7. Fallstudier
7.4 United Nations Angola Verification Mission 2 (UNAVEM2) Maj 1991 –
Beslutet om UNAVEM2 baserades på fredsavtalet mellan den angolanska regeringen och op-positionen undertecknat i maj 1991. Uppdraget gällde att övervaka vapenvilan och de val som skulle hållas enligt fredsavtalet.124
Fem människor fick sätta livet till i insatsen och den kostade totalt 176 millioner dollar. In-ledningsvis bestod FN-styrkan av 350 militärobservatörer och 126 civilpoliser, dessutom lokal och civil personal.125
119 ibid.
120 ibid.
121 http://www.iol.co.za/index.php?set_id=1&click_id=136&art_id=qw1140438966225B265 2006-04-02
122 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2005&country=6819 2006-04-02
123 ibid
124 http://www.un.org/Depts/DPKO/Missions/Unavem2/Unavem2.htm 2006-04-03
125 ibid
En demokratisk process tog fart i och med valen 1991 och styrkan kunde säkerställa att valet genomfördes på ett korrekt sätt och uppfyllde därmed en del av sitt mandat:
UNAVEM II also made a major contribution to the impressive achievement represented by the successful, internationally monitored conduct of elections in a war-torn country.126
FN såg UNAVEM2 som en väldigt viktigt del av fredsprocessen och berömde dess arbete:
In the period after the renewal of hostilities, UNAVEM II maintained its po-litical and military presence and became an essential factor in a continuous United Nations effort to facilitate the resumption of negotiations to advance the peace process.127
7.4.1 Bakgrund
Angola befann sig i ett tillstånd av kontinuerligt inbördeskrig i närmare tre decennier efter att Portugal gett kolonin självstyre 1975. Under kalla kriget hamnade landet i korseld mellan USA och Sovjetunionen. USA backade upp National Union for the Total Independence of Angola (UNITA) medan Sovjet stödde den sittande marxistregeringen, Popular Movement for the Liberation of Angola (MPLA). 1991 slöts ett fredsavtal som ledde till allmänna val året därpå. Valet fick godkänt av FN och resultatet förklarades som i stort sett rättvisande. Resul-tatet innebar dock att UNITA förlorade valet. De återupptog då den väpnade kampen. 1994 träffades ytterligare ett avtal och FN beslutade att organisationen aktivt skulle se till att par-terna höll sig till avtalet 128
7.4.2 Utveckling
Den angolanska rebelledaren Jonas Samvimbi’s död 2002 markerade slutet på inbördeskriget som pågått i landet i tre decennier. En vapenvila mellan UNITA och regerande MPLA kom till stånd samma år. När regeringen inte längre kunde använda våldet som orsak till bristande samhällsservice och tvivelaktiga metoder började människorna i landet ställa krav på reformer och insyn. Regeringen anklagades också för kränkningar av mänskliga rättigheter och korrup-tion. 2003 upptog regeringen dialogen med gerillan i Cabindaprovinsen, ett område som präg-lats av gerillans våldsamma kamp för självstyrelse sedan flera decennier. 129
126 http://www.un.org/Depts/DPKO/Missions/Unavem2/UnavemIIB.htm#secretary 2006-04-03
127 ibid
128 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2005&country=6683 2006-04-03
129 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2004&country=2878 2006-04-04
UNITA har visat en vilja att leva upp till fredsavtalet och skapa lugn i landet, de har demilita-riserat sina styrkor i stor omfattning. Närmare 80 000 före detta soldater har lämnat över sina vapen. MPLA och UNITA har dock problem med att komma överens om i vilken takt politis-ka och ekonomispolitis-ka reformer spolitis-ka genomföras. Fredsprocessen innefattar huvudsakligen den politiska och ekonomiska eliten i de båda partierna och skulle underlättas om fler grupper i samhället kunde inkluderas.130
Stora delar av den angolanska infrastrukturen förstördes under kriget och att återbygga broar, vägar och kommunikationsnät kommer att ta flera år. Problemet med bristande kommunika-tioner komplicerar för flyktingar att återvända. Landminor är också ett hinder för alla de män-niskor som flytt landet men vill återvända hem efter krigsslutet.131
Valet 2006 har föregåtts av anklagelser från opposition om trakasserier och orättvisa fördelar för den sittande regeringen. I maj 2005 beslutade sig oppositionen för att inte medverka och inte ge sitt stöd till den kommission som utsetts för att övervaka valet, en kommission de an-såg vara kontrollerad av styrande MPLA.132
Den sittande presidenten Eduardo Dos Santos sa i ett utspel i mars 2006 att det kommande presidentvalet kan komma att skjutas på framtiden. Till följd av behovet av reparationer av infrastruktur och för att ge alla möjlighet att registrera sig för att erhålla rätt att rösta föreslås valet flyttas till 2007.133
Front for the Liberation of the Enclave of Cabinda (FLEC) är en inhemsk befrielsefront och har i åratal stridit för självständighet för Cabinda, en provins i norra Angola, och förhandling-ar med regeringen hförhandling-ar avlöst vförhandling-arandra.134 Samtalen mellan parterna avbröts dock i mars 2006, FLEC ville inte acceptera de villkor för förhandling som regeringen ställer.135
130 ibid
131 ibid
132 http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?action=cw_search&l=1&t=1&cw_country=4&cw_date=
2006-04-03
133 ibid
134 http://www2.amnesty.se/andranyheter.nsf/0/264204b8d9398efac1256d77006e7958?OpenDocument 2006-04-03
135 http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?action=cw_search&l=1&t=1&cw_country=4&cw_date=
2006-04-03
7.4.3 Idag
Landet får en sexa i bedömningen av politiska rättigheter och en femma i fråga om civila rät-tigheter. Situationen i landet har börjat stabiliseras efter tre decennier av inbördeskrig. Val är planerade till 2006, oppositionspartier har dock svårt att verka utanför huvudstaden och an-klagar MPLA för trakasserier. Oppositionen har hotat med en bojkott om inte en oberoende kommitté tillsätts för att övervaka valet. Samhällsdebatten har tagit fart men kan inte kanalise-ras effektivt genom oberoende media eftersom dessa finner det svårt att agera fritt.136
Efter fredsavtalet 2002 lättade förtrycket mot oberoende media som utövats av både UNITA och MPLA. Grundlagen stadgar pressfrihet men journalister praktiserar ofta självcensur och övervakas av regeringen. I Luanda finns oberoende tidningar och radiostationer men i resten av landet dominerar regeringsanknutna medier. Den enda tv-kanalen är statligt ägd men reger-ingen hade planer 2003 på att öppna marknaden för andra, ickestatliga, aktörer. Till följd av att få människor äger en dator och att tillgång till elektricitet i vissa delar av landet är begrän-sad så är tillgången till Internet också väldigt begränbegrän-sad.137
Kvinnor finns representerade på poster i parlamentet och konstitutionen skyddar mot diskri-minering. Särbehandlingen av kvinnor är trots det utbredd, speciellt på landsbygden. Det långa inbördeskriget har inneburit våldtäkter och sexuellt slaveri i stor utsträckning.138
Allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekom på båda sidor i inbördeskriget och förekommer än i dag i vissa provinser. Angolaner som återvänder hem efter inbördeskri-get utsätts för trakasserier. Poliser och säkerhetsstyrkor anklagas för våldtäkter och misshan-del men anklagelserna får sällan något rättsligt efterspel.139
Det stora antalet vapen hos civilbefolkningen i landet bidrar till laglösheten. Fängelserna är överbelagda och människor tvingas sitta inspärrade lång tid i väntan på rättegång. Domstolar-na sakDomstolar-nar praxis och rutiner. Den domstol som ska finDomstolar-nas enligt konstitutionen, en domstol för att avgöra konstitutionella tvister, har ännu inte inrättats av regeringen. Mindre domstolar dömer i civilrättsliga mål. Regeringen har stort inflytande över rättsväsendet.140
136 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2005&country=6683 2006-04-03
137 ibid
138 ibid
139 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2005&country=6683 2006-04-09
140 http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2005&country=6683 2006-04-03
Religionsfriheten respekteras i stor utsträckning.141
Rätten att strejka och bilda fackförbund är inskriven i konstitutionen men ekonomiska pro-blem gör det svårt att bedriva någon verksamhet. Regeringspartiet MPLA dominerar arbetar-rörelsen och det finns bara några få fristående fackförbund. De fackförbund som finns verkar i huvudstaden, majoriteten av jordbruksarbetarna på landet står utanför den ekonomiska sek-torn.142
7.5 United Nations Observer Mission in Liberia (UNOMIL) September 1993 –