Här presenteras respondenternas svar på variabler som svarar mot frågeställning 1 rörande kunskap (se enkätutformning i bilaga 3). Inledningsvis uppgav majoriteten av respondenterna (97,4%) att det är ganska eller mycket relevant att ha kunskap om våldsutsatthet för arbetet med kvinnor med missbruk/beroende. Vidare redovisas i tabell 1 respondenternas svar på variabeln som berör upplevd kunskap om våldsutsatthet samt upplevd kunskap om våldsutsatta kvinnliga klienter. 50 % svarade att det hade god eller mycket god kunskap om våldsutsatthet och 15,8% upplevde sig ha bristande kunskap. Vad gäller upplevd kunskap om våldsutsatta klienter svarade 63,2% god eller mycket god kunskap medan 10,5% svarade bristande kunskap.
Tabell 1.
Deskriptiv data för respondenters svar på frågor rörande upplevd kunskap inom områdena våldsutsatthet samt våldsutsatta kvinnliga klienter.
Mycket bristande kunskap % Bristande kunskap % Varken god eller bristande % God kunskap % Mycket god kunskap % Upplevd kunskap om våldsutsatthet 0 15,8 34,2 39,5 10,5 Upplevd kunskap om våldsutsatta klienter 0 10,5 26,3 50,0 13,2
I relation till respondenternas upplevda kunskapsnivå presenteras här även respondenternas svar på variabeln rörande påståendet: ”Det är mycket vanligt att kvinnan använder missbruket
som en överlevnadsstrategi för att orka leva i den våldsamma relationen eller miljön”. Här
instämde en majoritet (89,4%) helt eller delvis på påståendet, medan 2,6% tog delvis avstånd och 7,9% varken instämde eller tog avstånd.
9.2 Uppskattad förmåga
I tabell 2 redovisas respondenternas svar på variabler som svarar mot frågeställning 1 rörande förmåga. Vad gäller den uppskattade förmågan att identifiera våldsutsatta kvinnliga klienter svarade 68,5% att de kände sig ganska eller mycket säkra och 5,3% kände sig ganska osäkra. När det kommer till den uppskattade förmågan att agera för att stötta våldsutsatta klienter uppgav 65,8% ganska eller mycket säkra medan 5,5% kände sig ganska osäkra.
Tabell 2.
Deskriptiv data för respondenters svar på frågor som berör uppskattad förmåga att identifiera våldsutsatta klienter samt förmåga att agera för att stötta våldsutsatta klienter.
Gällande variabeln som bad respondenterna att uppskatta hur många av deras kvinnliga klienter som utöver missbruket även var våldsutsatta uppskattade 21,1% av respondenterna att nästan alla kvinnliga klienter är våldsutsatta, 28,9% uppskattade antalet till tre av fyra, 39,5% uppskattade hälften av kvinnorna och 10,6% svarade en av fyra eller ingen aning.
Väldigt osäker % Ganska osäker % Varken säker eller osäker % Ganska säker % Mycket säker % Upplevd säkerhet på
förmåga att identifiera våldsutsatta klienter
0 5,3 26,3 55,3 13,2
Upplevd säkerhet på förmåga att stötta våldsutsatta klienter
9.3. Sambandsanalyser
Under denna rubrik presenteras resultatet av de bivariata analyser som berör frågeställning 1.1.
9.3.1 Faktorer som samvarierar med kunskap och förmåga
Det förelåg signifikanta samband mellan respondenternas tidigare arbetslivserfarenhet och upplevda kompetens. Ett icke-signifikant men medelstarkt samband (r=31, p=,057) förelåg mellan respondenternas arbetslivserfarenhet av socialt arbete och kunskap om våld och ett starkt signifikant samband (r=54, p=,001) mellan samma bakgrundsvariabel och kunskap om våldsutsatta klienter. Vidare förelåg ett starkt signifikant samband (r=46, p=,004) mellan erfarenhet inom missbruksvård/handläggning och kunskap om våldsutsatta klienter.
Arbetslivserfarenhet korrelerade även med uppskattad förmåga. Ett starkt signifikant samband (r=42, p=,009) förelåg mellan arbetslivserfarenhet inom socialt arbete och förmåga att identifiera våldsutsatta klienter och samma bakgrundsvariabel hade ett icke-signifikant men medelstarkt samband (r=32, p=,051) med förmåga att agera för att stötta våldsutsatta klienter. Avslutningsvis förelåg ett starkt signifikant samband (r=45, p=,050) mellan erfarenhet av missbruksvård/handläggning och förmåga att identifiera våldsutsatta klienter och ett medelstarkt signifikant samband (r=34, p=,037) mellan samma bakgrundsvariabel och förmåga att agera för att stötta våldsutsatta klienter.
Däremot förelåg inga samband med ovanstående variabler och att utöver missbruksärenden handlägga våldsärenden där sambandstest mot denna bakgrundsvariabel resulterade i följande: kunskap om våldsutsatthet (r=18, p=,970), kunskap om våldsutsatta klienter (r=-18, p=,524), förmåga att identifiera våldsutsatta (r=-21, p=,402), förmåga att agera för att stötta våldsutsatta klienter (r=-55, p=,225).
9.3.2 Samband mellan kunskap och förmåga
Här presenteras de bivariata analyser som undersökt samband mellan variablerna som berörde respondenternas upplevda kompetens.
I tabell 3 redovisas samband mellan respondenternas upplevda kunskap om våldsutsatthet samt våldsutsatta kvinnliga klienter och:
A) uppskattad förmåga att identifiera våldsutsatta klienter.
B) uppskattad förmåga att agera för att stötta våldsutsatta klienter.
Tabell 3.
Korrelationer mellan respondenternas upplevda kunskapsnivå inom områdena våldsutsatthet samt våldsutsatta klienter och uppskattade förmåga att identifiera och stötta våldsutsatta klienter. Upplevd säkerhet på förmåga att identifiera våldsutsatta klienter Upplevd säkerhet på förmåga att stötta våldsutsatta klienter Upplevd kunskap om våldsutsatthet r ,526 * ,424* Upplevd kunskap om våldsutsatta klienter r ,634 ** ,594** Note: *, p<.01; **, p<.001 (2-tailed).
Resultatet visade ett signifikant starkt samband (r=53, p=,001) mellan respondenternas upplevda kunskap om våldsutsatthet och deras förmåga att identifiera våldsutsatta klienter. Resultatet visade även ett signifikant starkt samband (r=63, p=,000) mellan respondenternas upplevda kunskapsnivå om våldsutsatta kvinnliga klienter och deras förmåga att identifiera våldsutsatta klienter.
Vidare förelåg ett signifikant medelstarkt samband (r=42, p=,008) mellan respondenternas upplevda kunskap om våldsutsatthet och upplevda förmåga att agera för att stötta våldsutsatta klienter. Ett signifikant starkt samband (r=59, p=,000) fanns också mellan respondenternas upplevda kunskap om våldsutsatta klienter och upplevda förmåga att agera för
9.4 Kategorisering av kvinnliga klienter i relation till det idealiska offret
I tabell 4 presenteras resultatet av de variabler som berörde frågeställning 2 rörande respondenternas uppfattningar om kvinnor med missbruks- eller beroendeproblematik. I relation till denna frågeställning hade respondenterna ombetts generalisera om kvinnliga klienter utifrån de framtagna indikatorerna för idealiska respektive icke-idealiska offer (se enkätutformning i bilaga 3). Medelvärden under 3 innebär att respondenterna valt ett svarsalternativ som utgör en indikator för icke-idealiska offer, detta eftersom skalans mittpunkt var 3. Sammantaget kan konstateras att resultatet indikerar att respondenterna på alla utom en variabel (generalisera ta mycket plats - lite plats) har tenderat att kategorisera kvinnliga klienter som icke-idealiska offer då medelvärdet ligger under 3.
Tabell 4.
Deskriptiv data för respondenternas svar på den semantiska skalan för kategorisering av kvinnliga klienter som icke-idealiska respektive idealiska offer.
Minimum Maximum Mean Std. Deviation
Generalisera starka-svaga 1 4 2,45 ,828
Generalisera självsäkra-osäkra 1 5 2,87 ,906
Generalisera högljudda- lågmälda
Generalisera ta mycket plats- lite plats 1 2 5 5 2,89 3,03 ,894 ,854
Generalisera tänja på lagen- vara laglydiga 1 4 2,55 ,686 Generalisera kriminell verksamhet-vanligt arbete 1 4 2,76 ,883 Generalisera bristande föräldraförmåga- god barnomsorg 1 4 2,37 ,786
Generalisera många lösa förbindelser-stabila relationer
1 4 2,53 ,797
Generalisera riskfyllda miljöer-trygga områden
1 4 2,13 ,811
Generalisera hänger på platser 'gemene man' brukar undvika- undvika platser med dåligt rykte
9.5 Uppfattningen att våldet är sekundärt till missbruket
Avslutningsvis redogörs i tabell 5 för respondenternas svar på den variabel som berörde frågeställning 3 vilken behandlade deras uppfattning i relation till förhållningsättet att våldsutsatthet är sekundär till missbruk hos kvinnliga klienter. På påståendet ”det viktigaste för
att kvinnan ska bli fri från våldet är att hon får hjälp med sitt missbruk” instämde 47,4% av
respondenterna helt eller delvis, 42,1% tog delvis eller helt avstånd medan resterande 10,5% varken instämde eller tog avstånd.
Tabell 5.
Deskriptiv data för respondenters svar på påståendet rörande förhållningssättet att våldsutsatthet är sekundär till missbruk eller beroende.
Instämmer helt % Instämmer delvis % Varken instämmer eller tar avstånd % Tar delvis avstånd % Tar helt avstånd % ”Det viktigaste för att kvinna ska bli fri från våldet är att hon får hjälp med sitt missbruk”
10.
Diskussion
I detta kapitel analyseras studiens resultat i relation till dess teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning inom området. Inledningsvis behandlas studiens första frågeställning genom analys av respondenternas upplevda kompetens och analys av de korrelationer som presenterats i resultatet, denna analys relateras i huvudsak till tidigare forskning. Sedan behandlas respondenternas svar på variabler som berör studiens andra frågeställning rörande uppfattningar om målgruppen i relation till deras status som icke-idealiska offer vilket görs med utgångspunkt i Christies (1986) teori om det idealiska offret samt forskning om målgruppen. Avslutningsvis behandlas studiens tredje frågeställning där respondenternas attityder till förhållningssättet att våldsutsatthet är sekundär till missbruk analyseras mot bakgrund av tidigare forskning.
10.1 Kunskap om våldsutsatta kvinnor
Faktumet att endast 15,8 respektive 10,5 procent av respondenterna upplevde sig ha bristande kunskap inom områdena våldsutsatthet och våldsutsatta klienter är ett resultat som inte överensstämmer med det resultat som Kunins m.fl. (2007) återgav i sin amerikanska studie vars deltagare exempelvis uppgav att otillräcklig utbildning och kunskap ledde till en rädsla att ”öppna Pandoras ask” i mötet med kvinnor vilket resulterade i en rädsla att adressera frågan om våld. Detta stärks av Macy & Goodbourns (2012) litteraturstudie vilken påvisade allmänna kunskapsbrister inom missbruksvården gällande målgruppen. Resultatet av denna studie utmanar även på denna punkt den samstämmiga bild av bristande kunskap inom området som forskning och utredningar i en svensk kontext har påvisat (Holmberg m.fl., 2005; Jarnling, 2004; Region Dalarna, 2010; SOU, 2006:65).I relation till detta har granskande och beslutande instanser i Sverige påpekat vikten av en allmän kompetenshöjning för att målgruppen ska få ett likvärdigt stöd som andra våldsutsatta i samhället (Socialstyrelsen, 2011; SOU, 2006:65; IVO, 2014:2).
En möjlig förklaring till att denna studie indikerar ett annat resultat än tidigare forskning när det kommer till missbrukshandläggarnas kompetens är att några år har gått sedan den senaste forskningen inom området publicerades. Under de senaste åren har frågan om arbetet mot våld i nära relation frekvent lyfts i Sverige både på ett politiskt plan och i media. Inspektionen för vård och omsorg (IVO, 2014:2, s. 17) har lyft att: ”Sedan den förra nationella tillsynen har det gjorts stora satsningar från regeringen inom området våld i nära relation”. Vidare bör nämnas att rörelsen #metoo, vilken startade hösten 2017 och belyste sexuellt våld mot kvinnor, fick stor medial uppmärksamhet i Sverige. Där samlades bland annat våldsutsatta
kvinnor med missbruk under hashtagen ”utanskyddsnät” (Dahl, 2017) vilket kan tänkas ha bidragit till en ökad medvetenhet om våld mot kvinnor med missbruk eller beroende. Den allmänt ökade medvetenheten om våld och att målgruppen i större utsträckning uppmärksammats medialt skulle kunna vara en möjlig förklaring till att så många som 97,4 procent av respondenterna ansåg att det var ganska eller mycket relevant att ha kunskap om våld inom missbrukshandläggning. En ytterligare tolkning av resultatet är faktumet att delar av den presenterade tidigare forskningen, vilken publicerades 2004, 2006 samt 2011, pekade på att vissa framsteg redan då hade gjorts när det kom till att öka kompetensen inom området. Holmberg m.fl. (2005) lyfte att även om samhällets hjälpinsatser i många fall inte fungerat för misshandlade kvinnor med missbruksproblematik så fann studien även motsatta exempel där enskilda professionella inom myndigheter haft en mycket god kompetens och förmåga att stödja kvinnorna. Även Socialdepartementets utredning om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor(SOU, 2006:65)lyfte att kunskapen om våldsutsatta kvinnor inom socialtjänsten hade utvecklats i en positiv riktning. Också faktumet att kartläggningen av mäns våld mot kvinnor i nära relation i Dalarna utmynnade i en regional handlingsplan (Region Dalarna, 2011) med syfte att öka myndigheters generella kompetens och kunskap om våld kan tänkas ha förändrat kunskapsläget.
När det kommer till den nivån som studien rör sig på (den regionala) bör dock understrykas att ingen formell uppföljning eller ny kartläggning har gjorts i Dalarna vilket leder till att det endast går att spekulera kring vilka kompetenshöjande insatser som genomförts i samband med handlingsplanen. En möjlig förklaring till resultatet av denna studie skulle dock kunna vara att en kunskapshöjning i Dalarna faktiskt har skett. Dock bör noteras att resultatet bygger på handläggarnas självskattade kunskap vilket inte nödvändigtvis speglar den kunskapsnivå som framställts som eftersträvansvärd i utredningar eller tidigare forskning. Inte heller kan det uteslutas en viss påverkan av sociala förväntningar i respondenternas svar vilket kan ha ökat andelen som uppskattat sin kunskap som god eller mycket god. Dock kan handläggarnas självskattade kunskapsnivå i viss mån anses stärkt av hur de även svarat på den fakta-baserade variabeln om kunskap.
Alla utom fyra respondenter instämde helt eller delvis på påståendet ”Det är mycket
vanligt att kvinnan använder missbruket som en överlevnadsstrategi för att orka leva i den våldsamma relationen eller miljön”, vilket kan förstås som att handläggarna generellt är
bakgrund av forskning av Beijer m.fl. (2018) som påvisat samband mellan nuvarande och/eller tidigare utsatthet för våld och ett senare utvecklande av missbruk eller beroende. Vidare är studierna många (Hankin m.fl., 2010; Macy & Goodbourn, 2012; Testa, 2004) vilka påvisat sambandet mellan att utsättas för våld och att utveckla eller upprätthålla ett missbruk/beroende. Mot bakgrund av att kunskap om sambandet mellan våld och missbruk/beroende är ett område som inom forskning kan anses vara väl dokumenterat, är inte respondenternas svar överraskande. Kunskap om detta samband skulle kunna förstås som grundläggande kunskap om kvinnliga klienter och faktumet att en övervägande majoritet av respondenterna instämde på påståendet kan tolkas som en bekräftelse på att den upplevt goda kunskapsnivån åtminstone delvis är förankrad i vedertagen kunskap om målgruppen.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att respondenterna överlag upplever sin kunskapsnivå som god vilket utmanar den bild av kompetens inom missbruksvård som tidigare återgetts. Med utgångspunkt i en generellt ökad medvetenhet inom området, att tendenser till kompetenshöjningar inom myndigheter tidigare har påvisats samt att respondenterna svar på den fakta-baserade variabeln, kan resultatet försiktigt tolkas som att en kunskapshöjning kan ha skett i Dalarna inom området.
10.2 Kompetens att identifiera och stötta
I detta avsnitt behandlas respondenternas svar på de variabler som berör uppskattad förmåga i relation till studiens första frågeställning.
10.2.1 Identifikation av våldsutsatta klienter
Resultatet, vilket visade att endast 5,3 procent av respondenterna kände sig osäkra på sin förmåga att identifiera våldsutsatta kvinnliga klienter, indikerar att handläggarna överlag är trygga med sin förmåga att upptäcka när en kvinnlig klient utöver missbruket även är våldsutsatt. Detta kan jämföras med Kunins m.fl. (2007) studie där missbrukspersonal, trots att de överlag upplevde sig ha bristande kunskap om våld, ansåg sig tillräckligt kompetenta att upptäcka våldsutsatthet hos sina klienter.
Handläggarnas uppskattade förmåga kan på denna punkt jämföras med hur de svarade på den fakta-baserade variabeln där de ombads uppskatta hur många av deras kvinnliga klienter som även är våldsutsatta. På denna variabel uppskattade den största andelen av respondenterna (50%) att tre av fyra eller nästan alla kvinnliga klienter med missbruk/beroende är våldsutsatta. När det kommer till forskning som undersökt våldets utbredning hos kvinnor med missbruk/beroende varierar resultatet beroende på kontexten den genomförts i. Dock kan
konstateras att den ovan nämnda uppskattningen ligger i linje med forskning inom området. I en internationell kontext har forskare påvisat att mellan 71 till 91 procent av kvinnor med missbruk/beroende tidigare eller vid undersökningstillfället var utsatta för våld och övergrepp av sin partner (Cohen, Dickow, Horner, Zweben, Balabis & Reiber,2003;Macy & Goodbourn, 2012; Sales & Murphy, 2000).Svensk forskning indikerar att våldsutsattheten hos målgruppen är lika utbredd i Sverige. Holmberg m.fl. (2005) påvisade att 92 procent av de deltagande kvinnorna med missbruk någon gång efter sin 15-årsdag hade utsatts för våld av en partner samt att 75 procent av dessa kvinnor utsatts för våld inom de närmsta två åren. Ett liknande resultat presenterades av Armelius och Armelius (2010) där 75 procent av de tillfrågade kvinnorna uppgav att de varit utsatt för misshandel någon gång tidigare i livet eller under de senaste 30 dagarna. Även Beijer m.fl. (2018) presenterar att 91 procent av de deltagande kvinnorna hade utsatts för våld.
Den andra svarstendensen (39,5%) hos respondenterna var att uppskatta att hälften av deras kvinnliga klienter är våldsutsatta. Även om detta ligger något under de siffror som forskning påvisat bör här tas i beaktande att delar av den ovan presenterade forskning har studerat kvinnor som kan tänkas ha en svårare utsatthet än de kvinnor som missbrukshandläggare generellt kommer i kontakt med. T.ex. inkluderade Beijer m.fl. (2018) kvinnor med substansberoende där halva urvalsgruppen var hemlösa. Deltagarna i Sales och Murphys (2000) studie hade använt droger under mer än en fjärdedel av sin graviditet och resultaten från Cohen m.fl. (2003) studie bygger på kvinnor som är inskrivna på behandlingshem med tyngre drogmissbruk. Respondenterna i denna undersökning har ombetts att uppskatta våldsutsatthet hos alla kvinnliga klienter inom missbrukshandläggning vilket är en målgrupp som troligtvis skiljer sig från en del av den presenterade forskningen. Troligtvis utgör kvinnliga klienter inom missbrukshandläggning en mer heterogen grupp där vissa kan tänkas ha en något mindre utsatt livssituation än kvinnor som redan har beviljats insats för behandlingshem, har ett tyngre drogmissbruk eller är hemlösa.
Sammanfattningsvis indikerar resultatet att handläggarna överlag uppskattar sin förmåga att identifiera våldsutsatta kvinnliga klienter som god vilket kan anses delvis stärkt av hur de svarat på den fakta-baserade variabeln, där handläggarnas uppskattning inte skiljer sig nämnvärt från den presenterade forskningen. Sammantaget är detta ett intressant resultat då det utmanar bilden som påvisats inom Sverige vilken är att professionella tenderar förbise våldsutsatthet hos denna grupp av kvinnor (Holmberg m.fl., 2005; Socialstyrelsen, 2011; SOU,
10.2.2 Stöttning av våldsutsatta kvinnliga klienter
Både internationell, svensk forskning samt en regional kartläggning har belyst att förekomsten av anpassade stödinsatser till denna målgrupp i stor utsträckning saknas (IVO, 2014:2; Macy & Goodbourn, 2012; Region Dalarna, 2010; Socialstyrelsen, 2011). Denna studie har dock inte undersökt beviljade insatser till våldsutsatta klienter. Därmed kan inte resultatet av handläggarnas självskattade förmåga att stötta våldsutsatta klienter relateras till faktiska stödinsatser som beviljas dessa klienter. Det som studien däremot undersökte var handläggarnas upplevda förmåga att anpassa sitt bemötande samt förmåga att stötta våldsutsatta klienter exempelvis genom att hänvisa dem till andra stöttande instanser (se bilaga 3, enkät).
Resultatet visar att 65,8 procent av respondenterna kände sig säkra på sin förmåga att agera för att stötta våldsutsatta klienter vilket, i likhet med resultatet för upplevd kunskap, inte överensstämmer med resultatet av Kunins m.fl. (2007) undersökning. Resultatet av denna studie står även i direkt kontrast till svensk forskning vilken påvisat att målgruppen ofta möts av misstro i kontakt med yrkesverksamma inom myndigheter samt att stora brister finns i samverkan mellan missbruksvården och andra instanser (Holmberg m.fl., 2005; Jarnling, 2004). Den av forskare dokumenterade bilden av ömsesidig misstro mellan professionella och målgruppen stärktes när Socialstyrelsen (2011) publicerade ett utbildningsmaterial riktat till socialtjänsten om våldsutsatta kvinnor med missbruk/beroende. Här lyftes att dessa kvinnor sällan söker hjälp just på grund av fördomsfullt och negativt bemötande av socialtjänst samt att kvinnorna upplevde att ingen hjälp fanns att erhålla i relation till våldsutsattheten för de som även har missbruksproblem. Slutligen konstaterade IVO (2014:2), i den senaste tillsynen som finns att tillgå när denna studie publiceras, att: ” […] missbrukande våldsutsatta kvinnor verkar fortfarande få ”skylla sig själva” (s. 30). När det kommer till samverkan mellan missbruksvården och andra instanser har Socialstyrelsen (2011) vidare understrukit att väl fungerande samverkan är en förutsättning för att våldsutsatta kvinnor med missbruk eller beroende ska få det stöd och hjälp de behöver. Detta område har dock utpekats som bristfälligt och i behov av utveckling av både beslutande och utredande instanser (IVO, 2014:2; Skr, 2016/17:10; Socialstyrelsen, 2011; SOU, 2006:65).
Med utgångspunkt i detta indikerar denna studies resultat att en viss diskrepans finns mellan respondenternas syn på stödet som ges till målgruppen och forskningens slutsatser kring det stöd dessa kvinnor erhåller i mötet med t.ex. socialtjänsten. En möjlig förklaring till diskrepansen är att föreliggande studie har undersökt professionellas uppfattning om sin egen förmåga att stötta målgruppen och resultatet bygger därmed på professionellas perspektiv. Den
presenterade forskningen däremot kan tolkas i huvudsak utgå ifrån brukarnas, dvs kvinnornas, behov. Detta med utgångspunkt i att den bygger dels på våldsutsatta kvinnor med missbruk och beroende egna upplevelser av att möta myndigheter eller andra hjälpinstanser och dels på analys av stödet utifrån en helhetssyn där kvinnornas behov står i centrum.