Teorier om hur ett spelberoende utvecklas

Traditionell psykoanalytisk syn

Huvudparten av litteraturen med en psykologisk inriktning i detta sammanhang behandlar utvecklandet av ett spelberoende och dess effekter. Traditionellt, sett i den psykoanalytiska litteraturen, så sexualiseras spelandet och en förening framhävs finnas mellan tvångsmässigt spelande och bland annat överdriven masturbation och perversa incestbegär.72 Sigmund Freuds essä Dostroyevsky och Parricide från år 1928 är ett exempel på där spelande likställs med masturbation och även självbelåtenhet.73

Vidare har teorier, av bland annat Freud, även fokuserats på spelandet, där spelförluster förekommit, som en sorts tillfredställelse av undermedvetna behov av självplågan och det var senare Freuds tankar om spel och spelare som låg till grund för den traditionella psykoanalytiska synen på spelaren som en masochistisk individ. Han menade på att personens upplevelse av tvång att upprepa detta självplågeri kunde förklaras av tidigare olösta konflikter.74

Utöver detta ovan har det även utarbetats en rad asexuella teoretiska förklaringar. Många psykologer proponerar att vissa individer är klinisk fördisponerade till beroendebeteende (Jacobs, 1989). Teorier har även utvecklats med utgångspunkt från att patologiskt spelande skulle kunna bero på en narcissistiska och antisociala personlighetsstörning.75

Moran (1970) urskiljer fem personlighetstyper av spelare, som påvisar en variation i psykologiska förklaringar bakom överdrivet spelande. Enligt Barker (2000) är dessa:

71 _{Nilsson (2002) s. 47-48} 72 _{Barker (2000) s. 119} 73 _{Reith (1999) s. 6} 74 _{Ibid s. 6} 75 _{Barker (2000) s. 122}

- Subkulturell – Individ vars spelande är en manifestation av den sociala samhörigheten. - Neurotisk – Individ som inte spelar för ekonomisk vinning.

- Impulsiv – Individ som periodvist uppvisar okontrollerat beteende eller som redogör för en ambivalens mot spelupplevelsen.

- Psykopatisk – Individ vars spelande utgör en del av en större störning

- Symtomatisk – Individ vars spelande utgör ett faktiskt kännetecknade för en större mental patologi.

Sociala, ekonomiska och biologiska faktorer

Utbudet av studier och litteratur med utgångspunkt utifrån sociala och biologiska faktorer är begränsat, då majoriteten av spelrelaterad litteratur har utgått från ett psykologiskt perspektiv. De sociala studierna har därför mestadels haft som utgångspunkt att kritisera den traditionella psykoanalytiska förklaringen och istället fokuseras studier på hur människor spelande påverkas av den traditionella föreställningen om social tillfredställelse och den kapitalistiska kulturen i samhället.76

Samhällets krav på framgång och förmögenhet ökar potentialen för att individen skapar en dualexistens, där traditionella sociala barriärer i strävan mot status och auktoritet raseras och individen blir självstärkt. Då de flesta former av spel om pengar presenteras som omedelbar ekonomisk framgång attraheras människor av möjligheterna spelandet erbjuder.77

Självannullerande beteende kan då ibland vara nödvändigt för att uppnå önskad nivå av erkänsla. Sporadiska insatsökningar ökar på kort sikt uppmärksamheten om en själv från andra spelare och/eller utomstående, medan förfarandet på längre sikt kan skapa ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser för spelaren.78

Barker (2000) skriver vidare att ekonomer argumenterar mot att faktiskt spelbeteende inte nödvändigtvis behöver tyda på tysta attacker mot ekonomiska strata. En rationell ekonomisk teori skulle snarare föreslå att individen påvisar skiftande strategier för att uppnå en tillfredsställd ekonomisk framgång. I resonemang som att människan i allmänhet är rationell och förutsägbar i sitt beteende, hävdar teoretiker att rutiner är mer betydelsefulla än att uppnå tydligt uttala mål, på grund av de rådande mekanismerna stödjer det rationella i beteendemönstringen. Det är däremot ologiskt att föreslå att rationella individer skulle ingå i ett beteende som är uppenbart självannullerande och ekonomiskt skadefyllt.

Några studier ur en biologisk synvinkel menar att det finns ett samband mellan impulsivitet, överdrivet spelande och biologiska kompositioner. Goldstein och Carlton (1988) fann bevis som antydde att det finns en korrelation mellan vissa karaktäristiska i hjärnan och patologiskt spelande. Andra studier undersöker huruvida låga halter av ämnen som bland annat serotonin och monoaminer leder till att personer blir impulsiva, vilket i sin tur skulle kunna leda till överdrivet spelande. Något betydande samband mellan biologiska eller genetiska

76 _{Barker (2000) s. 125} 77 _{Ibid s. 125-126} 78 _Ibid

karaktäristiska och abnormt spelande, då det exempelvis gäller halten av monoaminer, har däremot inte påträffats.79

Nedan följer ytterligare några teorier kopplat till hur spelberoende utvecklas80:

Sjukdomsteorier

Här är grundtanken att den spelberoende personen ifråga är drabbad av en ärftlig, kronisk och progressiv sjukdom. De bakomliggande orsakerna bryr man sig inte om. Nyckelordet är kontrollförlust och har man en gång förlorat kontrollen över sitt spelande finns ingen återvändo. Det är total avhållsamhet som gäller. Gamblers Anonymous (GA) som har haft stor betydelse i utvecklandet av självhjälpsgrupper världen runt, står för denna syn på utvecklande av spelberoende.

Inlärningsteorier

Här är utgångspunkten de olika förstärkningsmekanismer som den klassiska inlärningsteorin omfattar, bland annat klassisk betingning. Spelandet förknippas för det mesta med positiva tankar, belöningar och känslor som förstärker spelbeteendet.

Kognitiva teorier

Dessa teorier tar fasta på att den spelberoende kan ha en rad tankar om de spel som de följer. I huvudsak är många av dessa tankar felaktiga. Det kan gälla tankar om att man kan kontrollera utfallet av ett spel eller på annat sätt påverka utkomsten av spelet och slumpen. Här poängteras vikten av ”nära vinst fenomenet”, alltså att man nästan vinner trots att man förlorar.

Spänningsorienterade teorier

Centralt i dessa teorier är att det viktigaste (viktigare än vinsten och pengarna) är spänningen i spelet, risktagandet som spelaren upplever när han/hon spelar. Teorierna beskriver två huvudlinjer. Den ena är de spelare som lider av kronisk understimulering och har behov av spänning och risker för att må bra. Den andra de som är mer depressiva och där avbrott och någonting spännande som fungerar ungefär som självmedicinering.