"
Resandets betydelse för upplevelse av stimulans respektive stress i arbetet var den fråga som inledningsvis stod i fokus för
avhandlingsarbetet och även om just termerna stimulans och stress inte lyfts fram så tydligt i texten ligger temat för den första
artikeln ganska nära den initiala frågan. Ingången är lite bredare
och texten handlar om resandets positiva respektive negativa potential för arbetstillfredsställelsen i stort.
Frågeställningen formulerades mot bakgrund av de övergripande diskussionerna kring vad geografiskt rörliga livsstilar kan innebära för människors välbefinnande som beskrivs i avsnittet ”Rörlighet, resande och vardagens organisering”. Inom den
forskningstraditionen finns både optimistiska och mer skeptiska tolkningar av vad rörligheten medför (se t.ex Frändberg, Thulin &
Vilhelmson 2005 för en genomgång av olika ståndpunkter). De positiva aspekter som framförs knyter på olika sätt an till den utökade geografiska räckvidden som resandet ger. Rörligheten ger tillgång till ett större utbud av omgivningens resurser, ökade möjligheterna att tillgodose individuella behov och intressen och därmed en ökad livskvalitet. Resandet i sig, att se landskapet passera förbi, att komma till nya platser, kan också ge en känsla av omväxling som kan öka välbefinnandet. Dessutom har resandet en symbolisk laddning kopplad till allmänna föreställningar om den inverkan resandet antas ha på resenären. Att vara berest förknippas ofta med positiva egenskaper som initiativförmåga, självständighet och framåtanda. En viktig aspekt när det gäller det symboliska värdet är att resandet är en företeelse med manliga förtecken.
De forskare som istället gör en mer skeptisk tolkning av rörlighetens betydelse, menar att ett flitigt resande kan underminera människors förankring till platser och sociala sammanhang (t.ex. Putnam 2000). Att etablera och upprätthålla meningsfulla relationer kräver ett visst mått av fysisk närvaro och konsekvensen av en rörlig livsstil är att den reducerar
varaktigheten i människors närvaro på specifika platser.
Därigenom undergrävs förutsättningarna för tillitsfulla relationer
Mina analyser visar att resenärernas upplevelser av resandet är övervägande positiva. Det dagliga resandet tycktes både medföra ett praktiskt handlingsutrymme och en känsla av frihet - två inslag som resenärerna själva beskrev som särskilt betydelsefulla för tillfredsställelsen i arbetet. I motsats till farhågorna om social utarmning till följd av kortvarig och sporadisk samvaro, menade resenärerna att de relationer man har till kunder och kollegor präglas av en stark gemenskap. Här framhölls kontakter via mobiltelefon som ett viktigt komplement till fysiska möten, framförallt i förhållande till kollegorna.
Resandets symboliska laddning visade sig också ha betydelse för arbetstillfredsställelsen, företrädesvis bland kvinnorna. Kvinnorna gav uttryck för en viss stolthet över att behärska ett traditionellt manligt fält lika bra som vilken man som helst - att som kvinna vara en rutinerad och skicklig bilförare tycks vara något som ger självförtroende och upplevelser av status.
Utöver det dagliga resandet innebar arbetet en hel del
övernattningar på hotell, åtminstone för de flesta. I samband med den typen av resande fanns också en del positiva upplevelser, även om bilden är betydligt mer splittrad jämfört med erfarenheterna knutna till dagsresorna. Att bo på hotell beskrevs å ena sidan som ganska trist och man saknade familj och vänner, men man menade å andra sidan att frånvaron från hemmet kunde förvaltas på ett sätt som gynnade både resenären själv och familjen. Avskuren från vardagslivets alla förpliktelser kunde man ”unna” sig att koppla av på ett sätt man inte hade vare sig tid eller ro till annars. Man hade också möjlighet att ostört, och utan att ”belasta” familjen, arbeta intensivt för att frigöra tid för familj, vänner och fritidsaktiviteter när man väl var hemma. På det sättet blev bortanätterna ett redskap för att upprätthålla en gräns mellan arbete och fritid, en gräns som kunde beskrivas som svår att dra med tanke på
avsaknaden av en traditionell arbetsplats och reglerade arbetstider.
Negativa upplevelser fanns givetvis också, men utöver konkreta bekymmer med onda höfter, stress och olycksrisker i trafiken, var problemen inte knutna till resandet i sig, utan till den frånvaro från hemmet som de längre resorna medförde. Framförallt kvinnorna beskrev sina erfarenheter av att övernatta hemifrån i mörka nyanser och till skillnad från sina manliga kollegor försökte
kvinnorna i stor utsträckning undvika övernattningarna. Kvinnorna åkte i större utsträckning hem sent på kvällen och gav sig iväg tidigt nästa morgon, medan männen i högre grad valde att övernatta i de fall då en resa hem enbart skulle innebära att man sov hemma. I mina analyser har jag beskrivit detta i termer av manliga och kvinnliga strategier i förhållande till organiseringen av ett mobilt arbetsliv, där kontinuerlig närvaro i hemmet står som utgångspunkt för den kvinnliga strategin, medan männens strategi i högre grad utgår från tanken om en aktiv eller koncentrerad närvaro. Det här är teman som utvecklas i den andra artikeln.
Ctvkmgn"KK<"fiGvv"múpurgturgmvkx"ré"tguqt"k"ctdgvgvfi"
I den andra artikeln utvecklades alltså de könsrelaterade erfarenheter som visade sig i de inledande analyserna. Den teoretiska ingången till texten är framförallt baserad på forskning inom work-life området. Hur människor lyckas förena arbete och livet utanför arbetet är numera ett flitigt beforskat fält med en ständig tillökning av forskningsresultat och publikationer. Mycket tid och kraft har ägnats åt att försöka identifiera vilka faktorer som har betydelse för människors möjligheter att kombinera arbete med livet utanför arbetet på ett tillfredsställande sätt och att
kvinnor och män omfattas av olika förväntningar och praktiker när
är en central faktor - kvinnor ägnar fortfarande mer tid åt hem- och familjerelaterade sysslor än vad män gör. Men det handlar inte bara om tid och praktiska göromål. Vanligtvis är det kvinnan som axlar det övergripande ansvaret för familjens vardagsliv i stort.
Hon blir gärna en sorts arbetsledare i sitt eget hem och är den som ser till att saker och ting sker. Allmänna föreställningar om vad ett gott moderskap respektive faderskap är innebär också att det finns högre förväntningar på mödrars närvaro i hemmet jämfört med vad som förväntas av fäder. Att vara fysiskt närvarande i
hemmiljön tycks vara en mer grundläggande förutsättning för att vara en god mor. Många av de sysslor och ansvarsfrågor som rör familjers vardag kräver också att man finns på plats. Sammantaget gör detta att resor i tjänsten som innebär övernattning på annan ort kan upplevas som ett hinder.
Eftersom det inte är så mycket resandet i sig utan den frånvaro från hemmet utöver ordinarie arbetstid som resandet genererar som har betydelse här, kom artikeln att inriktas på upplevelser och förhållningssätt till resor som innebar att man stannade borta minst en natt. Analyserna i den första artikeln visade att
övernattningarna kunde förvaltas på ett sätt som snarare
underlättade än hindrade samordningen mellan arbete och familj.
När man övernattade borta kunde resenären passa på att arbeta långa dagar för att sedan ha mer tid för familjen när man väl kom hem igen. Frågan är då varför i första hand männen/fäderna framhöll detta som en positiv del i resandet och hur kommer det sig att kvinnorna beskrev frånvaron från hemmet i så mycket mörkare ordalag? Hur kommer det sig att kvinnorna valde bort den här ”möjligheten” och istället valde att resa hem för att i stort sett bara sova? I slutändan kanske det rent tidsmässigt skulle ha lönat sig att välja den ”manliga” strategin om man ser till ”aktiv”
tid.
Analysen inleddes med att titta närmare på männens och
kvinnornas olika resmönster för att få en mer gedigen grund för de könsskillnader som antyddes i första artikeln. En enkel
kategorisering av respektive säljares arbetsområde och övernattningsfrekvens visade att de som hade sina kunder utspridda över ett stort geografiskt område i allmänhet också övernattade mer än de som hade ett mer centrerat arbetsområde.
Analysen visade också att småbarnsföräldrarna försökte dra ned på övernattandet så gott man kunde. Man kan alltså säga att
geografiska förutsättningar och familjeförhållanden är två
grundförutsättningar som samtliga resenärerna förhåller sig till på ett likartat sätt: långa resvägar innebär fler övernattningar och småbarnsföräldrar försöker reducera frånvaron från hemmet.
Inom ramen för den gemensamma basen fanns emellertid
påfallande skillnader mellan kvinnor och män, samma skillnader som indikerades i den första artikeln. Vid en jämförelse visade det sig att männen hade en högre övernattningsfrekvens än kvinnorna, vilket bara till viss del kunde förklaras av att männen hade större säljdistrikt. I de fall där en kvinna och en man hade likartade förhållanden valde kvinnan att åka hem, medan mannen i större utsträckning valde att övernatta på hotell.
De förklaringar som kvinnorna gav till valet att köra ganska långa sträckor istället för att övernatta borta kan delas in i två kategorier.
Den ena handlar om moderskapet – man ville finnas tillgänglig för sina barn, man saknade dem, och hade ibland skuldkänslor.
Dessutom kunde kvinnorna känna oro för att allt det praktiska kring barn och hem inte sköttes på ”rätt” sätt under frånvaron.
Därför ville hon hellre komma hem även om det blev sena kvällar och tidiga morgnar. Lite förvånande tycktes de här upplevelserna enbart knutna till de regelbundna övernattningar man hade i
fick tillfälle att koppla av från vardagslivets alla förpliktelser. Min tolkning av de här skilda upplevelserna är att frånvaro i samband med enstaka konferensresor inte strider mot det vedertagna moderskapsidealet, vilket valet att av bekvämlighetsskäl stanna borta över natt gör. ”Brottet” mot föreställningen om den goda modern blir tydligare i det rutinmässiga, vardagliga
övernattningsresandet, vilket färgar kvinnornas upplevelse.
Ett annat skäl till kvinnornas skilda upplevelser av olika typer av resor kan vara att det rutinmässiga resandet sker i ensamhet, medan konferenser och liknande resor görs i sällskap med kollegor. Den här slutsatsen knyter an till inslag i kvinnornas resonemang kring varför de undvek att stanna borta över natten.
Skälen handlade om att man kände obehag av att vara ensam kvinna i samband med hotellövernattningarna. Här gavs lite olika exempel på vad obehaget kom sig av. Någon menade att man som kvinna riskerar att bli mer eller mindre antastad om man sätter sig i hotellbaren på kvällen och att gå ut ensam på stan en kväll var otänkbart av rädsla för att råka illa ut. Likaså att ge sig ut på en joggingtur eller en promenad för att koppla av innan man drog sig tillbaka till hotellrummet för kvällen var något man avstod från just av rädsla för att vistas ensam ute under dygnets mörka timmar.
Männens förklaringar till hur man valde att lägga upp sitt resande handlade mer om praktiska aspekter. Man övernattade på
strategiska ställen där man kunde besöka alla kunder inom ett visst område på några dagar och där man i annat fall bara hade hunnit hem för att sova. Det här upplägget ansåg man också vara den tidsmässigt bästa lösningen för att maximera tillgängligheten för familjen. Genom att beta av många kunder under ett par intensiva dagar behövde man inte lägga så mycket tid på resande de andra dagarna. Dessutom passade man på att utföra mycket av det administrativa arbetet de ensamma hotellkvällarna, vilket man också framförde som en gynnsam strategi för familjelivet. Istället
för att arbeta hemma på kvällar och helger valde man att arbeta intensivt när man ändå var hemifrån och därigenom frigjordes tid för familjen menade man. Hotellvistelsen beskrevs i och för sig som trist och man saknade familjen, men utgångspunkten var att man tog vara på fördelarna. Det fanns också de som menade att relationen till partner och barn kunde stärkas av de här kortvariga separationerna – saknaden gjorde att man bättre uppskattade tiden man var tillsammans.
Att arbeta intensivt i samband med hotellvistelserna var i och för sig inte något som bara männen gjorde. Kvinnorna praktiserade samma strategi när de väl bodde över på hotell och de
könsrelaterade skillnaderna handlar framförallt om att kvinnor beskrev sina känslomässiga upplevelser kring övernattandet i betydligt mer negativa ordalag jämfört med männen. Dessa negativa upplevelser vägdes också in i kvinnornas val av
resmönster och förde med sig att de i större utsträckning valde bort det här till synes tidseffektiva resmönstret till förmån för fysisk närvaro i hemmet.
En viktig slutsats man kan dra av den här delstudien är att såväl kvinnorna som männen motiverar sina val med referens till
familjens behov och den egna önskan att spendera tid med partner och barn. Uppfattningarna om hur man bäst tillgodoser behoven skiljer sig emellertid åt. Förväntningarna på småbarnsföräldrar när det gäller fysisk närvaro ser också annorlunda ut beroende på om man är far eller mor och såväl känslomässigt som praktiskt blir det mer oproblematiskt att kombinera ett resande yrke med normen för det goda faderskapet än med normen för det goda
moderskapet. För fäderna i studien tycktes också den frånvaro som resandet genererade underlätta skärningspunkten mellan arbete
Vlåpuvgtguqt."uqekcnc"påvxgtm"qej"
cpuxctuhútfgnpkpigp"k"jgoogv"⁄"fgp"
mxcpvkvcvkxc"uvwfkgp""
"
Den tredje och fjärde artikeln i avhandlingen bygger på analyser av det enkätmaterial som arbetats fram inom ramen för projektet
”Resande i arbetet”. Materialet har analyserats av de olika personer som arbetat inom projektet och en rad olika texter med olika infallsvinklar har skrivit och publicerats4. Mitt eget bidrag i sammanhanget är två artiklar där jag följer upp några av de teman som var centrala i den kvalitativa studien. Bakgrund,
tillvägagångssätt och metoder beskrivs ingående i avsnittet
”Forskningsprocessen” under rubriken ”Urval och datainsamling”, samt i respektive artikels metodavsnitt. Här vill jag bara kort nämna att datamaterialet samlades in via en postenkät med titeln
”Arbetet, familjen och omvärlden” (redovisas i sin helhet i slutet av avhandlingen). I enkäten ställs en mängd frågor om
respondentens arbetsvillkor, familje- och vänskapsrelationer, fritidsintressen, samt frågor om resande i arbetet och på fritiden.