Uppfattning om omgivningens syn på arbetslösa och synen på sig själv

Även om respondenterna ibland har upplevt att det finns en viss delning och kiv mellan några av arbetslagen så ser de inte det som ett stort problem. De menar att det inte är något som inte går att lösa. Några av deltagarna menar att denna typ av problem finns på alla sorters arbetsplatser.

6.4.5 Uppfattning om omgivningens syn på arbetslösa och synen på sig själv

Respondenternas bild av hur omgivningen ser på arbetslösa personer är skiftande. En uppfattning är att människor har en negativ och nedvärderande syn på arbetslösa. Att de ser arbetslösa som lata och att de inte vill jobba. Att de därför heller inte söker några jobb. En respondent uttrycker det så här:

”Varför kan inte hon skaffa jobb, som jag?”

Så här säger en annan:

”Det är många som anser att man inte söker tillräckligt många jobb och att man är lite lat och så där, fast det är ju inte så många, men en och annan finns det ju.”

Respondenterna upplever att de blir sedda som några som bara gå och drar, lever på socialen och har det bra, medan de andra jobbar och sliter. Denna negativa uppfattning av arbetslösa har respondenterna själva hört eller så är det någonting de känner på sig. En kvinna tyckte att andra människor dömde henne när hon var arbetslös. Det finns också en uppfattning om att det bara är i städerna som denna negativa bild av arbetslösa finns. Där håller man koll på varandra och tittar i fönstren när folk går hemifrån och det gör man inte på landsbygden. En annan bild våra respondenter har av hur omgivningen ser på arbetslösa är mer positiv. En man tror att det kan vara så att de som själv varit arbetslösa har en annan förståelse för hur det är. En respondent menar att det finns så många arbetslösa idag så det är ingenting som folk tänker så mycket på.

31 Respondenterna talar också om synen på arbetslösa och arbetslöshet från myndighetshåll. Här är bilden lite mera samstämmig, även om den inte är entydig. Attityden från myndigheter upplevs som dålig. Exempelvis tycker en av männen att arbetsförmedlingen inte gör någonting, trots att han ser att det befinner sig fler och fler arbetssökande människor där hela tiden. Ett par uppfattningar uttrycks så här:

”Jag tycker att det är mest skitprat ifrån dem… du är bara ett namn, du är ingen människa, du är bara ett namn.”

”De har satt de här kraven för höga på de arbetslösa. Det är omänskligt. Använd sunt förnuft. Det går inte att gå exakt efter paragrafer. Livet funkar inte så. Jag efterlyser lite sunt förnuft. Lite individanpassade för vi är olika.”

Väldigt få har en positiv bild av hur myndigheter ser på arbetslösa, men av dem som har det är det gemensamma att de inte behövt deras hjälp i så hög utsträckning. Det finns en önskan bland en del av respondenterna att inte behöva ha med myndigheter att göra alls. De menar att då fungerar det som bäst.

Hur deltagarna i programmen ser på sig själva varierar också en del. Flera stycken har någon form av sjukdom eller skada som hindrar dem från att kunna ta vilket jobb som helst eller begränsar deras arbetstid. Det här påverkar kanske inte synen på sig själv, men det sänker självförtroendet och hoppet att hitta ett jobb. Flera av respondenterna beskriver den arbetslösa tiden främst som känslor av värdelöshet. En beskrivning låter så här:

”Det kommer ju i omgångar när man känner sig lite värdelös va, det kommer ju och går, samtidigt ska man ju inte tänka så heller, men det kommer ju självklart, man tycker att man kan göra mer nytta.”

Och en annan låter så här:

”När jag gick hemma då kände jag mig så att ingen ville ha en gammal gubbe som mig liksom.”

De manliga respondenterna som är över 50 år uttrycker alla att de känner att arbetsgivarna ser dem som för gamla för att anställa. De ser sin ålder som ett hinder för att de ska kunna ses som attraktiva på arbetsmarknaden. Att de har lång yrkeserfarenhet verkar inte spela så stor roll.

Deltagandet i programmen har för de flesta inneburit en förstärkning av självkänslan och ett större hopp om framtiden. Det är både kontakterna med andra människor och att få

32

6.5 Sammanfattning

Resultatet visar att deltagarna var utan ett reguljärt arbete en längre tid innan de började i programmen. Många hade inte heller någon bestämd tidsram att förhålla sig till. Därför innebar deltagandet en omställning till att passa tider och att under programtiden utföra av arbetsledningen reglerade arbetsuppgifter. Programmen konstruerar inte några arbetsuppgifter bara för sysselsättningens skull, utan det finns alltid en beställare. Arbetstakten varieras utefter deltagarnas förutsättningar. Flera av deltagarna upplever arbetet som enformigt och tråkigt men de finner det ändå meningsfullt. Resultatet visar att meningsfullheten beror på att det finns ett jobb att utföra som är till nytta för någon annan, men även den trygghet och gemenskap som arbetskamraterna och arbetsledarna utgör.

Det visar sig också att deltagandet i programmen påverkar livet i övrigt. Respondenterna beskriver att de får mer energi att även företa sig andra uppgifter utanför programmet. Även det sociala nätverket utökas genom andra deltagare i programmet. Flera deltagare beskriver också att de tack vare programmet har lyckats bryta den isolerade tillvaro de tidigare upplevde. Vidare visar resultatet att deltagarna upplever en form av ekonomiskt tvång då vissa krav ställs i programmet som ska uppfyllas för att ersättning ska betalas ut. Vid upprepad misskötsel kan även ersättningen dras in helt och hållet. De flesta respondenterna upplever sin ekonomiska situation som mycket svår både före och under deltagandet i programmet. De måste noggrant hushålla med sina pengar, vilket innebär att de inte alltid kan leva på det sätt som de önskar. De beskriver också att det påverkar det sociala livet utanför programmet då de inte kan delta på samma sätt som om de skulle ha haft ett reguljärt arbete och en bättre inkomst.

Den ekonomiska situationen påverkar också det psykiska välbefinnandet och familjerelationerna negativt. Några av respondenterna anser att det allmänt finns en negativ syn på arbetslösa. De har både varit med om och känt på sig att arbetslösa ses som lata. Det är dock inte alla som upplever det så utan det finns de deltagare som menar att på grund av arbetslöshetens utbredning finns en större förståelse för de arbetslösas situation. Intervjusvaren visar att flera respondenter kände sig värdelösa när de var öppet arbetslösa. Detta har förändrats i och med deltagandet i programmen. De upplever istället att självkänslan har ökat samt att de nu känner hopp inför framtiden.

33