Jag: Jaha, då ska det handla om litteratur i engelskundervisningen och framför allt då
skönlitteratur. Använder du dig av det?
Jens: Mmmm, alltså det beror ju på gruppens ehm karaktär så att säga. Många elever har ju
svårt att läsa, svagare elever har ju svårt att läsa. Så att då får man ju mest använda böckerna, alltså läroboken och speciellt som vi har en bok där som vi har till de svaga grupperna med lättare text och svårare.
Jag: Ja ja, så där finns någon form av skönlitterära texter i läroboken?
Jens: Ja, alltså nej, ja just att det finns, att de får… Många gånger är de skönlitterära utdragen
som finns i texterna, de är ju väldigt svåra. Så att de svagpresterande eleverna, så att säga, de har ju inte så himla lätt att ta sig igenom sådana och det kan ju vara på fyra eller fem sidor i nian då. Så att de anpassade texterna är ju mera lätta då menar jag för de svaga eleverna. Men de andra eleverna har ju ehm ,kan ju ta sig igenom de andra. Vi har ju i den här Wings serien, som vi kör med, där finns ju mycket texter, både i läs, eller vad säger jag, både i base- och activitybook. Så det är jättebra tycker jag att man har då tillgång och jag kör mycket med det i nian att de ska läsa och ha läsläxa. Mycket mer än tidigare. Och det gör de ju inte riktigt. Det gör dem inte.
Jag: Har du även någon form av romanläsning?
Jens: Ja det händer. Vi har ju bredvidläsning, alltså, och ibland så har jag att de får välja en
sån bok eller en egen vald bok som dem ska läsa på egen hand och redovisa på ett eller annat sätt. Det händer ju.
Jag: Hur ofta är det i så fall, till exempel att du skulle använda dig av det? Jens: Nja, en gång per läsår högst.
Jag: Hur ofta jobbar dem med läsläxan?
Jens: Alltså niorna får ju, och även åttorna för vi har ju nivågruppering så det beror ju på
elevernas standardnivå, men alltså jag har ju väldigt mycket läsning i nian. I och med att vi har en sån bok som har så himla mycket text och valmöjligheter så har jag ju många läsläxor under nians gång men som sagt det tas ju inte på allvar alla gånger.
40
Jens: Det beror på att de tycker att det inte är något de kan bli testade på. Det är min absoluta
uppfattning, att de tror att de kan bara liksom låta det vara för det händer ingenting ändå.
Jag: På vilka sätt mer än läsläxa bearbetar du skönlitteraturen?
Jens: Ja, alltså har man texter med ett vettigt innehåll så använder man ju det som samtalsbas.
Det är ju väldigt svårt idag, tycker jag, att få elever att prata i helgrupp, tyvärr. Det var mycket lättare när jag började jobba för femton år sedan. Att ha såna samtal i klassrummet baserat till exempel på en text man hade läst eller nåt. Nu är det… Idag är det väldigt mycket färre som deltar och det är synd, därför att det är svårare att gå omkring och lyssna, det ger inte samma sak, det tar mycket längre tid. Så jag tycker det är ett, på ett organisatoriskt sätt, är det bättre att kunna göra det i helgrupp om alla kan vara med eller så många som möjligt, och diskutera, när man ändå har läst samma sak. Då ska man ju kunna vara med och tycka och tänka. Och där kan man ju prata om allt möjligt ju, vad en text kan innehålla eller vad som helst, en berättelse eller en historia. Man kan diskutera personernas karaktärer eller relationer till varandra eller vad kan ha hänt innan, varför är det så här, varför är han sån. Varför tror du den här boken, historian, varför hamnar dem i den situationen? Vad händer sen? Hur utvecklar sig den här berättelsen, tror du? Alltså man kan ju stoppa mitt i en berättelse och låta dem prata om sånt. Vad händer sen tror du? Eller diskutera ett färdigt slut som man känner till. Vad händer ännu längre fram i tiden till exempel? Och så, om det är skönlitterärt så att säga, fiction.
Jag: Hur länge brukar du bearbeta det, på ett ungefär?
Jens: Ja det beror ju på, men allstå man skulle kunna göra mycket utav det alltså om de var på
hugget och pratade mer än vad de är. Och man kan ju också spinna vidare på teman som finns i en berättelse till exempel. Och likadant man kan ju prata om det innan man läser det, bara genom att se på en rubrik eller en titel eller en bild eller ett förblad eller så va. Vad kan det här vara för någonting? Att man pratar om det så.
Jag: Ja, du menar att det blir som en sorts introduktion till det hela?
Jens: Ja, ja, det är väldigt lätta att göra, om eleverna är med så är det ett väldigt lätt sätt att
använda, alltså det är ett bra sätt att använda skönlitteratur eller fiction texter som en samtalsbas om de bara var med på det bättre. Som sagt det tycker jag att det bara har blivit sämre med, tyvärr.
Jag: Om ni läser böcker, har ni särskilda boksamtal om till exempel romaner? Eller hur gör ni
med romanläsningen? Läser ni en bok och så blir det prov på det eller…?
Jens: Ja alltså oftast, vi har ju inte så mycket klassuppsättningar här, så de får ju välja själva
och det blir ju en individuell redovisning då ju. Det blir det ju. Så att det blir inte så mycket att vi har samtal om samma hela böcker utan det är mer de här småsnuttarna med de som finns i textboken.
41
Jens: Precis.
Jag: Vad är det för böcker de brukar välja i så fall? Rekommenderar du några böcker till
dem?
Jens: Ja för det första… Du menar innehållsmässigt eller? Jag: Ja både innehållsmässigt och svårighetsmässigt.
Jens: Ja allstå innehållsmässigt får de ju själva bestämma i så fall, vad det är de är
intresserade utav. Och sedan svårighetsmässigt så ska det ju definitivt inte vara någonting som är under deras nivå. Det är viktigt med att man kollar upp så de inte tar någonting som är alldeles för lätt för det ger ju ingenting egentligen. Sedan ska de inte ta för svårt heller men är där någon som vill det, ta någonting som verkar lite klurigare, så hellre det än tvärtom om de är beredda på att lägga ner arbete på det, naturligtvis.
Jag: Ser du några fördelar med att använda skönlitteratur i undervisningen?
Jens: Ja, alltså för det första att eleverna blir vana vid att läsa, även på ett främmande språk.
Naturligtvis rent allmän läsvana och läsglädje men också att man blir, man får en annan relation till språket om man läser regelbundet. Och det finns ju de elever som faktiskt gör det på egen hand, läser mycket engelsk litteratur, gärna fantasy böcker och sånt va på engelska och har börjat med det. Och det gör ju att man får ett annat ordförråd naturligtvis. Det ökar ju väldigt snabbt och så. Och det märker man ju på de elever som läser att de kommer ju och ställer frågor. Vad är det här för uttryck? Vad betyder detta? Så både vana och läsa och förstå då så klart när det gäller främmande språk. Och att man blir duktigare på språket, rent allmänt ju, så är det ju.
Jag: Finns det några nackdelar med det?
Jens: Nej. Absolut inte. Det skulle vara det då att man säger att det inte är så lätt att ha som
samtalsgrund som man kan tro. Så som det borde vara. Det är inte lika lätt som det borde kunna vara. Men det får man ju också… Man hinner inte träna dem på tre år om de är helt ovana vid det, att samtala kring en berättelse. Många verkar vara väldigt ovana vid att deltaga när de kommer i sjuan. Jag tror att det beror på min personliga analys, men jag tror inte den är helt ute och cyklar, men det är väl att de får jobba helt för mycket på egen hand på mellanstadiet. Det som gör att… det man skulle kunna använda det till är att man fyller klassrummet med engelska, alltså om du förstår? Det är ju det som är grejen, att fylla eftersträvar man ju hela tiden som engelsklärare, det är ju att man pratar engelska med varandra och att man pratar engelska dem och jag och att ha skönlitterär sak eller berättelse eller bok som bas, eller historia, är ju ett ypperligt exempel när man har samma utgångspunkt allihopa. Att fylla en halv lektion, till exempel, med ett samtal om berättelser det vore ju en fantastisk sak att få göra men det är väldigt svårt. Det är kanske, jag vet inte, i procent en tiondel kanske. Kanske mera som i så fall aktivt deltar med mer än yes och no. Väldigt få som egentligen gör det och det gäller alltid när man har samtal i helgrupp, vilket jag tycker… Jag vet många som säger: Då får du göra det på ett annat sätt, säger folk då . Men det är fine, det
42
är lätt att säga så. Det finns för- och nackdelar med allting. Men att ha ett gemensamt samtalsämne i klassrummet tycker jag gör mer att det så att säga, som jag sade, fylls med engelska, både för att jag talar eller att eleverna talar, de lyssnar på varandra.
Jag: Jag tänker på det här med introduktion av skönlitteratur. Vilka sätt har du använt dig av
om vi tänker oss en roman eller en text i läroboken?
Jens: Jag brukar koppla det till någonting som de kan känna till eller någonting som nyligen
har hänt. Eller någon plats som den utspelar sig på, något land kanske. Vad känner ni till om det hör landet? Det behöver inte vara ett engelskspråkigt land naturligtvis, men det är det ju oftast i dem texterna. Eller att man har en, vad vet ni om andra världskriget eller någonting där, om det utspelar sig under en tid alltså. Så plats eller tid eller händelse är väl en bra intro, ett bra introval. Man kan ju också ta egenskaper hos människor om det är någon historia som handlar om någon person väldigt mycket. Och hur den personen beter sig eller agerar eller utvecklas eller vad det är för någonting, så kan man ju prata om hur man är mot varandra eller vad som är viktigt eller bra eller dåligt. Så kan man gå in på historien och nu ska vi läsa om en person som bla bla bla. När jag gick utbildningen en gång i tiden, på slutet av åttiotalet början på nittiotalet, så var ju detta fortfarande väldigt , inom engelskundervisningen, väldigt aktuellt att föra lektioner på det sättet. Det var fortfarande aktuellt att vi skulle lära oss att leda lektionerna och att vara den som var förebilden så att säga i engelsksalen, om man säger så. Så vi fick träna oss väldigt mycket på det här att tala om någonting, att introducera någonting, att läsa någonting tillsammans, att diskutera det tillsammans. Men som sagt därför har det blivit en tråkig utveckling i mitt tycke i och med att jag är tränad på att göra det och skulle vilja göra det mycket mer.
Jag: Finns där andra sätt som man skulle kunna jobba med men som du inte känner dig
bekväm med?
Jens: Att diskutera en berättelse, menar du? Jag: Mer att jobba vidare med en berättelse.
Jens: Ja, man kan, som sagt var, göra det i smågrupper så klart och då går det ju oftast lite
bättre. Jag tycker nog att dem ska kunna träna sig att prata på engelska i olika typer av forum, ärligt talat. Storleksmässigt då. Inte bara med bästa kompisen eller nånting. Så det kan man göra i par eller i smågrupper och så där och så kan de ju få skriva någonting givetvis. Det har ju sin charm och har ju sin bit i undervisningen. Att lämna in skriftliga saker. Sedan så kan man ju, ja nej det är väl det kanske mest. Sedan beror det på hur gamla de är naturligtvis med hur mycket de kan klara av.
Jag: Märker du stor skillnad mellan grupperna? I och med att ni har nivågruppering.
Jens: Ja, absolut. Och det gäller ju inte minst det här hur mycket de orkar och förmår att läsa.
Jag märker ju det på mina snabbaste nivågrupperingsgrupper att även där finns det ju de som låter bli att läsa naturligtvis därför att de inte pallar. Men i stort sett det är ingen baggis för dem att göra det, det är inget problem att göra det, eller rättare sagt det är en baggis att läsa en
43
längre text och rent förmågamässigt så kan dem ju det. Medan de svaga eleverna har ju inte, där får man ju försöka att, det måste man ju komma ihåg att dem har ju ibland väldigt svårt att ta sig igenom en text ju. Över huvudtaget. En dialog till och med. Så där måste man ju bena upp det och ta det i små portioner. Samtidigt som man ska förbereda dem för NP, som ju inte är så nådigt alla gånger textmässigt. Lästestet där är ju bland det som många tycker är svårast av alltihopa.
Jag: Det verkar vara ett rätt så svalt intresse för att läsa skönlitterära texter, utifrån det du har
berättat.
Jens: Ja, det tycker jag. Det kan säkert även svensklärarna skriva under på att det är så. Jag: Vad kan bottna i det, tror du?
Jens: Vi lever ju i en tid som har så många olika valmöjligheter eller vad ska man säga det
finns så många olika saker att ta till sig att bli intresserade av. Det finns olika sätt att ta till sig information också. Så alla läser inte beroende på att de sakerna som de gjorde förr att då läste man. Nu kan man höra det, se filmer, filmsnuttar och inslag och så va. Så att filmmediet är ju någonting som dagens ungdomar är ju väldigt beroende utav, tror jag. Jag känner att jag börjar bli lite själv. Alltså filmmedie, vad gäller allt möjligt, roar mig mer än att läsa. Oftast. Så det tror jag är en stor del att filmmediet ger ju många intrycksmöjligheter. Sedan är det att passivisera det också för du skapar dig inte egna bilder som när du läser. Men samtidigt så tror jag nog att det inte är mycket man kan göra åt mer än att liksom ge dem möjligheter till att prova. En del blir fästa vid det och galna i det till och med . Och andra inte. Redan när dem är små naturligtvis.
Jag: Det här med tema. Har du arbetat med något tema? Eller jobbat ämnesintegrerat?
Jens: Inte rent skönlitteraturmässigt kanske, nej. Utan våra teman bygger nog på andra saker
som hänger ihop med vad de gör i SO eller NO eller, ja framför allt SO skulle jag vilja påstå. Det gör vi ju. Men när vi har tema så läser vi ofta om andra länder, eller fördjupar oss, eller de får ta reda på saker om det här engelsktalande landet. Som nu till exempel i sjuan i engelska så utgår jag ju ifrån att det finns texter om Zambia, även skönlitterära faktiskt. Det är det som är bra med vår bok för att de har ofta skönlitterära böcker i Activitybook som hakar på den här faktabiten de kör i Basebook. Upplevelser och folks sätt att leva. Alltså utdrag från böcker i Activitybook och av olika svårighetsgrad. Men i alla fall i sjuan i engelska nu så har vi ju då, det finns lite om Zambia, men det har jag liksom utökat till hela Afrika, så då har vi ett Afrikatema där. Då dem har fått liksom lära sig lite mer om Afrika och så nu har dem fått välja varsitt land i par. Och då har jag inta bara tagit de engelsktalande länderna i och med att det är så aktuellt med Afrika för tillfället, utan vilket land de vill. Så ska de göra en liten poster om det. Det har inget med skönlitteratur att göra men det är oftast där jag hamnar med mina teman. Mer realiainriktat faktiskt. Andra världskriget i nian hakar vi på då på våren. Och så har vi då UK och US oftast i åttan som vi kör beroende mycket på om vi kan och vill men jag och Åsa gör rätt mycket med det i alla fall. Men som sagt, samtidigt, så ger jag dem mycket läsläxor av det material vi har i boken och i och med att den är så rik på texter så kan
44
man använda det läromedlet man har och det är ju bra. Och som sagt var Activitybook innehåller ju också mycket, egentligen ibland mer texter, än vad Basebook gör ju. Och då att man kan välja längd på dem som elev. Där finns ju till exempel, som sagt var, skönlitterära texter som innehåller hur man lever i olika länder eller hur man lever, vad som händer när man kommer… Det finns något stycke i någon bok som handlar om hur man kommer, upplever det som kinesisk invandrare i USA, det måste vara åttans bok ja. Vad är det för skillnad där… Det är något utdrag i något litterärt. Och det finns också om de svartas situation i USA och sånt, litterära texter, skönlitterära texter som knyter an till rent faktainlärande som finns i Basebook. Det finns texter i sjuans bok just när det kommer om Afrika som handlar om en kille som när han gick på boarding School i Kenya på trettiotalet och hur det var. Också ett skönlitterärt inslag, så det har jag faktiskt inte varit med om något läromedel som har så mycket olika typer utav textmatande som den boken faktiskt har. Så det är trevligt, att kunna använda.
Jag: Jag tänkte på det här med de individuella böckerna. Hur, läser de på lektionstid eller
läser de hemma?
Jens: Jag har nog oftast gjort så att de får läsa det hemma och så ger jag dem en deadline. Då
ska de också ha lämnat in en recension då, eller vad det nu är de arbetat med. Någon gång kan man också göra så att, det beror på gruppens art, att de får börja med sin bok i skolan kanske en stund eller en lektion. Så har man kommit igång och då blir det lättare att kanske i vissa fall, i alla fall, att fortsätta hemma. Kanske, kommit in i boken.
Jag: Brukar det förekomma muntliga redovisningar också?
Jens: Nej, det har jag faktiskt aldrig haft, inte jag. I och med att det blir ju kanske lite
ointressant egentligen om du har en grupp på tjugofem personer så ska de stå och berätta om sina böcker som de andra inte har en aning om. Det blir inget bra. Däremot så får man i så fall dela upp dem i smågrupper och att var och en har sin bok och att man sitter fyra tillsammans till exempel. Men inte inför hela klassen.
Jag: Har du några andra tankar kring det skönlitterära?
Jens: Men det är ju helt klart så att jag tycker att läsningen över huvudtaget den är ju väldigt
viktig, på engelska, för att få in som sagt både vanan och förståelsen och utöka ordförrådet. Och det märks man faktiskt när man har NP direkt, man märker det vilka som har läst på egen hand, hemma, skönlitteratur. Harry Potter, Lord of the rings och allt vad som har varit aktuellt de senaste åren och fantasyböcker. Som har gjort det på egen hand och som har tränat upp den