överensstämmer är det lättare att upprätthålla god anknytning till barnet i fråga och uppfostran kommer därmed lättare bli positiv för
barnets utveckling. Något som går att tyda utifrån detta är att om föräldrarna enskilt mår bättre av att vara isär så är det bättre för barnet än om de lever olyckliga tillsammans. Skulle det leda till att nya personer blir viktiga i barnets hemmiljö så kan den nya anknytningen vara minst lika bra som den barnet har till sina föräldrar. Att andra faktorer kunde påverka föräldrarnas föräldraskap såsom stress, låg utbildning och att de kände liten samhörighet är inte särskilt förvånande då det är allmänt känt att om man inte kan känna trygghet i sig själv så kan man ha svårt att ge trygghet till andra. Det är också genomgående att föräldrar mår bra av att ha interaktion med andra individer som kan agera förebilder eller stöd för dem som föräldrar. Därför är isolation skadligt både för föräldrar och barn då det är svårt att utvecklas som förälder och som barn då dynamiken kan saknas. Det påpekar även sociala band teorin då vikten av band till andra och samhället beskrivs som vitala för att en individ skall kunna hålla sig från normbrytande beteende.
9.1.3 Andra vårdnadshavare än biologiska föräldrar
Då anknytningsteorin och sociala band teorin förespråkar vikten av att ha band till andra människor och att det inte spelar någon roll om det finns genetiska
kopplingar eller ej, så bör det vara oviktigt huruvida vårdnadshavarna är biologiskt kopplade till barnet. Det betyder att samkönade föräldrapar,
adoptivföräldrar och fosterföräldrar kan ha samma band till barnen som biologiska föräldrar vilket båda teorierna stödjer. Däremot är forskningen på detta område inte särskilt omfattande vilket förhoppningsvis kommer att ändras framöver. Att skolan och förskolan kan vara en skyddande faktor för att barnet inte skall
utveckla antisocialt beteende är något som tas upp i resultatet. Enligt sociala band teorin stämmer det då ett band till en institution är bättre än inget band alls. Anknytningsteorin säger att bandet kan vara mycket viktigt dock kan det inte ersätta bandet en individ kan ha till en vårdnadshavare som i vanliga fall finns där under en längre tid än personalen.
9.1.4 De viktiga banden
Om ett barn har en överdriven självbild och en övertro på sig själv finns det en större risk att barnet utvecklar ett antisocialt beteende och det kan kopplas till att självbehärskning inte har skapats under anknytningsperioden. Den värsta
uppfostringsstilen för ett barns utveckling var den oengagerade föräldern som inte svarar på barnets anknytningssignaler och därav vet barnet ej vad som är rätt eller fel beteende i en unik situation. Därför påpekar anknytningsteorin att
anknytningsband är viktiga för barnets utveckling. Att ha logiska och konsekventa krav är av stor vikt för att barnet skall veta vad som gäller i alla situationer med liknande premisser.
9.1.5 Föräldrastöd
Sociala band teorin fokuserar på varför människor inte begår brott och agerar normbrytande och det är bra då preventionstanken kommer av sig självt. Genom att göra studier av vad som fungerar så är svaret självklart hur ett
forskning fastställt att stöd utifrån i de flesta fall är positivt för föräldraskapet. Föräldrar vill generellt även ha hjälp och stöd utifrån men det är mycket
individuellt hur de vill tillskansa sig informationen, precis som det är individuellt hur vi svarar på de sociala band som vi anknyter till. Informella och formella källor är båda lika viktiga för föräldrar, internet och drop-in utbildningar var lättast för nyblivna föräldrar att informeras via. Att inrikta sig mot alla föräldrar kan vara effektivt rent deltagarmässigt då man inte missar någon, men om syftet är att spara pengar och nå höga förändringsresultat bör screening-instrument användas. Det är dock alltid svårt att mäta effekter av sociala insatser då bieffekter såsom sammanhållning och nya kontakter kan vara nog så viktigt utan att direkta resultat av föräldrastödsprogram uppvisas. Det är även ett problem att veta vid vilken tidpunkt efter ett föräldrastödsprogram en utvärdering bör göras då effekter kan ske efter ett par år och det är svårt att veta vilket utfall som hade skett om inte medverkan i programmet hade skett.
9.1.5.1 Specialpedagogiken
Specialpedagogerna i samråd med övrig förskolepersonal har en viktig del i barns utveckling i det samhälle som vi har byggt upp i Sverige. De flesta barn går trots allt i förskolan som fungerar som den andra socialiseringsplatsen där anknytning sker efterföljande familjen eller de första vårdnadshavarna. Att förskolepersonal har den förmåga att se barn som är i riskzonen för att utveckla problembeteende som kan påverka utvecklingen av antisocialt beteende är mycket viktigt. Det hjälper dock inte att endast uppmärksamma problemet utan det krävs att en insats görs för att lösa det. Därför spelar specialpedagogerna en mycket stor roll i denna process, de har möjligheterna att fokusera på ett enskilt barn. De kan också erbjuda föräldrar enskilt stöd och hjälp i de frågor som kan vara svåra och arbeta evidensbaserat utifrån den forskning som finns. Framförallt bör
specialpedagogerna ges utrymme till att erbjuda föräldrastödsprogram som kan vara både generellt fungerande men även speciellt inriktade till de föräldrar som behöver, eftersom föräldrar visade sig ha förtroende för förskolan och tyckte om när de anordnade den sortens program.