Den inhägnade platsen för den västgötska byn Hovas marknad, enligt en karta från mitten av 1600-talet, var 2013 till 2017 föremål för arkeologisk utred-ning, förundersökning (schaktningsövervakning) och undersökning. Enligt den notering som fanns i Kulturmiljöregistret skall både marknadsplatsen och landtullen ha legat på denna plats från 1600-talet och fram till avvecklingen under tidigt 1800-tal.
De frågor som motiverade de arkeologiska insat-serna var kopplade till denna marknadsplats, och möjligheten att få undersöka den samt förväntade tillhörande byggnader och tullhus. Först vid, eller efter, undersökningens fältfas konstaterades att de husgrunder och fynd man undersökt kom från torp-etableringar från mitten av 1700-talet och fram till ungefär 1830.
Det visade sig därmed inte handla om byggnader förknippade med 1600-talsmarknaden, vilket var an - ledningen till länsstyrelsens beslut om arkeologiska insatser. Torplämningar av den åldern har dock haft status som fornlämning såväl före som efter änd-ring en i kulturmiljölagen 2014. De kart- och arkiv-studier som kompletterade den arkeologiska under-sökningen kunde dels berätta om dessa torp, dels visa att marknadsplatsen som finns markerad på 1642 års karta bara användes en kort period. Nedan presente-ras de arkeologiska insatserna kortfattat, och därefter kommer en diskuterande sammanfattning.
Utredningen
Den arkeologiska utredningen handlade om mark-nadsplatsen i Hova enligt 1642 års karta (Lindwall, 2013). Möjligheten att undersöka marknadsområdet, och att genom litteratur- och arkivstudier få reda på mer om etablering, förlopp, tullbyggnader och akti-viteter, var redan från början huvudintresset hos länsstyrelsen och arkeologerna.
Utredningen gjordes under sommaren 2013 och innehöll momenten kart- och arkivstudier, fältin-ventering, sökschaktning och metalldetektering. I rapporten lyfts fram att det skett en genomgång av topografiska, geologiska och historiska kartor, Kul-turmiljöregistret, Antikvarisk-topografiska a rkivet (ATA), lösfyndsregistret vid Statens historiska museum, samt arkeologisk och lokalhistorisk littera-tur (Lindwall, 2013, s. 7).
Vid utredningens sökschaktning och metalldetek-tering tillvaratogs fynd som man tolkar har hört till marknadsplatsen: tre kopparmynt, en liten silver-smälta, en blyplomb (sannolikt från tygvaror) och ett låsbeslag. Mynten daterades till sent 1700-tal eller 1800-tal. Blyplomben var av en typ som använts från 1300-tal och framåt, och knappen tolkades som 1700-tal. Med anledning av dessa fynd, plus att kartan från 1642 visade en inhägnad marknadsplats, före-slogs en ändring av platsens status och den registre-rades nu som fornlämning.
Förundersökningen
Resultatet från utredningen bekräftade att det fanns bevarade fynd inom det område som nu registrerats som fornlämning, vilket ledde till att l änsstyrelsen
beslutade om en schaktningsövervakning och metalldetektering i samband med ombyggnad av väg E20 över Hovaån (Bornfalk Back, 2016). Arbetet genomfördes i december 2016. Metalldetekteringen hjälpte arkeologerna att lokalisera en husgrund, eftersom verktyg av järn, samt knappar och mynt, gav tydliga utslag. Totalt schaktades tre husgrun-der fram, varav två med spisröse. Fynden var rikliga, och förutom en varierad uppsättning redskap fanns bland annat rödgods, fajans och en blyplomb med stämpeln ”Götheborgs packhus”. Fyndförande lager konstaterades därmed, liksom stolphål och nedgräv-ningar. Översiktligt daterades fynden till 1700-talet, och lämningarna bedömdes vara kopplade till mark-nadsplatsen. Ansvarig arkeolog, Anders Bornfalk Back, säger (ABB, 2018-12-18, telefonintervju) att husgrunderna med 1700-talsfynd enligt den preli-minära tolkningen bedömdes vara rester efter tull-byggnader och därmed kopplade till marknaden. En undersökning av marknadsplatsen och byggnaderna föreslogs, på grundval av de bevarade grunderna och den rika fyndmängden.
Undersökningen
Marknadsplatsen bedömdes ha potential att fylla en kunskapslucka om Hovas kommunikativa och han-delsstrategiska roll under 1600- och 1700-tal. Läns-styrelsen beslutade därför, genom direktval, att en arkeologisk undersökning av lämningen skulle ske (dnr 431-1127-2017). I förfrågningsunderlaget betona-des platsens goda kunskapspotential när det gällde marknadsplatsens lokala och regionala betydelse. Förutom fältarbetet efterfrågades en fördjupad
käll-forskning. Såväl fältarbete som materialanalys och källforskning skulle ske med hög ambitions-nivå. Undersökningsplanen från Arkeologikonsult (2017-01-26) fokuserade därför på marknadsplatsen, med frågor om aktiviteter, kronologiska variationer i utveckling och funktion, samt vilka varor som hanterades på platsen. Fältinsatsen omfattade 32 dagar, källforskning 5 dagar, vartill kom analyser av makro fossil, benmaterial, keramik och vedarter samt
14C-datering.
I undersökningsrapporten (Bornfalk Back, 2018) redovisas resultatet av den omfattande källstudien. Här ingick bland annat hembygdslitteratur, Palm-skiöldska samlingen på Riksarkivet, brevväxlingar, protokoll, tullräkenskaper, förteckningar över tull-tjänstemän samt husförhörslängder. Ett gediget arbete i syfte att skapa reda och klarhet i marknads-platsens historik och läge.
Det visar sig, genom denna analys, att 1581 v erkar vara startår för en marknad vid kyrkan inne i Hova by. Vid införandet av landtullen 1638 förefaller stängs-let och marknaden ha flyttats till bron, till den plats där de arkeologiska insatserna skett. Men genom drottning Kristinas skrivelse 1639 bestämdes att marknaden skulle återlokaliseras till byn. Om man antar att så skedde tämligen snart efter skrivelsen, hade marknadsplatsen alltså bara en tillfällig place-ring utanför byn och på den plats som redovisas på 1642 års karta. Arkeologerna diskuterar om den kan-ske redan flyttades tillbaka 1639, och att själva karte-ringen i så fall utfördes innan kartans publiceringsår.
I undersökningens fältfas, som genomfördes med single contextmetodiken, undersöktes hela den
sam-I rapporttexten lämnas flera intressanta upplysningar lade miljön med de tre bebyggelselämningar som
avgränsats under förundersökningen. I miljön kon-staterades nu även en fägata, en latringrop, avfalls-gropar, kulturlager, årderspår, störhål, stolphål samt en rik och varierad uppsättning fynd med bland annat kritpipor, mynt, fajans, porslin, rödgods, flint-gods, glaskärl av olika slag, brännvinsflaska, apoteks-krus, tennsked, nyckelkedja, blyplomber, finger-borgar, borste, knappar, söljor, djurben, koskälla, betsel och klackjärn. Redskapsfloran är omfattande, med knivar, hammare, spadskoning, klyvyxa, bryne, skära, eldslagningsflinta, järngryta. Resultaten av makrofossilanalysen visade såväl skalkorn och kubb-vete som kärnor och frön från surkörsbär och slånbär, dessa i matberedningssammanhang, och dessutom fanns talrika växter i anslutning till byggnaderna.
Att det var två torp och en ekonomibyggnad – kokhus och hantverksbyggnad – som undersökts stod klart först under pågående fältarbete, då den kart- och arkivstudie som redovisas i rapporten (Bornfalk Back, 2018, s. 49) gjordes. I och med det kunde man fastställa att det rörde sig om torpbebyg-gelsen Kappelshagen som varit i bruk från ungefär mitten av 1700-talet till 1830-talet.
Den arkeologiska undersökningen visade också att marknadsplatsen inte lämnat några tydliga spår efter sin kortvariga lokalisering på platsen. Därmed fanns ingen möjlighet för arkeologerna att svara på de frågor som ursprungligen låg till grund för läns-styrelsens beslut. I stället riktade man in sig, efter samråd med länsstyrelsen, på att redovisa torpen och analysera fynden samt fokusera arkivstudierna på torparna.
Diskussion
som är möjliga att direkt knyta till torpen och deras relation till marknaden. Till exempel får vi inblick i en sockenbeskrivning från 1810, som berättar att bygdens invånare främst försörjde sig på skjutsar, transporter och försäljning av ”skogs effekter”. Samma sockenbe-skrivning nämner också att b oskapshållning var vik-tigare förr, när svedjebruket fortfarande var tillåtet. Vi får även reda på att Hovaborna var kända för ”öfver-dåd och mindre ordning”, vilket ska ha berott på byns läge längs en genomfartsled med marknader, ting, stämmor, exercis möten och skjutsningar (Bornfalk Back, 2018, s. 9). De viktiga transporter som var en av de stora inkomstkällorna bör alltså hänga samman med Hovas nämnda roll som flergrenat nav i bygden, och den förbipasserande vägen som varit en viktig kommunikationsled under flera århundraden.
Likaså får vi reda på att under slutet av 1700-talet låg torpen under Storgården, vars ägare var Borås tullinspektör Petter Berggren. Han bodde dock inte här, utan det gjorde Matthias Billwall, brodern till Hova-tullens inspektor Claes Billwall. Något senare bildades Nyängsholms gård från Storgården, och flyttades ut från byn. Det var nu Nyängsholms gård som rådde över torpen, och gården beboddes av Hovas tullinspektor själv, Claes Billwall (Bornfalk Back, 2018, s. 49).
Här finns direkta kopplingar mellan tull, m arknad och torp. Om man hade känt till deras existens tidig-are i processen skulle man ha kunnat väga in dem i tolkningen av torpen. Vi ser två närbelägna torp, med en enda ekonomibyggnad. I byggnaden verkar såväl
hantverk av olika slag, som beredning av mat, ha ägt rum. Däremot saknas spår av djurhållning. Torpen är som nämnts ovan direkt förknippade med den vik-tiga tullen, eftersom de ligger under g årdar som ägs av inspektorer eller en inspektors bror. Torparfamil-jerna kanske hade särskilda uppgifter kopplade till tull och marknad. Den arkeologiska undersökningen resulterade i en rik mängd föremål, och bland dessa finns bland annat blyplomber som suttit på tygpackar. Föremålens sammansättning och mängd indikerar en varierad ekonomisk verklighet, som ligger nära det allmänna ”öfverdåd och mindre ordning”, som sockenbeskrivningen ovan hävdar.
Projektledare Anders Bornfalk Back säger (ABB, 2018-12-18) att det först var vid undersökningens fält-moment som man fick den information som behöv-des för att identifiera platsen som en torpmiljö, genom de kart- och arkivstudier som genomfördes i detta sena skede. Husgrunderna med 1700-tals-fynd bedömdes efter förundersökningen vara res-ter efres-ter de tullbyggnader som kunde ha funnits på marknads området. När de väl slutundersöktes, stod det dock snart klart att det rörde sig om två bostads-hus och en liten ekonomibyggnad. Vid arkivmomen-tet kunde man sedan bedöma att marknaden och tullen endast funnits på platsen 1638–1639 och att de grunder man funnit var Kappelshage torp. Bornfalk Back säger vidare att arkeologerna då redan arbe-tat efter den strategi som fokuserade på marknads-platsen och tullen. Det fanns därmed inte något utrymme att så sent i projektet göra analyser som riktade in sig på frågor som rörde torparna.
Han drar sig till minnes att arkeologerna ändå lyfte frågan om och hur torpens närhet till mark-nadsplatsen och tullen påverkat den materiella kul-turen. Frågan gäller alltså om den skiljer sig från den som karaktäriserade andra samtida men mer peri-fert belägna torp i bygden. Kan det här, med anled-ning av närheten till en marknadsplats, ha funnits fler föremål från andra regioner, större variation i de vanligaste fyndkategorierna (t.ex. keramik) eller ett exklusivare material som för andra i samma ställning skulle vara mer svårtillgängligt? Det skulle kunna vara så att finare eller mer lyxbetonade föremål då inte nödvändigtvis representerar högre socialt eller ekonomiskt kapital utan endast större möjlighet att tillskansa sig dem. Sådana frågor skulle ju fortfa-rande kunna rymmas inom den ursprungliga strate-gin (marknadsplatsen), och samtidigt fördjupa insik-ten om torpen. Problemet här, menar Bornfalk Back, var att så få andra torp blivit undersökta i samma utsträckning varför jämförelseobjekt saknades, men framför allt rörde det sig om tidsbrist. Detta resul-terade i att rapporteringsmomentet för torpen foku-serade på en deskriptiv redovisning med fyndlistor, kontextbeskrivningar, grundtolkning och så vidare, medan arkiv- och källfördjupningen lades på mark-naden och tullen. Länsstyrelsen var också under hela processen fokuserad på marknadsplatsen och tullen och på att arkivstudien skulle utforska dess förlopp. Därmed lyftes inte de kopplingar som fanns mellan torpen, tullinspektorerna, läget och fynden, liksom frågor om vilka arbetsuppgifter torparfamiljerna kunde ha haft och hur dessa var relaterade till tull och marknad.
Uppdraget att söka i litteratur och i en bred flora av källor för att få ordning på m arknadsplatsens kronologi, med etablering, placeringar, flyttar och upphörande, var ett prioriterat mål för de arkeolo-giska insatserna. En gedigen källforskningsinsats har också genomförts och därmed har den viktiga uppgiften att bringa reda i Hova marknads historia också kunnat utföras.
Sannolikt kunde det ha gått att få ut något mer av fältarbetet och, inte minst, av analyser och t olkningar, om resultatet av källforskningen varit känt innan fältarbetsfasen. Torpens roll förefaller vara intimt förknippad med marknaden och tullinspektörerna, och därmed ha en koppling till huvuduppdraget. En sådan vinkling hade dock krävt att kart- och arkiv-analyserna gjorts tidigt och med tillräckligt djup, helst redan i utrednings- eller allra senast i förun-dersökningsskedet. Detta skulle dels vara för att tor-pen över huvud taget skulle kunna identifieras och lokaliseras (grunderna syntes inte ovan mark), dels
för att kunskapen om dem och deras ägare och roller hade behövts för att såväl förfrågningsunderlag som undersökningsplan skulle kunna rikta in sig på en bredare uppsättning frågor som rört såväl torp som marknad, och därmed påverkat val av metoder och analyser.
Då hade man, precis som Anders Bornfalk Back själv framhåller, kunnat arbeta med en tolkning av marknadsplatsen samtidigt som kunskapen om de samtida torpen och torparnas liv, ekonomi och verk-samheter fördjupats.
Slutsatsen måste bli att en tillräckligt djup och initierad källanalys i utredningsskedet är ett rimligt krav att ställa. En kart- och arkivanalys sägs förvisso ha ingått i utredningen (Lindwall, 2013, s. 7). Men just för område F, som marknadsplatsytan benämns i denna rapport (Lindwall, 2013, s. 17f), framgår inte om fler källor använts än just 1642 års karta över Hova by, det vill säga före torpens tid.