Studier av amerikanska kriminologiska läroböcker4 visar att en mycket liten andel av in-
nehållet ägnas åt kvinnor och brott (Steffensmeier & Clark, 1980; Wilson & Rigsby, 1975; Wright, 1992). Det verkar inte som att andelen ökar nämnvärt mellan 1950-talet och 1980- talet (Wright 1992). Under perioden 1956-1965 upptog ämnet 2,3 % av innehållet vilket ökade något till 4 % för perioden 1981-1990. Den största delen av den lilla ökningen utgörs av ett ökat fokus på våldtäkt (Wright, 1992). Wilson & Rigsbys (1975) studie av läroböcker från perioden 1956-1974 visar att enbart 18 % av böckerna5 ägnar mer än 3 % av innehållet
åt kvinnor och brott6. En jämförelse av andelen publicerad forskning om kvinnor och brott
under perioderna 1956-1960 och 1976-1980 visar en ökning från 7 % till 22 % i sociologiska tidskrifter (Wright, 1987). Under senare period har andelen ökat än mer dramatiskt i kri- minologiska tidsskrifter7. Andelen artiklar som inkluderar både kvinnor och män har ökat
dramatiskt från 34 % på 1970-talet till 68 % under 1990-talet. Dock noterar Hannon & Du- four (1998) att könsskillnader uppmärksammas i mindre utsträckning under 1990-talet och att andelen artiklar där kön enbart används för statistisk kontroll har ökat. Samtidigt har andelen artiklar som enbart inkluderar män minskat från 60 % till 26 % och andelen som enbart inkluderar kvinnor legat stabilt på 6 %. Eftersom andelen som enbart inkluderar ett kön har minskat har andelen av dessa som enbart inkluderar kvinnor ökat från 8 % till 18 %. (Hannon & Dufour, 1998). Den stora ökningen av andelen forskning på området verkar inte ha fått något större genomslag i läroböcker (Wright, 1987).
Även om kvinnor inkluderas i studier oftare under 1990-talet så är män fortfarande nor- men inom kriminologisk forskning8 (Hannon & Dufour, 1998). Bland de artiklar som en-
bart undersöker det ena könet fortsätter män att vara normen genom att titlarna fortfa- rande tenderar att ge sken av generaliserbarhet. 90 % av artiklar med enbart män reflekte- rar inte detta i sin titel medan andelen är minimal för de artiklar som undersöker enbart kvinnor9.
4 Anledningen att undersöka just läroböcker är att läroböcker antas representera kunskap som har accepte-
rats inom fältet och att de för vidare teoretiska och empiriska fynd till framtida kriminologer och praktiker (Steffensmeier & Clark, 1980; Wilson & Rigsby, 1975).
5 Totalt antal undersökta böcker är 17.
6 Dessa tre böcker ägnade 4 %, 5 % respektive 10 % av utrymmet åt ämnet.
7 Tidsskrifterna är följande: Criminology, The British journal of criminology, The journal of research in crime
and delinquency och The journal of criminal law and criminology (kriminologi-sektionen)
8 Att enbart använda kön som variabel genom att jämföra kvinnor/flickor och män/pojkar är inte detsamma
som att ha ett genusperspektiv. Dock kan självklart undersökningar med genusperspektiv även göra sådana jämförelser men det är inte tillräckligt utan det krävs även en genusteoretisk analys (Pettersson, 2013).
157
Även visuellt är kvinnor osynliga i läroböcker (Baro & Eigenberg, 1993; Love & Park, 2013). I en studie av fotografier i 22 läroböcker i kriminologi10 från 1988-1991 skriver Baro
& Eigenberg (1993:24) att ”the invisibility and marginalization of women in these photos is astounding”. Tjugo år senare konstaterar Love & Park (2013:336-337) i en replikation av studien att “the androcentricity of criminal justice and criminology continues to dominate and marginalize women as invisible”. Andelen avbildade kvinnor har ökat något, från 19 % till 22 %. När kvinnor avbildas är det oftast i rollen som offer eller som perifer person. Av personer som är avbildade som brottslingar är 11 % kvinnor perioden 1988-199111 vil-
ket ökade till 22 % tjugo år senare (Baro & Eigenberg, 1993; Love & Park, 2013). De enda delar av läroböckerna där större andel av personerna på bilderna är kvinnor, är då texten uttryckligen handlar om ”kvinnor och brott” (Baro & Eigenberg, 1993). Under den senare perioden är det när texten handlar om kvinnomisshandel, media och brott och genus och brott (Love & Park, 2013).
När kvinnor och brott uppmärksammas i läroböckernas texter är de vanligaste ämnena prostitution, kvinnor i fängelse, könsskillnader i omfattning, våldtäkt12, abort och porno-
grafi. I de äldre läroböckerna ägnades mer av texten om kvinnor och brott åt prostitution och kvinnor i fängelse medan de nyare läroböckerna ägnar betydligt större utrymme åt våldtäkt. Brott som egendomsbrott och våldsbrott utförda av kvinnor är i princip helt frånvarande (Wright, 1992). Wilson & Rigsby (1975) finner att de vanligast nämnda brot- ten är prostitution, snatteri, fylleri och förargelseväckande beteende.
Wright menar att många författare av läroböcker framställer och förklarar kvinnors bete- ende enligt fyra sexistiska teman; 1. Stöd till myter om våldtäkt som lägger skuld på offret och friar förövaren 2. Framställningen av kvinnliga brottslingar som mer svekfulla och sluga än manliga brottslingar 3. Stereotypen att kvinnor är intellektuellt och fysiologiskt underlägsna och mindre rationella än män 4. Ett underförstått fördömande av moderna kvinnors ökade promiskuitet. Under 1950- och 1960-talet återfinns dessa teman i 60 % av de undersökta böckerna. Genomgående framställs kvinnliga förövare i de tidiga läroböck- erna som ”vamps” medan offer för våldtäkt och sexuellt frigjorda kvinnor beskrivs som ”tramps”. Wright påpekar att författarna inte tar dessa sexistiska teman ur luften utan att de stöder sina påståenden med hänvisning till framstående forskare som t.ex. Sutherland, Lombroso, Pollak och Freud. Under 1980-talet har andelen böcker med ovanstående sex-
10 De refererade studierna avser analyser av ”criminology and criminal justice textbooks”. Författarna påpe-
kar att de till viss del kan ses som olika ämnen men att de dock tillhör samma forskningsfält. I en svensk kontext finns ingen motsvarighet till ämnet ”criminal justice” vilket gör det svårt att översätta. Min bedöm- ning är att åtminstone en del av den forskning som särskiljer ”criminal justice” från ”criminology” i den amerikanska kontexten faller under disciplinen kriminologi i Sverige.
11 Vilket är en underrepresentation då kvinnor utgör mellan 5-18 % av brottslingar beroende på nivå i rätts-
systemet (fängelse, häktade, övervakade, villkorligt frigivna eller samtliga gripna)
158
istiska teman minskat till 31 %, det enda tema som helt försvunnit är dock att kvinnor är intellektuellt och fysiologiskt underlägsna och mindre rationella än män. De sexistiska framställningarna av kvinnor har under 1980-talet blivit mindre påfallande och grova. Bil- den av kvinnor som ”vamps” och ”tramps” har bytts ut mot ”coquettes”, ”teases” och ”flirts” (Wright, 1992).
I Wilson & Rigsbys studie är de vanligaste förklaringarna till könsskillnader i brott kultu- rella. 24 % av böckerna berör bilden av kvinnor som mer moraliska men enbart en (6 %) trycker på denna förklaring. 29 % av författarna diskuterar fysiska eller biologiska orsaker men ingen har det som huvudsaklig förklaring. Wilson & Rigsby (1975) påpekar att ingen författare presenterar en fullständig förklaring men att följande tre förklaringar återkom- mer: 1. ”Power behind the throne syndrome” – kvinnor är ofta medhjälpare eller uppvig- lare av brott, 2. ”The mother goose hypothesis” – goda kvinnor är mycket goda medan dåliga kvinnor är förskräckliga, 3. ”The poor pitiful pearl etiology” – den kvinnliga brotts- lingen framställs som ett offer.
Steffensmeier & Clarks (1980) menar att de finner lite bevis för en biologisk eller sexistisk förklaring av könskillnader vad gäller brott i amerikanska läroböcker under perioden 1918-1965. De menar att förklaringar tenderar att betona strukturella och kulturella orsa- ker och att de undviker eller förkastar biologiska förklaringar. Exempel på förklaringar är begränsade möjligheter för kvinnor jämfört med män, att kvinnor lever ett mer skyddat liv, skilda förväntningar på könsroller samt skillnader i socialisering och inlärning av atti- tyder och beteenden. Ingen av de undersökta läroböckerna för fram enbart en fysisk, bio- logisk eller psykologisk förklaring medan samtliga läroböcker som erbjuder en förklaring åtminstone inkluderar en sociokulturell förklaring13. I 26 % av läroböckerna14 hävdas att
fysiska skillnader (framför allt styrka) är en bidragande faktor till könskillnaden. Stånd- punkten att biologiska eller fysiologiska skillnader per definition leder till könsskillnader i brott förs enbart fram i 15 % av böckerna. De understryker dock att de enbart undersökt vad de definierar som kriminologiska läroböcker vilket innebär att flera stora verk om kvinnlig brottslighet inte undersökts eftersom de faller utanför deras definition av krimi- nologi. Eftersom läroböcker antas spegla de teorier som anses accepterade inom fältet me- nar de att det speglar kriminologers syn på könsskillnader i brottslighet (Steffensmeier & Clark, 1980).