Tillträde till arbetsmarknaden

Detta tema berör diskriminering då det gäller tillträdet till arbetsmarknaden. Alla våra

intervjupersoner vittnar om en svårighet att ta sig in på arbetsmarknaden; en känsla av att inte ha samma möjligheter som en individ med etnisk svensk bakgrund. Gemensamt är att de talar kring olika aspekter som de föreställer sig ska hjälpa dem att nå bättre möjligheter. Våra intervjupersoner menar att språket är viktigt i detta hänseende; för att träda in på

arbetsmarknaden behöver de kunna tala god svenska. IP7 berättar vad hon tror kan motverka diskriminering och underlätta för personer att träda in på arbetsmarknaden:

"Jag tror att det för att bli bättre, det måste finnas en bättre integration för de som kommer, det måste finnas speciellt för de som kommer från ställen som inte har mycket att göra med språket, då skulle de komma in bättre".

Citatet ger ett exempel på hur språkets betydelse framträder i våra intervjuer. Det finns en föreställning att språket blir behjälpligt för att komma in på arbetsmarknaden och för en lyckad integration i samhället. Utifrån vad IP7 berättar kan det förstås som att ju mer språket skiljer sig från svenskan, desto svårare får personen med integreringen samt inträdandet på arbetsmarknaden.

Två av intervjupersonerna uttrycker inte rakt ut att språket är av vikt, men talar bägge om hur de experimenterar med språket för att se hur omgivningen reagerar samt bemöter det, vilket implicit innebär en medvetenhet kring att språket på ett eller annat sätt har betydelse. "Folk

stirrar på oss när vi talar vårt språk" (IP3). Tre av våra intervjupersoner uttrycker en

frustration över att inte få tala sitt modersmål i miljöer där det finns andra som talar samma språk och några upplever ilska.

"... jag kunde ju ingen svenska när jag kom hit och då pratade man ju finska då med arbetskompisarna [...] cheferna försökte förbjuda att tala finska på arbetstid men jag menar vi struntade, dom verkligen försökte men vi struntade i det; vi visade bara mittfingret för vi pratade finska när vi vill punkt slut" (IP5).

Citatet vittnar om hur cheferna på arbetsplatsen strävar efter att anställda enbart ska tala svenska; de försöker förbjuda annat språk. Är det förbjudet att tala annat språk än svenska på en arbetsplats så är det lätt att förstå att vägen in på arbetsplatsen blir svår för den person som inte talar svenska.

31

Det framkommer även att utbildning ses som relevant för att kunna få tillträde till

arbetsmarknaden. Åtta av tio intervjupersoner berättar att de arbetat med eller önskar arbeta med kompetensutveckling i form av kortare eller längre utbildningar, för att förhöja sina chanser att få träda in på arbetsmarknaden alternativt få utvecklas på sin arbetsplats. Samtliga av de som utbildat sig, genom olika utbildningsformer, beskriver att utbildningen inte gav något resultat alls i form av möjligheter att få tillträda arbetsmarknaden, alternativt att möjligheterna inte stod i relation till det som utlovats av utbildningen. IP6 vittnar om att det samtidigt råder en föreställning om att det är lönlöst att utbilda sig inom vissa områden då jobben ändå kommer gå till de som har svensk etnisk bakgrund:

"...jag tänkte att om jag studerar nu till förskolelärare så när jag är klar jag tror inte att dom kommer att ta mig, dom kommer ta den första unga svenska som kommer kunna jobba [...] jag riskerar inte så jag läser till något annat, något jag vet jag får jobb direkt".

Citatet visar inte enbart på föreställningen kring lönlösheten att utbilda sig inom vissa områden och att även ålder kan spela in, utan visar samtidigt på föreställningen om att

utbildning ger ökade chanser att ta sig in på arbetsmarknaden; en föreställning att det kommer generera i jobb direkt. IP6 väljer att gå en utbildning där möjligheten till arbete framstår som större.

Även namnet påtalas av våra intervjupersoner. De beskriver att deras utländskklingande namn upplevs som problematiskt för att få tillträde till arbetsmarknaden. Ingen av våra

intervjupersoner har bytt namn i arbetssökandet, dock har en av våra intervjupersoner använt ett svenskklingande namn i jobbet, då detta rekommenderats av dennes högre uppsatta kollegor.

I våra intervjuer har alla uttryckt en upplevelse av att inte ha samma möjligheter som en med svensk etnisk bakgrund då det gäller att ta sig in på arbetsmarknaden. IP4 ger ett exempel på hur detta kan se ut:

”[Namn] anställde mig och sen blev [namn] chef och han berättade att om jag vore chef så skulle jag aldrig anställt dig, han ba jag kan vara ärlig mot dig, jag skulle aldrig anställt dig, men nu när jag känner dig å när jag pratar med dig så ba fan du är ju guldkille".

Vidare berättar IP4 hur han nu fått en position där han har rekryteringsansvar och beskriver hur han tänker kring rekryteringsprocessen.

"jag försöker hitta nån som mig som ger det lilla extra och är villig att kämpa för [...] jag vet själv av egen erfarenhet att det ofta är de, de med invandrarbakgrund som ger det lilla extra än dom svenska, dom vill bevisa sig och det är därför jag försöker hitta nån som mig som har viljan och verkligen kan ge det lilla extra"

Det IP4 berättar visar hur individens bakgrund kan komma att avgöra huruvida han eller hon kommer in på arbetsmarknaden eller ej. Hans nya chef vittnar om att vägen in på det aktuella arbetet hade varit stängd för IP4 samtidigt som IP4 i efterkommande citat vittnar om att han öppnar vägen för de med liknande bakgrund. Dessa exempel visar även hur människor tenderar att rekrytera människor med liknande bakgrund som sig själva.

Ovan har vi kunnat skåda olika, för våra intervjupersoner, upplevda hinder för att få tillträde till arbetsmarknaden. Samtliga av våra intervjupersoner arbetar eller har arbetat i Sverige

32

någon gång och har således vid något alternativt flera tillfällen fått tillträde till

arbetsmarknaden. I kommande tema tydliggör vi hur intervjupersonerna beskriver sina upplevelser av att vara en individ med annan etnisk bakgrund på arbetsplatser i Sverige.