3.5 Trafikskadelagen
3.5.1 Trafikskadelagens tillämpning
För utförandet av väghållaransvaret används ofta fordon av olika slag. Slåttermaskiner, plogbilar, väghyvlar, sopmaskiner, snabellagare och tjänstebilar är ute på vägarna i syfte att uppfylla väghållaransvaret. Det händer att skador inträffar på tredje mans fordon genom kollision eller påbackning av något av dessa fordon. Skador inträffar också till följd av stensprut eller annat stänk från arbetsfordon. Skadelidande kan vara berättigad till ersättning enligt TSL, men kan välja om TSL eller SkL ska tillämpas enligt 18 § TSL. Frågan är hur tillämpning av TSL påverkar bedömningen av Trafikverkets ansvar.
Biltrafik har alltid ansetts utgöra farlig verksamhet och regleringen har enbart blivit striktare genom införandet av TSL. Genom TSL berättigas skadelidande part inte till skadestånd utan till så kallad trafikskadeersättning, vilket kan jämställas med skadestånd. TSL föreskriver krav på att samtliga fordon som innefattas i lagen ska vara trafikförsäkrade. Det är genom dessa försäkringar som trafikskadeersättningen utbetalas.78
TSL berättigar ersättning för person- och sakskador ”i följd av fordonstrafik”. Begreppet har i praxis getts vidsträckt tolkning och innebär att det måste finnas ett tillräckligt orsakssamband mellan skadan och trafiken.79 Enligt 10 § 1 st. TSL utgår ersättning för personskador ur fordonets egen trafikförsäkring oberoende av vem som vållat skadan. För sakskador gäller tvärtemot enligt 2 st. att skador på fordonet inte utgår ur den egna trafikförsäkringen. Vid kollisioner kan ersättning däremot utgå från det andra fordonets trafikförsäkring. Om det egna fordonet befunnit sig i trafik krävs vållande eller bristfällighet hos det andra fordonet för att ersättning ur dennes trafikförsäkring ska utgå. Det krävs dock inte att fordonen vidrört varandra för bestämmelsens tillämplighet, däremot ska adekvat kausalitet föreligga mellan vållandet och skadan. Vid vållandebedömningen ska inte subjektiva faktorer vägas in utan bedömningen görs på objektiv grund. Har skadan inträffat på ett stillastående fordon eller på annan egendom som inte varit i trafik gäller däremot enligt 11 § TSL strikt ansvar för ersättning ur det
78 Ekstedt, Skadeståndsrätt, s. 80f.
37
orsakande fordonets försäkring.80 Eftersom vållande inte behöver utredas blir skaderegleringen förenklad.81
Vid tolkningen av om en situation faller inom begreppet ”i följd av trafik” bör lagens syfte beaktas, nämligen att trafikskadeersättningen ska vara ett skydd för de som lider skada mot de särskilda risker som trafiken innebär. Det strikta ansvar som åligger trafikförsäkringen motiveras endast då skadan har inträffat till följd av den speciella risk som trafiken innebär.82 Begreppet trafik anses uppfyllt när fordonet kommit i rörelse, skada till följd av rörelsen är skada till följd av trafik. För att erforderlig rörelse ska föreligga krävs inte att motorn ska ha startats utan det räcker att fordonet rör sig på grund av sin egen tyngd, exempelvis kommer i rullning. Även skada i samband med ett stillastående fordon som används för sitt ändamål faller inom begreppet. Sammanfattningsvis har framhållits att skada i följd av trafik föreligger om skadan uppkommit i samband med en åtgärd som är en ”naturlig del i fordonets nyttjande för sitt
ändamål”.83 Det ska också föreligga ett orsakssamband mellan skadan och trafiken. I praxis tolkas även detta krav liberalt, vilket kan bero på det faktum att det är en försäkring som ersätter skadan.84 Tillräckligt orsakssamband ansågs föreligga i RH 2013:64, stockfallet. En skogsmaskin färdades över en bro som föraren konstruerat av stockar varpå stockarna flöt iväg och orsakade skada, strikt ansvar enligt 11 § 1 st. TSL bedömdes tillämpligt.
Huvudsyftet med TSL är att fordonsägarna ska bära väsentlig del av kostnaderna vid trafikskador. En skadelidande med rätt till trafikskadeersättning kan emellertid välja mellan att åberopa sin rätt enligt TSL eller den rätt till ersättning som uppkommer genom skadeståndsreglerna. De allmänna grundsatserna om principalansvar eller culparegeln kan således åberopas även av den som har rätt till ersättning enligt TSL.85 Tillämpas TSL föreligger inte principalansvar för föraren, 3 kap. 8 § SkL. Bestämmelsen har principiellt liten betydelse då ersättning i dessa fall utgår ur trafikförsäkringen.86 Betalningsansvaret ligger enligt TSL på försäkringen, vilket innebär att även om skadelidande kräver
80 Prop. 1975/76:15 s. 113f. 81 A. prop. s. 75. 82 Strömbäck m.fl., Trafikskadelagen, s. 40. 83 Strömbäck m.fl., A.a. s. 42f. 84 Strömbäck m.fl., A.a. s. 43f. 85 Prop. 1972:5 s. 546. 86 Ekstedt, Skadeståndsrätt, s. 81.
38
entreprenören, såsom ägare, på ersättning enligt SkL kan entreprenören få tillbaka utbetalat skadestånd genom försäkringen.87
Om TSL eller SkL ska tillämpas varierar också beroende på om det till Trafikverket eller Trafikverkets entreprenör tillhörande fordonet omfattas av TSL eller inte. Är det en vanlig bil, såsom ett tjänstefordon, innefattas den i TSL som ett motordrivet fordon. Motorredskap undantas från TSL, om de har en vikt på högst 2 000 kg och i huvudsak är inrättade som arbetsredskap. Exakt vilka motorredskap som faller utanför är inte helt klart. I propositionen till TSL anges att det finns flera fordon som står på gränsen mellan motorredskap och motordrivna fordon. Ett exempel är hjullastare, vilket dock i NJA 1973 s. 100 bedömdes innefattas i bilansvarighetslagen, som gällde innan TSL trädde i kraft.88 Undantaget för motorredskap medför ett behov att avgöra omfattningen av registreringsplikten i VtrR, vilket är av betydelse för TSL:s försäkringsplikt. Klassificeringen av motorredskap enligt VtrR reflekterar en bedömning av fordonens trafikfarlighet. Framförallt utgör fordonets hastighet och användningsområde centrala riskfaktorer. Bedöms fordonet som mindre riskabelt föreligger inte försäkringsplikt, som exempel kan nämnas ett fordon som endast brukas inom begränsat arbetsområde och färdas i låg hastighet. Motorredskap kan anses som motorfordon vid beaktande av fordonets huvudsakliga ändamål, här avses fordon med väsentlig transportfunktion såsom hjullastare.89
Staten är inte skyldig att hålla trafikförsäkring på sina fordon, 3 § TSL. Idag utförs i princip allt vägarbete med fordon ägda av entreprenörerna, vilka har skyldighet att ha trafikförsäkring på sina fordon, förutsatt att de faller inom TSL:s tillämpningsområde. I praktiken används ofta lastbilar och traktorer vid utförande av arbete på väg. De flesta, om inte samtliga, av entreprenörernas fordon är idag registrerade och försäkrade.
3.5.2 Praxis
Rättsfall som behandlar vägarbetsfordon i TSL:s mening är knapert, men med generös tolkning kan viss ledning hittas. I NJA 1987 s. 749, hjullastarfallet, hade en kollision inträffat mellan en buss och en hjullastare. Föraren till hjullastaren var ensamt ansvarig för vållande av skadan. Parterna utformade sin talan som om hjullastaren inte innefattades
87 Strömbäck m.fl., Trafikskadelagen, s. 20.
88 Prop. 1975/76:15 s. 269.
39
i TSL, prövning i denna sak vidtogs därför aldrig av domstolen. Skadeståndet utbetalades med SkL som grund. Biltrafik anses enligt TSL vara farlig verksamhet. Skadas en bil av exempelvis en cykel, som inte anses vara lika farlig, bör jämkning ske enligt TSL. HD bedömde att hjullastare på grund av storlek och tyngd under färd på väg utgör en beaktansvärd trafikrisk. Parallell drogs också till NJA 1973 s. 100 och till propositionen där det anges att bland annat hjullastare står på gränsen mellan motorredskap och andra motordrivna fordon. Utifrån detta ansågs skadeståndet inte helt kunna tas bort men jämkades ned enligt TSL:s jämkningsregel.
I RH 1992:38, väghyvelsfallet, inträffade en kollision mellan lastbil och väghyvel, som utförde vägarbete. Vid skadetillfället färdades fordonen mot varandra på var sin sida av vägen. Väghyveln vidtog en manöver som medförde att dess frontblad hamnade i lastbilens körfält, varpå lastbilen körde på frontbladet och skadades. Utgången blev att föraren av väghyveln ansågs agerat oaktsamt och bolaget som ägde väghyveln fick ansvara för kostnaden enligt SkL. Skadeståndet jämkades bland annat på grund av att lastbilen bedömdes mer trafikfarlig än väghyveln.