Uppfyllelse och normer

För att förstå hur vi i skolan ska kunna uppfylla kraven på digital kompetens, be-höver jag vidare undersöka vilka värderingar och normer som policydokumenten vilar på.

7.5.1 Uppfyllelse

Jag tolkar EU-dokumentens texter som att det i huvudsak är samhället som ska se till att individerna erhåller digital kompetens, därefter är det individernas ansvar.

För samhällsnyttan avser informationssamhället att integrera alla och målet är att alla som önskar ska kunna delta. Det krävs en enhetlig och effektiv politik och lagstiftning för e-integration samt tillgång till överkomplig och tillgänglig IKT och att man kan använda den. E-integration bör göras synligare och engagemanget på politisk nivå öka. Myndigheter på alla nivåer, tillsammans med branscher och so-ciala organisationer har ett ansvar för att förbättra den digitala kom-petensen. Omfattningen av innovativ användning av ICT i lärandet och lärandemiljöer är enorm. (Commission of the european commu-nities, 2008).

Det är i skolans lärandesystem som kraven på digital kompetens ska uppfyllas.

Skolverket skriver att digital kompetens innebär att kunna hur tekniken fungerar och vilken roll tekniken har i vardagsliv, hemma och på arbetet, att kunna hantera och tillämpa olika programvaror och applikationer, samt se den nya teknikens möjligheter och risker och se hur IKT kan stödja vår innovativa och kreativa sida.

Digital kompetens innebär en förmåga att söka, samla, bearbeta, producera, redo-visa och förstå det som den nya tekniken möjliggör samt kritiskt tänkande, kreati-vitet och innovation. När Skolverket (2009, sidan 2) i en analys av EU:s defini-tion av digital kompetens förklarar ”konsumera” och ”producera” med olika slags färdigheter och kunskaper, tolkar jag det som att de försöker koppla en förståelse-pedagogik till en marknadsdiskurs.

Om vi utvecklar arbetet i skolan för att nå digital kompetens utifrån ord som kon-sumera och producera, som mycket kan kopplas samman med marknad och ef-fektivitet, finns risker att vi bidrar vi till en viss sorts förståelse av världen. För att leva och verka i dagens samhälle måste man arbeta effektivt, vara lönsam och uppfylla marknadens krav på kunskaper. Konsekvenserna för skolan blir att det som ska läras där måste läras in snabbt och effektivt och vara lönsamma kunska-per för livet efter skoltiden. Marknaden påverkar innehållet i skolan och hur sko-lan ska arbeta. Samspelet melsko-lan skola och marknad påverkar elevernas subjektiva verklighet och är identitetsskapande.

Den identitetsutveckling hos eleverna som sker i skolan ska leda till att de får en större förståelse av världen och genom den förståelsen ska de kunna vara med och påverka samhället på ett klokt sätt. När samhället exempelvis erbjuder allt fler nätgemenskaper, utvecklas vår tids common sense-kunskap, som Berger och Luckman (ibid) skriver om. När man i skolan utvecklar digitala lärandemiljöer, så

utvecklar man elevernas digitala kompetens. Samtidigt, enligt Wengers (ibid) te-ori, utvecklas deras identitet.

Risker med att arbeta marknadsmässigt, effektivt och för samhället lönsamt i en lärande organisation är att eleverna endast når ytkunskaper, såsom Marton &

Booth (ibid) beskriver lärandet. En annan risk är att de ämnen som fokuseras är de marknadsmässigt mest betydelsefulla. Ytterligare en risk är marknadens växande utbud av digitala redskap och resurser som, ur ett djupinlärande perspektiv, even-tuellt inte uppfyller kraven.

Tänkbara konsekvenser för en samhällsutveckling där marknaden hela tiden stäl-ler krav på människor att leverera snabbt och effektivt, inte leder till en hållbar, mänsklig utveckling.

Det är nödvändigt att anpassa de politiska agendorna på EU-nivå och i medlemsstaterna och se till att e-integrationsarbetet är enhetligt inom alla politikerområden och samordna åtgärderna bättre. Med-vetenheten måste öka om att åtgärder brådskar och synliggöra hur mycket e-integration kan bidra till livskvalitet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Frivilliga branschöverenskommelser om e-integ-ration bör ges fullt stöd av myndigheter på EU-nivå och i medlems-staterna och användarorganisationerna måste satsa hårdare. Närings-liv, sociala organisationer och myndigheter måste samordna sina åt-gärder för e-integration bättre och beslutsfattare på alla nivåer upp-manas ta sig an frågan om IKT´s potential inom social och ekono-misk politik. (Europeiska gemenskapernas kommission, 2007).

Kommissionen kommer att förbättra övervakningen och analysen av e-integration samt satsa på diverse undersökningar och studier som har med både hinder och effekter av IKT att göra. Utbildningssyste-met är en nyckel till uppbyggnad av digital kompetens och rätt förut-sättningar ska skapas, dvs tillgänglig teknik till rimligt pris och den kompetens som krävs för att använda IKT och om så behövs med lagstiftning. Skapa effektiva och interagerade IKT-stödda tjänster.

Integrera ICT-baserade verktyg för ut- och inlärning i lärandesyste-men. Utnyttja ICT´s fördelar att stå för lätt tillgång till läranderesur-ser, support till personlig lärandeutveckling och utrymme för inno-vativt lärandeverktyg och resurser. Påverka innovation och ändring i lärandets kärnverksamhet. Lärandesystem måste själva bli innova-tiva. (Europeiska gemenskapernas kommission, 2007).

Det finns således en tydlig global ansvarsnivå, där EU ska se till att utvecklingen när det gäller digital kompetens når sina mål så snabbt och effektivt som möjligt.

EU ska övervaka, analysera och studera processen. På en samhällsnivå ska myn-digheter och branscher jobba hårdare, samordna, synliggöra vinsterna och upp-rätta lagar om så behövs. På skolnivå ska systemen själva bli innovativa, integrera och utnyttja ICT-baserade verktyg och ändra i lärandets kärnverksamhet. Detta framstår för mig som ett tungt batteri som går fram på bred front och nog synes det utgöra det hot för en organisation som Giddens (ibid) skriver om. Verksam-heter har en allmän naturlig tröghet för att vilja förändras. Människor blir trygga i

arbetsplatsens invanda strukturer, system, arbetssätt och verktyg. När det kommer krav på nyheter låter man ofta dessa leva bredvid det gamla invanda mönstret.

Kravet på digital kompetens kommer nu från EU, Skolverket, samhället i form av marknaden och attityder. Begreppet har intagit en normaliserande acceptans och kan kopplas samman med både tjänstetillsättningar och lönenivåer.

En pågående globaliseringsprocess har fått EU att upprätta nya krav på medlems-ländernas utbildningssystem. Ett av kraven har fått benämningen digital kompe-tens. Jag förstår, utifrån mina undersökningstexter, att kompetensen värderas högt för vår tids samhälle. Det verkar utgöra det hot som Giddens (ibid) menar krävs för en större struktureringsprocess i samhället och därmed även i skolans verk-samhet

7.5.2 Normer

Jag söker i texterna efter underlag till att formulera orsak, problem och lösning, för att därigenom få en grund att utgå ifrån, när jag vill gå vidare för att se de normer som lärandet tycks vila på, för att nå den digitala kompetensen.

Orsak IKT (Informations- och kommunikationsteknik) krävs av ekono-miska skäl för att frigöra informationssamhällets hela potential för produktivitetsökning och sänka kostnaderna för socialt och ekono-miskt utanförskap. Integrerat informationssamhälle skapar stora marknadsmöjligheter för IKT-sektorn. E-integration har stor bety-delse för ekonomisk och social utveckling.

Problem Tillgång till överkomlig och tillgänglig IKT och att man kan an-vända den. Problem med att många fortfarande inte har den nödvän-diga digitala kompetensen måste lösas.

Lösning Myndigheter på alla nivåer, tillsammans med branscher och sociala organisationer har ett ansvar för att förbättra den digitala kompeten-sen. Utbildningssystemet är en nyckel till uppbyggnaden av digital kompetens.

Med stöd av mina vad-, varför- och hurfrågor har jag skapat mig en förståelse för vad begreppet digital kompetens betyder och varför det är aktuellt vår tid, samt hur kraven ska förverkligas. Ett nytt och okänt begrepp som digital kompetens kan, när det upprepas nog många gånger i texter som policydokument och övrig media, förvandlas till ett känt begrepp som för med sig en slags sanning om värl-den och människorna som lever där. Jag vill påstå att begreppet digital kompetens har nått en ställning i det offentliga rummet. Börjesson (2003) menar att det är tingens berättigande, attraktionskraft och trovärdighet som gör om nya ting ska ta sig en plats i samhället. Texterna talar om samhällets behov, d.v.s. ett berätti-gande, att medborgarna ska ha digital kompetens. Texterna bygger också upp en attraktionskraft så medborgarna kan uppleva kraven som skäliga och att de för gott med sig till det egna livet. Idéer, kulturella och marknadsmässiga värden och trender gör också texterna trovärdiga.

Genom att använda en diskursanalytisk metod kan jag se hur språket konstruerar världen och jag finner följande texter som påverkar mina fortsatta reflektioner:

o ”människan är en tillgång”

o ”anpassad till europeiska samhällets behov”

o ”medborgare anpassa sig”

o ”färdigheter för kunskapssamhället”

o ”undanröja hinder”

Orden får mig att reflektera över vilken människosyn texterna vilar på. Tillgången människan ska anpassa sig till samhällets behov och skaffa de färdigheter som kunskapssamhället kräver. Det finns således ett problem i vår globala värld som snabbt behöver lösas och det är människorna som lever där som ska verkställa kraven. Här för mig tankarna bakåt till industrisamhället, som ställde specifice-rade krav på människorna, för att de skulle lösa det växande problemet med dåti-dens saknade kompetens.

Mitt fortsatta arbete att operationalisera texterna i syfte att djupare förstå vilka värden texterna vilade på, satte jag ihop små sammanfattningar av mina tidigare operationaliseringar som ledde fram till svaren på vad-, varför- och hurfrågorna.

Ur varje sådan sammanfattning har jag plockat ut nyckelord. Dessa nyckelord har därefter fått legat till grund för den mer djupgående analysen, där jag intresserat mig för att få min förståelse för vilken människo- och lärosyn som kraven vilar på. Jag tycker det är viktigt förstå och reflektera kring, inför uppfyllandet av kra-ven för digital kompetens i praktiken (bilaga 2).

Jag har fått svar på mina frågor om begreppets betydelse, varför det är viktigt och att det är skolan som ska förverkliga kraven. Hur ska det då praktiskt gå till?

Ur texterna har jag ordagrant plockat följande ord som påverkat mina reflektioner:

o ”färdigheter ska erhållas”

o ”värderingar ska förmedlas”

o ”inlärarnas behov”

o ”utnyttja sin utbildningspotential”

o ”verktyg för ut- och inlärning i lärandesystemen”

o ”lärandesystemet ska skänka kunskaper, färdigheter och kompetenser”

o ”lättare än någonsin”

Detta får mig att fundera över vilken syn på lärande som texterna stödjer sig på.

De teorier om lärande som jag använt mig av i den här undersökningen, har jag svårt att koppla samman med ovanstående textutdrag. Jag tolkar de här textutdra-gen som att människor är som maskiner eller inlärare, som man med rätt verktyg kan fylla med uppställda krav på kunskaper till en viss, i grunden, bestämd nivå.

Med detta sätt att förstå texterna finns en risk att lärande stannar vid ytlärande såsom Marton & Booths (1997) beskriver. Om styrdokument, skolverksamheten och verktygen inte lämnar utrymme för eleverna att försöka förstå världen ur fler perspektiv, kunskaper i fler sammanhang, finns risken att t.ex. värderingar just

”förmedlas” och inte blir annat än en ytkunskap.