4 Empirisk metod
5 Empirisk analys
5.6 Analys av varje faktor för sig
5.6.6 Typ av revisionsbyrå
Några samband mellan klientens val av revisionsbyrå och deras kännedom och inställning till anmälningsskyldigheten gick inte att finna. Detta gör att vi även förkastar hypotes 6a och 6b. Typ av revisionsbyrå påverkar alltså inte klienternas kännedom och inställning till anmälningsskyldigheten. Då tidigare studier visat att revisionskvaliteten skiljer sig åt beroende på typ av revisionsbyrå och detta i viss mån bekräftades av Larsson (2004), trodde vi klienternas val av revisionsbyrå skulle påverka deras kännedom och inställning till anmälningsskyldigheten. Vi trodde oss finna ett samband mellan revisorernas och klienternas inställning och tolkning av anmälningsskyldigheten. Detta då revisorernas uppfattning skulle influera klienternas uppfattning, tillföljd av att klienterna lyssnar på revisorerna.
En orsak till att vi inte kunde påvisa att revisionsbyråns inställning influerade klienteranas, kan bero på den orsak som framkom i Larssons (2004) enkätstudie. Där angav få revisorer att de faktiskt informerade sina klienter om anmälningsskyldigheten. På så vis nås informationen om anmälningsskyldigheten och revisorernas inställning
och tolkning ut till klienterna i så pass liten utsträckning, vilket gör att de inte influeras av dem.
5.6.7 Förväntningar
Inga samband gick att påvisa mellan klienternas förväntningar på revisorn och deras kännedom om anmälningsskyldigheten. Detta gör att vi förkastar hypotes 7a. Då det redan innan anmälningsskyldighetens införande funnits förväntningar på att revisorer skulle upptäcka ekonomiska brott i företag, kan detta haft inverkan på resultatet. I fall respondenterna innan anmälningsskyldighetens införande haft dessa förväntningar på revisorerna, förändrades detta därför inte efter införandet. Resultatet visade att klienternas grad av kännedom var låg, vilket kan ha fått effekter på resultatet. Klienterna anser sig själva ha en hög kännedom och en god insikt anmälningsskyldighetens brottsförebyggande funktion. Dock tolkar innebörden av den gravt felaktigt, vilket visar på att den faktiskt kunskapen är låg och deras egen uppfattning kanske inte riktigt speglar verkligheten (se bilaga 5). Det kan tänkas att de modifierar sin tolkning av anmälningsskyldigheten utefter de förväntningar de redan innan införandet hade på sin revisor. Detta tyder på att den rädsla som fanns bland revisorer, att förväntansgapet skulle öka till följd av anmälningsskyldigheten, verkar obefogad (Larsson, 2004). Revisorer trodde att klienternas förväntningar skulle öka i takt med att anmälningsskyldigheten blev mer känd, vilket inte verkar ha inträffat (Larsson, 2004).
För hypotes 7b indikerar de genomförda testerna att det föreligger ett samband mellan klientens förväntningar och inställningen till den brottsförebyggande funktionen. Detta gör att vi accepterar hypotes 7b. Även fast vi accepterar hypotesen vill vi uppmärksamma att respondenternas grad av kännedom var låg, vilket rimligt sett borde göra det svårt för dem att ta ställning till anmälningsskyldigheten. Vi tror därför att de snarare angivit sin inställning till revisorers brottsförebyggande funktion i samhället och inte specifikt anmälningsskyldigheten. Återigen förklaras detta samband av att intressenter redan innan anmälningsskyldighetens införande, i stor utsträckning förväntade sig att revisorers uppgift var att upptäcka ekonomisk brottslighet.
Det bekräftar även teorin kring att förväntningar får inverkan på hur kunder ser på kvaliteten på tjänsten, i detta fall hur klienterna ser på den levererade revisionskvaliteten
(Parasuraman et al, 1985). Det är i grund och botten förväntningar som påverkar en persons inställning. Förväntar sig klienter att revisorn ska upptäcka ekonomiska oegentligheter har de rimligt sätt även en positiv inställning till revisorn som en brottsförebyggande funktion i samhället. Detta oavsett om de har kännedom om anmälningsskyldigheten eller inte.
5.6.8 Förtroende
Det gick utifrån våra tester inte att påvisa att klientens förtroende för sin revisor skulle påverkas av dess kännedom eller inställning till anmälningsskyldigheten. Det fanns alltså inget samband varken mellan ett minskat förtroende och kännedomen eller ett högt förtroende och en mer positiv inställning till anmälningsskyldigheten. Vi förkastar därför hyposterna 8a och 8b.
Detta bekräftar Larssons (2004) resultat, som visade på att revisorerna inte ansåg att klientrelationen, vilken i stor mån bygger på förtroende, inte påverkats nämnvärt av anmälningsskyldigheten. Detta berodde främst på att revisorerna ansåg att klienter generellt sett hade en låg kännedom om anmälningsskyldigheten. Därmed kom förtroendet inte att påverkas. I vår undersökning framgick som tidigare nämnts att många klienter ansåg sig känna till anmälningsskyldigheten, dock kunde vi genom deras tolkning av grad av misstanke, dra slutsaten att deras kännedom om anmälningsskyldighetens innebörd var låg (se bilaga 5). Detta kan vara en av de främsta förklaringarna till att förtroendet inte direkt påverkas av deras kännedom eller inställning, utan att det istället påverkas av andra underliggande faktorer. Anmälningsskyldigheten är en så pass liten del av tjänsten revision att den i sig troligtvis inte påverkar förtroendet, så länge klienten inte kommer i kontakt med anmälningsskyldigheten genom en anmälning. Detta gör även att anmälningsskyldigheten i sig inte utgör en risk för försämrat förtroendet på det sätt teorin kring förtroende som ett riskbeteende hävdar (Eckel och Wilson, 2004). Sålänge klienterna inte berörs av anmälningsskyldigheten, uppstår alltså ingen risk i att förtroendet för revisorn skadas.
Larssons (2004) resultat visade på att de revisorer som ansåg att förtroendet blivit sämre till följd av anmälningsskyldigheten hävdade att informationsflödet försämrats. De ansåg vidare att det berodde på klientföretagets storlek, verksamhetsort och antalet klienter revisorn hade. Detta påvisar att det skulle kunna finnas underliggande faktorer som påverkats av anmälningsskyldigheten. Då vi testade våra tre konrollvariabler
utifrån Larssons (2004) resultat och teori kring tjänstekvalitet, fick vi fram att förväntningar var en faktor som direkt påverkade klienternas förtroende för revisorn (Parasuraman et al, 1985). Vi kunde inte bekräfta att Larssons (2004) förklarande faktorer, ur ett klientperspektiv, påverkade förtroendet för revisorn. Det resultatet visar sammanfattningsvis på att revisorerna förmodligen hade rätt i att klientrelationen inte påverkats nämndvärt av anmälningsskyldigheten. Vår undersökning visar att varken kännedomen eller inställningen till anmälningsskyldigheten verkat påverka klienternas förtroende för revisorn och därmed inte fått några större effekter på klientrelationen. Det är istället förväntningarna klienten har på sin revisor som direkt påverkar förtroendet oavsett kännedom eller inställning till anmälningsskyldigheten.