Trygghetsbilden

utvärderingen väsentliga frågor, såsom elevernas trygghet i skolmiljön och förekomsten av olika former av kränkande beteenden. Detta innebär att det första mättillfället utesluts ur analysen. Följaktligen tillämpar utvärderingen resultaten från 2013 och 2015 som baslinjemätningar och resultaten från 2017 som eftermätning.¹⁶

En skräddarsydd webenkät distribuerades till skolpersonalen via verktyget Survey Monkey under den andra veckan i maj 2018. Svaren samlades in under de fyra följande veckorna, tom. skolavslutningen. SSK:s sista arbetsinsatser på S:t Illiansskolan ägde rum i februari och mars samma år. Enkätens syfte var att sammanställa skolpersonalens erfarenheter av projekts olika delar och utröna åtgärdernas genomslag i verksamhetens förebyggande arbete. Sammanlagt 36 av totalt 70 medarbetare besvarade enkäten, varpå svarsfrekvensen blev 50 procent.

3.6 Metodologiska begränsningar

Utvärderingens största begränsning är att den inte löpt parallellt med projektets huvudsakliga genomförande under våren 2016. Behovet av en extern kvalitetssäkring uppstod först då det uppdagades att SSK inte levererat som avtalat. Enda alternativet blev således att bakspåra händelseutvecklingen. Därmed bygger materialinsamlingen till stora delar på retroaktiva andrahandsuppgifter. Om uppdraget hade bedrivits som följeforskning skulle avvikelser från projektplan fångats upp omedelbart, insatsen reviderats och således styrt bättre mot målbilden.

I början av vårterminen 2016 genomförde SSK en baslinjemätning bestående av dels en pappersenkät bland skolpersonal och alla elever årskursvis, dels intervjuer med skolledningen, personalen och eleverna. Syftet var att upprätta en nulägesbild och identifiera utvecklingsbehoven i skolans förebyggande och reaktiva arbete mot hot och våld samt andra former av normbrytande beteenden. Rapportförfattaren har efterfrågat baslinjemätningens empiri, men SSK har inte förmått tillhandahålla datamaterialen eller de enkätfrågor som de baserades på. När effekter av en intervention ska bedömas finns idealt sett tillgång till observationer före och efter implementeringen. Så är således inte fallet med SSK:s mätning.

I Skolenkäten respektive Liv och Hälsa Ung är enkätfrågorna identiska vid baslinjen och eftermätningen, varpå eventuella effekter kan bedömas genom att utgå från samma indikatorer över tid. En invändning mot jämförelsen är att den inte baseras på svaren från samma unika individer. De niondeklassare som besvarade Skolenkäten 2015 utexaminerades samma vårtermin och 2017 års respondenter gick i årskurs 7 då projektet implementerades (dvs. vårterminen 2016). Ett argument för jämförelsens tillförlighet är att en skolas styrning och psykosociala klimat – som i sin tur både reglerar och påverkas av förekomsten av normbrytande beteenden hos elever − är betydligt mer stabilt över tid än att det påverkas av den reguljära elevomsättningen.

16 Resultaten redovisas i Kapitel 5: Trygghetsbilden.

17

Resonemanget understryker komplexiteten i bedömningen av om en viss insats skapar en viss (önskad) effekt. Projektet i fråga utgör heller inte en distinkt intervention, utan avsåg snarare att åstadkomma en kraftansträngning över tid på lagstadgade områden som trygghet och förebyggande åtgärder mot kränkande behandling av elever. Av det skälet kan det här inte bli tal om en regelrätt effektutvärdering, utan snarare implementeringsstudie och en summativ utvärdering av om det är rimligt att anta att genomförda åtgärder kan ha haft effekt.

3.7 Etiska aspekter

Materialinsamlingen har följt Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer inom humanistisk vetenskaplig forskning. Samtycke till skolans medverkan inhämtades från utvärderingens styrgrupp. Vid rapportförfattarens första kontakt- eller intresseförfrågan informerades alla medverkande, antingen skriftligen eller muntligen, om utvärderingens syfte och spridning. Liktydigt framgick att deras deltagande är helt frivilligt och anonymt (jmf. Vetenskapsrådet 2017:37). Eftersom den aktuella skolan inte kan avidentifieras föreligger en uppenbar risk för identifiering av såväl informanterna som andra berörda. Att informanterna i fler fall är arbetskollegor, skolkamrater eller samverkanspartners och således kommer att möta varandra efter utvärderingen publicerats ställer denna aspekt på sin spets; inte minst eftersom att informanterna diskuterat situationen på sin arbetsplats samt erfarenheter av otrygghet och utsatthet för brott, som de själva eller andra varit med om. Samtliga medverkande och har avidentifierats vid namn. Informanterna fick godkänna att deras bidrag presenterades antingen utifrån sin verksamhetsanknytning eller verksamhetsfunktion. Det tydliggör att utvärderingen inriktas mot organisatoriska faktorer och processer och inte mot enskilda individer.

I fallet med de minderåriga intervjudeltagarna har deras vårdnadshavare lämnat skriftligt samtycke. De enskilda samtalen har inneburit en inblick i det sociala livet på skolan. Intervjuerna har varit inriktade mot skolans arbetssätt för att skapa trygghet och motverka kränkande behandling elever. Dessa frågor har i enstaka fall synliggjort erfarenheter av att antingen själv vara utsatt eller av att bevittna kränkningar. I ett fall har sådana upplevelser ställt relationen till informanten på sin spets. Till följd av konfidentialiteten har rapportförfattaren inte kunnat kontakta elevhälsan om den enskilde individen, utan endast förordat denne att själva ta kontakt.

Inför varje intervjutillfälle och deltagande observation upprepade rapportförfattaren att ljudupptagningarna och fältanteckningarna endast är ämnade för den aktuella rapporten. Materialen har uteslutande hanterats av rapportförfattaren. Avslutningsvis fick deltagarna komma med synpunkter på hur deras bidrag presenteras i slutrapporten och att de fram till publiceringen kunde dra sig ur som informanter (Vetenskapsrådet 2017:54). Informanterna presenteras utifrån verksamhetsanknytning eller verksamhetsfunktion för att tydliggöra att utvärderingen inte inriktas mot enskilda individer, utan de organisatoriska faktorer som möjliggjort eller försvårat

18

implementeringen. Den bild som framkommer när alla informanters erfarenheter sammanfogas är i stora drag samstämmig, vilket talar för det empiriska materialets tillförlitlighet.

19

Kapitel 2: Bakgrund

1. Lägesbild

I följande avsnitt presenteras den lägesbild som föranledde att S:t Iliansskolan blev aktuell för Trygg i skolan. Av skolans projektansökan daterad höstterminen 2015 framgår att arbetsmiljön varit oroväckande sedan 2014. Lägesbeskrivningen omfattar diskriminerande tillmälen och andra kränkande kommentarer, stölder, skadegörelse inklusive återkommande anlagda bränder, förtäckta hot, hot via sms och sociala medier, verbala hot med eller utan tillhyggen, sexuella trakasserier, fysiskt våld med och utan tillhyggen samt narkotikaförsäljning i anslutning till skollokalerna. Under skoltid, men utanför skolans lokaler, dokumenterades också snatterier i livsmedelsbutiker och misshandelsärenden som föregicks av dispyter mellan S:t Ilians elever och elever från andra lokala högstadieskolor. Lägesbilden resulterade i att elevernas självdeklarerade trygghet kraftigt försämrades. I synnerhet uppgav en oroväckande hög andel av eleverna i årskurs sju och åtta både en oro för att utsättas för fysiska kränkningar och en relativt hög faktiskt utsatthet för sådana beteenden. Samma årskurser kände också bristande tillit till att personalen agerar i sådana situationer. Rådande förhållande gick ut över personalens möjligheter att utföra sitt uppdrag och elevernas förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. Innehållet i projektansökan höljer emellertid en mer komplex lägesbild som fördjupas nedan.

I början av vårterminen 2014 uppmärksammades en påfallande förekomst av olika normbrytande beteenden bland eleverna. Den första signalen gällde ett flertal elever som under skoltid började vistas på en innergård tillhörande ett angränsande bostadskvarter. Platsen är dold från insyn och föreföll närmast strategiskt vald för att undgå upptäckt. Umgänget i avskildhet lockade snart även elever från andra högstadieskolor i närområdet. Tillströmningen av ungdomar blev således stor. Det resulterade i betydande ordningsstörningar; en omfattande skadegörelse och starka misstankar om drogförsäljning från både skola och polis. Ungdomarnas inkräktande på boendemiljön resulterade i irritation, otrygghet och klagomål till berörda fastighetsvärdar, som tog kontakt med S:t Iliansskolan. Tilltaget uppskattades inte av omnämnda elever. Tonläget mellan dem och de boende blev än mer uppskruvat i form av hotfulla dispyter, med incidentrapporter och polisanmälningar från skolan som följd.

Ungdomarna markerade skarpt att vuxennärvaro inte var önskvärd. Med avsikt att få rätsida på situationen påbörjade skolpersonalen en strukturerad rondering på platsen.

Den genomfördes tillsammans med polis och personal från närliggande fritidsgårdar, som är mötesplatser för S:t Ilians elever. I närvaron av förtroendeingivande och rättsvårdande vuxna blev situationen successivt allt bättre för boende i närområdet. Vid horisonten väntade emellertid flera nya utmaningar. Från och med höstterminen 2014 blev S:t Iliansskolan och den närliggande Västerledskolan en läroenhet förlagd till S:t Ilians lokaler. Västerledsskolans rektor utsågs till biträdande rektor och S:t Ilians rektor fick fortsatt förtroende att leda verksamheten under befintligt namn.

20

1.1 Sammanslagningen: Elevsammansättning

Sammanslagningen innebar nästintill en fördubbling av elevantalet. ¹⁷ Med uppskattningsvis 470 elever blev S:t Ilian den största skolan i kommunen; elevantalet var ungefär dubbelt så stort som hos den näst största högstadieskolan. Vid ombildningen fick skolan också ett delvis annat upptagningsområde, som inkluderar stadsdelarna Lillsidan och Romberga. I dessa områden bodde majoriteten av Västerledskolans elever. Stadsdelarna kännetecknas av en förhållandevis hög andel invånare med migrationsbakgrund. Segregationen avseglas i en relativt kommunindex hög arbetslöshet, låga disponibla inkomster och barn med låga skolresultat.

Levnadsvillkoren underblåser ett lågt förtroende för rättsvårdande myndigheter och utmynnar ibland i social oro (t.ex. skadegörelse och konfrontationer). Stadsdelarna utmärks av en förhållandevis hög in- och utflyttning, vilket urholkar den informella sociala kontrollen − med en högre nivå av otrygghet bland invånarna som följd.

Barnfamiljer som förvärvar de ekonomiska möjligheterna att flytta därifrån väljer i hög utsträckning att göra det. De utflyttande har relativt högre utbildning och deras barn överlag bättre förutsättningar än sina grannar. Resultatet blir en koncentration av ungdomar med få kontakter utanför sin kamratkrets under uppväxten och ungdomsåren. Avsaknaden av förebilder att identifiera sig med bidrar till en sämre framtidstro än hos jämnåriga i övriga stadsdelar. Det bildar grogrund för subkulturella värderingar och en undfallenhet för normbrytande beteenden.

Bild: Förstasidan i Ena-Håbo Tidningen nr. 14 år 2011

Enligt polisen utmärkte sig Västerledsskolan historiskt genom att deras resurser mest i anspråk av de lokala läroverken. Skolan drogs skolan med en relativt högre förekomst av hot, våld och skadegörelse. Problemen kulminerade under våren 2011 då bland annat den dåvarande rektorn blev hotad av en elev, varpå två väktare värvades för att patrullera lokalerna. Samtidigt framförs från socialtjänstens sida att skolledningen var transparent kring nämnda företeelser. Samverkan mellan deras barn- och

17 Läsåret 2017-18 hade skolan 451 elever i årskurserna 7-9 och 70 anställda.

21

ungdomsenhet och skolan kring problematiska ungdomar beskrivs ha varit välfungerande; skolpersonalen förstod vikten av att upprätta orosanmälningar, vilket gav socialtjänsten underlag för förhandsbedömningar.

Vid sammanslagningen förändrades S:t Illianskolans elevunderlag. Andelen elever med en historia av låg närvaro, behov av anpassad skolgång och som var kända av socialtjänst och polis ökade. Detta, tillsammans med det ökade elevantalet, medförde påtagliga friktionsytor. Skolmiljön blev skådeplats för, sedan tidigare, infekterade motsättningar mellan olika grupperingar av elever från Lillsidan och Romberga.

Konflikter blossade också upp mellan ungdomar med respektive utan migrationsbakgrund. Verbala och fysiska provokationer och kränkningar, inte sällan med främlingsfientliga uttryck, blev legio. En stundtals mycket hotfull attityd gick ut över samtliga elevers trygghet och således också deras utbildningssituation. Ytterst drabbades de elever som tog avstånd från de olika konfliktytorna. Deras förtroende för personalens förmåga att upprätthålla en trygg miljö försämrades då skolan inte var i stånd att sända en resolut signal mot rådande umgängesklimat.

1.2 Sammanslagningen: Organisatoriska klyftor

Vid sammanslagningen fick S:t Iliansskolans rektor behålla sitt befintliga uppdrag, medan Västerledsskolans rektor utnämndes till biträdande rektor. Ombildningen försvårades av att huvudmannen inte vidtog några förberedelser för att ena de två personalgrupperna till en sammansatt organisatorisk enhet. Enligt uppgift hade skolorna vitt skilda pedagogiska arbetssätt och förhållningsätt till eleverna. På S:t Ilian antogs att arbetsro uppnås genom icke förhandlingsbara uppföranderegler.

Västerledsskolan beskrivs å sin sida som att ha varit mer konsensusdriven i relationen till eleverna.

Den bristande framförhållningen vid sammanslagningen påverkade inte bara personalgruppen. Eleverna från Västerleden var frustrerade över nedläggningen av sin gamla skola. De saknade en greppbar förklaring till beslutet. Att personalen sinsemellan hade olika utgångspunkter gav eleverna blandade budskap om vad som förväntades av dem. Oenigheten kring uppförandekoder påverkade både den formella (undervisningen) och den informella (raster) skolsituationen. I frånvaron av ett tydligt ramverk blev umgängesklimatet mellan eleverna alltmer infekterat och personalens möjligheter att förebygga och ingripa mot normbrytande beteenden allvarligt kringskuren.

Lärarfacken mottog återkommande larmsignaler om skolpersonalens arbetsmiljö.

Hösten 2014 gjorde Lärarnas riksförbund (LR), Lärarförbundet och fackförbundet Kommunal en gemensam anmälan till Arbetsmiljöverket (enligt 6 kap. 6 a § arbetsmiljölagen om begäran om arbetsmiljöåtgärd).¹⁸ Anmälan var inledningen på en långdragen process. Under 2015 konstaterade LR:s kommunförening att det ännu fanns

18 Anmälan avsåg både S:t Ilianskolan och Munksundsskolan.

22

en påtaglig risk för ohälsa på grund av hög arbetsbelastning. Delar av personalgruppen kände olust för att lyfta situationen externt på grund av rädsla för repressalier från rektor. Våren 2016 kom Arbetsmiljöverkets (AMV) beslut; kommunen skulle dömas till 100 000kr i vite då de åtgärder som huvudmannen vidtagit inte förändrat situationen.

Det framkom dock att AMV brustit i informationen gentemot kommunen, varpå vitet fick dras tillbaka.

1.3 Sammanslagningen: Lokalutrymmen

Vid sammanslagningen påbörjades en omfattande renovering av skolans lokaler.

Inomhusmiljön och skolgården förvandlades till en byggarbetsplats. Resultatet blev en fullbelagd skola som saknade tillräckligt med klassrum och gemensamhetsutrymmen, vilket gick ut över undervisningens struktur. Lärarna sammanfattade med frustration situationen som att de ”fick bära möbler istället för att arbeta med eleverna”. Bristen på anpassade mötesplatser gjorde att eleverna inte hade någonstans att umgås mellan lektionerna, såväl inne som ute. Det spädde på känslan av trångboddhet och trängseln orsakade frustration bland både elever och personal. I ljuset av nämnda förhållanden − ökningen av elevantalet, de bristande organisatoriska förberedelserna och ombyggnationen – fick den de normbrytande ungdomarna ett större ”friutrymme” än brukligt. De mest problematiska eleverna tog åter besittning av innergården i det intilliggande bostadsområdet. Problematiken kring skolan återvände således till den plats från vilken de första signalerna kom, samtidigt som trygghetsituationen i skolmiljön blev mer oroväckande än någonsin tidigare.

1.4 Externa aktörer

Fritidsgårdarnas personal ryckte självmant ut på nytt och fungerade som ”rastvakter”

utanför deras schemalagda arbetstid under den första terminen efter sammanslagningen. De upplevde sin nya nödgade roll som problematisk eftersom de byggt upp ett förtroende till många av eleverna utanför skoltid, vilket de nu riskerade att förlora. Fritidsgårdarnas mest frekventa besökare är i regel dem som sköter sig bäst under sin vistelse där – men som samtidigt tillhör de mest problematiska eleverna under skoltid. Dessa ungdomar har inte sällan problematiska hemförhållanden varpå fritidsgårdarna blir en tillflyktsort – och där blir fritidsledarna förtroendeingivande vuxna vars förhållningsregler behöver respekteras för att vara välkommen.Ungdomarna besöker fritidsgårdarna av egen fri vilja, vilket fritidsledarna kan använda för att påverka deras beteende. Individer som uppvisar helt eller delvis normbrytande beteende kan nekas inträde – till förmån för ett riktat förändringsarbete med de ungdomarna som befinner sig i gråzonen.

Fritidsgårdarna lyder under upplevelseförvaltningen. Då förvaltningen fick kännedom om situationen kontaktade de S:t Ilian med önskemål om utvecklad samverkan.

Argumentet var att både fritidsledarna och skolpersonalen besatt en individkunskap om problemtyngda elever; det rör sig om samma individer på olika arenor och på olika

23

tider. Konflikter som blossar upp under skoltid riskerar att ge återverkningar i upplevelseförvaltningens verksamheter och ett systematiserat informationsutbyte kan hindra dem från att eskalera. Fritidsledarna försökte ”arbeta sig in på skolan” genom uppsökande verksamhet under skoltid och att etablera kontakter och förtroende bland elever, vilket välkomnades av vissa lärare. Fritidspersonalen betonade att de var där för att bemöta och förebygga en gemensam problemställning. Deras närvaro var dock inte formellt förankrad hos skolledningen. Fritidsledarna uppehöll sig på skolgården kring lunchtid för att visa ungdomarna att de ”samverkade” med skolan. Problematiskt nog sjönk deras trovärdighet då skolan inte gav samma signal. Upplevelseförvaltningen hade dessutom för avsikt att bedriva ett förebyggande ANDT-arbete – men det var praktiskt taget omöjligt då skolan inte slöt upp kring samma strikta förhållningssätt.

Situationen efter sammanslagningen kom även till socialförvaltningens kännedom, som önskade besöka skolan för att informera personal, elever och föräldrar om sina verksamheter generellt och förfarandet vid en orosanmälan specifikt. Men liksom också upplevelseförvaltningen fick erfara uteblev skolans respons. Informanter från både mottagningsgruppen och utredningsgruppen anser att S:t Ilian varit den minst transparenta av de lokala högstadieskolorna. De betonar emellertid att de genom åren haft kontakt med enskilda mentorer på skolan, elevassistenter och elevhälsan som alla varit välvilligt inställda till ett närmare informationsutbyte kring symptom på familjerelaterade svårigheter (såsom låga studieresultat och låg närvaro) – men att sådana samverkansformer inte etablerats i systematisk form. Representanter för nämnda förvaltningar vittnar om en tradition i Enköpings kommun av begränsad samverkan mellan skolor och de förvaltningar som på olika sätt kommer i kontakt med barn och unga – men att utbytet varierar stort i frekvens och innehåll mellan olika skolor. S:t Iliansskolan omtalas som en ytterlighet i sammanhanget – så även av polisen.

Polis och socialtjänst har som rutin att gemensamt besöka Enköpings skolor för att informera personalen om sitt förebyggande uppdrag. Något sådant besök har emellertid inte ägt rum på S:t Ilian sedan sammanslagningen, vilket är problematiskt då det från skolan krävs en formaliserad dokumentation av elevrelaterade incidenter för att kunna sätta in tidiga åtgärder. Skolpersonalen besitter en personkunskap som utgångspunkt för samverkan på individnivå. Polisen hävdar att de har och haft sporadisk kontakt med enskilda lärare på S:t Ilian genom åren. En sådan personberoende samverkan anser polisen underlätta informationsutbyte kring utvecklingen i klientärenden, men de betonar att en personbunden kontakt har haft företräde framför en formaliserad samverkan i vilken hela skolpersonalen följer rutiner för oros- och polisanmälningar.

Enligt polisen har skolan en högre tröskel för att anmäla kränkningar än övriga lokala högstadieskolor. Polisanmälningarna från S:t Ilian rör i synnerhet grövre fysiskt våld, men även grövre verbala hot i viss utsträckning. Det kunde handla om regelrätta slagsmål, stryptag, elever som drog varandra i håret utmed golvet eller som kastade stolar på varandra. Sammanfattningsvis framställer polis, räddningstjänst och nämnda förvaltningar rektorns brist på transparens som skolans yttersta hinder för samverkan med externa aktörer.

24

1.5 Skolinspektionens bedömning

Skolinspektionen granskar regelbundet alla skolor i riket. Syftet är att alla verksamheter följer associerade lagar och läroplaner, som ska tillförsäkra alla elevers rätt till god utbildning i en trygg miljö. Till grund för förhandsbedömningen ligger den s.k.

Skolenkäten, vilket är myndighetens återkommande rikstäckande undersökning.

Enkäten riktar sig till alla elever i årskurs 9, all pedagogisk personal och alla vårdnadshavare oavsett deras barns årskurs. S:t Illiansskolan medverkade senast vårterminen 2015. ¹⁹ Av resultatsammanställningen framgår bland annat att:

 13 procent av eleverna uppger att det finns elever respektive skolpersonal som de är rädda för.

 28 procent av vårdnadshavarna anser att det ”stämmer helt och hållet” att skolan arbetar aktivt med att förhindra kränkande behandling.

Jämförelsevis uppger har 18 procent av respondenterna valt svarsalternativet ”vet ej”, vilket är dubbelt så högt som riksgenomsnittet bland vårdnadshavarna.

 31 procent av vårdnadshavarna anser att det ”stämmer ganska dåligt” att deras barn har studiero under lektionerna. Jämförelsevis uppger 10 procent av respondenterna att påståendet om studiero ”stämmer helt och hållet”.

 26 procent av lärarna menar att det ”stämmer ganska dåligt” att det är en trygg miljö för eleverna att vistas i.

 21 procent av lärarna anser att det ”stämmer ganska dåligt” att skolan bedriver ett målinriktat arbete för att förhindra kränkande behandling.

 19 procent av lärarna uppger att det ”stämmer ganska dåligt” att skolan

 19 procent av lärarna uppger att det ”stämmer ganska dåligt” att skolan