• Ett antal recept och varianter på kaseinfärger har provats på underlag som trä, papp,
kalkputs, lerputs, plast mm. De har uppenbara likheter med limfärger, mager
äggolje-tempera, kalkfärg och oljefärger.
• Kasein har en mycket hög limstyrka vilket ger den likheter med limfärg på t ex
ben-lim. Den höga limstyrkan är både dess styrka och svaghet. Kasein kan användas för
att göra t ex kalkfärger och limfärger tåligare och mer avtorkningsbara. På ett svagt
underlag eller i för höga limkoncentrationer finns risk för spjälkning.
Referenser
Ahlbom, D. e. (1996). En nyans grönare. En studie av färg till konsument/yrkesmåleri. Stockholm:
Kemikalie inspektionen. ISBN 0284-1185.
Alde, B. (den 13 Okt 2011), målarmästare. Erfarenheter av kaseinfärger. (A. Källbom, Intervjuare)
Göteborg: Klassiskt Måleri AB.
Almqvist, S. H. (1943). Väggmålningsdekor. Handledning för målare, smakråd, byggmästare och beställare.
Hässleholm: Svensk Målaretidnings förlag.
Andersson, H. o. (den 5 Juli 2012). Kaseintempera vid rekonstruktionsmåleri på Kalmar Slott.
(A. Källbom, Intervjuare) Kalmar.
Antony. (1926). Om de målarefärger och bindemedel som vanligast förekomma i färghandeln. Malmö: C A
Anderssons Boktryckeri.
Braenne, J. (den 19 Jan 2012). Professor och konservator GU/Niku. (A. Källbom, Intervjuare)
Ma-riestad.
Cennini, C. (1947). Boken om målarkonsten. (Ö. S. Möller, Red.) Stockholm: Albert Bonniers Förlag.
Christ. (1938). Emulsionsgarve teknik. Maalerhaandvaerkets fagkundskab. (m. E. Rasmussen, Övers.)
Köbenhavn: Teknologiskt Insituts Forlag.
Christ. (1937). Limfarveteknik og kaseinfarveteknik (Vol. Malerihaandvaerkets fagkunskab).
(Greger-sen, Red., & E. R. Rasmus(Greger-sen, Övers.) Köbenhavn: Teknologiskt Instituts Forlag.
Dehn, A. (1955). Water color, goache and casein painting. New York: Studio publications inc.
1004767265.
Earth Pigments. (2011-12-12). Hämtat från www.earthpigments.com.
Edlund, R. (den 5 Juli 2012). Byggnadsantikvarie på Kalmar Läns Museum. (A. Källbom,
Inter-vjuare) Kalmar.
Edwards, L. &. (2002). The natural paint book. The complete guide to natural paints, receipes and finishes.
London: Kyle Cathie Ltd. ISBN 1 856264327.
Eriksson, J.-E. (den 10 okt 2011). Målare och konservator. Erfarenheter av kaseinfärger.
(A. Källbom, Intervjuare) Göteborg: Studio Västsvensk Konservering.
Fredriksson, K. (den 11 okt 2011). Målarmästare. Erfarenheter av kaseinfärger. (A. Källbom,
Inter-vjuare) Ekås: pensionerad från Larsson & Örnmark.
Fuchs, J. (2011). Hur husen fick sin färg. Byggnader i Ytterjärna, anteckningar från arbetet - idé och
genom-förande. Tros: Johnston & Fuchs förlag. ISBN 978-91-633-8857-6.
Garberg, J. (2011). Sommergården i Trondheim. Kasein- og cellulosefärg. Institutionen för Kulturvård.
Mariestad: Göteborgs Universitet.
Garreau, H. S. (den 3 Okt 2011). Konservator. Erfarenheter av kaseinfärger. (A. Källbom,
Intervjuare) Stockholm: NIRAS AB.
Granath, T. (den 19 Jan 2012). Målare. (A. Källbom, Intervjuare) Mariestad.
Gustafsson, J. (den 12 Dec 2011). Kemist. Kaseinets kemi. (A. Källbom, Intervjuare) Kimstad.
Harley, R. D. (2001). Artist´s pigments. c 1600-1835. London: Archetype Publications Ltd.
ISBN 1-873132-91-3.
Henningsson, A. (den 11 okt 2011). Konservator. Erfarenheter av kaseinfärg. (A. Källbom,
Intervjuare) Norrköping, telefonintervju: Konservator Anna Henninggson, KAH.
Inganni, D. (1979). Stuckatörens hemligheter. Borås: Forum. ISBN 91-37-07045-2.
Ivarsson, H. (2005). Jordens Färg. Örebro: Färg är liv. ISBN 91-631-0912-3.
Johansson. (2002). Bland pigment och kopaler. Svensk Färgindustri under 200 år. Del 1. Fram till
1920-talets mitt. Tierp: Sveriges Färgfabrikanters Förening. ISBN 91-631-1252-3.
Johansson. (2004). Massproduktion och välfärd. Svensk färgindustri under 200 år. Del 2: Tiden från 1925
till 1970. Tierp: Sveriges Färgfabrikanters Förening. ISBN 91-631-6424-8.
Johansson, E. (2005). Shaker Architectural Materials and Craftmanship. The second meetinghouse at Mount
Lebanon, NY, USA. Göteborg: Chalmers University of Technology. ISBN 91-7346-533-X.
Kaila, P. (2007). Kevät toi maalarin. Perinteinen ulkomaalaus. Jyväskylä: Multikustannus OY.
ISBN 978-952-468-151-3.
Karppinen/Källbom. (2008). Back to basics. Jordfärgers karakterisering, egenskaper opch användning.
Visby: Författaren och Högskolan på Gotland.
Karppinen/Källbom. (2008). Fokus på pigment. Kvalitativ pigmentanalys med tillämpning på Garde kyrka
på Gotland. Visby: Författaren och Högskolan på Gotland.
Kemikalieinspektionen. (den 10 Dec 2011). Hämtat från www.kemi.se
Kjellander, K. (1931). Färg-teknisk ordlista; för färghandeln och måleriyrket med förklaring över i Sverige
gängse varubeteckningar och facktermer. Stockholm: Zetterlund och Thelanders Boktyckeri AB.
Kjellin, C. (1927). Illustrerat varulexikon för handel och industri. Varuteknisk uppslagsbok över råvaror.
Stockholm: Åhlén & Åkerlunds Förlag.
Kolmodin, M. (den 3 Mars 2011). Sten och målerirestaurator. Rekonstruktion med kalkkaseinfärg i
Vallstena kyrka 2010. (A. Källbom, Intervjuare) Hörsne, Gotland: ARS Mundi Sten & Muralt AB.
Kremer, G. (den 11 mars 2011). Kremer Pigmente, 63200 Casein, Käsestoff. Hämtat från
www.kremer-pigmente.com.
Kumlien, A. (1954). Oljemåleriet. Material, metoder och mästare. (Fjärde upplagan uppl.). Stockholm:
P A Nordstedt & Söner. 540464.
Linn, A. e. (1998). Att bygga ett land. 1900-talets svenska arkitektur. (Caldenby, Red.) Borås:
Arkitektur-museet, Byggforskningsrådet. ISBN 91-540-5813-9.
Merrifield, M. (1846/2003). The art of fresco painting in the middle ages and the renaissance. New York:
Dover Pubications. ISBN 0-486-43293-9.
Miall, L. M. (1976). Lexikon i kemi. (C. o. Hansson, Övers.) Lund: Liber Förlag.
ISBN 91-40-03476-3.
Moss, R. (1994). Paint in America: the colors of historic buildings. Washington D C: Preservation Press,
National Trust. ISBN 0-89133-255-3.
Möller, S. (1947). Praktisk målarbok för alla. Stockholm: Forum.
Nomenklaturcentralen, T. (1951). Färg- och lackteknisk Ordlista. Västerås: Västmanlands Allehandas
Boktryckeri.
Nordmark, O. (2008). Fresco Painting- modern methods and techniques for painting in fresco and secco.
New York: American artists group. ISBN 978-1-40670-703-8.
Ollerstad, J. (1975). Teknos Måleri. Material, teknik, färglära. Andra upplagan. Stockholm:
Teknografiska Institutet.
Ollerstad, J. (1975). Teknos Måleri. Material, teknik, färglära. Andra upplagan. Stockholm:
Teknografiska Institutet.
Ollerstad, J. (1975). Teknos Måleri. Material, teknik, färglära. Andra upplagan. Stockholm:
Teknografiska Institutet.
Palm, S. (den 9 Sept 2011). Målarmästare. Måleritekniker och material från 1950-talet och framåt.
(T. G. Arja Källbom, Intervjuare) Eksjö: pensionerad från Palms Måleri i Ingatorp.
Paulsson. (1934). Hantverkets bok, Måleri. (Andra upplagan uppl.). Stockholm: Esselte Aktiebolag.
Plahter, U. (2004). Painted altar frontals of Norway 1250-1350. Vol. 2, Materials and technique. London.
ISBN 1-873132-93-X: Archetype.
Rasmussen, E. R. (1942). Malerhaandvaerket. Nye materialer, nye metoder, nye muligheter. Köbenhavn:
Henry Clausens Forlag.
Rittsél, J. (2003). Så målade man – målarmästaren berättar. Svenska Byggnadsvårdsföreningen.
Byggnadskultur nr 4/2003 .
Skansen. (den 11 mars 2011). www.skansen.se. Hämtat från Tillverka kaseinlim.
Skoog, D. &. (1992). Principles of instrumental analysis. Orlando: Saunders College Publishing.
ISBN 91-058036.
Svanberg, D. (1932). Kemisk-Teknisk recept-handbok för hem och industri. Stockholm: Wahlström &
Widstrand.
Svensk Målaretidning (Vol. Femte årgången). (1924). Hälsingborg: Aktiebolaget Boktryck.
Svensk Målaretidning (Vol. Sjunde årgången). (1926). Hälsingborg: Aktiebolaget boktryck.
Svensk Målaretidning (Vol. Nionde årgången). (1928). Hälsingborg: Aktiebolaget Boktryck.
Svensson, L. L. (1971). Färger och lacker. Lärobok i materiallära för undervisning i yrkesskolor. Stockholm:
Tiden Barnängens Tryckeri.
Söderlund, R. (1924). Färger och målning. Helsingfors: Holger Schildt. Björck & Börjesson.
Thompsson, D. (1936). The practise of tempera painting. Materials and methods. New York: Dover
Publi-cations. 486-20343-3.
Tronner, K. (2001). Chemical analysis of medieval mural paintings. i U. L. redaktör, Conservation of
mural paintings. Västervik. ISBN 91-7209-223-8: Riksantikvarieämbetet.
Wannfors, F. A. (1997). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid. (2. uppl.).
Stockholm.: Svensk Byggtjänst. ISBN 91-7332-815-4.
Welthe, K. (1967). Werkstoffe und Techniken der Malerei. Ravensburg: Otto Maier Verlag.
Jon-110907-0006.
Wenander, V. (2003). Folkhemmets färger. Byggnadskultur 4/2003, Svenska Byggnadsvårdsföreningen .
Wenander, V. (5-6 april 2011). Modernismens färger och färgsättning. Seminarium. Örebro, Örebro
Läns Museum.
Werfel, J. (1803). Kort men fullstendig andvisning till att berede male med maelkefarve istedet for liimfarve
og oliefarve. Cadet de Vaux. Köbenhavn: P H Höcckes Enke.
Vogel, C. (1998). Temperamålning. Västerås: Ica-förlaget. ISBN 91-534-1857-3.
www.news.com.au. (den 26 12 2011). Do your bodygood-wrap yourself in milk.
Zanders, A. e. (2011). Byggnadsmåleri. Tekniska anvisningar. Stockholm: Statens Fastighetsverk.
Zanders, A. e. (2011). Byggnadsmåleri. Tekniska anvisningar. Stockholm: Statens Fastighetsverk.
Zanichelli. (1950). Tekniska tips för målare, del II. Hässleholm: Svantessons boktryckeri.
Zanichelli. (1949). Tekniska tips för målare. Yrkeshandbok. Hälsingborg: Aktiebolaget Boktryck.
Svensk målaretidnings Förlag.
Kontaktuppgifter
Bengt Alde, Målarmästare, Klassiskt måleri AB. Kungsladugårdsgatan 58,
414 76 Göteborg. Tfn 0708-39 79 14. Telefonintervju 2011-10-13.
Herman och Anna Andersson, Konservatorer. Tfn 070-653 12 44, 044-31 20 30,
Betaniav. 14, 298 31 Tollarp. Besök vid pågående arbete Kalmar Slott 5 jul 2012.
In document
MJÖLK- OCH KASEINFÄRGER
(Page 87-91)