Att kunna ”känna sig hemma” på olika platser i staden är viktigt för studiens ungdomar. För någon infann sig känslan i en miljö som påminde om barndomen, för en annan var det sammanhanget på idrottsplanen som gav hemkänsla. Oavsett personligt
förhållningssätt till utemiljön, verkar det vara centralt för ungdomarna att kunna slappna av och trivas på olika platser.
Platser med olika former av utsikt uppskattades av ungdomarna. Denna preferens återfinns i Patcy Eubanks Owens (1988)
forskningsresultat. Owens menar att platser med utsikt kan ge unga en känsla av informellt ägandeskap, att utsikten känns som ens egen
(Owens 1988). Detta kan vara en stärkande upplevelse för en individ med ett begränsat materiellt ägande. Ungdomarnas beskrivningar av sina favoritplatser handlade till stor del om känslor och upplevelser. En studie från Australien visar att de sinnesstämningar som deltagarna upplevde på sina favoritplatser var viktigare för dem än vilka aktiviteter som kunde utföras där. Där förklarade deltagarna att platser i naturen var bättre än mer byggda miljöer för att få lugn och ro, avskildhet och privatliv, för att uppleva tystnad och utrymme, och för att känna avslappning, frihet och igenkännande (Abbott- Chapman och Robertson 2009).
Denna studies deltagare bor i stor utsträckning utanför tätorten, och uttrycker att de trivs med sitt boende. De representerar ett brett spektrum när det gäller naturintresse och vistelse i naturen. Här finns allt från naturälskande scouter och esteter till idrottare och individer som föredrar inomhusaktiviteter. Oavsett grad av naturintresse uppskattar och föredrar ungdomarna de grönskande platserna i Ystads utemiljö framför platser utan inslag av natur, vilket även stöds av forskningen (Kaplan och Kaplan 2002). Att studien utförts med deltagare som har nära relationer till naturmiljö har självklart
60
påverkat resultatet, som relaterar väl till beskrivningarna i den just nämnda Australienska studien (Abbott-Chapman och Robertson 2009).
Platser där ungdomarna upplevde kontakt med naturen beskrevs ibland som ”magiska”. Begreppet användes även för att förklara en slags kontakt med människor som kanske lämnat något efter sig, eller respekterat något som man själv skapat på en plats. Karla Werner (1991) talar om hur s.k. ”magiska platser” kan ge en; ”upplevelse av en inre dynamik och psykiskt välbefinnande (…) att individen känner sig tilltalad på flera plan” (Werner 1991 s.175). När jag lyssnat på ungdomarnas beskrivningar, har jag förstått deras upplevelser av ”magi” som en känsla av samhörighet med något större än det egna jaget, att de känner sig som en del av den ”rymd” som Rachel och Steven Kaplan (1989) beskriver (Kaplan och Kaplan 1989). Dessa platsupplevelser verkar öka ungdomarnas trivsel och göra det lättare för dem att landa i sig själva.
Ungdomarna med ett aktivt förhållningssätt beskrev att de föredrog ställen, både i staden och i naturmiljö, där de kunde utföra olika fysiska aktiviteter. ”Lediga” platser var bra platser. Man menade att dessa kan man ”ta och göra vad man vill med”. Socialpedagogen på Ungdomens hus förklarade denna inställning med att ungdomarna lever mycket mer här och nu än vad vuxna individer gör, och ungas förmåga att ta vara på tillfället och sätt att tillägna sig plats, beskrivs i en studie från USA, där ägande uppfattas som något temporärt av ungdomarna (Childress 2004).
Att det inte går att trivas på allt för öppna eller ”fula” platser, eller på ställen där det inte går att göra något roligt, var en vanlig åsikt bland ungdomarna. Dessa beskrivningar relaterar väl till Jan Gehls (2011)
kvalitetskriterier, vilka hanmenar är avgörande för att människan ska kunna uppleva trivsel i byggd miljö. Gehl anser att våra upplevelser av skydd, komfort och njutning, utgår från grundläggande mänskliga behov och att offentliga miljöer utformas bäst med dessa funktioner i åtanke (Gehl 2011).
Omgivningens utformning och estetik samt aktiv delaktighet i planeringen av denna är viktiga delar för människors välbefinnande, och aktivt deltagande och upplevd tillhörighet kan stärka människors självkänsla och självförtroende (Statens Folkhälsoinstitut 2010). Ett gott självförtroende och en stark självkänsla ger styrka att hantera olika typer av svårigheter och utmaningar. När vi upplever att vi lyckas med en uppgift stimuleras vårt inbyggda belöningssystem och vi blir glada (Csikszentmihalyi 1996, 2014). Ingrid Fetell Lee (2018)
har forskat på glädje med utgångspunkten; ”Hur kan greppbara ting skapa ogripbar glädje?” (egen översättning). Glädje är oerhört viktigt för människans välmående menar författaren och betonar liksom Eva Hoff (2014),att den fysiska omgivningens utformning påverkar vårt känsloliv (Hoff 2014, Fetell Lee 2018).
61
Ungdomarna menade att oväntade inslag på stadens platser gjorde dem glada och att handlingen där en staty klätts i blomsterkrans var inspirerande. Glädje och lustfylld aktivitet kännetecknar skaparprocessen, vilken beskrivs av Rollo May (1975) som; ”emotionell hälsa i dess högsta form” (May 1975 s. 36). Ungdomarna tyckte att flera av aktivitetsspåren hade gjort de platser som jag fotograferat ”bättre” eller ”finare”. Det kunde handla om att platsen fått en annan eller förbättrad funktion eller att ett inspirerande budskap målats på ett ställe. Ungdomarna relaterade här, som jag hoppats, till sitt eget platsskapande. De förklarade att de inte tänkt på att de använt just sin kreativitet när de påverkat platser på olika sätt, men Development as action in context theory, beskriver hur både medvetna och omedvetna handlingar skapar förutsättningar för det personliga välbefinnandet (Silbereisen och Eyferth 1986). Möjlighet till personliga uttrycksformer och kreativ platspåverkan tolkas därför kunna uppfylla viktiga behov hos utövaren samt stödja ungdomars trivsel i den offentliga miljön.