6 Internationell utblick – interreligiös strategi i Europa
6.3 Toleransens olika ansikten
Tolerans har varit ett omhuldat demokratiskt högtidsbegrepp och offentliga institutioner har tillskrivits en central roll för fostran till tolerans eftersom det ”motverkar destruktiva konflikter och skyddar minoriteter från förtryck och förföljelse”.104
Toleransbegreppet har fått hård kritik under senare år och Johan von Essen beskriver vilka aspekter som bör omprövas och på vilket sätt tolerans fortfarande är relevant. Han pekar på två problematiska aspekter. För det första när toleransbegreppet tillämpas av institutioner eller grupper av individer med formell makt som riskerar att utöva en vertikal tolerans på ett exkluderande sätt. Trots goda intentioner kan det kritiseras som en form av paternalistisk tolerans. ”De som har makt kan kosta på sig att tolerera de maktlösa vilket gör det till ett slags repressiv tolerans”.105
För det andra varnar han för den ”apolitiska toleransen” som trivialiserar underliggande värdekonflikter i samhället.
Genom att tolerera musik, mat och kläder och annat som ger samhället en kosmopolitisk prägel trivialiseras det som är potentiellt konfliktfyllt eftersom det som tolereras frikopplas från de identiteter, bekännelser, traditioner och politiska positioner som de är uttryck för och sammanvuxna med. Den som tolererar tar sig då rätten att lösgöra det som den tolererar från det som är konfliktfyllt.106
Von Essen slår ett slag för ett betydligt mer dynamiskt sätt att förhålla sig till tolerans som ger utrymme för konflikter och oförenliga ståndpunkter. Till skillnad från en paternalistisk eller en apolitisk och trivialiserande toleransattityd argumenterar han för en konfliktfylld tolkning av tolerans utifrån ett horisontellt och relationellt perspektiv på mellanmänskliga konflikter. Tolerans kan beskrivas ”som den spänning som uppkommer när människor accepterar att samexistera med de ståndpunkter eller praktiker de förkastar”.107
Detta synsätt menar vi vara fruktbart i en analys av de processer som interreligiösa råd (idealt) hanterar i lokalsamhället. Von Essen ger toleransbegreppet en konstruktiv konfliktdimension som inrymmer omständigheten att viktiga värden står på spel när människor med olika verklighetsuppfattningar möts, men att detta inte omedelbart måste leda till att samtal och dialog upphör. Tvärtom menar von Essen att här finns en potential för den konfliktfyllda dialogen där olika grupper i samhället med potentiellt konfliktfyllda samhällsideal kan mötas. Von Essen lyfter fram civilsamhällets livsåskådningspluralism som den arena där detta kan utspela sig. Att detta inte är en trivial verksamhet understryks av von Essen, då den ”mångfald av ideologier och samhällsvisioner som präglar civilsamhället även rymmer sådana som är förtryckande, hotfulla och farliga”.108
Människor kämpar ofta för att genomföra sina politiska visioner om det i deras ögon bästa för hela samhället och ibland mobiliserar grupper och når framgång.
Civilsamhället ger enligt von Essen utrymme för en dialog som varken är trivial eller privat utan har förmåga att förändra samhället. Det är i samtalets form vi möter vår egen och den andres vision om det goda livet, och det är genom ”samtal med dem vi är oense med som våra uppfattningar kan få politisk betydelse bortom privat tyckande.109 Von Essen pekar liksom förespråkarna från Leicester om vikten av att nå bortom ett konsensusideal och en till intet förpliktigande samsyn. Tvärtom, ”samtal kan också vara mycket konfliktfyllda och hetsiga uppgörelser som inte syftar till att komma överens utan
104 Essen (2016), s 5. 105 Ibid, s 11. 106 Ibid, s 13. 107 Ibid, s 21 108 Ibid, s 21. 109 Ibid, s 23.
35 till att blottlägga konflikter och hotfulla positioner”.110
Kristina Kjellin Helgessons fallstudie från Skärholmen illustrerar på vilket sätt underliggande spänningar mellan det förhandlingsbara och det icke-förhandlingsbara kan vara närvarande i det interkulturella kyrkoarbetet. Att vara en öppen och inkluderande miljö måste då och då kombineras med att vara tydlig och också dra gränser för vad som är acceptabelt och inte. En av Helgessons intervjuade pedagoger i Svenska kyrkan lyfte fram synen på homosexualitet och samkönade äktenskap som den fråga som idag är mest laddad i mötet med människor från olika traditioner och hur viktigt det är att våga ta ställning i denna fråga.111
Poängen med von Essens dynamiska och konfliktfyllda toleransförståelse är att ’den andre’ ingår i samtalet och interaktionen. ’Den andre’ upphör att vara en fiende som ska exkluderas genom separation eller repression, utan istället mer blir ett subjekt att möta som politisk och livsåskådningsmässig motståndare som man vill försöka övertyga och förändra. Detta sker i ömsesidig riktning enligt ett interkulturellt ideal. Denna form av tolerans tar människors övertygelser på allvar. Något viktigt, till och med heligt, kan stå på spel och människors olika värderingar krockar med varandra där icke-förhandlingsbara principer ställs mot varandra, som exempelvis hur man handhälsar på varandra eller inte, eller hur man upprätthåller en likabehandling mellan könen. Detta är något annat än den likgiltiga eller paternalistiska toleransen. Den konfliktfyllda horisontella toleransen innehåller ogillande av den andres ståndpunkter och en insikt om ’den andres’ fundamentala existensberättigande. Med von Essens ord. ”Tolerans förutsätter alltså en konflikt och är något man har gentemot dem vars ståndpunkter eller praktiker man förkastar men accepterar att samexistera med.”112
Den riktigt svåra gränsdragningen för det demokratiska samtalet formuleras genom uttrycket
tolerans av intoleransen.113
Med detta sagt som ett slags ideal tillkommer den problematik som handlar om huruvida man är inräknad som värdig motpart i det offentliga samtalet eller ej. Feministen och kulturteoretikern Beverly Skeggs analyserar olika gruppers kamp för att erövra ”public credibility”.114 Kampen handlar om att erövra samhällelig synlighet och respekt för att kunna möta andra med kulturellt starkt identitetskapital, ”one has to have an identity that is visibly recognisable as having value and respectability”.115
Det som var slående i Leicester ur detta perspektiv var den trygghet och säkerhet de (stora) minoritetsgrupperna rörde sig med. Man fick uppfattningen att de kunde hävda sig både numerärt och språkligt i jämförelse med andra grupper, inklusive den vita ”ursprungsbefolkningen” som själva utgjorde en egen minoritet i dagens Leicester. Jämfört med Sverige är här minoritetspositionerna betydligt mer asymmetriska både vad gäller antal och vad gäller tillgång till politiskt inflytande och nätverk jämfört med till exempel Svenska kyrkans eller frikyrkornas organisationsrepresentanter. Det är svårare för muslimska företrädare att erövra ”value and respectability” i denna komplexa förhandlings- och dialogsituation där viktiga livsåskådningsvärden och samhällsvisioner står på spel för samtliga parter.116 Sociologer påpekar också att vissa grupper drabbas av det man skulle kunna tala om i termer av negativt symboliskt kapital.117 Detta kan sägas drabba muslimer i det samtida Europa.118
110 Essen (2016), s 23. 111
Helgesson Kjellin (2016), s 235.
112 Essen (2016), s 6.
113 Bajraktarevic (2016). Se också Gustafsson (2007). 114 Skeggs (2004), s 294.
115
Ibid, s 294.
116 Ibid, s 294.
117 Bokek-Cohen & Ben-Asher (2018).
118 Detta pekar också Johan Liljestrand på i analysen av Guds Hus i Fisksätra. (2018). S 161. Se också Gardell
36