The Days är skriven av Robbie Williams, Salem Al Fakir, Vincent Pontare samt Tim Bergling.
Till skillnad från de tidigare produktionerna är denna producerad av Vincent Pontare, Salem Al Fakir samt Tim Bergling. Denna låt är 4 minuter och 38 sekunder lång, går i tempo 127
BPM samt är i tonart C-dur.
Figur 7. Ljudhändelseschema för The Days.
Produktionens intro börjar med fyra takter gitarr, samt en melodifras spelad av en synt som kompletterar gitarren under de senare två takterna. Efter det korta introt introduceras sången och dessa tre element spelar tillsammans fram till takt 13 då en bastrumma, virveltrumma och en hi-hat introduceras. Dessa element spelar tillsammans till takt 21 då låten övergår till förrefräng. Här ändras ackordföljden och gitarrens höga frekvenser filtreras ner. Ett piano introduceras och tar över gitarrens tidigare del i frekvensspektrat. Här tar man även bort bastrumman och en snap tar över virveltrummans plats på vartannat taktslag. Dessa element spelar tillsammans till takt 29 där refrängen börjar. Denna refräng spelas dock till en början 10 takter utan trummor, vilket gör det svårt att avgöra om det verkligen är produktionens refräng eller uppbyggnad inför refräng. Här har gitarren filtrerats upp igen, samtidigt som pianot filtrerats ned, vilket betyder att de instrumenten därmed har bytt plats i frekvensspektrat igen. Den “riktiga” refrängen som man hör vid takt 39 innehåller samma instrument som den föregående sektionen, med tillägg av en bastrumma och en synt som spelar ackord i arpeggio.
Den andra versen vid takt 49 börjar med ett kort intro som består av samma instrument som det första introt, dvs. gitarr med kompletterande melodisynt. Resten av den andra versen följer samma mönster som den första versen förutom små skillnader i trummor samt trumfills. Även förrefäng nummer två samt den andra refrängen är strukturerade på samma sätt som de
första.
Efter halva takt 94 introduceras produktionens enda brygga. Här introduceras produktionens ledmelodi. Bryggan spelar i 16 takter fram till halva takt 110 där den tredje refrängen börjar.
Denna refräng innehåller samma element som de tidigare två refrängerna, med undantaget av att sången har bytts ut mot ledmelodisyntar. I denna refräng kan man även höra en orgel som spelar svagt i bakgrunden. Den tredje refrängen är även dubbelt så lång som de två tidigare,
dvs. 32 takter lång. För att skapa variation höjs melodisynten en oktav efter halva refrängen vid halva takt 126. Produktionen avslutas vid halva takt 142 med en ca. två takter lång uttoning av ledmelodisynten.
Melodi och harmoni
Introt och den första versen följer en ackordföljd på fem ackord, C, G, F, Em, Am, som
repeteras. Dessa byts ut i förrefrängen mot F, G, Am som repeteras ända fram till refrängen där ackordföljden varieras än en gång. Denna gång ser ackordföljden ut som följande; F, C, G Am och denna repeteras genom alla refränger, inklusive den långa uppbyggnaden till den tredje refrängen.
Sångens melodi i versen följer en två takter lång melodislinga, som följs av en synt som
“svarar” på sången i en typisk ”call and response” stil. Denna svarar även med en två takter lång melodislinga där rytmen följer sångens rytm, fastän synten inte spelar exakt samma toner.
I förrefrägen ändras sångens melodi till en annan två takter lång melodislinga som repeteras med mindre variationer. I refrängen använder sig sången sig av ännu en ny två takter lång melodislinga som repeteras tre gånger och varieras i den fjärde repetitionen. Denna repetition repeteras även två gånger.
Dynamik och textur
Introt och första versen innehåller väldigt få element, vilket skapar ett visst lugn. Energinivån ökar dock i förrefrängerna, eftersom flera element tillkommer och hjälper till att bygga upp mot refrängerna. Refrängen är uppdelad i två delar, där den första delen inte innehåller
trummor och därmed har en lägre energinivå, men dock högre än i förrefrängen. Detta gör det svårt att veta om denna del skall ses som en refräng, eller som en uppbyggnad mot refräng.
I bryggan efter den andra refrängen går energinivån ner, men byggs sakta upp igen inför den tredje och kanske största refrängen. Här introduceras som sagt flera ledmelodisyntar som tar över sångens plats.
Ljudbild
Som vi kan se i figur 8 så är de flesta rytmiska instrument i denna produktion centrerade i ljudbilden eftersom bl.a. bastrumma, virveltrumma, hi-hats och cymbaler är placerade i mono.
Shakern som man hör i andra versen är dock brett utspridd i stereo eftersom den spelar på samma taktslag som hi-haten.
Figur 8. Visuell ljudbild för The Days.
Produktionens harmoniska lager, i detta fall gitarr och piano, är precis som i de föregående produktioner långt fram i mixen samt placerade brett i ljudbilden för att ge plats åt sången som även här är centrerad i mono. Sången i denna produktion verkar vara processerad med en större mängd eko, vilket tydligt kan höras efter dess olika fraser.
De olika melodisyntarna har sina egna platser i ljudbilden. Den första melodislingan som man kan höra i introt är centrerad, men är processerad med en stor mängd rumsklang som skapar en viss bredd. Ledmelodin som förekommer i den tredje refrängen består av åtminstone två olika syntar, där den ena är bredare placerad i ljudbilden än den andra.
Effekter Se bilaga 3.
Ljudsyntes
Denna produktion innehåller några olika digitalt producerade element. Synten som spelar tillsammans med gitarren i verserna består av en snabb attack som filtreras ned vilket ger ett snabbt och kort ljud. Den är även processerad med en mängd rumsklang och ett eko som ger en rytmisk känsla.
Basen som förekommer i verserna samt i refrängen fyller upp de låga frekvenserna, men verkar vara processerad med distorsion. Även melodisyntarna som förekommer i tredje refrängen verkar vara processerade på liknande sätt, eftersom de är så skarpa i sin ton och utmärker sig bland de andra elementen.
Resultatanalys
I resultatanalysen presenteras mönster och samband mellan de olika egenskaperna i de fyra produktionerna. Varje egenskap har sin egen underrubrik. I detta arbete hör följande
egenskaper till musikaliska kännetecken; struktur, instrumentering, melodi och harmoni samt dynamik och textur. De produktionstekniska kännetecknen består av egenskaperna ljudbild, effekter samt ljudsyntes.
Struktur
Alla produktioner följer en liknande struktur innehållande ett intro, vers, förrefräng, refräng samt repetition av denna struktur. Dessa olika sektioner varierar till viss del i längd (antal takter) mellan de olika produktionerna, men man hör en tydlig skillnad mellan de olika sektionerna i samtliga produktioner.
Produktionernas struktur skiljer sig dock åt till viss del. Till exempel The Days använder sig av tre refränger till skillnad de tre övriga som endast innehåller två refränger. The Days använder sig även av en brygga som inte förekommer i de resterande produktionerna.
Instrumentering
Genom att studera analysens ljudhändelsetabeller kan man tydligt se likheterna i instrumentering mellan de olika produktionerna. Det rytmiska lagret består i samtliga produktioner av en bastrumma samt en offbeat hi-hat. Resten av elementen i det rytmiska lagret varieras till viss del mellan produktionerna.
Det harmoniska lagret består genomgående av ett piano, vilket många skulle uppfatta som ett av Avicii’s kännetecken. Alla produktioner förutom You Make Me innehåller även en
rytmgitarr.
Baslagret består genomgående genom alla produktioner av basinstrument, både akustiska samt elektroniska. Dessa liknar varandra väldigt mycket mellan produktionerna, men ingen av
basljuden utmärker sig på något speciellt sätt som skulle kunna förknippas med just Avicii’s produktioner.
Det finns även likheter i det melodiska lagret, där samtliga produktioner innehåller sång i verserna samt syntar som spelar ledmelodi i iallafall en av produktionens refränger.
Melodi och harmoni
Det är svårt att hitta ett genomgående mönster inom de melodiska samt harmoniska egenskaperna eftersom de olika produktionerna varierar till stor del i ackordföljder samt melodifraser på flera olika sätt. Vi kan dock se att en stor mängd repetition sker av de olika ackordföljderna samt melodifraserna, men ett genomgående klart mönster har inte kunnat definieras. En intressant upptäckt som dock har hittats är att ledmelodierna i refrängerna i samtliga produktioner börjar på samma ton som den första bastonen.
Dynamik och textur
Dynamiken i produktionerna varierar en hel del mellan produktionerna. Det man dock kan höra i samtliga produktioner är att spänningen ökar efter hälften av verserna, då Avicii ofta ökar mängden rytmiska element just här, som han sedan tar bort igen i förrefrän-sektionerna där spänningen i samtliga produktioner minskar. Refrängerna innehåller alltid flest element, och dessa upplevs därför som den fylligaste delen av samtliga produktioner.
Ljudbild
Ljudbilden i de olika produktionerna liknar varandra till stor del. Genom att studera figurerna kan vi se att flera element är placerade på samma ställen i ljudbilden i samtliga produktioner.
Piano och gitarr (förutom i You Make Me) som hör till det harmoniska lagret är i samtliga produktioner placerade brett i ljudbilden samt långt fram i mixen.
Bastrumma och bas hittar man genomgående centrerade i mono, vilket kan förklaras med att man vill förhindra fasproblem bland de låga frekvenserna då låten skall spelas på större ljudsystem som ofta endast spelar i mono.
Sången är i samtliga produktioner processerad med en mängd rumsklang samt eko, och är centrerad i mitten av ljudbilden. I en del av produktionerna innehåller dock sången flera lager av stämmor, och då har dessa placerats brett ut i ljudbilden.
Resten av elementen har ingen speciell plats som förekommer genom alla produktioner, utan dessa varieras.
Effekter
Samtliga produktioner innehåller olika former av white noise-effekter. Dessa är dock inte alltid hörbart lika eller processerade på samma sätt men de liknar varandra genom
produktionerna. Dessa förekommer ofta vid övergångarna mellan produktionernas olika sektioner.
Frekvensfiltreringar av olika element kan även höras i samtliga produktioner. Även dessa kan man höra vid övergångar mellan olika sektioner. Ett väldigt specifikt exempel på dessa är att Avicii i samtliga produktioner filtrerar ut produktionernas låga frekvenser i takterna före refränger.
Samtliga produktioner består även av en uttonande rumsklang (fade out) som avslutar låtarna.
Dessa liknar varandra väldigt mycket, och verkar bestå av en automatiserad ökning av rumsklang av de elementen som spelar precis före avslutet av produktionerna och som sedan klingar ut under några sekunder.
Sidechain är en annan effekt som används genom samtliga produktioner. Denna effekt skapar en pumpande känsla bland de melodiska elementen genom att en volymautomation sker på samma taktslag som bastrumman spelar.
Ljudsyntes
Ljudsyntesen mellan produktionerna varieras ganska rejält. Flera av syntarna som spelar ledmelodier i refrängerna liknar varandra i sound och processering, men dessa typer av syntar förekommer inte genomgående i alla produktioner som analyserats.
Diskussion
Diskussionsavsnittet består först av en kort sammanfattning och diskussion av forskningens resultat. Därefter diskuteras för- och nackdelar av analysmetoder samt förslag på fortsatt forskning
I de analyserade Avicii-produktionerna finns flera hörbara kännetecken som liknar varandra produktionerna emellan. Inom så gott som alla egenskaper som analyserats (struktur,
instrumentering, melodi och harmoni, ljudbild, effekter och ljudsyntes) finns likheter. Man kan se att instrumenteringen (samt musikaliska lager) ligger varandra mycket nära i varje
produktion. Det finns även likheter i hur de olika elementen är placerade i ljudbilden.
Den egenskap som mest varieras mellan produktionerna är melodi och harmoni där det är svårt att hitta exakta mönster i hur melodierna är konstruerade samt hur Avicii använder sig av ackordföljder. Däremot kunde man se återkommande repetitioner av melodislingor och ackordföljder.
Min analys har endast jämfört ett litet urval av Avicii’s produktioner enligt de regler som upprättats under urval och avgränsningar, vilket betyder att resultatet skulle kunna bli annorlunda om man analyserar alla Avicii’s produktioner eller med ett annat urval av produktioner.
Som nämnts i metodavsnittet har jag i denna uppsats använt mig av ett antal olika tillvägagångssätt för att analysera Avicii’s musik. Genom att kombinera en analys av de egenskaper som Alan Moores (2010) nämner med Gunnar Ternhags (2009), Nick Collins (2013) och David Gibsons (2005) förslag på tillvägagångssätt att analysera musik har jag skapat en egen analysmetod som jag tycker har fungerat bra. För att analysera denna typ av musik som blandar akustiska och elektroniska instrument behövdes flera typer av
analysmetoder.
Vid sökandet av teori, tidigare forskning och analysmetoder hittade jag flera förslag på analysmodeller för housemusik. Dessa modeller fokuserade dock mycket på äldre och mer traditionell housemusik som främst består av loopar samt samplat material. Dessa
motsvarade dock inte riktigt den typ av musik som Avicii har producerat och som skulle analyseras i denna uppsats. Ljudhändelsebeskrivningar tillsammans med djupdykning i vissa utvalda egenskaper kändes som ett bättre val av analysmetod. Jag ansåg att detta på ett bättre sätt kunde svara på mina forskningsfrågor. Det är svårt att komma fram till exakta resultat som kan visa på exakta mönster i alla de egenskaper som valts ut att analyseras. Bl.a. gick jag in med inställningen om att jag troligtvis skulle kunna se ett visst mönster inom egenskapen melodi och harmoni, men det visar sig att detta var en svår egenskap att analysera i Avicii’s musik på grund av den stora variationen mellan produktionerna.
Pga. av sättet att dela upp de olika egenskaperna i underrubriker måste viss text repeteras flera gånger om. Detta kan göra att läsningen blir tyngre än om man hade organiserat texten genom att slå ihop flera egenskaper under en rubrik, eller en enda lång analys som exemplen hos Ternhag (2009) och Von Appen (2017). Nackdelen med detta sätt är att det blir svårt att hitta information om en viss egenskap i en specifik produktion. Det gör det även svårare att jämföra egenskaperna mellan produktionerna.
Med denna forskning hoppas jag att andra musikproducenter inom liknande genrer skall få en bättre bild av hur en framgångsrik producent som Avicii skriver och producerar sin musik. Ett förslag för fortsatt forskning är att analysera egenskaper i Avicii’s musik och jämföra dessa med egenskaper i andra liknande artisters produktioner. På detta sätt skulle man kunna ta fram kännetecken som är unika för just Avicii. Detta var dock inte ett av mina mål i denna uppsats, men dessa forskningsresultat skulle kunna utgöra grund för en sådan typ av forskning.
Ett annat förslag för fortsatt forskning skulle kunna vara att ta reda på hur Avicii’s musik har utvecklats under hela hans karriär. Detta skulle kunna göras genom att välja ut ett antal låtar ur olika tidsperioder och försöka hitta likheter och skillnader mellan dessa.
Eftersom det inte verkar finnas så omfattande forskning i genrer där man blandar elektroniska och akustiska instrument så skulle även detta område utgöra en grund för fortsatt forskning.