I ett försök att få fatt i vad som sätter igång användandet av abakus och vad som upplevs som hindrande valde jag att göra skolbesök och intervjua lärare till tre elever med grav synskada i årskurserna 4 och 6. Frågorna rör framförallt lärarens uppfattning kring användandet av abakus, den egna och omgivningens kunskap i abakusräkning samt undervisningssituationen för elev och lärare. Elevernas namn i de tre berättelserna är fingerade. De kallas här för Stina, Kalle och Viktor.
Berättelsen om Stina
Stina går i årskurs 4. Klassen, på ca 25 elever, har varit tillsammans sedan skolstart. Det här läsåret hade Stina fått en ny klasslärare och ytterligare en resurslärare. Den resurslärare som jobbat med Stina sedan skolstart har sin halva tjänst som resurs i klassen och en dag i veckan jobbar den nya resursläraren i klassen som stöd för Stina. Samtliga lärare har deltagit i kurs för elev med grav synskada på Resurscenter syn i Stockholm.
Den resurslärare som jobbat längst med Stina berättade att när Stina började använda abakus i årskurs två var det bara de två som jobbade med den. Den tidigare klassläraren hade lite kunskaper eftersom hennes pappa var blind och hade en egen modell av abakus hemma.
- ”… men hon brydde sig inte om att jobba med den så mycket, så det var jag och Stina som jobbade med den. Ja, hon kunde nog ha listat ut hur den fungerar. ”
Resursläraren berättade vidare att hon uppfattade abakus som ett bra verktyg och utgick ifrån att Stina skulle få nytta av den. Det blev bekvämt att gå från att använda pärlor, papperstallrikar och sorteringsfack, som räknemateriel till att börja räkna på abakus. Under en övergångsperiod använde Stina både invanda materiel och den nya abakusen. Det gick bra för henne att förstå hur abakusen fungerade och hon hade ingenting emot att använda den. Ibland kunde hon tycka att det var jobbigt att räkna tal efter tal på den. Att förstå att talen skrivs från vänster till höger på abakusramen upplevdes aldrig som något problem. Möjligen kan femkulan ha varit lite knepig.
Men båda resurslärarna tror att det går att lösa genom att låta eleven få resonera om den, så att de förstår.
- ”Vi har varit noga med hela tiden att även när man håller på med laborativt materiel att man lägger ental till höger, tiotal därefter, hundratal osv. för att liksom få in det i kroppen”.
För att kunna prata om abakusräkning så har Stina suttit ganska mycket enskilt och jobbat för att få lugn och ro. I princip alla de lektioner då hon tränade och lärde sig abakus. I trean behövdes inte samma träning längre. Nu kan Stina använda abakus när hon behöver den, hon vet var den finns och det är viktigt att den ligger där. Resurslärarna berättade vidare att Stina använder abakusen mest då hon räknar. Hon använder den inte samtidigt med något annat. Det är abakus eller dator, huvudräkning eller skriftlig huvudräkning som gäller. Det har hänt att hon har
använt den vid gemensamma genomgångar på tavlan. Men båda lärarna intygar att Stina har det mesta i huvudet. Anledningen kan vara, förklarade de, att de syntolkar ganska mycket och därför hänger hon med ändå. Ibland väljer Stina bort abakusen, men då får jag påminna henne om att hon faktiskt behöver den, menar Stinas första resurslärare och fortsätter:
- ”men grejen är den att hon tycker att det är lite fusk, men då har Jag förklarat för henne att det är samma sak som när hennes seende klasskamrater skriver upp talen på rutat papper och räknar ut det, så skriver hon upp det på sin abakus och räknar ut, det är ju samma sak”.
De andra klasskamraterna uppfattar inte abakusen som något konstigt utan är lite nyfikna och vill nog lära sig hur man gör. Stina skulle tycka att det var jättekul att få visa hur det går till, berättar samma resurslärare och kommenterar:
- ”Klassen är tyvärr inte alls invigd i abakusens underbara värld. Det kan jag tycka är lite dumt för jag tror att vissa barn skulle haft väldigt stor nytta av den”.
Den nyare resursen tillägger:
- ”Ja, jag tror att de behöver kreativa saker, pengar och pärlor av olika sorter, just det där att räkna saker, att omsätta det konkret i någonting som kan vara vad som helst
egentligen”.
Det har aldrig funnits något tvivel kring att låta Stina räkna på abakus och båda lärarna är ense om att man kan börja med den så fort eleven vet vad en siffra står för. Ingen av dem tror egentligen att den blir onödig i Stinas värld förrän minräknaren automatiskt kommer in. Då det blir mer tillåtet att använda kalkylator med talsyntes. Då blir man kanske som elev mindre intresserad av den.
Stina använder inte abakus i något annat ämne än i matematik.
- ”Det betyder kanske att den skulle finnas på flera ställen Då kanske den skulle bli mer tillgänglig, man springer ju inte runt och bär på den hela tiden”, menar den nya resursläraren.
Båda lärarna uttrycker önskan om att det skulle finnas tid för att sitta ner och träna både själv och i grupp. Den möjligheten tror de beror mycket på vilken typ av tjänst man har. Stinas första resurslärare förklarar:
- ”På vår skola är varje person använd till max i verksamheten. Det är ju knappt att vi har planeringstid för det vi behöver planera. Det kan ju bli lite tokigt, det får bli på fritiden”.
”… räkna och resonera så att saker kan falla på plats i sin egen lilla hjärna, roligt också att sitta ner och diskutera för onekligen så fastnar man på vissa uppgifter”.
Abakus är för båda lärarna både ett laborativt materiel och ett hjälpmedel. De tycker att det går lite hand i hand. I början när man inte riktigt vet hur abakus fungerar så är det ett laborativt materiel, menar de. Man är ju tvungen att laborera med det för att förstå hur det här hjälpmedlet ska fungera.
Av resurslärarna får jag veta att det just nu pågår ett särskilt matteprojekt på skolan som många ska gå på. Exakt hur det är upplagt vet de inte än men de anser att det är ett tillfälle att ta med abakusen och visa den. De tror att det inte är osannolikt att en av matteutvecklarna i
kommunen, som jobbat med matematik länge känner till abakusräkning.
Berättelsen om Kalle
Kalle går i årskurs 4. I Kalles klass går drygt 20 elever som varit tillsammans sedan skolstart. Klassläraren och resursläraren har jobbat ihop sedan årskurs 1. Resursläraren har varit Kalles resurs sedan förskolan. Båda lärarna har deltagit i kurs på Resurscenter syn.
Resursläraren berättade hur Kalle startade med abakus. Han hade den redan i ettan och fortsatte lite i tvåan. Kalle satte upp telefonnummer och lärde sig talens värde, men han räknade inte på den.
I trean fick vi fortbildning av resurscentret, men la den åt sidan berättar lärarna.
- ”Det är ju en prioriteringsfråga, vi har inte kunnat så mycket om den varken du eller jag.
Vi har introducerat den i trean”.(klassläraren)
- ”.. sen blev det övergångar och då blev Kalle sur och kastade den åt sidan, han ville inte.
Det är ju så jag har fått lära mig, men jag har försökt med skriftlig huvudräkning”.(resursläraren)
Vid det här besöket fick hela klassen en gemensam genomgång av abakus av mig och i samtalet efteråt konstaterade vi att det Kalle hittills hade lärt sig var inte ogjort. Kalle hittade jättebra på abakusen och satte upp tal och läste av uppgifterna helt rätt. När han fick lära sig hur skriftlig huvudräkning gick till så förstod han snabbt och hittade en egen metod att räkna som fungerade.
Båda lärarna tyckte att Kalle är väldigt duktig i huvudräkning och kommer snabbt fram till svaret. Resursläraren säger att det alltid har varit så och berättar varför de är redo att börja med abakus nu. De vill ge Kalle de redskap som finns och inte begränsa honom utan låta honom få de möjligheter som står till buds. Sedan kan han själv avgöra vad han vill använda och välja metoder. Båda lärarna klarar abakusen nu och anser att de är ganska jämspelta. De uttrycker att det är viktigt att få uppbackning och inte vara ensam om sin kunskap. Det som ytterligare har bidragit till starten har varit de kommande nationella proven där eleverna inte får använda kalkylator, men eleven med synnedsättning får använda abakus istället för papper och penna.
Ända sedan förskolan har Kalle använt olika laborativa material. Han har haft mycket
plockmateriel som han har lekt med precis som att lekskriva på punktskriftsmaskinen för att lära sig läsa. Resursläraren anser att man behöver laborativt materiel långt upp i skolåldern när man är blind. Vid behov används det även för de andra eleverna i klassen.
Kalle har alltid matematik i helklass, men man jobbar ofta i grupper på tre eller fyra elever.
Lärarna tycker att det fungerar bra att ge Kalle det stöd som behövs i helklass. Vid
gemensamma genomgångar väljer Kalle att bara lyssna för att inte tappa koncentrationen. Sedan går det bra att sätta igång och jobba.
Om tiden för planering berättar lärarna att det är svårt att få in planeringstid nu när elevernas skoldagar är längre. På eftermiddagarna är det många andra möten. Det som är lättare nu är att Kalle klarar sig mer själv och det finns tid att gå undan och förbereda. Klassläraren får sköta jobbet i helklass och Kalle är trygg med det. De är överens om att han ska klara sig och måste vänja sig vid det.
I dagsläget använder Kalle abakus att räkna på. Ibland använder han även miniräknaren när talen är höga. Lärarna har svårt att se någon annan meningsfull användning av den som att
skriva resultat, poängställning eller liknande. Det känns lite krystat då det sällan handlar om flera tusen, menar klassläraren.
För att komma igång med abakusräkning lägger resursläraren tyngden på förskolans viktiga förberedande arbete inför skolstart för att det ska bli lättare sen.
- ”Får man inte det kommer man inte att kunna hoppa på det här tåget.” (resurslärare ) - ”Jo, men man måste ha förförståelse för talbegreppen, antal överhuvudtaget.”
(klasslärare)
Det kan gå hand i hand och vara väldigt enkelt, menar resursläraren t.ex.
- ”Kalle är tre ploppar och ett vaxsnöre emellan, Nisse är fem ploppar osv. ..Jag tror att man kan arbeta med den parallellt, men jag tror att man måste göra mycket konkret som vi har gjort med mycket plockmateriel som stenar, pärlor …någon form av grund måste man nog ha innan man börjar. Kalle (eleven) har ju förberett sig under hela förskoletiden räknat strumpor, vardagliga saker. Man kan ju inte bara stoppa den här saken i handen på dem. ”
- ”Och i skolår ett är det ju mycket så man jobbar”. (klasslärare) - ”Det ska alltså vara förberett innan, tycker jag”. (resurslärare )
Båda lärarna anser att abakus är likställt med övriga laborativa materiel som de använder till alla elever. Det kan vara skogen eller fotbollsplanen, allt som kan användas för att befästa olika begrepp. De förklarar att begränsningen ligger i att abakus ordineras och lånas ut av landstinget som ett hjälpmedel, men borde lånas ut till fler.
- ”Så egentligen borde den kunna lånas ut till flera eftersom det är så viktigt för delaktigheten …” (resurslärare)
- ”De här sakerna är ju till för att uppnå målen i skolan, det är så jag tänker. Sen vad man kallar det för känns inte så viktigt”. (klasslärare)
Lärarna avslutar med önskemål kring utbildningen i abakus. De tycker att det är värdefullt att få träffa en person som kan komma ut till skolan och fortbilda. De vill ha stöd av kunniga och få svar som de kan luta sig mot.
Berättelsen om Viktor
Viktor går i årskurs 6 i en klass med 25 elever, som varit tillsammans sedan skolstart.
Resursläraren har jobbat i klassen sedan Viktor började skolan och den nuvarande klassläraren började arbeta i klassen i årskurs 4. Båda lärarna har gått kurs på Resurscenter syn.
Då Viktor började skolan startades en mattegrupp i klassen med sammanlagt 8 elever. Det blev en ganska homogen grupp som jobbade ihop på alla mattetimmar under lågstadiet. Resten av klassen undervisades i helklass av klassläraren. Tanken med gruppen var att man skulle ge Viktor större möjligheter att få prata matematik tillsammans med kamraterna. Eftersom den dåvarande klassläraren inte hade gått på kurs och lärt sig grunderna för abakusräkning föll det sig naturligt att resursläraren tog över ansvaret för mattegruppen. Med hjälp av Syncentral, föräldrar och andra lärare fick man ihop abakusar så att det räckte till hela mattegruppen. I början satte de upp tal tillsammans som de ökade och minskade tills det blev dags att börja göra uträkningar. Varje mattepass startades med en stund abakusräkning. När det blev knivigare
uppgifter med växlingar satt de ofta i par och löste uppgifterna tillsammans. Femkulan vållade aldrig några problem för eleverna. I årskurs 5 blev det mer fokus på algoritmer för de seende eleverna och det blev svårare att få tid till abakusräkning. Resursläraren berättar att hon hela tiden har hållit igång abakusen i gruppen.
- ”Då har några suckat men merparten har tyckt att det varit roligt. Men som ett naturligt medel i min undervisning så försvann den mer och mer.” (resurslärare)
Nu i sexan har gruppen upphört och Viktor är med i helklassundervisningen då man syntolkar mycket dvs. man berättar för eleven vad som händer och vad man som seende ser t ex en text eller en bild. Resursläraren intygar att klassläraren kan räkna på abakus om det skulle behövas.
- ”Jo, jag kan den, tror jag om jag skulle bli tvungen. Ställs jag inför problemet så tror jag att jag klarar det. Jag har inte känt behov av att kunna den bättre. Ju säkrare Viktor och resursen blir desto mer minskar mitt behov av att kunna den bättre.” (klasslärare)
Viktor är duktig i huvudräkning, men det är lätt att det blir fel, så läraren skriver i uppgifterna när abakus ska användas.
- …”i synnerhet när det handlar om decimaler och därför vill jag att Viktor ska använda den för att hålla den igång och för att minska felmarginalen”. (resurslärare)
Även om talen är så lätta att man kan räkna ut dem i huvudet så gör Viktor som de andra eleverna gör med skriftlig huvudräkning och gör mellanleden med abakus istället för att ställa upp algoritmer.
- ”Man måste hålla på för att kunna den”. (resurslärare)
Viktor använder miniräknare i samma utsträckning som klasskamraterna och vid multiplikation med många siffror. För att lära sig räkna på abakus så har Viktor och resursläraren suttit själva när det har varit nya moment. De har haft timmar till det varje vecka.
Alla i klassen har prövat på att räkna på abakus. Det har aldrig blivit något hemligt som bara den lilla gruppen har pysslat med. Viktor och resursläraren jobbade då med två elever var och förklarade hur abakusen fungerade. Kamraterna tyckte att det var spännande och enkelt.
Däremot har det inte funnits tillfälle att visa abakus för andra kollegor på skolan. Båda lärarna anser att det hade varit enklare om fler lärare hade kunnat sitta ihop och jobbat med abakusen.
När det har uppstått problem kring abakusräknandet så har resursläraren vänt sig till
Resurscenter syn och fått den hjälp som har behövts. Lärarna tror att abakus skulle varit bra för fler elever i klassen eftersom vi alla har olika lärstilar och kanske skulle den vara bra för elever med dyslexi som har svårt att skriva.
- ”… för att träna positioner kanske, jag tror att jag ska pröva!” (klasslärare)
Viktor har också fått veta hur de andra eleverna ställer upp tal och räknar ut. Resursläraren anser att det är viktigt att förstå vad och hur de andra gör.
Resursläraren anser att man kan börja använda abakus väldigt tidigt och kanske bara tugga på den i början! Vid sidan om abakus har Viktor använt många andra materiel framförallt allt centikuber. Eftersom abakus är ett materiel som alla kan använda så anser båda lärarna inte att det är ett hjälpmedel . Kanske är det både och.
- ”Användandet är inte till för att man har svårt med något, gäller även miniräknaren, utan för att klara av svårigheterna”. (klasslärare)
- ”jag tror att det är viktigt att höja statusen som när du berättade om Japan … och en av flickornas pappor som reste mycket till Kina kunde berätta det. Det tror jag är bra att man gör, men sen är det här något helt nytt för pedagogerna och man måste orka ta in det …”
(resurslärare) Resursläraren fortsätter;
- ”Ja, det här ständiga problemet i skolan idag, det är så himla mycket som du ska göra och det är tufft att hinna med. Med det här borde vi ha legat ett steg för men det blir mer dag för dag…det är lätt att det kommer i andra hand… Det hade varit roligt om vi hade jobbat med hela klassen. Det pratade mattgruppen om. Det var synd, tycker jag.”
Sammanfattning
I de tre intervjuerna finns många likheter i lärarnas berättelser som speglar resultatet kring gruppen användare i enkätundersökningen. De lärarresurser som deltar i elevens undervisning av abakus har gått utbildning för elev med grav synskada på Resurscenter syn. Lärarresursen har följt eleven sedan skolstart. Antalet elever i klasserna är normalstora enligt Skolverkets sätt att se på elevantal och resurstillgång. Abakus introducerades som ett komplement till andra laborativa räknemateriel under årskurs 1-3 och det framgår i intervjuerna att man är ense om att en ännu tidigare start är en fördel. För att lära ut nya moment i abakusräkning har eleverna fått enskild undervisning . De användande eleverna bedöms vara duktiga i huvudräkning, men övertygelsen om att abakusen behövs i elevens undervisning har varit avgörande för användandet. Önskan om mer tid för att träna abakus tillsammans med annan lärare nämns överlag.
Några stora olikheter eller nyheter tillförde inte intervjun kring gruppen användare. Däremot framkom några intressanta tankar. Undersökningen visar att få elever använder abakus vid gemensamma genomgångar. Anledningen skulle kunna vara det som påpekas att det är svårt för eleven att koncentrera sig på två saker samtidigt och lärare syntolkar ofta för att eleven ska kunna förstå. Abakusen blir då onödig. En ny och spännande aspekt kring de egna kunskaperna i abakus framkommer också. Det sägs i intervjun att det är bra om man är jämspelta i sitt abakuskunnande. Det skulle kunna vara en anledning till att det ibland inte blir något utbyte eller samarbete mellan lärare när den ena kan mer. Uppbackningen uteblir även för den kunnige.
Den intressanta frågan om abakus anses som ett hjälpmedel eller ett laborativt materiel ställdes inte i enkäterna. Intervjun visade olika sätt att tänka kring abakus. Abakus är både-och och går lite hand i hand tills man vet hur det fungerar. Den är ju till för att klara av svårigheter inte för att man har svårt med något. Den är ett laborativt materiel eftersom det kan användas av alla elever. Begränsningen ligger i att det lånas ut av landstingen till några få som ett hjälpmedel när den skulle kunna användas av fler elever.
De tre djupintervjuerna visade inga avvikelser i förhållande till enkätresultaten men däremot tillskott som mest är att betrakta som komplement till resultatet.
Diskussion
Metoddiskussion
Jag valde i första hand att samla in svar från lärarna med hjälp av en enkät. Eftersom jag hade
Jag valde i första hand att samla in svar från lärarna med hjälp av en enkät. Eftersom jag hade