Caveat emptor
- latin för ‘köparen bör passa sig’
4.1. Inledande kommentar
För att kunna besvara frågan om procentmetoden är förenlig med KöpL 19 § 1 stycke 3 punkt såsom bestämmelsens syfte i KöpL ursprungligen var tänkt, har jag undersökt hur friskrivningsklausuler och ‘befintligt skick’ klausuler historiskt utvecklats inom svensk rätt.
Finns en logisk motivering till procentmetoden möjligtvis i något förarbete?
4.2. Hur skall friskrivningsklausuler förstås?
Friskrivningsklausulers syfte är att sänka köparens möjligheter att påtala fel. Därmed ökar säljarens möjligheter att gå från köpet med ‘ryggen fri’ och slippa ansvar för eventuella
brister i varan.63 Det är alltså en rubbning av den balans som vanligtvis bör råda mellan köparen och säljaren.64 Vid köp av bostadsrätter möjliggörs detta genom KöpL:s dispositiva karaktär enligt KöpL 3 § som anger att avtalsfriheten skall råda mellan parterna. Helt dispositiv är dock inte KöpL trots bestämmelsen i KöpL 3 §. För att förhindra att balansen rubbas till en oskälig nivå finns AvtL 36 § som säkerhetsnät. Vidare har det argumenterats att även KöpL 19 § utgör en typ av semi-tvingande lagstiftning ägnad att skydda köparen.65 KöpL 19 § skulle därmed kunna ses som ett uttryck för en
‘oskälighetsregel’ liknande den som finns i AvtL 36 §.66 Att säljaren alltså ska kunna avskriva sig allt ansvar med en generell friskrivningsklausul anses alltså oskäligt trots att KöpL är dispositiv.
4.2.1. Friskrivningsklausuler vid fastighetsköp
Reglering av ‘befintligt skick’ återfinns både i nuvarande KöpL och KKöpL men motsvarande bestämmelser saknas i JB 4 kapitel vid fastighetsköp. Inte heller blir en sådan klausul vid fastighetsköp erkänd enligt sedvanlig avtalstolkning enligt rättspraxis som nedan redovisas. I JB:s förarbeten framhölls det om vikten för köparen att veta med klarhet exakt vad säljaren friskriver sig från varmed “en allmänt hållen generell klausul om att fastigheten sälj i befintligt skick torde därför inte utan vidare frita säljaren från allt ansvar”.67 Genom ett antal avgöranden från HD har detta förtydligats ytterligare, varav NJA 1975 s. 545 (Diffusionsspärren) anses vara ett av de mest framtonade. I köpekontraktet som var målet för HD:s granskning hade köparen förklarat sig “godtaga fastighetens skick och avstod med bindande verkan från alla anspråk mot säljaren på grund av fel och brister i fastigheten”.68 HD slog fast att den nämnda klausulen inte saknade klarhet jämfört med om fastigheten hade sålts med klausulen ‘befintligt skick’
då en sådan term inte alls ger samma tydliga besked om att köparen avstår från alla anspråk mot säljaren på grund av fel eller brist. Eftersom klausulen var tydlig så skulle den därmed äga kraft mot köparens åberopade fel ansåg HD. Vidare ansåg HD angående friskrivningsklausuler att köpare har möjlighet att sänka sitt pris för att på så sätt kompensera för den risk som köparen tar på sig.69
Ett mycket liknande rättsfall där HD nådde samma bedömning, är NJA 1976 s.
217 (Råttfallet). Även där hade fastigheten sålts med en friskrivningsklausul som löd
63 Johnny Herre, ”Något om ansvarsbegränsningar och positiva uppgifter,” i Festskrift till Stefan Lindskog (Stockholm: Jure Förlag, 2018), s. 249.
64 Dotevall, ”Ekvivalensprincipen och jämkning av långvariga avtal” s. 441.
65 Gentele, ”Procentmetod vid felbedömning av bostadsrätt såld i befintligt skick. Kan metoden förbättras?” s. 453. Se även Bert Lehrberg, ”Köplagens dispositiva karaktär” SvJT nr 3 (2019): s. 253.
Att ‘befintligt skick’ bestämmelsen avsågs ha en tvingande karaktär framgår även i konsumentköplagens prop. 1973:138 s. 233.
66 Se liknande resonemang från Gentele, ”Procentmetod vid felbedömning av bostadsrätt såld i befintligt skick. Kan metoden förbättras?” s. 453.
67 Prop. 1970:20 del B 1 s. 212.
68 NJA 1975 s. 545 (Diffusionsspärren), se citat på s. 553.
69 NJA 1975 s. 545 (Diffusionsspärren), se citat på s. 555.
“köparen förklarar sig härmed godtaga fastighetens skick och avstår med bindande verkan från alla anspråk mot säljaren på grund av fel och brister i fastigheten”.70 Även här ansåg HD att klausulen knappast gav utrymme till tvekan om dess innebörd. HD anförde även att det är uppenbart att säljare av äldre fastigheter har ett intresse av att friskriva sig från ansvar för fel och brister vilket köparen borde insett.71
Ett annat rättsfall med en friskrivningsklausul som dock ej blev godkänd av HD är NJA 1983 s. 808 (ej namngett). Där återfanns i fastighetsköpeavtalet en klausul som löd
“egendomen överlåtes sådan den av köparen har besiktigats”.72 Den klausulen uppfyllde inte kriterierna för att ens utgöra en friskrivningsklausul enligt HD.
Inom fastighetsrätten är det därmed skillnad om klausulen som används lyder ordagrant ‘befintligt skick’ vilken anses otydlig och “köparen avstår från alla anspråk mot säljaren på grund av fel eller brister i fastigheten” vilken anses tydlig nog. Att ‘befintligt skick’ inte erkänns rättsverkan vid köp av fastighet men erkänns rättsverkan vid köp av bostadsrätt har ansetts av vissa, bland annat Folke Grauers, som “inkonsekvent”.73 4.3. Friskrivningsklausulers terminologi
Gällande friskrivningsklausuler finns flera sätt för en säljare att begränsa sitt ansvar för varans beskaffenhet. Terminologin varierar angående de olika sätt som finns att friskriva sig eller begränsa ansvar för olika typer av skador eller fel, enligt Johnny Herre.74 I ett avtal kan även friskrivningar av olika slag kombineras. Som allt annat i ett avtal måste dessa friskrivningar tolkas och beroende på hur de formulerats kan de tolkas olika, varmed det ibland kan bli skevt att göra alltför svepande uttalanden om deras mening. Lägg till även att de kan betraktas ogiltiga eller oskäliga enligt allmänna avtalsrättsliga regler.75 Friskrivningsklausulers tolkningar varierar även med tiden inte minst sagt när ny praxis lanseras vilket ju är kärnan i denna uppsats. Återkommande är dock domstolarna syn att friskrivningsklausuler ska tolkas restriktivt och måste vara klara och tydliga för att få genomslag.76 För enkelhetens skull i denna uppsats kommer jag enbart beröra Folke Grauers tre indelningar av friskrivningsklausuler. Dessa lyder egenskapsfriskrivningar,
70 NJA 1976 s. 217 (Råttfallet), se citat på s. 221.
71 NJA 1976 s. 217 (Råttfallet) se citat på s. 227.
72 NJA 1983 s. 808 (ej namngett) se citat i näst sista meningen i HD:s domskäl.
73 Folke Grauers, Fastighetsköp, 21:1 uppl. (Lund: Juristförlaget, 2016), s. 220.
74 Herre, ”Något om ansvarsbegränsningar och positiva uppgifter,” s. 244. Jag noterar att det finns tillräckligt mycket att skriva om terminologin - tillräckligt för en hel uppsats - speciellt med tanke på hur domstolen tolkat friskrivningar och ansvarsbegränsningar i vissa rättsfall, se exempelvis NJA 2014 s.
760 (Cargo Center) och hur HD tolkade begreppet “ansvarsbegränsning”.
75 Ett utmärkt exempel är rättsfallet NJA 1986 s. 865 (Bjälklaget) där kommunens friskrivningsklausul vid försäljning av en fastighet ansågs oskälig enlig AvtL 36 § då köparen var privatperson.
76 Herre, ”Något om ansvarsbegränsningar och positiva uppgifter” s. 260. Se även NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen) och stycke 28 i HD:s domskäl.
påföljdsfriskrivningar samt de mer allmänna friskrivningarna ‘befintligt skick’ och liknande.77
4.3.1. Egenskapsfriskrivning
Genom en egenskapsfriskrivning så försäkrar sig säljaren att köparen förstår att vissa egenskaper i varan föreligger som gör att köparen inte kan påkalla fel efter köpet.
Exempelvis kan säljaren tydligt uppger att kaminen ryker in i bostadsrätten eller att säljaren ej ansvarar för badrummets skick. Dessa egenskapsfriskrivningar bör tolkas av köparen att här finns anledning att undersöka egenskaperna extra noga för att avgöra om det är värt köpet eller inte.78
4.3.2. Påföljdsfriskrivning
Säljaren kan även begränsa ansvaret för varan genom att vissa eller alla påföljder som köparen har möjlighet till, till exempel hävning eller prisavdrag, har avtalats bort.
Köprättsligt fel kan alltså visserligen föreligga men påföljderna har i avtalets uteslutits eller begränsats, till exempel genom att skadeståndsansvaret begränsas till ett visst belopp eller till enbart direkta förluster.79
Intressant nog underkände HD påföljdsfriskrivningen i rättsfallet NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen). Där hade bostadsrättslokalen i annonsen och objektbeskrivningen uppgetts ha arean 1297 kvadratmeter. Köparen upptäckte dock ett år senare efter mätning att ytan uppgick till enbart 1195 kvadratmeter. I avtalet mellan parterna hade en friskrivningsklausul tagits in som lydde:
Säljaren har uppfyllt sin upplysningsplikt. Köparen har före köpet beretts tillfälle att undersöka bostadsrättslokalen och avstår med bindande verkan från alla anspråk mot säljaren på grund av faktiska fel, rådighetsfel, rättsliga fel eller andra fel och brister, inklusive så kallade dolda fel, i bostadsrättslokalen av vad slag det vara må. Säljaren svarar inte heller i något hänseende för bostadsrättslokalen[s] utvecklingsmöjligheter. Ovanstående friskrivning påverkar dock inte säljarens ansvar för de i detta avtal lämnade garantier.80
Under rubriken garanti var inte arean upptagen. HD ansåg att klausulen var en “allmän friskrivning” och att den inte kunde ges verkan mot en preciserad uppgift som arean.81 HD anförde att säljaren inte kunde å ena sidan ge en preciserad uppgift om varan som var felaktig och å andra sidan göra en allmän friskrivning från allt ansvar och lägga risken
77 Grauers, Fastighetsköp, s. 220. Andra möjliga indelningar av friskrivningsklausuler har diskuterats av Herre, ”Något om ansvarsbegränsningar och positiva uppgifter” s. 244. Se även Thorsten
Lundmark, Friskrivningsklausuler. Giltighet och räckvidd: särskilt om friskrivning i kommersiella avtal om köp av lös egendom (Uppsala: Iustus, 1996), s. 181 ff. Intressanta uttalanden finnes även i generalklausulsutredningen SOU 1974:83 s. 174 ff.
78 Grauers, Fastighetsköp, s. 220.
79 Ett exempel på detta återfinns i rättsfallet NJA 1979 s. 483 (Bergman & Bewing).
80 NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen), se citat från stycke 4 i HD:s domskäl.
81 NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen), se citat från stycke 30 i HD:s domskäl.
på köparen. För detta krävs att friskrivningen på ett tillräckligt tydligt sätt befriar säljaren från ansvar för den preciserade uppgiften.82
4.3.3. Allmänt förbehåll, så kallat ‘befintligt skick’ eller liknande
Uttrycket ‘befintligt skick’ betyder egentligen “precis som den är” eller “as is” som det heter på engelska.83 Egentligen säljs alla varor språkligt sett “precis som de är” varmed det finns stor risk att uttrycket missförstås då ‘befintligt skick’ har en helt annan juridisk innebörd numera än den rent språkliga. Detta kan inte understrykas nog. Risken för att parterna missförstår innebörden av denna formulering ska inte underskattas.84 Vissa säljare verkar tro att det är en total friskrivning. Likaså verkar vissa köpare tro att ‘befintligt skick’ enbart betyder att skicket är begagnat eller i sådant skick som det var vid antingen kontraktsdagen eller tillträdesdagen. Håstad anför att det finns en försäljningspsykologi bakom sådana här svepande friskrivningar som ‘befintligt skick’ just för att förbehållet framstår slentrianmässigt vilket leder till att köparen underskattar dem.85
4.4. ‘Befintligt skick och dess historiska bakgrund
Att varor säljs precis som de är var en gång i tiden utgångspunkten för alla köp enligt Jon Kihlman.86 Caveat emptor var principen som rådde i romersk rätt. Uttrycket är latin för att köparen fick akta sig genom att undersöka varan noga och finna sig i hur den var. Inga anspråk kunde riktas mot säljaren. Med tiden så urholkades principen om caveat emptor.87 Köparna hade ibland framgång med talan om fel mot säljaren. För att råda bot så infördes nu klausuler i köpekontraktet om att varan såldes i ‘befintligt skick’ eller liknande. Att dessa klausuler skulle gälla mellan parterna ansågs vara uttryck för den fria avtalsviljan. Även här ansågs detta innebära att säljaren var fri från ansvar för godsets beskaffenhet. Men med tiden började även dessa klausulers innebörd ifrågasättas och eroderas, berättar Kihlman. Det anfördes att säljare utnyttjade friskrivningsklausuler och en rad domstolar och organisationer började rikta kritik mot att säljare kunde friskriva sig mot allt ansvar. Det ansågs inte längre hållbart i ett samhälle att en säljare skulle kunna sälja ärtor men leverera böner - utan ansvar - för att det fanns en friskrivningsklausul.88 Praxis började därmed nagga på säljarens friskrivningssfär och till slut infördes dessa principer i svensk lagstiftning enligt nedan.
82 NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen), se citat från stycke 29 i HD:s domskäl.
83 Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt, Upplaga 10:1 uppl. (Stockholm: Wolters Kluwer, 2016), s. 255.
84 Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 255. Se även Tegelberg, Köp och förmedling av bostadsrätt, s. 143.
85 Torgny Håstad, Köprätt - och annan kontraktsrätt, 6 uppl. (Uppsala: Iustus, 2009), s. 85.
86 Jon Kihlman, Jori Munukka och Ola Svensson, Köplagen: en kommentar (Stockholm: Karnov Group, 2017), s. 212.
87 Kihlman, Munukka och Svensson, Köplagen: en kommentar, s. 212.
88 SOU 1972:28 s. 203.
4.4.1. ‘Befintligt skick’ enligt gamla lagen om köp och byte av lös egendom (1905:38 s.1)
‘Befintligt skick’ var ej specifikt reglerat i den gamla svenska köplagen från 1905. Däremot fanns en bestämmelse om varor sålda på auktion i 48 §. Enligt den utgick man från att varor sålda på auktion avsåg begagnat gods och köparen måste då räkna med att detta kan vara slitet och ha dolda svagheter. Köparen hade därmed ej rätt att påtala fel i sådant gods, förutom i två avseenden; om säljaren förfarit svikligen (jämför nuvarande KöpL 19
§ 1 stycke 2 punkt) eller om godset ej motsvarar den beteckning under vilken det utbjudits (jämför nuvarande KöpL 19 § 1 stycke 1 punkt).
Enligt både Hellner och förarbeten till gamla konsumentlagen från 1973 gällde samma princip som återfanns i 48 § gamla köplagen från 1905 för andra varor som sålts
‘i befintligt skick’ även om detta inte var specifikt reglerat i lagen.89 Principen fanns där ändock. Även senare SOU har gett uttryck för att detta var en allmänt rådande princip som rådde - dock oskriven.90 Vid användning av klausulen ‘befintligt skick’ var avsikten densamma som 48 § anförde Hellner, nämligen att säljaren skulle kunna frita sig från ansvar för “alla dolda felaktigheter som ev. kan ha funnits men som ej syns vid köpet”
förutom vid de undantagna situationer som nämns i 48 §.91
4.4.2. ‘Befintligt skick’ enligt gamla konsumentköplagen (1973:877)92
På 60-talet och in på 70-talet inleddes ett nordiskt samarbete att modernisera köprättslig lagstiftning.93 I konsumentköplagen som lanserades 197394 återfanns ‘befintligt skick’ för första gången i lagtext. Utredningen ansåg att de principer som tidigare existerat i rättspraxis behövdes tydligt befästas i lag.95 Man ansåg kodifiera att säljaren trots avtal om att varan sålts i ‘befintligt skick’ ändock behövde ansvara i vissa situationer.
Bestämmelsen i konsumentköplagen från 1973 löd som följande:
9 § Har varan sålts i befintligt skick eller med liknande förbehåll, skall den även i annat fall än som avses i 7 eller 8 § anses behäftad med fel, om den ej är sådan som köparen haft anledning räkna med samt säljaren måste ha insett detta men underlåtit att upplysa köparen om rätta förhållandet.
Detsamma gäller, om varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och omständigheterna i övrigt haft skäl att förutsätta.
89 Hellner, Köprätt: kortfattad lärobok, s. 138. Se även prop. 1973:138 s. 16.
90 SOU 1972:28 s. 121.
91 Hellner, Köprätt: kortfattad lärobok, s. 168-169.
92 KKöpL, både gamla och nuvarande, gäller förvisso inte för bostadsrätter då KKöpL är tillämplig enbart vid köp av “lösa saker” (jämför med “lös egendom” ett mycket vidare begrepp som blev KöpL tillämpningsområde). KKöpL har dock inkluderats i undersökningen då lagen och dess förarbeten befattar sig med begreppet ‘befintligt skick’ på ett liknande sätt som KöpL.
93 Johnny Herre, ”Framtida lagstiftningsarbete på köprättens område” SvJT (2000): s. 309.
94 KKöpL från 1973 upphörde att gälla 1990 när den nya KöpL och den nya KKöpL gjorde entré.
95 Prop. 1973:138 s. 238.
I utredningen som föregick den gamla konsumentköplagen framgick att principen om
‘befintligt skick’ behövde utvecklas och skyddet innehålla ytterligare en komponent än de två principer som tidigare rått; man lade därmed till “väsentligt sämre skick”.96 Som utredningen uttryckte det:
Har exempelvis en begagnad bil sålts till ett pris som överensstämmer med vad som är gängse för en bil av samma modell, ålder och skick, bör säljaren inte kunna undgå ansvar för bilens beskaffenhet med hänvisning till en befintligt-skick-klausul, om bilen på grund av svåra rostskador inte alls motsvarar priset (jfr NJA 1971 s. 51).97
Utredningen ansåg att säljaren kan även ha ett berättigat intresse av att frita sig från ansvar för fel som inte visat sig under den tid han innehaft varan. Vid försäljning av nya varor torde däremot endast i mycket begränsad utsträckning finnas fog för begagnande av klausulen "i befintligt skick".98 Utredningen ansåg det alltså angeläget att motverka uppfattningen att säljaren genom att använda sig av klausulen ‘befintligt skick’ undgick allt ansvar för varan oavsett omständigheterna. Genom att införa en tvingande bestämmelse i konsumentköplagen kunde det därmed klargöras att säljaren ändock ansvarade i tre typer av fall, nämligen:1) när säljaren lämnat positivt oriktiga uppgifter om varan, 2) när säljaren underlåtit att upplysa köparen om sådan egenskap hos varan som denne borde räknat med och 3) när varan var i väsentligt sämre skick än köparen haft skäl att förutsatta.
En påläst läsare noterar här omedelbart den intressanta detaljen att den gamla konsumentköplagen lade ribban vid “väsentligt sämre skick”. En detalj som ändrades i den nya KKöpL (1990:932) till enbart “sämre skick” och kravet på väsentlighet föll bort.
Vilka egenskaper köparen borde räkna med hos varan när den hade sålts i
‘befintligt skick’ fick bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet till exempel varans pris och ändamålet med köpet enligt utredningen.99 Utredningen tog upp att klausulen ‘befintligt skick’ användes flitigt när begagnade bilar såldes, men även begagnade båtar och tv- och radioapparater. Klausulen ‘befintligt skick’ var så vanlig att utredningen även tog upp att den återfanns i det standardformulär som hade godkänts av Sverige Köpmannaförbund under titeln “Garanti”.100
Den formulering som till slut fick plats i gamla konsumentköplagen 9 § från 1973 var inspiration till bestämmelsen i nya KöpL som lanserades på 90-talet.
4.4.3. ‘Befintligt skick’ enligt nuvarande köplagen (1990:931)
Den nuvarande bestämmelsen om ‘befintligt skick’ i KöpL 19 § lyder som följande:
96 SOU 1972:28 s. 123.
97 SOU 1972:28 s. 123.
98 Prop. 1971:15 s. 26, 50, 73 och 98.
99 Prop. 1973:138 s. 234.
100 SOU 1972:28 s. 172 f.
19 § Även om varan har sålts i ‘befintligt skick’ eller med ett liknande allmänt förbehåll skall den anses felaktig, om
1. varan inte överensstämmer med sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som säljaren har lämnat före köpet och som kan antas ha inverkat på köpet,
2. säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant väsentligt förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han måste antas ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet, eller
3. varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta.
När en begagnad vara har sålts på auktion, anses den såld "i befintligt skick". Vid tillämpning av första stycket 3 skall hänsyn i så fall tas till utropspriset.
Av bestämmelsen följer att den inte enbart gäller varor som sålts med förbehållet
‘befintligt skick’ utan att även andra “liknande allmänna förbehåll” faller in under denna bestämmelse. Uttryck vid försäljning såsom “som den är”, “i det skick som föreligger”
och “i visat och godkänt skick” har ansett vara sådana enligt praxis.101 Enligt KöpL:s förarbeten var syftet med lagen att tillgodose generellt hållna regler som skulle lösa de problem som kunde uppstå mellan köpare och säljare. KöpL:s generella hållning ansågs viktig då reglerna skulle tillämpas på ett mycket brett utbud av varor, såsom råvaror, verkstadsprodukter, begagnade föremål, konst och värdepapper m.m.102 I prop. pekades det ut att de generellt hållna reglerna kunde behöva anpassas till just den vara som specifikt sålts men att det var något upp för parterna i avtalsförhållandet att avgöra då avtalsfrihet råder.103 Precis som i förarbetena till 1973 års KKöpL ansåg man i förarbetena till KöpL att en säljare inte skall kunna undgå allt ansvar för fel och brister i den sålda varan genom att använda klausulen ‘befintligt skick’.
Tvärtom så ansåg man det “angeläget att motverka uppfattningen att en säljare genom en sådan klausul undgår allt ansvar för varan, oavsett omständigheterna”. Paragrafen om
‘befintligt skick’ var alltså avsedd att klargöra vad ett sådant allmänt förbehåll medförde och införde därmed ett “kvasitvingande” felansvar inom köprätten för säljare.104
Även i NU 1984:5 så tydliggjordes att bestämmelserna om ‘befintligt skick’ i de nordiska köplagarna hade till syfte att tydligt inskränka räckvidden av allmänna friskrivningsklausuler.105 Det tydliggjordes på flera ställen i propositionen att även om en vara har sålts i befintligt skick skulle fel anses föreligga om den inte uppfyller en viss
101 Johnny Herre och Jan Ramberg, Konsumentköplagen: en kommentar, red. Jan Ramberg, 5 uppl.
(Stockholm: Norstedts Juridik, 2019), s. 236. Se även ARN 1991/92 ref. 19 där termen “i förevisat och godkänt skick” ansågs vara en sådan term som lydde under KöpL 19 §. Termen “i det skick... som föreligger idag” var termen som användes i Svea hovrätts dom (mål nr. T 11138–14) där en
(Stockholm: Norstedts Juridik, 2019), s. 236. Se även ARN 1991/92 ref. 19 där termen “i förevisat och godkänt skick” ansågs vara en sådan term som lydde under KöpL 19 §. Termen “i det skick... som föreligger idag” var termen som användes i Svea hovrätts dom (mål nr. T 11138–14) där en