Tillståndsprövningen

Bedömning: Det behövs inga ytterligare kompletterande nation- ella bestämmelser för artikel 6.1–3, 6.5 och 6.6.

6 Kompletterande svenska bestämmelser till EU-förordningen om sprängämnesprekursorer Ds 2019:17

56

Artikel 6.1 och 6.2

I EU-förordningen föreskrivs i artikel 6.1 att de medlemsstater som utfärdar tillstånd till enskilda ska fastställa regler för utfärdande av tillstånd i enlighet med artikel 5.3. Det framgår vidare att när den behöriga myndigheten överväger om den ska utfärda tillstånd ska den ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, varav vissa särskilt anges i EU-förordningen. Bland annat ska beaktas om det finns ett påvisbart behov av ämnet, om den avsedda användningen är legitim och om det finns lägre koncentrationer av en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner eller av ett alternativt ämne med en liknande effekt. Dessutom ska hänsyn tas till sökandens bakgrund, inklusive information om tidigare fällande domar mot sökande, och till hur ämnet ska lagras.

Det framgår av skälen till EU-förordningen att om den sökande är en juridisk person bör tillståndsmyndigheten beakta både bak- grunden hos den juridiska personen och hos alla personer som representerar den juridiska personen. Bland annat kan det vara rele- vant att kontrollera om representanten har behörighet att företräda den juridiska personen, att fatta beslut åt personen eller att utöva kontroll inom till exempel bolaget.

Den behöriga tillståndsmyndigheten ska, enligt artikel 6.2, vägra att utfärda tillstånd om den har rimliga skäl att ifrågasätta att den avsedda användningen är legitim eller att den enskildas avsikter med användningen av en sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner är legitima. Denna lämplighetsbedömning är väldigt viktig för att garantera att endast de som avser att använda ämnena för legitima ändamål får tillgång till dem. Vid bedömningen av sökandes avsikter är bland annat uppgifter från relevanta register hos Polismyndigheten av stor betydelse (se avsnitt 6.5.3). Tillstånds- myndigheten ska alltså göra en sammantagen bedömning, där alla omständigheter som framkommit avseende användningen, sökan- den och förvaringen ska beaktas.

Regleringen i artikel 6.1 och 6.2 överensstämmer i viss mån med tillståndsbestämmelsen i artikel 7.1 i 2013 års EU-förordning. Den nya regleringen är mer utförlig när det gäller vilka omständigheter

Ds 2019:17 6 Kompletterande svenska bestämmelser till EU-förordningen om sprängämnesprekursorer

tillståndsmyndigheten ska ta hänsyn till vid prövningen. Kommiss- ionen har dock i sina riktlinjer2 _{redan tidigare framhållit vissa av}

dessa omständigheter.

Artikel 6.1 och 6.2 kräver inte några kompletterande nationella bestämmelser. Det framgår redan av förordningen om sprängämnes- prekursorer hur en tillståndsansökan ska vara utformad och att upp- gifterna ska lämnas på heder och samvete. I den mån ytterligare bestämmelser behövs kring ansökans utformning bör de kunna utformas på föreskriftsnivå av tillståndsmyndigheten, det vill säga MSB. Frågan om mall för tillstånd hanteras nedan under avsnitt 6.5.2. I avsnitt 6.11 redogörs för regleringen kring ansökningsavgift.

Artikel 6.3

Den behöriga tillståndsmyndigheten får, enligt artikel 6.3 i EU- förordningen, begränsa tillståndets giltighet genom att tillåta att det får användas en gång eller flera gånger. Tillståndets giltighetsperiod får inte överskrida tre år. Av artikel 6.3 följer vidare att tillstånds- myndigheten får begära att tillståndsinnehavaren, fram till den tid- punkt då tillståndet upphör att gälla, visar att villkoren för utfärdan- det av tillståndet fortfarande är uppfyllda. Avslutningsvis föreskrivs att tillståndet ska ange de sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner för vilket det har utfärdats.

Om tillståndet ska få användas vid ett eller flera tillfällen och hur länge, ska avgöras av tillståndsmyndigheten i det enskilda fallet. Vid denna bedömning bör bland annat beaktas vad sökanden avser att använda ämnet till, vilka kvantiteter det rör sig om och i vilken kon- centration.

Regleringen i artikel 6.3 överensstämmer med artikel 7.2 i 2013 års EU-förordning. Inte heller i denna del krävs några komplette- rande nationella bestämmelser.

6 Kompletterande svenska bestämmelser till EU-förordningen om sprängämnesprekursorer Ds 2019:17

58

Artikel 6.5 och 6.6

Den behöriga tillståndsmyndigheten får, enligt artikel 6.5 i EU- förordningen, tillfälligt dra in eller återkalla ett tillstånd när den har rimliga skäl att anta att villkoren för utfärdandet av tillståndet inte längre är uppfyllda. Regleringen innebär att tillståndsmyndigheten bland annat får återkalla ett tillstånd då det finns rimliga skäl att anta att tillståndsinnehavaren inte använder ämnet till det som han eller hon har uppgett i ansökan eller då det framkommit uppgifter som ger skälig anledning att anta att tillståndshavaren är olämplig att inneha ämnet. Tillståndsmyndigheten ska vid en sådan åtgärd utan dröjsmål informera tillståndshavaren, om inte detta äventyrar pågående utredningar. Det senare kravet på underrättelse är nytt, i övrigt överensstämmer artikel 6.5 med artikel 7.4 i 2013 års EU- förordning.

I artikel 6.6 finns, likt artikel 7.5 i 2013 års EU-förordning, regle- ring kring att tillståndsbeslut ska kunna överklagas enligt nationell rätt.

Artikel 6.5 och 6.6 kräver inte några ytterligare kompletterande nationella bestämmelser. Av lagen om sprängämnesprekursorer framgår bland annat hur beslut ska överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol och att prövningstillstånd krävs till kammarrätten. Tillståndsmyndighetens beslut att inte bevilja tillstånd, att begränsa tillstånds användning och giltighetstid samt beslut att återkalla till- stånd är sådana beslut som även fortsättningsvis bör kunna överkla- gas till domstol (prop. 2013/14:144 s. 104). Det framgår vidare av lagen att ett beslut om återkallelse av tillstånd gäller omedelbart, om inget annat anges i beslutet. Regleringen innebär bland annat att enskilda som förvärvar sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner med ett återkallat tillstånd överträder förbudet i artikel 5.1, vilket är straffbart (se avsnitt 6.13).

Ds 2019:17 6 Kompletterande svenska bestämmelser till EU-förordningen om sprängämnesprekursorer