I. INLEDNING
I.2. DET UNDERSÖKTA MATERIALET
I.2.1. Begreppet Witterhet
Enligt Nordisk Familjebok indelades litteraturen under det tidiga 1700-talet i huvudsakligen två grenar: Naturvetenskap och Witterhet. Mot slutet av detta århundrade fick begreppet witterhet dock en snävare betydelse av humanistisk kultur och skönhetsupplevelse, liknande franskans belle-lettres.3 Båda definitionerna är allt för oprecisa, varför jag valt en operativ definition, d.v.s en definition som endast är tillämplig inom ramen för detta arbete. Med witterhet avses således i detta sammanhang: poesi, romaner, noveller, essäer, litterära brev, tidskrifter, resor och historia.4
I.2.2. Kronologisk avgränsning
Eftersom mitt syfte är att undersöka förekomsten av latinska motton under 1700-talet är det därför av intresse att försöka fastställa, om användning av motton förekommer före 1700-talets början, respektive vid århundradets slut. En översiktlig undersökning av ett mindre antal betydande författare och verk från övergångstiden mellan karolinsk barock och upplysningstidens första decennium (ca. 1670-1732) och från den romantiska perioden (ca.
1810-1830), bör kunna, även med hänsyn tagen till det begränsade urvalet, ge åtminstone en indikation om detta förhållande.
En genomgång av den anonyma Bröllopsbeswärs Ihugkommelse (1658-1652), Stiernhielms Hercules (1658), Samuel Columbus Bibliske Werld (1687), Lasse Lucidors Helicons Blomster (1688), Haquin Spegels Guds Werk och Hvila (1685), Sophia Elisabeth Brenners Poetiske Dikter (1713), Olof von Dalins Then Swänska Argus I-II (1732-33) och Johan Runius Duadim (1733) visar, att endast Dalin använder sig av latinska citat som motton, även om latinska inslag förkommer hos Lasse Lucidor, Haquin Spegel, Johan Runius och Sophia Elisabeth Brenner.
De första latinska mottona i detta begränsade urval uppträder således först hos Olof von Dalin i hans tidskrift Then Swänska Argus, vars första nummer utkom i december 1732.
För att få en uppfattning om användningen av latinska motton vid 1700-talets slut har följande författare och verk granskats: Phosphoros (1810-1814), Hammarskjölds Konsten att Öfversätta Poemer (1807) och Kärleks-qväden (1811), Per Daniel Amadeus Atterboms Lycksalighetens ö
3 Nordisk Familjebok, del 32, spalt 885.
4 Av utrymmesskäl har dramatik och teologi uteslutits.
3
(1824-1827), Samlade Dikter (1837 och 1838) och Svenska Siare och Skalder (1841-1855), Erik Johan Stagnelius Samlade Skrifter I-III (1824-1826), Carl Jonas Love Almqvists Törnrosens Bok I-III, Imperialoktavutgåvan (1839-1850), Claes Livijins Spader Dame (1824), Erik Gustaf Geijers Svenska Folkets Historia I-III (1832-1836) och Skaldestycken (1855) samt Esaias Tegners Nattvardsbarnen (1820), Axel (1822), Fritiofs Saga (1825) och Smärre Samlade Dikter (1828). Johan Olof Wallins Vitterhets-Försök (1823)5 I de ovan redovisade verken återfinns inga motton daterade efter 1814 med undantag för Johan Olof Wallins Witterhets-Försök som innehåller ett motto som kan dateras till 1817. Trots det begränsade urval som undersökts, kan man ändå med visst fog konstatera, att med romantikens inträde i svensk litteratur tycks bruket att använda latinska citat som motton ha avtagit.
Med utgångspunkt i ovanstående har därför perioden 1732 (Dalins Then Swänska Argus) – 1814 (utgivningen av Phosphoros avslutas och förromantik övergår i romantik) valts som begränsningsperiod för följande framställning.
I.2.3. Det svenska källmaterialet
Under 1700-talet utgavs i Sverige 45.000 titlar, av dessa var 6.350 inom genren poesi och litterär prosa 2.200, historia 2.200 och resor 350.6 Mot bakgrund av den mycket stora utgivningsvolymen har det inom ramen för detta arbete inte varit möjligt att göra ett statistiskt urval av witterheten, utan ett annat urvalskriterium har måst väljas. Undersökningen omfattar därför de författare och verk som vanligen beskrivs i sammanfattningar av den svenska litteraturhistorien, i detta fall Bonniers Den Svenska Litteraturen (1997), i några fall kompletterad med material från annat håll, samt de övergripande historiska verk, som redovisas i Bibliografisk handbok till Sveriges historia (1934). Detta innebär naturligtvis att en stor mängd av författare och verk inte kommer att vara representerade, men även om urvalet inte ger en kvantitativt rättvisande bild, torde det vara tillräckligt för att ge en översiktlig bild av förekomsten av latinska motton.
I de allra flesta fall utgörs det svenska textunderlaget av den första tryckta separatupplagen. Ett undantag utgörs av gruppen enskilda dikter, då dessa oftast sammanbragts och utgivits långt efter deras tillkomst. I detta fall har, med något undantag, den första samlade utgåvan använts.
5 Wallins Witterhets-Försök innehåller en dikt med ett motto som kan dateras till 1817 (s.92).
6 Svensson, s. 80-81.
4
Materialet har grupperats i tre kapitel, utfrån det verk som mottot bestämmer: enskilda separat utgivna arbeten, prosa-kapitel och enskilda dikter.
I.2.4. Ordböcker, lexikon m.m.
Även om en god latinist förväntades känna till ett stort antal latinska texter och även kunna vissa partier och ordspråk utantill7 var förmodligen tillgången på referenslitteratur en nödvändighet, då det gällde att välja ett passande motto. I sin utgåva av Peter Låles latinska ordspråk (en dansk handskrift från 1500-talets början) redovisar Axel Kock en förteckning över svensk tryckt ordspråkslitteratur och lyfter bl.a. fram följande arbeten:8
Ordböcker.
Penu Gnomarum Dictorumque Sententiosorum Refertissium thet är: Ett ansenligt Förråd af Uthivalda Läro-språk och Minnesstycker uthur åthskillige Latinske Auctorer sammanhämtat.
(Stockholm 1706).9
Carsten Rabe: Hundra Elva Latinska och Svenska Sentenser, dels efter Syntaxens ordning uti Septuaginta Latini, och tjänande till Reglornas vidare upplysning; samt några till öfning att skrifva Latin; Dels Såsom Ordspråk gifne äfven på Fransyska och Tyska till tjenst för dem, som läsa desse språk. (Göteborg 1807).10
Lexikon.
Latinsk-Svenska lexikon innehåller ofta latinska sentenser placerade i samband med sökordet.
Axel Kock hänvisar till två verk:
Schenberg, Petrus, Lexicon Latino Svecanum in usum gymnasiorum et scholarum patriae (Norrköping 1739).11
Lindblom, Andreas, Lexico latino – Svecanum (Upsala 1790)12 Kulturhistoria.
Wennerdahl, Anders, Lexicon Mythico Historicum (Linköping 1748).13
7 Se avsnittet om skolan, s. 5-6.
8 Kock,och Petersens af, del I, s.141-142.
9 Troligen översatt från tyskan och redigerad av Boëtius Hagen, boktryckare i Västerås.
10 Casten Rabe, (1770-1836), teol. dr., prost och kyrkoherde i Uddevalla.
11 Petrus Schenberg, (1701-1777), Teol. Lektor vid Linköpings gymnasium.
12 Andreas Lindblom, (1746-1819), ärkebiskop 1805-1819.
13 Anders Wennerdahl, (1709-1753), Lektor eloq. & poës. Vid Linköpings gymnasium.
5
De latinska mottona kommer att kollationeras mot de ovan nämnda arbetena för att utröna huruvida dessa förekommer i samtida svenska ordböcker och lexikon.
I.2.5. Det latinska källmaterialet
De latinska texterna har genomgående hämtats från Loeb Classical Library. De enskilda mottona har översatts av författaren. För att få en uppfattning om i vilken latinsk kontext mottona uppträder redovisas ett parti av texten närmast före respektive efter mottot. Vad gäller översättningen av latinet föreligger i detta fall två möjligheter; engelska eller svenska. Då de flesta mottona är hämtade från poetiska texter, och en översättning av poesi alltid innebär någon form av tolkning, har jag valt att använda mig av de engelska översättningarna, som korresponderar med den latinska texten i Loeb Classical Library, särskilt som editören och översättaren i de flesta fall är samma person.