Fig 5. Linjeslutsteget i ITT:s nya fil'rg-TV-chassi med transistorer. Längst till höger kretsarna för hömkonvergensen.
de strömstötar. Därför har denna sträcka avkopplats med en vanlig diod, som kopp-lar den från kollektorn kommande, på ba-sen uppträdande spänningen vidare till jord. båda transistorer i horisontalavlänknings-koppling framgår av tah 1.)
Innan vi ger oss in på att analysera själ-va kretsschemat skall vi som hastigast titta på den praktiska kopplingslösningen av Ö-V-modulatorn. För ·att man skall kunna koppla in en hörngenerafor i den här kret-sen, med vilken man skall kunna ställa in konvergensen i de fyra hörnen oberoende av varandra, måste avlänkningskretsen vara symmetriskt uppbyggd. Av denna an-ledning är avlänkningsspolarna seriekopp-lade. Hörnkonvergensgeneratorn matar in korrigeringspulser i mittuttaget mellan dessa spolar (L_\-L_\), och därför måste från huvudgeneratorn nu är symmetrisk till avlänkningsspolarnas respektive lind-ningar. under avlänkningsspolen har hela
öst-vä~t-modulation~spanningen, vilket genom spänningsdelning medför att vi i mittpunk-ten mellan spolhalvorna likafullt inte har noJlpotential.
Detta kommer vi dock tillrätta med ge-nom att den i sammanhanget så viktiga balansspolen utformas som en transfor-30 RADIO & TELEVISION - NR 11 - 1972
mator med omsättningstalet 2: l. Denna inkopplas sedan på sekundärsidan så, att den övertransformerade pulsspänningen är fasvänd 1800 i förhållande till den på an-slutningspunkten mellan spolarna befintli-ga pulsen. Spänningarna kommer alltså att ta ut varandra, och vi återställer den önskade nollpotentialen i denna punkt.
Analys av ett praktikfall:
- Linjeslutsteget i lIT -chassit
Så till det kompletta schemat (tig 5)! Från ohm. Detta förbättrar också bildbredds-stabiliseringen vid stora strålströmsvaria-tioner. Transistorn T502 får sin drivspän-ning via dämpmotståndet R529 och spolen L506. Drivspänningskällan är själva linje-trafon (mer om det längre fram).
För att förbättra transformatorns verk-ningsgrad är den avstämd till återgångsfre-kvensens femte överton. På konventionellt sätt erhåller man sedan högspänningen på 25 kV med hjälp aven kaskadlikriktare, som tredubblar återgångspulserna på stift 17.
Vid högspänningsspolens fotpunkt (19) ligger två motstånd, R502 och R509, där vi tar ut en spänning, som är direkt pro-portionell mot strålströmmen. Vi använ-der denna spänning till två ändamål: Spän -ningen vid R509 kopplas till nätdelen, där den får styra den elektroniska skyddskopp-lingen, och spänningen vid R502 styr strål-strömsbegränsaren iluminansförstärkaren.
Mellan uttagen 8 och 1 på linjetrafon ligger de seriekopplade avlänkningsspolar-na anslutavlänkningsspolar-na. I förbindningen mellan de båda spolhalvorna ligger också en mängd komponenter. Den viktigaste är kondensa-torn C505. Det är den s k tangens- eller seriekondensatorn, över vilken större de-len av avlänkningsströmmen går.
Denna kondensator har följande
upp-gift: Vid bildrör med större avlänknings-vinkel råkar man ut för en typ av bild-distorsion som kan kallas för "invändiga kuddfel". Det handlar om ett horisontal-frekvent linearitetsfel som är symmetriskt från bildmitten och utåt sidorna. Med hjälp av den s k tangenskondensatorn kor-rigerar man avböjningsströmmens puls-form, så att den kompenserar detta geo-metrifeJ. Detta förfarande kallas också för S-korrigeringen och man syftar då på den S-formiga fördistorderingen av avböj-ningsströmmen. På ett 1100 färgbildrör räcker denna. kondensator inte riktigt till, man måste bättra på funktionen med hjälp aven extra S-kondensator, som då är in-begripen i hörngeneratorn.
Transformatorn Tr 502 som ligger pa-rallellt över C505 har också till uppgift att leverera en parabelspänning för den dyna-miska fokuseringen. Med R506 kan vi på sedvanligt sätt ställa in det horisontella bildläget genom att driva en förmagneti-seringsström genom avlänkningssPQlarna.
Via dioden D502 likrikt\\s linjepulser, som används till att försörja bildrörets skärrn-gaUer och även har en uppgift att fylla i bildavJänkningsdelen.
För att vi skall få ö- V-modulatorn att arbeta helt synkront med huvudgeneratorn T501 får den sin arbetsspänning från linje-transformatorn; med hjälp av dioden D511 får vi en nycklad arbetsspänning för hela modulatorn.
Nu är det mycket viktigt att T502 inte blir ledande under själva återgångstiden, vilket skulle kunna hända vid t ex över-slag i bildröret; den icke önskade puls man då får i trafon skulle kunna nyck la upp modulatorn och störa hela förloppet.
För den sku·U har vi en skyddskoppling;
en fördröjningskoppling som består av dioderna D507, D508, R507 samt C506.
EventueUa positiva störpulser dämpas ef-fektivt av denna krets.
För ö- V-korrigeringen behöver vi en bildfrekvent parabelspänning. Denna styr sedan modulatorn, som ju är en del av
Strålström I.t.
I
0,1I
1,5 mAHögspänning Uh
I
24I
21,6 kVBU 108 (HUVUDGENERATOR)
Drivspänning för BU 108 Uh 140 135 V
Arbetsspänning till trafon UR23 150 150 V
Strömförbrukning (genomsn) I/,nt. 450 690 mA
Kollektortoppström If) 4,1 4,15 A
Inverterad kolIektortoppström - I r. 3,5 3,2 A
Toppspänning, kollektor-Emitter UM 1130 1060 V
Basström vid stryppunkten IR 1,7 1,7 A
Avlänkningstoppström lavl 3,4 3,2A
Atergångstid t:\ 11,4 11,6 ilS
Bildbreddsvariation Deltahh 1 1%
BU 126 (ÖST-V Å'ST-MODULATOR)
Drivspänning Uh2 26 22 V
Strömförbrukning (genomsn) Itn!, 145 133 mA
Kollektortoppström Ir. 2,05 1,8 A
Kollektortoppström, invert - I r. 1,8 1,55 A
Toppspänning, kolIe-ktor-emitter UCP. 380 330 V
Basströll). vid stryppunkten JR 440 420 mA
Atergångstid tå 8,0 8,0 ilS
Män-ärden för linjeslutsteg bestyckat med transistorerna BUI08 och BU126 vid olika ljus-styrka (strålström).
horisontalavlänkningskretsen. Med hjälp av integrationskedjan R513, C514 får vi från bildavlänkningssågtanden en parabel-spänning. Eftersom återgångspulsen fort-farande finns med i signalen, blir ren sågtandspuls från vertikalavlänk-ningen, som är fasvänd 1800 i förhållande till pulsen på basen på samma transistor.
Vi får en addition av dessa båda pulser, så att vi på kollektorn får en helt ren och symmetrisk parabelspänning. Med R522 kan vi ställa in amplituden på sågtanden, och därmed riktningen och storleken av parabelspänningen. Därigenom kan vi också justera bildens trapets fel. Eftersom det inte finns någon likspänningsskillnad mellan emittern på T503 och jord, påver-kar R519 bara växelspänningsförstärk-ningen och arbetar därför som amplitud-kontroll för Ö-V-kuddfelskompensering-en. R512 påverkar endast likströmsinställ-ningen för transistorn T503 och därmed dess arbetspunkt. Samtidigt kommer vi att påverka storleken på utgångsspänningen för det efterliggande Darlingtonsteget och på så sätt även den totala bildbredden.
Transistorn T 508 arbetar i den krets som skall kompensera för vertikal mitten-symmetri, eller "böjda mittlinjer". Bas och emitter på transistorn är kopplade till parabelspänning till ingången på reaktans-steget till Iinjeoscillatorn (= nätdelen). Ge-nom att från linje till linje snedavstämma oscillatorn lite får vi den önskade korri-geringen av mittensymmetrin. Men detta är en krets som egentligen hör till sjalva nätdelen, och därför skall vi inte här gå närmare in på den utan återkommer i ett senare sammanhang.
Vad är det mer som tillhör linjeslutste -get? Valda delar av konvergenskretsarna naturligtvis. Vi skall dock inte här gå när-mare in på dessa, då de nära ansluter sig till de konvergenskretsar som utförligt analyserades i RT 1971, nr 3, 4, 5 och 6.
Nord-Syd-generatorn är nära nog helt identisk, hörn generatorn uppvisar bara smärre kopplingstekniska skillnader.
Vilken kretslösning kommer nu att bli den dominerande? Tyristorbestyckad eller transistorbestyckad linjeavlänkning? Det är svårt att säga ännu då komponentpriset i många fall kan vara avgörande. Båda fungerar bra, tyristorprincipen är dock mycket elegant och har faktiskt lite större säkerhetsmarginaI!!r när det gäIler utnytt-jandet av komponenterna. Däremot har vi en känsla av att det ,är svårare att för-stå tyristorstegets arbetsprincip för oss som skall arbeta praktiskt med den .
Transistorprincipen är faktiskt mycket enkel att förstå; den påminner starkt om de gamla hederliga rörsteg, som vi är vana
att arbeta med. •
RADIO & TELEVISION - NR 11 - 1972 31