følsomme processer,
der kræver stor om-
stillingsevne og hurtig
handlekraft".
Det är ett ofrånkomligt och legitimt poli- tiskt mål att få ut det mesta möjliga av de skattepengar som avsätts för kultur och utbildning, så att medborgare känner att de har möjlighet att vara aktiva, lärande och kreativa. Men detta måste ske under ordnade former, med en viss kontroll. Att navigera mellan fritt deltagande och viss kontroll – det är denna balansgång som är den reella utmaningen. Kanske måste vi då överge vissa omhuldade och grund- läggande föreställningar om människan, kulturen och samhället: att kulturen alltid är god; att det är utbildningssystemets uppgift att skapa det alltigenom goda samhället och den fullkomliga människan. Pedagogikforskaren Sharon Todd (2010) utmanar den synen på människan i sin bok På väg mot ofullkomlighetens peda- gogik – mänsklighet och kosmopolitism under omprövning.
Hon hävdar att något viktigt kan gå förlo- rat i vår förståelse både av pedagogikens och politikens möjligheter om vi utgår från att människan i grunden är god om bara systemet tillåter och uppmuntrar det. Den sprängkraft som olikheter kan utgöra i möten och i lärandet tillåts inte om möte- na medför konflikter, lidande, förtryck och svårigheter. Då tenderar vi att betrakta mötena och lärandet som misslyckat. Vi skulle alltså lätt kunna fastna i en sorts ”de goda projektens tyranni”-tänkande där inte alla erfarenheter från möten och lärandeprojekt skulle vara intressanta, utan bara de erfarenheter och händelser som bekräftar skapandet av den goda
människan eller den goda kulturen. Med Sharon Todd frågar vi oss varför det tycks vara så svårt att se människan som sam- mansatt och komplex, innehållande alla sorters egenskaper och förmågor? Den brittiska cultural studies-traditionens nestor Raymond Williams skriver på ett ställe mot slutet av boken Culture and Society från 1958 att kulturen egentligen aldrig kan planeras, styras eller förutses: ”A culture, while it is being lived, is always in part unknown, in part unrealized. The making of a community is always an ex- ploration, for consciousness cannot pre- cede creation, and there is no formula for unknown experience” (Williams 1993, s. 334). Williams betonar liksom Bauman vikten – och värdet – av det oväntade, oplanerade och oförutsägbara. Det är tankar vi gärna skriver under på. Men det betyder inte att all planering och styrning kan eller bör överges – vilket hade varit en naivt utopisk tanke.
Låt oss avsluta med ett citat av Gilles Deleuze som på ett bra sätt kan sam- manfatta hur komplicerat det faktiskt är att hitta fruktbara system och använd- bara begrepp för att förstå och förhålla oss till det som sker och hitta fruktbara handlingsmöjligheter i detta system: ”Sy- stemet är öppet när begreppen relaterar till omständigheter och inte till essen- ser” (Deleuze 1998, s. 49). Ungefär på det sättet har deltagarna i kursen tittat på fenomenet kultur i relation till lärande och samhällsutveckling, samt prövat be- greppet deltagarkultur i förhållande till sina cases. De har som lärare och som tjänstemän funderat över vad det kan in- nebära att vara med och skapa öppna system. Och de har därigenom också bi- dragit till att sätta frågan om högskolans tredje uppgift i ny belysning.
REFERENSER
Bachtin, Michail (1986). Rabelais och skrattets hi- storia. gråbo: Anthropos.
Bauman, Zygmunt (2002). Det individualiserade samhället. göteborg: Daidalos.
Biesta, gert (2000). “Om att-vara-med-andra. Pe- dagogikens svårighet såsom politikens svårighet”. Utbildning & demokrati, vol. 9, nr 3.
Biesta, gert (2003). ”Demokrati – ett problem för utbildning eller ett utbildningsproblem?”. Utbildning & demokrati, vol. 12, nr 1.
Dahlbeck, Per m fl (2010) Vägen tillbaka. tallinn: Tallinna Raamatutrükikoja 0Ü.
Dahlberg, Gunilla, Moss, Peter & Pence, Allan (2002) Från kvalitet till meningsskapande. Stock- holm: HLS förlag.
Deleuze, gilles & guattari, Félix (1984). Anti-Oedi- pus. Capitalism and Schizophrenia. London: the Athlone Press.
Deleuze, gilles (1998). ”Ett samtal om tusen platå- er”. I nomadologin, red. Ingamaj Beck m.fl., Skrifts- erien Kairos nr 4. Stockholm: Kungl. Konsthögsko- lan & Raster Förlag.
Gärdenfors, Peter (2010a) Lusten att förstå. Om lärande på människan villkor. Stockholm: natur & kultur.
gärdenfors, Peter (2010b). ”Skolans struktur tar kål på elevernas motivation”. Sydsvenskan 13 april. Huizinga, Johan (2004). Den lekande människan. Stockholm: natur & Kultur.
Jenkins, Henry (2006). Convergence Culture. Whe- re Old and new Media Collide. new york & London: new york University Press.
Kreativ Metapol (2009). Kreativ Metapols mål. Kan laddas ner på:
h t t p : / / w w w. k r e a t i v - m e t a p o l . n e t / i n d e x . php?page=projektets-mal
Kupferberg, Feiwel (2009). ”Farvel til ’de rigtige svars’ pædagogik”. I: Kreativitetsfremmende læ- ringsmiljøer i skolen. Red. Lene Tanggard & Svend Brinkmann. Frederikshavn: Dafolo
Lave, Jean & Wenger, Etienne (1991). Situated lear- ning. Legitimate peripheral participation. new york: Cambridge University Press.
Malmö högskola (2005). Malmö högskolas visions- dokument: Där Mångfald gör skillnad 2006 – 2015. Kan laddas ned på:
http://www.mah.se/upload/gF/dokument_mah/Vi- sionsdokumentet.pdf
Müller, Bo & Meding, Lars (2010). Framtidens läran- de – nya medier i en affärsdriven organisation. Kan laddas ned på:
www.mah.se/PageFiles/9503/APL-sem%202%20 dec%202009.pdf - 2009-12-14
Persson, Magnus (2007). Varför läsa litteratur? Om litteraturundervisningen efter den kulturella vänd- ningen. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Magnus (2009). ”Litteratur, teori, terro- rism. Anteckningar om överskridandet som tanke- figur och problematik”, tidskrift för litteraturvetens- kap, nr. 1.
Robinson, Ken (2006). ”Ken Robinson says schools kill creativity”. Kan laddas ned på: www.ted.com/ talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity. html
Todd, Sharon (2010). På väg mot ofullkomlighetens pedagogik. Mänsklighet och kosmopolitism under omprövning. Stockholm: Liber.
Williams, Raymond (1993). Culture and Society. London: the Hogarth Press.