En utvärdering av den svenska forskningen om ungdomar, demokrati och politik konstaterade med viss förvåning att svenska statsvetare inte hade ägnat särskilt stor möda åt att studera hur ungdomar förhåller sig till demokrati och politik. I första hand skulle det i stället ha varit pedagoger och sociologer som har visat intresse för sådana frågor /Ekman och Todosijevic 2003, 16, jämför Oskarsson 1998/. Ungdomsstyrelsens rapporter om de ungas situation är ett annat exempel på studier av hur svenska ungdomar förhåller sig till politikens värld. Det gäller inte minst den attityd- och värderingsstudie som genomfördes år 2007 /Ungdomsstyrelsen 2007/. Om man ser till den internationella forskningen finns däremot fler studier att referera till. För att göra en lång historia kort och förenklad nöjer jag mig med att konstatera att dessa studier ofta har byggt på endera av två i grunden motsatta synsätt. Dessa synsätt kan exemplifieras av följande karaktäristik av två internationellt framstående forskare inom detta område. ”Ronald Inglehart har hos ungdomarna tyckt sig finna det främsta förkroppsligandet av överflödssamhäl- lets postmaterialistiska värderingar av deltagande, frigörelse och idealism. Robert Putnam ser i ungdomarna snarare medborgare som är besynnerligt ointresserade av politik, skeptiska till såväl politiker som medmänniskor, cyniska om politiken samt föga benägna till varaktig social organisering” /Amnå och Munck 2003, 192/. Dessa olika perspektiv på hur unga människor förhåller sig till politik och demokrati har vuxit fram från en lång rad undersökningar i skilda politiska kontexter. Här är inte platsen att diskutera alla dessa studier, särskilt som detta skulle förutsätta en betydligt större beläsenhet än vad jag kan göra anspråk på.
Jag nöjer mig därför med att konstatera att man kan få mycket skilda bilder av hur ungdomar förhåller sig till politik och demokrati, beroende på vilka aspekter som man väljer att studera. Om man ser till konventionella former för politiskt deltagande får man en bild; om man däremot ser till okonventionella och nya former kan man få en annan. På motsvarande sätt kan studier i de fattiga nya demokratierna visa ett förhållande, medan undersökningar i de rika och etablerade demokratierna kan visa ett annat. Och på liknande sätt kan studier av konkreta beteenden inom politikens värld visa en bild, medan undersökningar av ideologiska ställningstaganden kan visa en annan. Det är därför svårt att peka på några generella skillnader mellan ungdomar och vuxna när det gäller den mångfald av beteenden och uppfattningar som ryms inom olika typer av politiska system.
Det återstår med andra ord att se i vilken utsträckning mina analyser kommer att resultera i någon sammanhållen bild eller inte av hur de blivande vuxna förhåller sig till politik och demo- krati. Analyserna kommer att gälla deras demokratiska grundsyn och politiska engagemang, deras uppfattningar om vad som är nödvändiga kännetecken på ett demokratiskt styrelseskick, hur optimistiska de är om hur demokratin kommer att utvecklas och hur de ser på det
demokratiska medborgarskapet. I enlighet med min analysmodell kommer dessa jämförelser att undersöka i vilken utsträckning de ungas synsätt i dessa frågor påverkas av deras grundläggande värderingar, i vilken mån de unga skiljer sig från andra åldersgrupper, i vilken utsträckning den svenska politiska kulturen skiljer sig från den politiska kulturen i andra länder samt i vilken utsträckning dagens mönster är annorlunda än gårdagens. Rapporten kommer med andra ord att redovisa resultat för en rad olika sidor av hur de unga förhåller sig till politik och demokrati.
5.1 Politiskt engagemang och anslutning till ett
demokratiskt styrelseskick
Två aspekter av hur de blivande vuxna förhåller sig till politik och demokrati handlar om hur involverade de är i politiken och hur de förhåller sig till ett demokratiskt styrelseskick som sådant. Den första aspekten är affektiv och handlingsinriktad, den andra ideologisk och principiell.
För att undersöka den förstnämnda aspekten har jag valt att bygga på fyra intervjufrågor i WVS-formuläret. Två av frågorna handlar om hur viktig politik är i det egna livet respektive hur intresserad man är av politik. De två andra frågorna handlar om vilket förtroende man känner för det nationella parlamentet (riksdagen) respektive de politiska partierna. Hur dessa frågor var formulerade framgår av Appendix. Tabell 5-1A visar resultatet av en faktoranalys av hur svarspersonerna har svarat på dessa fyra frågor.12 Analysen visar att de två förstnämnda frågorna
kan användas för att mäta hur involverade svarspersonerna är i politiken och de två sistnämnda för att studera vilket förtroende de känner för två av de viktigaste politiska institutionerna. För att analysera hur svarspersonerna förhåller sig till ett demokratiskt styrelseskick har jag valt att bygga på svaren till fem andra frågor. Tre av frågorna handlar om hur man ser på några icke-demokratiska styrelseskick, nämligen om det vore bättre att låta experter och inte riksdag och regering besluta, att ha en stark ledare som inte behöver bekymra sig om allmänna val, respektive att försvarsmakten tar över. De två andra frågorna handlar om hur viktigt man tycker att det är att leva i ett demokratiskt samhälle respektive hur bra man tycker det är att ha ett demokratiskt politiskt system. Formuleringen av dessa fem frågor framgår av Appendix. Den faktoranalys som redovisas i tabell 5-1B visar att de tre förstnämnda frågorna kan användas för att studera hur man förhåller sig till icke-demokratiska sätt att styra ett land och de två sistnämnda för att analysera svarspersonernas prodemokratiska förhållningssätt.
Tabell 5-1C visar resultatet från en faktoranalys av ”andra ordningen” där jag har analyserat hur svarspersonernas resultat i de fyra dimensioner som nämns ovan hänger ihop. De fyra dimen- sionerna är således hur involverade de är i politiken, vilket förtroende de känner för de politiska institutionerna, hur starkt de tar avstånd från de tre icke-demokratiska alternativen att styra ett land samt hur starkt de sluter upp runt ett demokratiskt styrelseskick. Denna analys kan sägas vara en slags parallell till den analys som jag genomförde för att undersöka relationerna mellan Ingleharts och Shalom Schwartz modeller för grundläggande värderingar. Resultatet visar att de fyra dimensionerna sammanfaller i två överordnade dimensioner. Den första fångar en allmän prodemokratisk grundhållning som konstitueras av en positiv inställning till ett demokratiskt styrelseskick och att man tar avstånd från icke-demokratiska sätt att styra ett land. Den andra överordnade dimensionen gäller en mer affektiv och handlingsorienterad aspekt av hur man förhåller sig till politiken, och den visar hur involverad man är i den och vilket förtroende man känner för två av de viktigaste politiska institutionerna (riksdag och de politiska partierna). I fortsättningen kommer jag att kalla denna aspekt för politiskt engagemang, även om denna beteckning kan tyckas vara mer relevant för den del som gäller hur involverad man är i politiken /jämför Martin och van Deth 2007, 311ff/. Samtidigt kan man notera att nyare forskning har pekat på att individuella politiska faktorer (så kallade ”micro-politics”) har betydelse för förtroende för de politiska institutionerna och att detta kan ses som ett utflöde av individens politiska erfarenheter och politiska övertygelser /Denters et al. 2007, 73/. Det finns med andra ord fog för att kombinera politiskt intresse och förtroende för de politiska institutionerna till en enda dimension som jag för enkelhetens skull väljer att kalla politiskt engagemang. Sist och slutligen motiveras dock detta tillvägagångssätt med det empiriska resultat som redovisades i tabell 5-1C och som visar att det finns en betydande samvariation mellan hur involverad man är i politiken och vilket förtroende man känner för de politiska institutionerna.
12 På grund av ett tekniskt missöde kom några av de aktuella intervjufrågorna inte att bli inkluderade
En första fråga handlar om vilka skillnader som finns mellan de 23 länderna vid den prodemo- kratiska inställningen och det politiska engagemanget. Svaret ges av figur 5-1. Figuren visar att Sverige har de allra högsta värdena för den prodemokratiska inställningen och att Sverige också ligger högt vid det politiska engagemanget (på 3:e plats strax efter Sydafrika och Norge). Däremot ligger länder som nyligen har demokratiserats eller som enbart delvis är demokratiska lågt i båda dimensionerna. Det gäller exempelvis Chile, Bulgarien och Ryssland. Dessa
jämförelser mynnar således ut i en slutsats om att människors uppslutning runt ett demokratiskt styrelseskick snarare är en följd av att politik och demokrati har fungerat väl under en längre tid än av motsatsen. ”Man föds inte till demokrat utan man blir det” /Amnå och Munck 2003, 192/, sannolikt mer på grund av positiva än negativa erfarenheter, i varje fall om man får döma av de resultat som nämndes ovan. Samtidigt är det viktigt att notera var Sydafrika är placerad i figur 5-1. Placeringen påminner om talesättet att det knappast finns någon regel som inte har några undantag! Ett starkt politiskt engagemang behöver nödvändigtvis inte förutsätta en långvarig och väletablerad demokratisk tradition.
Tabell 5-1. Resultat av tre faktoranalyser av nio indikatorer på politiskt engagemang och uppslutning runt ett demokratiskt styrelseskick. Material från den senaste WVS-omgången i 23 länder.
Tabell 5-1A. Resultat av en oblimin-roterad faktoranalys av fyra indikatorer på ett politiskt engagemang.
Faktorladdning