Tilläggsupplysningar

Appendix 3 - Tilläggsupplysningar

Varulager

Varulager är en av de poster i balansräkningen som är mest svårvärderad (Pettersson, 2005).

Dels för att det finns olika sätt att värdera varulagrets anskaffningsvärde, dels för att själva värderingen är komplicerad då viss subjektivitet kan innefattas i beräkningarna. Förutom värderingen av varulager måste företagen lämna vissa tilläggsupplysningar i årsredovisningen. Blivande K2-bolag följer nu ÅRL och antingen BFN och/eller RR. En kort redogörelse för hanteringen av varulager samt vilka obligatoriska upplysningar som måste ges, följer nedan.

Översikt över alternativ vid värdering av varulager

Årsredovisningslagen vägleder redovisning av varulager på ett generellt plan och ÅRL 4 kap 11 § säger att anskaffningsvärdet av varulager får beräknas på 3 olika sätt; först-in-först-ut metoden (FIFU), vägd genomsnittsmetod eller enligt någon annan liknande redovisningsmetod. Sist-in-först-ut metoden (SIFU) får inte användas. Bokföringsnämndens vägledning BFNAR 2000:3 diskuterar olika sätt att få fram varulagrets anskaffningsvärde.

Den grundläggande principen är LVP vilket innebär det lägsta av anskaffningsvärde och verkligt värde. Företagets anskaffningsvärde och verkligt värde räknas ut olika beroende på varans beskaffenhet vilket illustreras i figur X.

Vid värdering av anskaffningsvärde görs skillnad på inköpta varor, inköpta varor i detaljhandel och egentillverkade varor. För inköpta varor används inköpspris med beaktande av merkostnader som är direkt hänförbara till anskaffningen. Metod som skall användas är FIFU eller om detta är praktiskt svårt en vägd genomsnittsmetod. Vid verkligt värde görs skillnad på färdiga varor och råvaror/halvfabrikat. Vid värdering av verkligt värde tas hänsyn till inkurans. Inkurans för färdiga varor räknas ut genom nettoförsäljningsvärde där hänsyn tas till förväntade försäljningspriset. För råvaror eller halvfabrikat beräknas återanskaffningsvärde med beaktande av inkurans. Inkuransen är på detta sätt medräknad i verkligt värde.

Appendix

Upplysningar skall enligt BFNAR 3.6 lämnas om värderingsprinciper och i vilken omfattning en kollektiv värdering använts. Det skall även lämnas upplysning om hur lagret är sammansatt uppdelat på ”ett för företaget lämpligt sätt”. I BFNs uttalande U 92:1 om alternativ värdering av varulager medges även användning av 97-procentsregeln vilket innebär att lagret fås tas upp till 97 % av anskaffningsvärdet. Detta ger en möjlighet att ta upp lagret till ett lägre värde än vid tillämpning av LVP. Denna regel får användas som alternativ till LVP under förutsättning att skillnaden inte i väsentlig grad påverkar bedömningen av företagets ställning.

I Redovisningsrådets rekommendation om varulager RR 2:02 diskuteras mer utförligt om företagets värdering av varulager. De väsentliga skillnaderna från BFNAR 2000:3 innefattar mer utförliga beräkningar för de specifika varugrupperna. LVP är enligt rådet det lägsta av anskaffningsvärde och nettoförsäljningsvärde. Skillnaden mellan BFNARs och RRs definition påverkar inte värderingen för företagen då återanskaffningsvärde kan likställas med nettoförsäljningsvärde även i RRs rekommendation under vissa förutsättningar. Inkurans på nettoförsäljningsvärde skrivs inte ut explicit i rådets rekommendation men innefattas i p. 20.

Punkten påvisar att nedskrivning kan ske vid förändrad värdering av varan, vilket kan bero på skada, föråldring eller sjunkande försäljningspris.

En skillnad från BFNAR 2000:3 är upplysningskravet. Rådet kräver mer upplysningar om varulagrets beskaffenhet där både redovisningsprincip och beräkningsmetod skall redovisas.

Detta innebär att redogörelse skall ske dels om LVP eller 97 % regeln används, dels om FIFU eller vägd genomsnittsmetod, används. Utöver detta skall företagen lämna vissa övriga upplysningar enligt RR 2:02 p. 29.

Sjukfrånvaro

Den 1 juli 2003 trädde en ny lag i kraft angående företagens skyldighet att lämna upplysning om företagets sjukfrånvaro. Tilläggsupplysningen skall tillämpas för det räkenskapsår som påbörjas tidigaste efter den 31 december 2002.

Enligt ÅRL 5 kap 18a § är företag skyldiga att redovisa sjukfrånvaron. Detta gäller samtliga företag med undantag för de bolag som de två senaste räkenskapsåren haft mindre än 10 anställda enligt fjärde stycket. Enligt paragrafen gäller att den totala sjukfrånvaron för hela företaget skall anges i procent av de anställdas sammanlagda ordinarie arbetstid.

Uppgift skall också lämnas om

1. den andel av sjukfrånvaron som avser frånvaro under en sammanhängande tid av 60 dagar

2. sjukfrånvaron för kvinnor respektive män samt

3. sjukfrånvaron för anställda i åldrarna 29 år eller yngre, 30-49 år och 50 år eller äldre

För grupperna som avses i punkterna 2 och 3 skall sjukfrånvaron anges i procent av den specifika gruppens totala arbetstid. Vidare säger paragrafen att uppgift inte skall lämnas om det i någon grupp understiger 10 i antal individer eller om uppgiften kan hänföras till en enskild person. Skyldighet att lämna upplysning om anställda utomlands förekommer inte enligt denna lag.

Redovisning av sjukfrånvaro behandlas i RR29 punkt 158f men RR har inte utvecklat lagen ytterligare utan upplysningen skall lämnas i enlighet med ÅRL. Även BFN har valt att avstå

Appendix

från att utveckla ett allmänt råd angående redovisning av sjukfrånvaro. Nämnden påbörjade i och med införandet av lagen att utarbeta ett allmänt råd men avstår tills vidare med detta.

BFN väljer att avvakta i väntan på att en företagspraxis har utvecklats inom området eller när tiden är mer mogen för ytterligare utvecklingsinsatser. (”Redovisningsrådet,” 2003).

FAR tar upp en tumregel vid redovisning av sjukfrånvaro i sin vägledning om årsredovisning i aktiebolag. Tumregeln säger att antalet sjukskrivna individer inom en grupp bör utgöras av minst tre stycken som har sjukfrånvaro för att inte uppgiften skall kunna knytas till enskild individ. Dessutom påpekar FAR att ordinarie arbetstid skall tolkas såsom tillgänglig arbetstid.

De företag som har tjänsteledig personal skall exkludera dessa ur total arbetstid. Inte heller övertid eller tid som baseras på en anställd som har sjukersättning som inte är tidsbegränsad skall ingå i den redovisade sjukfrånvaron.

Bakgrunden till den nya lagen är att sjukfrånvaron i svenska företag har ökat drastiskt de senaste åren, särskilt antalet långtidssjukskrivna. Hög sjukfrånvaro utgör höga direkta och indirekta kostnader för företaget och är således en intressant faktor för företagets externa intressenter. (Finansdepartementet, 2002).

Materiella anläggningstillgångar

Upplysningar om anläggningstillgångar är relativt omfattande och tas utförligt upp i både BFL och ÅRL. Enligt ÅRL skall för varje slag av materiella anläggningstillgångar lämnas upplysningar om ingående balans, årets förändringar, omklassificeringar och utgående balans för anskaffningsvärde och avskrivningar. Om företaget använder sig av uppskrivningar eller nedskrivningar skall även dessa lämnas upplysning om enligt ovan. Dessutom skall grunderna för avskrivning på de olika posterna anges samt ”till den del en tillgång skrivits av eller skrivits ned uteslutande av skatteskäl skall upplysning lämnas om detta med angivande av avskrivningens eller nedskrivningens storlek”. (ÅRL 5 kap 3 §).

Bokföringsnämnden hänvisar i sin vägledning BFNAR 2001:3 till ÅRL men utvecklar bland annat upplysning om grunderna för avskrivningen. För varje slag av materiell anläggningstillgång skall företag lämna upplysning om vilken tillämpad avskrivningsmetod och nyttjandeperiod eller tillämpad procentsats för avskrivningen som använts. Det skall även lämnas upplysning om företaget har aktiverat vissa kostnader såsom utgifter för nedmontering, bortforsling och ränteutgifter i en egenproducerad anläggningstillgång.

Redovisningsrådets rekommendationer stämmer väl överens med tidigare krav enligt ovan men en viss ökning av upplysningskrav finns. Dessa ökade krav hänför sig till företag som använder uppskrivningar, utlandsverksamhet och ställda säkerheter m.m. Det finns även i RR12 kap p. 44 punkter som i vissa fall kan lämnas om det tillför något värde. Dessa punkter är:

- redovisat värde för materiella anläggningstillgångar som tillfälligt inte används i företagets verksamhet.

- anskaffningsvärde för materiella anläggningstillgångar som är fullt avskrivna men som fortfarande används.

- Redovisat värde för materiella anläggningstillgångar som inte används i verksamheten och som skall avyttras.

- Verkligt värde för materiella anläggningstillgångar för vilka detta värde avsevärt avviker från redovisat värde.