offentligt rum och identitet i stadsdelen Rinkeby-Kista, Stock-holm. Projektet relaterar till Kista Science City och den s.k.
”Kista modellen”, ett ekosystem för tillväxt baserat på samar-bete och ny teknologi. I The New Kista Science City Model är konceptet bakom vetenskapsstaden approprierad och formu-lerad i idén om den vägglösa konstinstitutionen: en konstnär-lig verksamhet som, i linje med Kista modellen, interagerar med platsen och dess socio-politiska kontext inom ramarna för en interaktiv, kollektiv och kollaborativ praktik.
The New Kista Science City Model tar plats i form av lokala samarbeten, workshops, stadsvandringar och pedagogiska projekt som kommuniceras i form av utställningar, offent-liga gestaltningar och publikationer. Projektet är nära länkat till Kista Art City och Stockholmsstadsdelen Rinkeby-Kista.
Valet att förlägga projektet i Rinkeby-Kista handlar om plat-sens betydelse för näringsliv, forskning och stadsutveckling.
Här finns internationellt näringsliv, forskning och progressiv stadsutveckling – samtidigt som stadsdelen rymmer segre-gering och social problematik.
Projektet är en undersökning av platsen och ett prövande av idén kring vetenskapsstaden – men också av konstens och institutionens roll i relation till samhällsutvecklingen. Vilken roll kan konsten spela för att spegla och synliggöra produk-tionen av plats? Vilka praktiker kan den offentliga konsten utveckla i ett samhälle där plats, identitet och lokalitet i allt
The New Kista Science City Model is a project about place, pu-blic space and identity in the district of Rinkeby-Kista, Stock-holm. The project relates to Kista Science City and the so-called
“Kista model,” an ecosystem for growth based on cooperation and new technology. The New Kista Science City Model is an appropriation of the concept behind the science city, formula-ted from the idea of an art institution without walls: an artistic activity, in line with the Kista model, that interacts with the site and its socio-political context within the framework of an inte-ractive, collective and collaborative practice.
The New Kista Science City Model takes place in the form of local collaborations, workshops, walking tours and educatio-nal projects that are communicated in the form of exhibitions, public acts and publications. The project is closely linked to Kista Art City and the district of Rinkeby-Kista in Stockholm.
The choice to locate the project in Rinkeby-Kista involved the importance of that place for business, research and develop-ment. In that district, there is international business, research and progressive urban development - while it also experienc-es segregation and social problems.
The project is an exploration of the site and a test of the idea of a science city - but also a test of art and the institution’s role in relation to society. What role can art play in reflecting and making the production of a place visible? What practices can public art develop in a society where place, identity and locality are increasingly defined in terms of global power
re-THE NEW KISTA SCIENCE CITy MODEL
Thomas Liljenberg med Bo Samuelsson (2012), samarbeten, workshops, stadsvandringar, collaborations, workshops, city walks.
139 FÖRESTÄLLNINGAR OM DET GEMENSAMMA PERFORMING THE COMMON
Photo by Björn Larsson
140
högre grad definieras utifrån globala maktförhållanden? En bärande tanke i projektet är att den offentliga konsten kan (och bör) spela en utvidgad och mer självständig (självorgani-serad) roll i utvecklingen av staden. Inte som utsmyckning och dekoration – utan som en faktisk möjlighet för medborgaren att återskapa staden och samhället som ett gemensamt verk.
Ett strategiskt ledord för projektet är begreppet appropriering (att göra något till sitt eget) och tolkningen av approprieringen som en potentiell möjlighet för att stärka brukarens deltagande i utvecklingen av staden och därmed demokratin. Appropriering ses här som en rumslig produktion vilken står i motsatsförhållan-de till motsatsförhållan-den rådanmotsatsförhållan-de och domineranmotsatsförhållan-de maktstrukturen. De frågor som uppstår i projektet är intimt lierade med individens demo-kratiska ”rätt” att leva, uttrycka, påverka, använda och förändra stadens fysiska utformning och den egna identiteten. Inbjudna till samtalet är boende, föreningar, skolor och företag samt intres-serade konstnärer, arkitekter och forskare.
Förutom lokala samarbeten utgör workshops en central del av aktiviteterna. En metodik för hur konstnärlig gestaltning kan bli en aktiv del av workshops har utvecklats i projektet i form av en semi-transparent byggnad, vilken placeras på olika platser i det offentliga och semi-offentliga rummet; på torg, parkeringsplatser, inne i shoppingcentra och
institutio-lations? The fundamental idea of the project is that public art can (and should) play a larger and more independent (self-organized) role in the development of the city, not as embel-lishment or decoration, but as a real possibility for citizens to rebuild the city and society as a shared work.
A strategic guiding principle for the project is the concept of appropriation (doing something for your own) and the in-terpretation of appropriation as a potential opportunity to strengthen the users’ participation in the development of the city, and thus, democracy. Appropriation is thus seen as a spa-tial production that is in contrast to the prevailing and domi-nant power structure. The questions that arise in the project are closely allied with the individual’s democratic right to live, voice, influence, use and change the city’s physical design and the individual’s own identity. The invited participants include residents, associations, schools and companies, as well as in-terested artists, architects and scientists.
In addition to local partnerships, the workshops constitute a central part of the activities. A methodology for how artistic creation can become an active part of the workshops has been developed in the project in the form of a semi-transparent building, which is placed at various locations in the public and semi-public space: squares, parking lots, and inside shopping
The New Kista Science City Model | Thomas Liljenberg
Photo by Björn Larsson
141 FÖRESTÄLLNINGAR OM DET GEMENSAMMA PERFORMING THE COMMON
ner. Byggnaden är en modell, en skulptur och en metafor för den vägglösa “institutionen”; ett levande gränssnitt för pro-jektet, med referenser till måleri, arkitektur och samhällsteori.
Utgångspunkten är en teoretisk modell av samhället, vilken överförts till ett modulsystem täckt med en semitransparent yta. Konstruktionssystemet tillåter olika kombinationer, bero-ende på tillfälle och sammanhang. Ibland bildar modulerna en vägg, ett hus eller en skulptural konstruktion. Som sådan fungerar byggnaden som en utgångspunkt för att formulera institutionens arkitektur och relation till sammanhanget. Då allt arbete sker utanför eller på byggnadens utsida kan den metaforiskt beskrivas som en ”utochinvänd” konsthall. Här har hela staden förvandlats till utställningsrum, verkstad och material och byggnadens insida är ett ”utanför” eller, om man vill, konstverkets baksida. I workshops sker visualiseringen av arbetet direkt på byggnadens semi-transparenta väggar; vilka bokstavligen utgör ”målarduk”, ”skulptur” och ”byggnadsele-ment”. Processen kan beskrivas som ett deliberativt samtal, vilket kommuniceras för omedelbar interaktion.
Det långsiktiga målet är att utveckla projektets arbetssätt och metodik som en modell för en framtida, vägglös “konstinstitu-tion” i dialog med utvecklingen i Rinkeby-Kista och Stockholm.
www.kistaartcity.com
centers and institutions. The building is a model, a sculpture and a metaphor for the institution without borders: a vivid interface for the project, with references to paintings, archi-tecture, and social theory. The starting point is a theoretical model of society, which was transferred to a modular system covered with a semi-transparent surface.
The construction system allows various combinations, de-pending on the occasion and the context. Sometimes, the mo-dule creates a wall, a house or a sculptural construction. As such, the building functions as a starting point for formulating the institution’s architecture and relationship to the context.
As all the work is done outside or on the outside of the buil-ding, it can be metaphorically described as an “inside-out”
art gallery. Thus, the whole city is turned into the exhibition space, the workshop and the materials, and the building’s in-terior is an “outside” or, if you like, the back of the artwork.
In the workshops, the visualization of the work takes place directly on the building’s semi-transparent walls, which lite-rally constitute the “canvas”, the “sculpture” and the “building elements”. The process can be described as a deliberative con-versation, which is communicated for immediate interaction.
The long-term goal is to develop the project approach and the methodology as a model for a future art institution without walls in dialogue with development in Rinkeby-Kista and Stockholm.
Photo by Thomas Liljenberg
142 Floating balcony Flytande balkong | Stefan Rusu
143 FÖRESTÄLLNINGAR OM DET GEMENSAMMA PERFORMING THE COMMON
FLOATING BALCONy by Stefan Rusu (2012), wood and concrete. Photo by Karin Hansson.
144
Stefan Rusu (2012), trä och betong, wood and concrete.
Den politiska sfären är inte någon annanstans, den finns i våra kök och på våra balkonger.
Flytande balkong är en rörligt och lättinstallerad struktur som kan fungera som scen eller tribun. Strukturen är en tillfällig upp-maning, ett sätt att påminna om människors potentiellt med-borgerliga positioner och ständiga närvaro i vardagens politik.