Jag börjar med det traditionalistiska perspektivet där jag först redovisar vad respondenterna har svarat på frågan om hur de ser på inköp av klassiker och att föra vidare den klassiska litteraturen och kulturarvet och sedan gör jag en analys av svaren.
Bella försöker ersätta klassiker som gallras: ”Det måste finnas på biblioteket det tycker jag, man måste ha klassikerna. Och någonting som har gått väldigt bra det är dom här klassikerna i Maj Bylocks tappning som är lite mer lättlästa, det kan vara bra att dom finns för det kan ju vara en öppning in till vidare läsning.” Bellas kommentar angående att föra vidare kulturarvet: ”Jag tycker ju att alla barn åtminstone ska ha fått chansen till att veta i alla fall vad man pratar om när man pratar om dom här böckerna eller dom här personerna, som till exempel Farbror Blå. Klassiker förändras ju över tid och det
kommer nya klassiker och ibland vet man ju inte om det kommer att bli en klassiker heller.”
Ditte säger så här om inköp av klassiker: ”Jo det köper vi, vi försöker hålla den [klassikerhyllan] fräsch också, vi är inte så där ambitiösa så att vi håller reda på alla översättningar, att vi ska vara kompletta, utan hellre att dom ser lockande ut, att dom är fräscha och fina och vi har faktiskt en klassikerhylla där vi har våra böcker.” På biblioteksvisningar för skolklasser pratar Ditte om vad en klassiker är. Hon tycker att det är väldigt viktigt att föra vidare den klassiska litteraturen och kulturarvet och tar upp detta själv innan jag frågar om det. Ditte menar att mycket i vår begreppsvärld har ett ursprung i klassikerna och tar som exempel upp Robinson, som de flesta barn och ungdomar känner till från TV men som inte alla vet vem den litterära gestalten är. Hon försöker alltid att ersätta gallrade exemplar och ser efter hur bibliotekets exemplar ser ut när det erbjuds nytt i sambindningen för att kunna erbjuda fräscha klassiker.
Elin köper in klassiker och ersätter gallrade böcker om de går att få tag på. Hon har funderat på att ha en klassikerhylla och tycker så här om att föra vidare kulturarvet:
”Det är viktigt att ha dem och det är viktigt att föra vidare, jätteviktigt. Ännu viktigare på vuxensidan.”
Cissi anser att klassikerna ska finnas på biblioteket. Om en klassiker gallras försöker hon köpa en ny: ”Och kommer det nya upplagor så brukar jag titta på hur dom gamla ser ut. Är dom riktigt gamla och står nere i källaren då kan det vara värt att köpa in en ny, så att det finns uppe på hyllan.” En del klassiker finns bara i magasinet. Cissi om kulturarvet: ”Jag tycker att dom ska ju finnas kvar och dom ska ju gärna läsas, det hänger ju lite ihop med att jag vill ha fräscha exemplar av dom också så att man kan, ja, föra vidare då. Men däremot inte tvinga på dom, det ska ju vara av fri vilja dom vill läsa dom.” Cissi skyltar med klassiker då och då och skickar med någon klassiker i en boklåda ib land.
Anna tycker att biblioteket ska ha klassikerna och ersätter gallrade exemplar: ”Sen är det ju faktiskt så att mycket av det står i mag, men jag tycker ändå att dom ska finnas.
Vi hade klassiker här inne på ung ett tag men det var platsbrist, sen hade det med utlånen att göra, att det inte rörde på sig så mycket, så att nu står dom i mag. Men det kan finnas ute på öppen hylla också. Så behöver man inte ha en massa olika upplagor kanske av varje titel, det räcker att det finns en egentligen.” Anna tycker att det är viktigt att föra vidare den klassiska litteraturen och kulturarvet men säger: ”Fast jag vet inte om vi har tagit på oss det uppdraget riktigt. Vi ser till att det finns. Sen är det ju andra vuxna omkring barnen och eleverna också som måste liksom dra fram det på nåt sätt. För det kommer så mycket nytt också som man vill att dom ska upptäcka. Fick jag nå mer och fundera på.”
Frida ser det inte heller riktigt som sin uppgift att föra vidare kulturarvet: ”Man måste ha dom, och om man måste föra vidare det är jag inte så säker på. Den klassiska litteraturen har väl varit viktig för nånting, mycket av det som är klassiker har ju varit viktigt, det är ju inte nödvändigt att dom är bättre än det som finns, som inte är klassiker, som har kommit senare. Och jag tycker inte alls att man behöver övertala nån att läsa. Men jag tycker den ska finnas tillgänglig, för det finns alltid dom som vill läsa
klassikerna också.” Frida ersätter gallrade exemplar: ”Jag upplever det inte som jätteviktigt att föra ut klassikerna just jättemycket. Jag tycker det finns andra böcker som kanske har ett större värde innehållsmässigt, som jag tycker är viktigare att föra ut.
För just det här med den kulturella allmänbildningen den får dom väl en del från skolan och det är ju då dom kommer och lånar klassikerna. Det känner inte jag att jag måste jobba på att föra ut.”
4.1.1 Sammanfattning
Alla respondenter är överens om att de försöker ersätta gallrade klassiker och om betydelsen av att klassikerna ska finnas på biblioteket. Däremot har de lite olika uppfattning om hur mycket energi biblioteket ska lägga ned på dessa böcker. Bella, Ditte och Elin ger uttryck för att det är viktigt eller väldigt viktigt att föra vidare kulturarvet. Bella nämner just betydelsen av att ha kännedom om klassikerna och de litterära gestalter som finns i dem. Ditte är inne på samma linje när hon exemplifierar med Robinson som man bör känna till inte bara från TV utan även från Defoes bok om Robinson Crusoe.
Cissi ser också posititvt på att föra vidare kulturarvet men uttrycker sig något försiktigare när hon säger att klassikerna inte ska tvingas på barn och ungdomar utan att böckerna ska läsas av fri vilja. Även Anna säger att det är viktigt att föra vidare kulturarvet men betonar att det inte är bibliotekets uppdrag att aktivt delta i detta.
Bibliototeket ser enbart till att tillhandahålla klassikerna, varav många står i magasinet.
Frida ser, liksom Anna, det inte heller som sin uppgift att aktivt föra vidare kulturarvet, det är skolans sak. Det finns annan litteratur som är viktigare att förmedla. Och hon delar Cissis åsikt att man inte ska övertala någon att läsa klassikerna.
4.1.2 Analys och diskussion
Vad beträffar själva inköpen av barnboksklassiker är alla respondenter eniga om att böckerna ska finnas på biblioteket och de ersätter förkomna exemplar om det är möjligt.
Däremot kan det, som i Annas fall, vara så att en liten efterfrågan på klassiker och få utlån gör att man nöjer sig med att köpa in ett exemplar av varje bok. Man kan i Bellas svar eventuellt skönja en tendens till att vilka klassiker som köps in kan förändras i framtiden beroende på att en del klassiker försvinner, ingen läser dem längre, och nya klassiker tillkommer.
Rent inköpsmässigt kan man dock säga att det traditionalistiska perspektivet försvarar sin plats hos de intervjuade barnbibliotekarierna. Däremot finns, som nämnts ovan, skilda åsikter om hur mycket tid och energi man vill lägga ned på barnboksklassikerna.
Thorson påpekar att det viktigaste i detta perspektiv är bildningsfunktionen, att individen ska skolas in i traditionen.162 Ditte och Bella är de som tydligast representerar åsikten att kulturarvet är viktigt och att de vill hjälpa till att förmedla detta medan Frida och Anna å sin sida nöjer sig med att tillhandahålla böckerna och pekar på skolan som förmedlare av kulturarvet. Frida är den som framför mest tveksamhet inför att föra vidare kulturarvet.
162 Thorson 1988, s. 127.