Till 29 § Människans upplevelse av det termiska klimatet är beroende av ett flertal klimatfaktorer: lufttemperatur, medelstrålningstemperatur, lufthas-tighet och luftfuklufthas-tighet. Klädsel och fysisk aktivitet är andra faktorer som påverkar klimatupplevelsen.
Klimatområden
Beroende av temperaturen kan klimatet delas upp i tre områden: kyla, s.k.
neutralt klimat och värme. Dessa klimatområden ger upphov till så skif-tande klimatproblem att det inte finns en gemensam metod som kan an-vändas för att bedöma alla tre klimatområdena. Det s.k. neutrala klimatom-rådet omfattar ungefär intervallet 10–30 °C lufttemperatur. Till skillnad mot de extrema klimaten medför detta ingen eller endast måttlig påfrestning på kroppen.
Klimatområdena kyla, under 10 °C, och värme, över 30 °C, kan exempli-fieras med fryshus respektive glasbruk. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i stark värme finns regler för arbete inomhus eller utomhus som kan medföra risk för skadlig inverkan av värme.
Vissa livsmedelslokaler och glasbruk är exempel på lokaler där det av produktionstekniska skäl inte är rimligt att skapa ett lämpligt termiskt kli-mat i hela lokalen. Utomhus har man i allmänhet begränsade möjligheter att påverka klimatet.
61 Klimat och hälsa
Klimatets uppgift är dels att skapa gynnsamma förutsättningar för krop-pens värmebalans, dels att motverka ohälsa orsakad av t.ex. lokal avkyl-ning.
Redan små avvikelser under den idealiska temperaturen försämrar mus-kelfunktionen och särskilt då fingerfärdigheten vilket kan påverka arbets-prestationen och risken för olycksfall. Ännu lägre temperatur kan leda till lokal avkylning av t.ex. händer men också till nedkylning av kroppens inre.
En lufttemperatur över 16 °C ger i de flesta fall en tillräckligt god fingerfär-dighet vid rörligt arbete.
Vid förhöjda temperaturer (inom det s.k. neutrala klimatet) kan arbets-prestation och arbetstakt minskas på grund av att arbetstagaren sänker sin aktivitetsnivå för att därigenom uppnå termisk balans. Ännu högre tempe-ratur ökar både blodcirkulation och svettning och kroppstempetempe-raturen kan stiga, speciellt vid tungt arbete.
Arbete vid högre eller lägre temperatur än den idealiska, påverkar grad-vis koncentrationen, uppmärksamheten och omdömet vilket kan leda till ökat riskbeteende.
Mätning
Metoder och mått för att bedöma såväl allmän som lokal klimatpåverkan i det s.k. neutrala klimatområdet anges i standarden Ergonomi för den ter-miska miljön – Analytisk bestämning och bedömning av termisk komfort med hjälp av indexen PMV och PPD samt kriterier för lokal termisk kom-fort, SS-EN ISO 7730:2006. Standarden beskriver en metod med vilken man bestämmer den förväntade upplevelsen av klimatet hos en grupp personer med given klädsel och aktivitet (PMV, predicted mean vote). PMV-värdet anger i en skala mellan –3 (mycket kallt) och +3 (mycket varmt), hur perso-nerna i lokalen i genomsnitt förväntas uppleva klimatet. På basis av PMV-värdet kan den förväntade andelen missnöjda personer beräknas (PPD-värde, predicted percentage dissatisfied). En lokals PPD-värde bör ligga under 10 %.
För att få ett enkelt mått på den upplevda temperaturen används olika sammansatta temperaturbegrepp som tar hänsyn till både lufttemperatur och inflytande av strålning. Det vanligaste begreppet är operativ tempera-tur vilket i dragfria miljöer är medelvärdet av lufttemperatempera-turen och medel-strålningstemperaturen. Ett annat temperaturbegrepp är riktad operativ
temperatur, d.v.s. operativ temperatur beräknad i en viss riktning som framför allt används vid projektering.
Drag
Höga lufthastigheter, drag, innebär risk för att utsatta kroppsdelar lokalt kyls ner. Stora fönsterytor eller fönster med hög värmegenomgångskoeffici-ent ökar risken för drag. Uppvärmningsanordningar bör placeras så att kallras från fönster eller liknande undviks. I lanterniner och ljuskupoler bör åtgärder vidtas för att förebygga kondens och kallras.
Drag i en lokal kan, förutom av kallras, även skapas av ventilationssy-stemet eller av kalla golv och väggar samt genom ojämn temperaturfördel-ning i rummet. När en dörr öppnas till en angränsande lokal med annan temperatur eller annat tryck kan också höga lufthastigheter uppstå.
Erfarenhetsmässigt har det visat sig att lufthastigheter som understiger 0,15–0,2 m/s i allmänhet uppfattas som dragfria vid stillasittande arbete.
Vid höga lufttemperaturer kan dock vanligen högre lufthastigheter accepte-ras.
Luftfuktighet
Luftfuktighetens betydelse för upplevelsen av det termiska klimatet är liten.
Dess effekt på upplevelsen av besvär och på hälsotillståndet är mer svårbe-dömd. Erfarenheten har visat att en låg fukthalt i regel godtas i kontorsloka-ler med lufttemperaturer vintertid på ca 20 °C. Om lufttemperaturen höjs med 2 grader eller mera uppkommer inte sällan obehag och klagomål på torr luft. Åtgärder bör därför i första hand inriktas på temperaturförhållan-dena. Endast i undantagsfall bör direkta åtgärder för att reglera fuktigheten vidtas.
Vid klagomål på torr luft kan det även vara lämpligt att gå igenom städ-rutinerna och undersöka golvmaterialen för att undvika problem i samband med damm och statisk elektricitet.
Hög luftfuktighet riskerar att öka tillväxten av mögel m.m. Även gasav-givning från material och inventarier underlättas av hög luftfuktighet.
Lämpligt klimat
Fasta arbetsplatser utomhus bör arrangeras så att man inte utsätts för vind eftersom kall luft med hög hastighet på kort tid kan transportera bort stora
63 värmemängder från kroppen. Vid arbete utomhus under sommartid bör även solavskärmning nyttjas för att minska värmelasterna och UV-strålningen från solen. På skolgårdar och liknande miljöer bör tillgång till skugga finnas på någon del av gården.
I lokaler med stora interna värmelaster, t.ex. från maskiner eller solin-strålning, kan det vara aktuellt att kyla tilluften. Beroende på problemets art bör man dock först använda sig av solavskärmning eller annan avskärm-ning av varma ytor för att sänka temperaturen. Det kan även vara lämpligt att utnyttja den svalare nattluften för att med hjälp av ventilationssystemet kyla ned lokalerna.
Kalla och varma ytor kan behöva avskärmas för att minska värmestrål-ningen till eller från dessa ytor.
Om lufttemperaturen vid lätt och stillasittande arbete varaktigt avviker från 20–24 °C vintertid och 20–26 °C sommartid bör det termiska klimatet undersökas närmare. Eftersom det inte bara är lufttemperaturen som på-verkar det termiska klimatet kan det vara lämpligt att bestämma PMV och PPD enligt SS-EN ISO 7730:2006. Därefter bedöms förutsättningarna för termisk komfort och eventuellt behov av åtgärder.
Under en kortvarig värmebölja med ungefär samma inomhustemperatur som utomhustemperatur behöver normalt inga särskilda åtgärder vidtas.
Är däremot arbetet sådant att ökat riskbeteende kan innebära olycksfall bör åtgärder vidtas.
Vid stillasittande arbete är det särskilt viktigt att beakta de lokala fak-torerna som drag och temperaturskillnader. För att det termiska klimatet ska upplevas som tillfredsställande bör både vertikala och horisontella temperaturskillnader begränsas. Metoder för beräkning av godtagbara temperaturskillnader anges i SS-EN ISO 7730:2006.
I vissa lokaler kan det av produktionstekniska skäl vara nödvändigt att hålla annan temperatur än vad som anges ovan, t.ex. i vissa livsmedelsloka-ler ellivsmedelsloka-ler lokalivsmedelsloka-ler där ugnsarbeten utförs. I dessa fall är det viktigt att anpassa arbetstider och pauser för att minska risken för ohälsa och olycksfall. Ar-betsrotation med arbetsuppgifter även i lämpligt klimat kan ibland vara nödvändig. Lämpliga skyddskläder bör också användas. Metoder för be-räkning av kläders skydd mot kyla anges i standarden Ergonomi för den termiska miljön – Bestämning och bedömning av termisk belastning i kyla med hjälp av rekommenderad beklädnadsisolation (IREQ) samt lokala avkylningseffekter, SS-EN ISO 11079:2007.
I vissa fall kan kläder som skydd mot kyla eller värme räknas som per-sonlig skyddsutrustning. Det gäller särskilt om klimatet inte kan anses vara ett sådant som arbetstagaren normalt kommer i kontakt med i sin vardag.
Man kan inte räkna med att arbetstagaren har egna kläder för att skydda sig
mot ett sådant klimat. Andra exempel kan vara när arbetet innebär ytterli-gare risker förutom temperaturen, t.ex. för ett motorcykelbud där kläderna också ska skydda mot nedkylningen av fartvinden och som fysiskt skydd om personen skulle falla av motorcykeln i farten.
Lufttemperaturen i personalutrymmen bör vara minst 20 °C. Vid arbete i kylda arbetslokaler eller arbete i kyla utomhus är det extra viktigt att ha pauser i uppvärmda utrymmen.
Till 30 § Värmeeffektbehovet bör vara beräknat så att man i arbetslokaler normalt kan upprätthålla en lufttemperatur i vistelsezonen på minst
a) 20 °C vid stillasittande, fysiskt mindre ansträngande arbete, b) 14–15 °C vid rörligt eller fysiskt mera ansträngande arbete.
Lämpliga metoder för beräkning av värmeeffektbehov finns i standarden Värmesystem i byggnader – Metod för beräkning av dimensionerande värmebehov, SS-EN 12831. Om arbetet i huvudsak bedrivs i en del av en lokal kan uppvärmningen begränsas till den delen. Exempel på en sådan lokal är sågverkshall med uppvärmda hytter.
Till 31 § Luftridå, vindfång och vädertätningsportar är exempel på anord-ningar som kan skydda mot drag.