MIN STUDIE
Vi lever i en tid av förändring. Förutom när det kommer till bostadsbristen, där förändras situationen föga. År efter år. Problemen vi ser diskuteras dock förvånansvärt lite i samhälls- debatten, trots att bostadsfrågan är relevant för många medborgare. Det är inte heller alltid lätt att förstå vad våra makthavare avser att göra för att förbättra situationen.
Det är viktigt ur en demokratisk synpunkt att sammanfatta den aktuella politiken och göra den lättillgänglig för alla som är intresse- rade av den, vilket är vad jag ville uppnå mitt examensarbete. Under studien granskade jag alla aktuella politiska dokument från inför va- let 2018 fram till våren 2020 som berörde bo- stadspolitik, i form av motioner på riksdagens hemsida eller på partiernas egna hemsidor. Detta syftade till att finna all relevant text som gick att analysera tematiskt och kategorisera som delar av partiernas problembilder, mål eller
åtgärder angående den svenska bostadsbristen.
Resultatet blev diverse narrativ som beskriver partiernas världsbilder samt 116 bostadspolitiska åtgärder som analyserades kvantitativt med avseende på stöd av antal partier och riksdagsmandat i procent. Genom att analysera de politiska åtgärderna på det här sättet kan man snabbt skapa sig en helhets- bild av vad partierna förespråkar men även spekulera i hur bostadssystemet kommer att förändras. Förändringen av bostadssystemet är dock inte okontroversiell, så hur min studie bör ses i sitt sammanhang kan här komma till användning.
SAMMANHANGET
Det kan hävdas att dagens bostadssystem är en ”hybrid” (se Christophers, 2013) av det tidiga- re reglerade bostadssystemet och ett avreglerat system, vilket lett till att dagens debatt inom forskarvärlden ofta handlar om ifall man bör ”avreglera mer” eller ”återreglera”.
Det saknas dock bevis på att avregleringar kan åtgärda pproblemen och många forskare pekar ut de avregleringar som genomförts sedan 90-talet som orsaken till dagens brist (Abarkan et al., 2019, 21 oktober). Några problem som dessa forskare menar att av- regleringarna lett till är: ett byggande som är
beroende av konjunktursvängningar och att behovet av bostäder inte tillgodoses (Holm- qvist & Turner, 2014); ett bostadssystem som är mycket konsumtionsinriktat, vilket leder till att fler har svårt att komma in på marknaden (Norris & Winston, 2011) samt gentrifiering, minskad produktion och trångboddhet, vilket har drabbat de svagaste i samhället mest (He- din et al., 2012).
Eftersom situationen är så långt fortskri- den och då det är svaga grupper i samhället som idag missgynnas är det av största vikt att de åtgärder som införs är träffsäkra och inte ideologiskt motiverade. Så hur ställer sig Sve- riges riksdagspartier till dessa avregleringar och problemen vi ser idag? Det är ju trots allt de som har mandaten att förändra situationen till det bättre.
RESULTATET
Precis som bland forskarna existerar motsätt- ningar och olika förhållningssätt till dagens problem inom politiken. Detta syns inte minst i min studie som bland annat visar att:
• De uppfattade orsakerna till bristen är olika partierna emellan
• Partiernas bostadspolitiska mål är snarlika • De förespråkade åtgärderna är spretiga men
generellt decentraliserande
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är de enda partierna som aktivt lägger skulden på avregleringarna, likt bostadsforskningen, och S sträcker sig till att beskylla den ”mode- ratledda politiken”. Centerpartiet och Libe- ralerna hävdar i stället att det bland annat är S+MP-regeringarna som orsakat det felande bostadssystemet genom marknadsstörande investeringsstöd. Moderaterna och Sverigede- mokraterna är de enda partierna som lyfter fram de senaste årens invandring som exempel på orsak, medan C, L, M, KD och SD alla är överens om att det är brister i planprocesserna och regelverken som bidrar till Sveriges fortlö- pande bostadsbrist.
När det kommer till partiernas bostads- politiska mål, det de vill uppnå med den förda politiken, är åsikterna samstämmiga och något diffusa. På det stora hela verkar alla partier vara överens om att bostadssystemet måste
fungera bättre och att tillgängligheten till bostäder ska öka. En viss skillnad går dock att påvisa mellan vilka samhällsgrupper partierna vill gynna. V, MP, S och C trycker på en sorts universell lösning där systemet gynnar alla medborgare. L och SD är dock mer selektiva, där L menar på att det är de som står utanför den öppna marknaden som bör gynnas. SD å andra sidan lyfter specifikt fram unga, hemlösa och äldre. M och KD specificerar inga enskilda samhällsgrupper.
Angående de bostadspolitiska åtgärderna, kan man konstatera att det inte råder någon idétorka. Det som denna studie tydligast kan påvisa är att det bland de 116 åtgärderna ver- kar finnas större gehör för decentraliserande åtgärder, se bilden ovan. Några exempel på dessa är: regelförenklingar, förändrad indi- viduell överklaganderätt, upphävt generellt strandskydd, privat initiativrätt, borttagen flyttskatt, förändrade myndighetsansvar, marknadshyror, förändrade riksintressen samt gynnad uthyrning i andrahand. Intressant är även att notera att S och MP stödjer många av dessa decentraliserande åtgärder genom Ja- nuarisammarbetet. Endast en centraliserande åtgärd kan sägas skapa bredare gehör i riksda- gen, vilket är investeringsstöd till nyproduce- rade hyresrätter.
AVSLUT
Som bostadsforskningen visat är det svårt att dra några slutsatser om hur bostadssystemet bör förändras. En sak är dock säker - något måste hända. Personligen känner jag mig tveksam till ytterligare och generellt tillba- kadragande av det offentliga då forskningen har kunnat koppla tidigare avregleringar med dagens brist. Man bör även ha i åtanke att starka statliga styrmedel verkar ha genererat handlingskraft till att lösa tidigare brister, så som genom Miljonprogrammet. Om det verk- ligen är avregleringarna som skapat stagna- tionen i bostadsfrågan, vore ett förespråkande av större marknadsinflytande detsamma som att förespråka brännandet av mer fossilt för att lösa klimatkrisen. Något som inte är att rekommendera.
William Ulrici
William Ulrici är 25 år och har mellan åren 2015 och 2020 studerat inom Kungliga Tek- niska Högskolans samhällsbyggnadsprogram i Stockholm. 2020 erhöll han en civilingenjörs- examen samt en mastersexamen inom urban och regional planering. Detta efter att ha utfört ett examensarbete om riksdagspartiernas bostadspolitik angående den svenska bostads- bristen.
Källor
• Abarkan, A., Rizzo, A., Öjehag-Pettersson, A., Byerley, A., Karvonen, A., Legeby, A., & Svane, Ö. (2019, 21 oktober). ”Lyssna på forskningen – den visar avregleringarnas problem”. Dagens Nyheter. Hämtad 2020-05-29 från https://www.dn.se/de- batt/repliker/lyssna-pa-forskningen-den-visar-av- regleringens-problem/
• Christophers, B. (2013). A monstrous hybrid: The political economy of housing in early twenty-first century Sweden. New Political Economy, 18(6), 885–911. Hämtad från https://doi.org/10.1080/1 3563467.2012.753521
• Hedin, K., Clark, E., Lundholm, E., & Malmberg, G. (2012). Neoliberalization of housing in Sweden: Gentrification, filtering, and social polarization. Annals of the Association of American Geograph- ers, 102(2), 443-463. Hämtad från https://doi.org/ 10.1080/00045608.2011.620508
• Holmqvist, E., & Turner, L.M. Swedish welfare state and housing markets: under economic and political pressure. Journal of Housing and the Built Environment 29, 237–254 (2014). Hämtad från https://doi.org/10.1007/s10901-013-9391-0 • Norris, M., & Winston, N. (2012). Home‐ow-
nership, housing regimes and income inequalities in Western Europe. International Journal of Social Welfare, 21(2), 127-138. Hämtad från https://doi. org/10.1111/j.1468-2397.2011.00811.x • ”Ulrici, W. (2020). Riksdagspartiernas mål,
problembilder och åtgärder angående den svenska bostadsbristen: Inför valet 2018 till coronapan- demin 2020. (Examensarbete, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm). Hämtad från http://urn. kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-278992”