4.5 Arbetsprocessen
7.4.2 Tillgängligheten till MPO-samlingen efter
MPO-samlingen. Man ställer sig emellertid inte negativ till detta på RA. Det
113
Ungefär 80 % av fragmenten härrör från liturgiska skrifter.
114
Leif Persson berättar att han funnit en påskrift gjord så sent som på 1650-talet. Intervju med Jan Brunius… 2002-02-13.
115
viktiga är emellertid att först få materialet organiserat och digitaliserat. Intresset för materialet torde främst ligga hos en internationell grupp specialister som forskar inom området. Att kunna läsa texten på pergamentbladen kräver vissa förkunskaper för att kunna förstå budskapet i dem. Man bör exempelvis behärska latin och ha kunskaper inom religions- och idéhistoria.
Åsynen av de gamla texterna erbjuder emellertid en skönhetsupplevelse för var och en. De för hand präntade bokstäverna avslöjar en högt driven precision hos de personer som en gång utfört dem. Texten flyter så jämnt och bokstäverna är så regelbundna att ett otränat öga lätt skulle kunna ta texterna för tryckta. Detta betyder också att man ev. kommer att kunna OCR-läsa texterna, varefter de skulle kunna föras över till ett ordbehandlingsprogram.116
Detta skulle ytterligare underlätta studiet av texterna för forskare.
7.4.3 Tänkta möjligheter för användaren att söka i samlingen
Som det ser ut idag kommer det att dröja till dess fragmenten i digital form är tillgängliga utanför katalogisatörernas arbetsrum. Vill man söka i materialet får man än så länge använda sig av den gamla CCM-katalogen och beställa fram originalföremålen. Det smidiga verktyg som databasen utgör för katalogisatörerna visar emellertid att det finns möjligheter att utforma ett högkvalitativt gränssnitt på Internet. I framtiden lär problemet med dataöverföringar online kunna lösas så att även en uppkopplad forskare kan få möjligheter att göra avancerade sökningar i materialet.
7.5 Organisation
7.5.1 Finansiering
Projektet finansieras av Vitterhetsakademien med pengar som hämtats ur särskilda fonder. Dessa pengar räcker i dagens läge till att föra projektet vidare till år 2004. Wallenbergstiftelsen bidrog med pengar till kamerautrustningen när man började skanna bilder 1998.
116
OCR, Optical Character Recognition. Program som kan känna igen formen av en bokstav från en bild och omvandla formen till ASCII-kod.
7.5.2 Organisation och personal
Den som leder projektet och agerar som samordnare är 1:e arkivarie Jan Brunius. Projektets vetenskapliga medarbetare är Gunilla Björkvall och Anna Wolodarski. Skanningen sker genom två extraanställda personer på halvtid, arkivassistententerna Leif Persson och Eira Nordström.
7.6 Arbetsprocessen
Målsättningen är att sammanföra föremål som i verkligheten är fysiskt åtskilda. Pergamentomslagen kommer aldrig att frigöras från sina räkenskapshäften eller skattelängder. I det sammanhanget har de ju också ett kulturhistoriskt värde som speglar svensk 1500- och 1600-talshistoria. I digital form kan de emellertid studeras samlade och i bästa fall kan man t.o.m. föra ihop flera sidor från samma ursprungliga bokband.
7.6.1 Arbetsmoment
För bildskanningen används en digital kamera av märket Progress. Den är monterad på ett stadigt höj- och sänkbart stativ.117 Vid varje fotografering kalibrerar kameran bilden och skapar en TIFF-fil. En del fragment har skadats i eldsvådor och texten på dem kan vara svårtydd. Man kan då redigera bilden med hjälp av Photoshop för att något öka läsbarheten. Bildfilen namnges och lagras sedan på två ställen. Dels bränner man in ett arkivexemplar på en CD, och dels komprimerar man bildfilen till tre storlekar som läggs på en server. Bildfilens namn utgör en sifferkombination som lätt skall kunna läsas av databasen. Man gör även en utskrift på papper från en laserskrivare.118
7.6.2 Registrering/Katalogisering
På Riksarkivet har man intresserat sig för de medeltida bokfragmenten sedan 1930-talet och hittills har ca 22 000 fragment identifierats. En stor del av materialet katalogiserades från början av 1930-talet fram till 1980-talets mitt, under vilken period sammanlagt 11 085 fragment katalogiserades. MPO-projektet startades sedan 1995 och denna gång hade möjligheten att digitalisera materialet uppstått. Nu när fragmenten registreras i databas kan man ofta utgå från CCM-katalogen, vilket underlättar arbetet. Vid undersökningstillfället
117
Programvaran som styr processen heter Progress 3012 Digital Camera Plugin. Bilderna redigeras resp. komprimeras sedan med hjälp av bildhanteringsprogrammet Photoshop.
118
hade antalet digitalt registrerade föremål uppgått till 8 771 st.119 Det resterande helt oregistrerade materialet uppgår till något under 9 000 föremål.120
Det gränssnitt katalogisatörerna arbetar med har formen av ett femsidigt registreringsformulär. På första sidan för man in registreringsuppgifter, på den andra formalia, på den tredje attribuering, på den fjärde proveniens och på den femte uppgifter om innehållet. Ett bildhanteringsprogram underlättar genomläsningen av fragmenten. Det går t.ex. att förstora bilden så långt man behöver för att kunna läsa texterna.
Det språk man använder vid katalogiseringen är tyska. Detta sammanhänger dels med att det finns en etablerad tysk terminologi, dels att tidigare svenska projekt, C-samlingen i UUB, följt dessa tyska riktlinjer.121 Det har bedrivits omfattande forskning om medeltida skrifter inom det tyska språkområdet. Sedan länge finns det också en etablerad vokabulär och fastställda katalogiseringsregler på tyska. Eftersom det finns ett internationellt intresse för de svenska medeltida bokfragmenten har man i MPO-projektet beslutat att göra dem tillgängliga på detta internationellt etablerade katalogiseringsspråk.
Genomläsningen av texterna på pergamentbladen underlättas ytterligare om man har en utskrift på papper. Sedan 1998 har man visserligen först och främst haft bildhanteringsprogrammet i datorn som ett praktiskt hjälpmedel (t.ex. möjligheten att förstora bilden flera gånger). Pappersutskriften har ju fördelen att vara flyttbar. Man måste inte nödvändigtvis sätta sig vid datorns bildskärm för att kunna studera texten. När MPO-projektet startade 1995 hade bildskanningen ännu inte börjat utan de pergamentblad man studerade lades i kopiator. Idag har man alltså valt att använda sig av såväl bildhanteringsprogram som pappersutskrifter till hjälp för genomläsningen.
Det något ovanliga i digitaliseringssammanhang som karakteriserar MPO-projektet är att man hunnit längre med registreringen än bildskanningen. Det blir annars lätt det omvända förhållandet under ett digitaliseringsprojekt eftersom skanningen går fortare än registreringen. I det här fallet har emellertid registreringen tre års försprång.122 Dock dröjer det inte så länge innan bildskanningen hunnit ikapp.
119
2002-02-13.
120
Det finns en lucka i materialet mellan posterna nr 1 043 och 6 664.
121
En stor del av UUB:s västerländska handskrifter återfinns i den s.k. C-samlingen. Handskrifter:
viktiga särskilda samlingar, http://www.ub.uu.se/arv/special/hand.cfm (avläst 2002-06-03). 122
Katalogisatörerna får ibland fragment som p.g.a. skador blivit så gott som oläsliga. Trots det kan man ändå få ut ganska mycket information om fragmentet. Tar man t.ex. måttet på själva bladet och sedan måttet på det område på vilket texten utbreder sig har man där s.a.s. en karakteristisk layout som kan likna layouten på ett annat fragment. I bästa fall kanske man kan konstatera att likheterna är så pass stora att man kan göra antagandet att bladen en gång i tiden hämtats från samma bok. Uppgiften att sammanföra blad som skingrats när de medeltida böckerna styckades hör egentligen inte till MPO-projektet.123 Ser katalogiseraren dock att ett fragment uppenbarligen hör ihop med ett annat noterar hon det.