Tidigare forskning

Inga kvalitativa studier som beskriver reflektioner kring egenvård eller reflektioner kring information om egenvård av fotsår hos patienter med typ-2 diabetes har gått att hitta. Att utbilda patienter med diabetes handlar inte enbart om information om sjukdomen utan även om patienternas uppfattning, känslor och motivation för att kunna hantera den dagliga egenvården och de livsstilsförändringar som måste göras. Patienterna kunde bara lära sig handskas med sin diabetessjukdom om de förstod vikten av den dagliga egenvården och att de aktivt medverkade för att i tidigt skede upptäcka komplikationer (Garcia & Suarez 1996). Utbildning i diabetesvård har blivit en viktig del i behandlingen i många länder och då

speciellt bland de patienter med diabetes som kan påverka sin sjukdom med ändrade kost- och motionsvanor. Utbildningsprogram som fokuserar endast på teori är inte att föredra. Istället skall patienterna genom att själva utföra omvårdnadsarbetet kring sin sjukdom få mer kunskap om egenvård. De får då sätta upp egna omvårdnadsmål gällande kost och motion (Kulzer m.fl. 2007).

I en studie gjord i Tyskland där patienterna delats upp i olika grupper beroende på hur mycket information de fått angående egenvård av fötter samt hur hög risk de haft för att utveckla fotsår visade det sig att de som fått information och utbildning angående detta vid ett flertal

tillfällen utförde fler egenvårdsåtgärder än de patienter som fått informationen mer sällan (Schmidt 2008). Det visade sig även att de patienter som löpte en stor risk för att utveckla fotsår oftare sökte professionell hjälp för fotvård men de utförde sällan egenvårdsåtgärder som inspektioner av fötterna eller kontroller av skor och strumpor (Schmidt 2008).

Flera studier (Hawley 2004, Singh m.fl. 2005, Wens m.fl. 2005) visade hur vårdpersonal ser på hur utbildning och vård av patienter med typ-2 diabetes skall utföras, dels för att minimera riskerna för ett ständigt svängande blodsocker men även för att minska riskerna för att dessa patienter skall utveckla fotsår med eventuell amputation som följd. Behandlingen av

diabetiska fotsår skiljer sig kraftigt åt mellan olika länder och de generella riktlinjerna följs inte (Prompers m.fl. 2008). Personalens egna värderingar resulterar i att de rekommenderade terapierna inte används. Fokus bör istället läggas på att riktlinjerna ska följas för att patienter med diabetiska fotsår ska få en optimal vård (Prompers m.fl. 2008).

I en avhandling av Smide (2003) framkom det skillnader mellan patienter med diabetes i Tanzania och patienter med diabetes i Sverige. Skillnaderna var att i Tanzania var bristen på läkemedel och utbildning en stor bidragande orsak till brister i egenvård, medan svenska patienter inte kunde uppge någon specifik orsak till dessa brister. En möjlig orsak enligt svenska diabetiker är att de inte tar eget ansvar för sin egenvård (Smide 2003).

I en studie av Ghanassia m.fl. (2008) rapporterades det att patienter som vårdats på sjukhus under längre tid för sina diabetiska fotsår ofta hade gott resultat gällande läkningen av

fotsåren. På lång sikt så var prognosen för dessa patienter dålig med återkommande fotsår och eventuell amputation som följd. Detta berodde till största del på att dessa patienter var väldigt kärlsjuka men även att de rekommenderade egenvårdåtgärderna inte följdes.

I en kvalitativ svensk studie av Hjelm m.fl. (2002) angående egenvård vid typ-2 diabetes kunde skillnader ses mellan män och kvinnor vad det gäller utförande av förebyggande egenvård. Kvinnor var mer aktiva och försökte påverka sin situation genom att aktivt använda egenvård och preventiva metoder. De sökte oftare information för att kunna anpassa sig till situationen. Män visade sig ha en mer passiv inställning till egenvård och prevention. I stället sökte männen vård i akuta situationer och hade en mer pessimistisk syn på framtiden, en passiv attityd och ville ha mer hjälp av vårdpersonal samt makan (Hjelm m.fl. 2002). I en tysk studie av Schmidt m.fl. (2008) sågs signifikanta skillnader mellan män och kvinnor gällande

utförande av egenvård. Överlag utförde kvinnorna fler egenvårdsåtgärder än männen (Hjelm m.fl. 2002, Schmidt m.fl. 2008).

1.4.1 Vikten av preventiv fotvård

Genom att informera patienterna om att regelbundet inspektera fötterna, använda utprovade skor och att använda sig av preventiv fotvård kunde riskerna för att få diabetesrelaterade fotsår reduceras (Johnston m.fl. 2006, Machado-Alba m.fl. 2009). Enligt Socialstyrelsen (2010) bör diabetesvården genomföra regelbunden screening för att påvisa känselbortfall, cirkulationsstörningar och felställningar i foten. Dessa riskfaktorer går på det här sättet lätt att identifiera och kan genomföras av läkare, diabetessköterska eller fotterapeut (Boulton m.fl. 2005, Johnston m.fl. 2006).

1.4.2 Utbildning i egenvård

Studier har visat att patienter med typ-2 diabetes haft god effekt av kontinuerlig interaktiv utbildning gällande förebyggande egenvård. Då kände patienterna att de kunde klara av att sköta sin diabetessjukdom (Garcia & Suarez 1996, Ockleford m.fl. 2008).

Utbildningsprogram som fokuserar endast på teori är inte att föredra. Istället skall patienterna genom att själva utföra omvårdnadsarbetet kring sin sjukdom få mer kunskap om egenvård. De får då sätta upp egna omvårdnadsmål gällande kost och motion (Kulzer m.fl. 2007). I en studie av Malpass m.fl. (2008) visade det sig att då information om fysisk aktivitet och diet gavs samtidigt uppmuntrades patienterna att göra en livsstilsförändring.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetesvården rekommenderas gruppbaserad patientutbildning som leds av personer med både ämnes- och pedagogisk kompetens. Detta har visat sig ge ett bra behandlingsresultat framför allt hos patienter med otillfredsställande glukoskontroll (Socialstyrelsen 2010). Att utbilda patienter med diabetes handlar inte enbart om information om sjukdomen utan även om patienternas uppfattning, känslor och motivation för att kunna hantera den dagliga egenvården och de livsstilsförändringar som måste göras. Genom att få patienterna att förstå vikten av den dagliga egenvården kunde de aktivt medverka för att i ett tidigt skede upptäcka komplikationer (Garcia & Suarez 1996). Utbildning i diabetesvård har blivit en viktig del i behandlingen i många länder och då

speciellt bland de patienter med diabetes som kan påverka sin sjukdom med ändrade kost- och motionsvanor. Tidigare forskning har visat att utbildningsaktiviteter i grupp kan få deltagarna till att utföra positiva livsstilförändringar. Det ges även tillfällen till att utbyta idéer med

varandra för att öka det sociala stödet (Garcia & Suarez 1996, Malpass m.fl. 2008, Ockleford m.fl. 2008).

Enligt Peters m.fl. (2000) är det viktigt att inom primärvården ha en sjuksköterska med speciell kompetens gällande diabetes í utformandet av omvårdnaden kring dessa patienter. De är viktiga även i utbildningen av patienternas anhöriga. I en studie av Kurd m.fl (2008) beskrevs att patienters diabetiska fotsår oftare läktes ut om de behandlats på en vårdcentral där de använt sig av fyra veckors prognostisk information. Detta innebar att en bedömning gjordes utifrån fotsårets aktuella status för att avgöra vilken behandling som skulle sättas in i form av omläggning eller kirurgi. Då visade det sig att det var till fördel för patienter med diabetiska fotsår om vårdcentralen de gick på med sina sår använde sig av prognostisk information och inte endast av riktlinjer när det gällde omvårdnaden av såret.

1.5 Problemformulering

Antalet patienter med typ-2 diabetes ökar i snabb takt och med dem även komplikationerna. Adekvat information angående egenvård till dessa patienter är därför en viktig del i det förebyggande arbetet. Därför bör informationen förbättras sett ur patientens perspektiv. Någon kvalitativ studie som visar hur patienterna själva reflekterar kring egenvård och information om egenvård gällande diabetiska fotsår har inte gått att hitta.

1.6 Syfte

Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor och män med typ-2 diabetes reflekterar kring information om egenvård och egenvård gällande diabetiska fotsår.

2. Metod

2.1 Design

Studien är en kvalitativ intervjustudie med beskrivande design enligt Polit och Beck (2008).